lördag 5 juli 2008

Lite trasiga och knasiga är vårt trasdocksgäng


Jag älskade Trasdockorna på tv när jag var liten. Och jag tycker fortfarande att det programmet har bästa budskapet nånsin! Och jag identifierar nog mig och mina polare med trasdockorna, på ett bra sätt. Vem fan vill vara som de stereotypa klonade blunddockarna som spottas ut på bandet, en efter en i tusental, alla lika jävla tråkiga? Inte jag i alla fall. Trasdocksgänget var lite snea och trasiga och knasiga men lik förbannat hittade de på ett nytt roligt äventyr i vartenda program medan klonade Dollydockan bara fick sitta i en bokhylla och damma. Så klart vi är mer som Trasdockorna. Lite coolare, lite bättre, lite roligare.


Att va' söta men lika som bär vad är det o ha?
Lite annorlunda är inget fel o va
Om man är av en annan sort
Varför ska man kastas bort?
Lite trasiga och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng
Lite trasiga och knasiga!
Det är vår refräng
Är din näsa sned
eller armen ur led
och din tå är gul och blå
"lappri" säger trasdockan - Du är lika bra ändå
Fast trasiga och knasiga!
Vi sjunger vår refräng
Lite trasiga och knasiga!
Är vårt trasdocksgäng!


Nåt som däremot INTE var ett dugg roligt var "Joelbitar"! Jag kände ren och skär fasa varenda gång jag såg den där satans vinjetten. "Kommer du ihåg hur det va förra sommarn, kommer du ihåg när du bada i havet, kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt!" Jag ryser i hela kroppen. Vad var poängen? Som vuxen förstår jag naturligtvis att Joel var utvecklingsstörd och att programmet skulle göra oss elaka barn mer vänligt stämda mot andra kids som var lite challenged. Men hallå! Hur fan ska det funka när ingen bryr sig om att förklara att Joel faktiskt är utvecklingsstörd? Jag har diskuterat det här många gånger med mina polare och bekanta, och alla säger samma sak: som ovetande snorunge upplevde vi Joel som störtläskig, konstig och absolut inte friend material. Han rörde sig konstigt, pratade konstigt och lekte inte som de andra barnen, dreglade massvis(ååh mamma vad äckligt!) och ingen förklarade varför, och hade jag träffat Joel på mitt eget dagis hade jag sprungit för livet. Kanonbra idé SVT, verkligen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Klokord tösen.....
Håller helt med dig!
Vem vill vara en stereotyp...
Håll kursen!
Kram och tack för din titt!
Lenjangel

Anonym sa...

Hej hej! Ville bara lämna en snabbkommentar innan jag måste ut med hunden. Skulle kunnat kommentera massor, men säger bara:
Tokbra blogg! =))
Du skriver verkligen suveränt och så jäkla roligt att jag nästan har skrattat ihjäl mig här. :D Tack för titten och kommentaren på min blogg, så att jag kunde hitta hit. Kikar in igen. Ha det gott! //Indra

Anonym sa...

Trasdockorna var toppen! Av Joelbitar minns jag faktiskt ingenting, jag miss bara vinjetten. Jag vet inte om jag för stor när den gick, eller om jag helt enkelt inte gillade den? Nåja, även om tanken var bra med Joelbitar, så kanske det var lite misslyckat om ni reagerade så?! Kram och hoppas du får en toppen fortsättning på helgen! ;-)

Chimairan sa...

åh, tusen tack! titta gärna in igen! =D