Barn på nytt - Gimme Emo Barbie!

Idag har jag varit på Barnens hus.

"Victoria talar ut - Min fru födde vår dotter!" stod det på löpsedlarna idag. Hur jävla löjligt som helst. Om det varit Charlotte Perelli eller Pernilla Wahlgren eller nån annan straight person skulle rubriken ha varit "Charlottes babylycka!" men när det är en fotbollsflata det handlar om så måste man krångla till det så att det låter som värsta konstiga grejen. Fast det tycker väl folk att det är.

Hur som helst, idag upplevde jag min egen babylycka på barnens hus. Jag kände mig sprillans glad som en nyrapad baby nämligen. Det finns ingenting som får mig att sakna kids så mycket som leksaksaffärer. Av den enkla anledningen att jag vill köpa en miljard saker men om jag gjorde det utan att vidarebefordra dem till nån toddlare skulle folk snart plasta in mig i en alldeles egen tröja med ärmarna på ryggen. Det är trist att vara vuxen.

Tänk vilka grejer det finns! Barbie har fått tusen nya kompisar, och alla har inte klänning och långt blont hår! Det hade typ alla mina barbiesar. Men sen hade jag en lite speciell barbie, Anorexia-Barbie, som var mycket spinkigare än de andra (hur är det ens möjligt??) så ingen av de andra kunde låna hennes kläder för de fick inte upp dem över sina fläskiga barbie-höfter. Hon hade hur som helst brunt hår.

Jag: Ååh vad jag skulle ha vilja haft en Barbie-husvagn men jag fick ju aldrig nån!
Mamma: Näe vad skulle du med en sån till? Du klädde ju ändå bara av dem nakna och la dem i en hög under skrivbordet.
Jag: Men mamma de hade inte råd med kläder, de var faktiskt fattiga! Och de bodde i en grotta!

Nån mer som märker vissa tendenser redan i min tidiga barndom? Min favvo-lek var att barbiesarna var fattiga och bodde i en grotta, de hade inte ens råd med kläder. Men sen fick nån av dem ett jobb (där man fick jobba naken, hmm vad kan det ha varit tro...) och när de jobbat ett tag hade de till slut råd med...en halsduk! Som jag hade stickat själv. Men tänk om jag hade haft en husvagn till dem! Då hade jag kunnat leka Trailor Trash-Barbie!

Vilka fina minnen. Min finaste barbie hette Juliette och var egentligen Lucia-barbie, och min näst finaste var hennes syster Maria som var sjöjungfru-Barbie. Jag hade två fula mobbade barbiesar också, Mimmi och Fia hette de. Och en enda kille hade jag, han hette egentligen Paul och hade gula skjorts, men jag döpte om honom till Erik efter killen jag var kär i på den tiden. Men det blev inte så mycket action mellan honom och Juliette eller Maria, men ibland fick de förstås vara nakna och ligga ovanpå varann. Men det fick faktiskt de andra barbiesarna också göra medjämna mellanrum. Det kändes väldigt snuskigt och förbjudet, och samtidigt lite "jahapp, now what??" jag hade ingen större koll på den tiden.

Jag och Minna lekte med barbiesar ganska länge, lite för länge, så vi satt alltid i hennes fönster och lekte i smyg, och så fort nån gick förbi på vägen nedanför kastade vi barbiesarna åt helvete av skräck för att det skulle vara nån i klassen som kom på oss med att leka med barbiesar! Det fick bara inte hända!

Jag hade nog en ganska fin barndom trots allt. Man ska inte klaga. Inte jag, i alla fall. Jag var en gnällig, egoistisk, bortskämd, uppkäftig, lillgammal, avundssjuk lögnaktig liten jävelunge som gled fram på en räkmacka mesta delen av tiden. När inte pappa kastade smörknivar på mig och så, men det är en annan historia.

Här ser ni mina absoluta önske-barbies! Emo Barbie, Goth Barbie, Punk Barbie, Bondage Barbie, Jealous Ex-Barbie, Trailor Trash Barbie, Dyke Barbie and her butchy friends, och självklart Lesbo Barbies dream wedding!

Vilken Barbie vill DU helst ha?