Miss you already!

Idag har jag gått halva dagen på en avdelning och halva på den andra. Kontrasten är ganska stor. Sista dagen på "min" avdelning och jag längtar redan tillbaka! Har inte hittat nån på den andra som jag faktiskt tycker om, helt enkelt för att det inte finns mycket att tycka om i dem. Nu låter jag ju otroligt elak och hjärtlös, men de är i mycket sämre skick både fysiskt och psykiskt, och det tär väldigt mycket på en människa. Om de inte blir arga för minsta lilla så är de helt inne i sin egen värld och apatiska, och ett par stycken är rentav väldigt beräknande, testande och kan vara ganska hånfulla mot personalen. Jag berättade för en av mina favvo-tanter att det var sista dagen, och hon började nästan gråta! Nej, jag skämtar inte. "Men vem ska då hämta mig till middagen imorgon? Jag är verkligen inte glad att du ska sluta" sa hon nedstämt, som att det inte finns hur mycket personal som helst som är redo att ställa upp. Plus att hon är klar i huvudet. Tror inte jag kommer få några såna komplimanger de närmaste fyra veckorna. Men bra sås reder sig själv, eller hur det nu var.

Jag får göra som alla säger: tänka på pengarna. Men pengar är ingen motivation i sig, jag vill bara ha så jag klarar mig. Det är inte värt att ha ett otrevligt slitjobb även om det är sköna pengar inblandade. Annars hade jag stannat kvar på vidriga callcentret, det var bra pengar.

Men nu är det helg! Hoppas alla får en trevlig och solig helg (ha ha, den var väl rolig). Jag ska med största glädje se fram emot min 6-dagarsvecka som jag jobbar nästa vecka. Oh joy!

Dagens pensionärs-citat:
jag: Varsågod, här får du en kopp kaffe!
Urgullig tant: Åh tack, älskade vän! *pussar mig på kinden*

Säga vad man vill, men nog är det en väldigt skillnad på "älskade vän" och "arma svin"!