söndag 30 september 2012

Mitt tusende inlägg!

Ja, så är det faktiskt, jag har kommit fram till inlägg nummer 1000. Grattis bloggen, grattis mig själv, eller vad man nu ska säga!

Idag är det söndag, en rätt så bra söndag. Ingen söndagsångest än så länge fast jag önskar att jag slapp jobba imorgon. Idag har jag testat Sh'bam för första gången, och det var precis så kul som alla säger att det är! Jag såg ju ut som fan såklart, man kunde tro att jag hade både tre ben och träben, och armarna och benen fäktade spastiskt åt alla håll och när de andra snurrade åt vänster så snurrade jag åt höger...men vem bryr sig? Tror knappast nån var där för att kolla in min prestation. Jag gav i alla fall allt jag hade och kunde typ simma därifrån i min egen svett. Mitt mål är att bli lika smidig och koordinerad som den gravida instruktören. Och hon var inte lite gravid heller, det såg ut som att hon hoppsade omkring med en medicinboll under linnet. Så jävla underbart.

Jag har köpt en ny sportbehå från Röhnisch som är helt fantastisk, it's like a boob jail, kanonbra när man ska studsa runt och inte vill att tuttarna ska studsa i otakt och råka knocka en. Jag räknade lite snabbt och kom fram till att jag äger 6 sportbehåar, och det känns ändå som för lite. Det bästa på hela dagen är ändå att komma hem, bara skala av sig alla kläder och befria brösten från sitt fängelse. Jag kan inte gå utan behå, det går bara inte, men i min ensamhet så släpper jag fångarna fria. Som till exempel nu. Ja, nu fick jag med lite bröst i inlägget också, och det är ju aldrig fel, jag älskar bröst. Jag skulle nog kunna skriva en hel novell om bröst, kanske en hel bok till och med. Jag vet inte vem som skulle vara intresserad av att läsa den, men nån finns det säkert. Kanske om jag gör en bilderbok? Nej, bäst att kolla på tv-serier och kyla ner mig lite.


Nattamat.

Eftersom det tar exakt EN ledig dag att vända dygnet fel så sitter jag nu här och äter nattamat och kollar på Vänner. Just nu borde jag vara på Make Out och dansa röven av mig men eftersom Elli är förkyld och Patric är klen så sparar vi det till nästa gång.

Det har i alla fall varit grymt skönt med en helt ledig dag utan en massa måsten. Jag har halvtstädat, tänkte göra resten imorgon. Jag tog mig till gymmet också och testade andra delen av mitt styrkeprogram, det var ett par övningar jag måste finjustera på det också men allt som allt känns det jävligt lovande.

Jag har hunnit med att baka också. Seriously, jag måste få stopp på det här jävla bakandet. Jag gjorde kladdmuffins med chokladtäcke. Jag ska ta med dem till jobbet på måndag tillsammans med mina jordgubbs- och chokladgrottor. Att baka är kul men sen blir jag liksom less och vill baka nånting nytt, och det jag har bakat vill jag bara bli av med. Så om ni är fikasugna vet ni vart ni ska vända er...


fredag 28 september 2012

Friday is my second favourite F word.

Det borde vara olagligt att jobba på fredagar. Och måndagar. Tredagarsvecka, det är väl lagom? Idag har jag bara jobbat två timmar som kontaktperson, kändes helt finfint. Särskilt som jag hade en sån massiv träningsvärk i benen att jag hade problem att ens ta mig ur sängen. Igår kom jag nämligen på den briljanta idén att gå en långpromenad på kvällen, för att försöka gå bort träningsvärken från i förrgår. Och när jag väl var ute så kom jag på den ännu briljantare idén att springa litegrann. Bara för att se om jag ens kommer ihåg hur man gör. Så jag växlade mellan att gå och jogga, och fy fan vilken pinsam prestation, vad har hänt med mitt flås?! Det blir marsch pannkaka till spinningsalen. Men ändå, en jävligt härlig känsla att springa. Jag har börjat pyssla ihop en spellista att springa till men klantig som jag är så lyckades jag inte överföra den från datorn till mobilen så det får bli en annan dag.

Idag har jag som sagt jobbat. Sen har jag gått ut på en långpromenad, och så åkte jag in till Luleå en sväng och kom hem med bland annat en sprillans ny stegräknare. Jag tänkte testa den imorgon och kolla hur många steg jag egentligen gör på min vanliga runda som jag oftast går. Jag ska också till gymmet och för första gången testa andra delen av mitt styrkeprogram.

Ikväll gör jag däremot ingenting träningsrelaterat eller nyttigt över huvud taget och det är så förbannat skönt. Jag läser deckare och äter bullar och lyssnar på Taylor Swift och laddar för morgondagens äventyr med min fantastiska vän. Egentligen borde jag gå och lägga mig nu så jag är pigg som en lärka imorgon, men det är ingen idé att ens försöka eftersom jag är pigg som en lärka precis nu. Jag ska också prova ringa och boka klipptid imorgon...igen...Jag har redan ringt salongen jag vill gå till men de svarade minsann inte, vad är det för stil? Jag försökte göra nånting med mitt hår idag men det är så knepigt halvlångt så det blir bara fail. Sen jag klippte mig kort är mitt hår konstant för långt, egentligen borde jag spara ut det ner till tuttarna som jag hade förut. Men vem orkar det? Plus att jag inbillar mig att jag passar i kort hår.

torsdag 27 september 2012

Let it snow, let it snow, let it...no.

Enligt facebook så har det snöat lite överallt idag. Lite tidigt kan jag tycka! Här är det däremot regn, regn och så lite mer regn. Då föredrar jag faktiskt snö och vinterkyla, men som sagt...lite väl tidigt! Det är inte ens oktober ännu, jag vill inte ha snö på min födelsedag! De här två bilderna tog pappa i vintras när han försökte skotta fram stugan och bastun. Lite svårt att förstå att det kommer se ut så här igen inom ett par månader.


Oops, I did it again.

Idag har jag lyckats försova mig för andra gången sen jag började på det här jobbet. Två gånger på sex månader är ändå inte så farligt, men fy fan vad jobbigt det är. Hela dagen blir helt upp och ner även fast jag bara kom tjugo minuter för sent. Jag skyller på en viss katt som väckte mig typ fyra gånger inatt OCH igår natt för att han ville leka med sladdar, kul kul. Nu har jag lunch och ska gå ut en promenad i spöregnet för att se om min nya jacka håller måttet. Och gör den inte det så är jag ju inte gjord av socker. Men jag är jävligt hungrig, hann bara stressa i mig en knäckemacka imorse och allt jag fick med mig till mellanmål var vindruvor och choklad med 86% kakako. Den smakar tamejfan som ett straff men nöden har ingen lag. Jag köper den ibland för jag får för mig att den kanske, kanske, kanske kan bli god om man vänjer sig...men nej.


onsdag 26 september 2012

You have to sweat like a pig to look like a fox.

Idag när jag kom hem från jobbet och ätit middag blev jag sjukt trött. Jag la mig (dumt beslut) och läste deckare men ögonen ville bara falla igen. Så jag ställde alarmet och slocknade. När jag vaknade en halvtimme senare var jag lika trött, helt förvirrad och i panik för jag trodde att jag försovit mig till jobbet. När jag fick tillbaka greppet om verkligheten hade jag lust att ställa om alarmet på 06.15 och bara somna om igen. Men då tänkte jag: "Men Marie för i helvete, skärp dig. Get your shit together Carol!" Så jag tog en knäckemacka och sen pallrade jag mig iväg till gymmet.

Jag provade mitt nya styrkeprogram för första gången, det kändes väldigt ovant och jag kände direkt att jag måste byta ut ett par av övningarna och finslipa det litegrann. Dessutom var det fullt med folk i gymmet, 90% killar i urringade linnen och bandana som lutade sig mot maskinerna mer än de använde dem, släppte vikterna i golvet så det smällde och inte plockade undan efter sig. Fucking jävla vuxendagis. Jag ska försöka förlägga mina styrkepass till de dagar då jag är ledig så att jag kan träna på dagen då det är lite folk. Men jag är glad att jag tog mig i kragen och gick dit. Nu ska jag snart gå och lägga mig, bara en jobbdag kvar innan min tredagarshelg!


Spindelrädda kan titta bort nu.

Ibland brukar jag gnälla på Sverige lite sådär i allmänhet, men jag känner mig väldigt tacksam över att bo här när jag ser såna här bilder. Det är min autraliensiska kompis Des som har fotograferat den här objudna frukostbesökaren som helt casual promenerade omkring i taket imorse på skolan i Queensland där hon jobbar. Jag är inte ens spindelrädd men om jag såg den där skulle jag springa därifrån och aldrig komma tillbaka. Jag skulle typ springa över hav och land och hem till Sverige igen. "It was the size of my palm!" sa Des. Fy för fan säger jag bara, tänk när spindeln kryper ner bakom ryggen och lägger sin håriga arm om dig när du sitter där vid katedern och viskar "G'day sheila!" i örat på dig...

tisdag 25 september 2012

You can feel sore tomorrow or you can feel sorry tomorrow.

Idag har det varit en riktigt lugn dag på jobbet, vilket är bra för det ger mig tid att ta itu med diverse viktiga saker. Jag har suttit och läst om träning från och till hela dagen, och planerat ihop ett träningsprogram för mig själv som jag ska följa under de närmaste veckorna. Programmet är uppbyggt kring ett helkropps-styrketräningsprogram mestadels fokuserat på fria vikter, som jag siktar på att köra tre gånger i veckan, och sen kommer jag lägga upp konditionsträning runt det, antingen pass eller löpband/promenader beroende på hur jag jobbar och vad jag hinner. Jag är extremt inspirerad av Anette, jag vet ingen som tränar så hårt som henne, och det ger resultat! Det kan jag intyga för jag fick känna på hennes lårmuskel och satan i gatan säger jag bara, det tog en stund innan jag hämtade mig.

Mitt byråprojekt har jag fått lägga på is för tillfället av praktiska skäl. Jag kan inte sandpappra i lägenheten för det dammar så jävligt, och jag vill definitivt inte måla i lägenheten heller. Så jag måste få mamma att hjälpa mig baxa in byrån i bilen nån kväll och ta den hem till henne, så kan jag hålla till i garaget.

Jag hade tänkt göra tagliatellegratäng att ta med på jobbet imorgon men jag har sorgligt nog drabbats av akut lathet. Jag har också så svår träningsvärk efter gårdagens gympass att det nästan kan räknas som ett handikapp. Och min visdomstand har gjort insidan av min mun svullen och öm så jag har lite svårt att öppna munnen på höger sida vilket gör att det ser väldigt roligt ut när jag försöker äta äpple. Jag tror faktiskt att jag stannar här i soffan och myser ner mig under täcket. Sitter och kollar på flygbiljetter, som det ser ut blir det en tur till Stockholm i oktober, så jävla roligt! Jag och Angie pratade om att den här sommaren varit riktigt jävla kass på många sätt, den har verkligen inte blivit vad jag hoppades, och Angie menade att 2013 blir nog vårt år! Men 2012 är ju faktiskt inte slut ännu, och det känns som att jag har alla möjligheter i världen att göra de här sista månaderna riktigt riktigt awesome.

måndag 24 september 2012

Äntligen måndag.

För en gångs skull är jag inte ett dugg ironisk, jag har verkligen längtat efter den här helt lediga måndagen som nu snart är slut. Imorse vaknade jag halv åtta av mig själv (what is this sorcery?), käkade frukost och tog en långpromenad i det vackra höstvädret. Sen har jag umgåtts med mamma. Vi åkte på en liten shoppingturné och jag hittade bland annat en sportbehå, plus nya träningsbyxor och en träningsjacka. "Jag hoppas att jag hittar igen motivationen i kläderna!" som jag sa till expediten. Och se på fan, det gjorde jag!

När jag kom hem slängde jag ihop en wok och sen kom jag på att jag helt glömt bort att jag köpt nya kläder. Är det inte det absolut bästa, att komma hem och prova sina fynd och klippa lapparna? När jag väl hade gjort det och stod träningsklädd i hallen blev jag så peppad att jag gick till gymmet och körde ett styrkepass, bara sådär. Tyvärr glömde jag bort regel nummer ett: träna INTE i gymmet på måndagkvällar! På måndag kväll så kommer nämligen precis alla i hela stan på att "oj fan, jag klämde ju en pizza och toppade med en karatefylla i helgen!" så de rusar till gymmet för att gottgöra för sina synder och träna bort sin måndagsångest. Det var så jävla mycket folk att det hade behövts kösystem till mina favoritmaskiner, det är rätt jobbigt. Men jag gjorde det! Den bästa formen av träning är ju som bekant den som blir av.



Jag har en ondskefull visdomstand som stör mig hela tiden, det känns som att den vill växa ut genom kinden. Men eftersom den till största delen befinner sig under tandköttet så vill jag inte låta tandläkaren titta på den för jag känner på mig att den bedömningen bara kan sluta på ett sätt, att tandis vill knacka ut den jäveln. Det känns som att alla tandläkare är helt kåta på att dra ut visdomständer, jag undrar varför? Är de sadister by nature? Jag tror att jag avvaktar ett tag till...Annars måste någon trösta mig när jag ligger i fosterställning sen och ylgråter för att tanden spruckit ner i käkbenet och de fått operera ut den och sy ihop mig efteråt!

söndag 23 september 2012

Baka baka liten kaka.

Eller rättare sagt många små kakor. Jag har bakat hallongrottor, fast nån hallonsylt hade jag inte så jag bakade grottor och fyllde dem med jordgubbssylt och en chokladfyllning istället. Den där chokladfyllningen smakar som en korsning mellan chokladsås och muffinssmet, den är farligt god! Och eftersom jag inte har någon här som kan hjälpa mig slicka skålen så får jag väl göra det själv. Men bra sås reder sig själv har jag hört! Hemmafru känns mer och mer som ett attraktivt framtidsval. Imorgon ska det bli grymt skönt att vara ledig, jag ska ta mig till gymmet och städa upp här, i övrigt har jag absolut inga planer. Jag ska vara ledig, ledig, ledig, bara sitta bredvid, bredvid, bredvid, inte göra nånting, nånting alls, bara göra nånting, nånting najs...


inte peace out men piece in!


Nu är min jobbhelg slut, fy fan vad skönt. Jag och Anette har faktiskt haft riktigt kul. Imorse när vi kom klockan 6 så började vi asgarva båda två när vi såg att båda två hade antagit utmaningen och gjort något som ingen av oss gjort förut - åkt till jobbet iklädd OnePiece!

Jag har faktiskt svurit på att aldrig visa mig utanför lägenheten i min underbara OnePiece, jag älskar den men den är ett hemmaplagg som hör hemma när man myser ner sig i soffan. Men igår tänkte jag och Anette att vad fan - vi ska sitta inomhus från klockan 6 på morgonen framför en datorjävel och prata i telefon - vem ska bry sig om hur vi ser ut?

Fast jag tycker faktiskt vi såg helt jävla awesome ut. Min är ju knallrosa och jag är mörkhårig, hennes är blå och hon är blond. Och jag kan säga att OnePiece är grymt mycket skönare att jobba i än ett par tajta jeans!

När klockan hade hunnit bli nio imorse var vi så jävla hungriga att vi faktiskt tog bilen ner till Ica. Det var bara vi och ett gäng bärplockare där vid den tiden. Kassören skrattade när vi kom in och sa: "Kommer ni direkt från sängen?"
"Jaa!" sa vi glatt och plockade korgen full med gofika. Sen när vi var tillbaka på jobbet sa Anette: "Oj, han kanske trodde att vi är ihop, och så sa vi ju dessutom att vi kom direkt från sängen!" Ja, ibland blir det lite galet, eller det blir faktiskt oftast galet när jag och Anette jobbar ihop.

Väl tillbaka på jobbet så kommer plötsligt ägaren till företaget in genom dörren, han är en rätt härlig typ. "Ni är så lysande fina!" sa han till oss, och sen pratade han om en konferens där de hade puffat hårt för OnePiece och undrade vilken färg han skulle skaffa. Vi föreslog att man borde införa Casual Friday på företaget - alla kommer i mjukiskläder! Som de pionjärer vi är har vi redan banat vägen med Casual Sunday, och han tyckte det var en bra och initiativrik idé.

Hur som helst, nu är jag och OnePiecen i sin rätta miljö, hemma i soffan. Det kommer nog dröja innan jag tar ut den och luftar den igen eftersom jag känner mig lika sexig som Barbapapa, men nu har jag i alla fall provat! Jag har även dansar i den till Gagnam Style, det gick skitbra det med.

lördag 22 september 2012

In i dimman.

Japp, den här helgen beger jag mig verkligen in i dimman. Och det syftar inte på någon promillehalt utan helt enkelt att jag har jobbhelg och att det är dimmigt som satan både när jag ska till och från jobbet. Nu har jag nyss kopplat över jourtelefonen för den här kvällen, som faktiskt har varit väldigt lugn. Det är jävligt skönt när man jobbar från 06 till 22!

Imorgon har jag en betydligt mer lagom dag, 06 till 12 och sen har jag inget roligare än tvättstugan planerat när jag kommer hem. Om inte skrik och panik utbryter på jobbet, då kan det bli ett par timmar längre. Skönt som fan att jobba med Anette, vi har alltid kul tillsammans på jobbet. Vi har utmanat varandra inför vår jobbdag imorgon. Vad utmaningen består i tänkte jag hålla lite hemligt tills jag ser om vi båda genomför den. Jag kan säga redan nu att jag självklart kommer stå vid mitt ord, och bildbevis ska jag ta också, så ingen kan säga nåt annat! Men som sagt, mer om detta vid ett senare tillfälle...

Att sticka handledsvärmare var förresten min bästa idé nånsin, de är guld värda när man cyklar till jobbet, går på promenad, när man sitter framför datorn - jämt! Så nu har jag lånat en bok med lite mer invecklade snygga mönstrade värmare som jag ska försöka ge mig på. Men ikväll blir det inget sånt, jag ska lägga mig och läsa Åsa Larssons senaste deckare och försöka bli sovtrött. Men det är jävligt svårt när jag jobbat kväll, jag blir så uppe i varv och sitter liksom på spänn för jag vet att när som helst kan telefonen ringa med nåt jävla elände. Förra gången jag hade bakjour på natten blev jag till exempel väckt klockan fyra och var tvungen att lösa en krissituation. Det var bara att släpa sig upp och börja ringa, första och förhoppningsvis sista gången jag behöver jobba naken. Eller okej, jag slängde på mig morgonrocken först. Men ändå liksom.

Hoppas ni som är lediga har en riktigt skön och trevlig helg!


fredag 21 september 2012

"Det är nudlar, och lånade pengar, du har grå efterslängar...

...men lyckan i grunden, precis som jag."

Idag fick jag ett brev som jag väntat på med en stor ångestklump i bröstet. Nämligen ett brev med besked från CSN hur mycket av min studieskuld jag måste betala tillbaka. Jag slet upp kuvertet direkt och blicken föll på siffran "2355 kr." Jaha, 2355 kronor i kvartalet är ju inte så farligt...tänkte jag, innan jag såg att det var visst inte i kvartalet. Nej då, 2355 kronor i MÅNADEN måste jag betala, med början redan nu i september. Fuck you very much för det då.

Som tur är har jag varit beredd (och rädd!) för detta så jag har försökt hålla tillbaka i mitt köpande av allt nödigt och onödigt. Så jag kommer i alla fall att kunna betala och det är det viktigaste. Jag måste säga att även om det känns surt, och kommer komplicera mina reseplaner och andra planer en aning, så känns det jävligt skönt att äntligen börja betala tillbaka eländet, och det känns faktiskt jävligt skönt att ha ett jobb så att jag alls kan betala tillbaka, med pengar som jag har tjänat ihop med hjälp av blod, svett och tårar.

Imorgon jobbar jag 06-22, oh boy vad skoj! Men jag jobbar i alla fall med Anette och vi har alltid roligt när vi jobbar tillsammans. På söndag jobbar jag 06-12, och sen ska jag minsann vara ledig till onsdag, förutom lite kontaktpersons-jobb på tisdag. Nu ska jag krypa ner och försöka läsa mig trött så jag orkar upp när klockhelvetet ringer 04.30. Hoppas alla lediga uppskattar sin helg, jag är i alla fall avundssjuk på er just nu! Inget UNTZ UNTZ UNTZ för mig.


torsdag 20 september 2012

Challenge...accepted!

Ser du Jessica vad jag bloggar och har mig? Damma av bloggen din nu vetja!

Jag blev klar med mina handledsvärmare idag och jag är barnsligt stolt! De blev lite för stora eftersom jag använde fel garn men annars är jag jättenöjd, jag ska ta med dem till jobbet imorgon så kanske jag kan behålla värmen i händerna för en gångs skull! Nästa projekt är ett par benvärmare, men jag behöver köpa mer garn innan jag ger mig på dem.



Jag pratade med min jobbarkompis Sara en rätt lång stund i telefon idag, hon är en extremt gullig och varm person, man får alltid massa pepp av henne. I alla fall så tyckte hon att jag var så duktig som stickade eftersom hon själv aldrig har greppat det där med stickning. Så vi har kommit på den genialiska idén att utmana varandra eftersom jag så gärna vill lära mig spela gitarr (eller vilket musikinstrument som helst för den delen!). Hon ska alltså göra ett tappert försök att lära mig plinka på gitarren, och jag ska göra ett lika tappert försök att lära henne skillnaden mellan räta och aviga maskor. Det ska bli kul!

Jag har gått omkring med lite av en overklighetskänsla den här veckan, ungefär som att jag vill skriva en note to self: Obs, du är singel! som jag kan ta fram och titta på ibland så att det får sjunka in ordentligt. Jag försöker att inte sjunka ner i depp och ledsenhet utan ta till alla knep jag har för att göra mig själv glad, något jag har lärt mig av Barney Stinson. Nu ska jag ta en macka och krypa ner framför The IT Crowd med kissekatterna.




onsdag 19 september 2012

När nätterna blir långa och kölden sätter in...

Det är såna här kvällar som jag verkligen gillar hösten. Regnet smattrar mot rutan men det gör ingenting för jag sitter uppkrupen i soffan med rabarberpaj, tända ljus och trams-tv. Jag är ändå frusen precis som jag alltid är så jag tror jag ska krypa ner under mitt duntäcke snart och spoona kudden.

Det är ändå värst på jobbet, där fryser jag alltid förjävligt mycket, särskilt om händerna. Men nu har jag köpt sticknålar och garn och tänkte försöka avhjälpa det genom att sticka mig ett par handledsvärmare. Jag känner mig inspirerad av Meredith Grey, i de gamla avsnitten av Grey's Anatomy innan allt blev deprimerande och alla man gillar i serien försvann. Jag ska också ta med mig stickningen på krogen.


Meredith: I am making a sweater.
Joe: You’re knitting, in a bar. You can’t knit in a bar. You’re scaring the customers.
Derek: Come on, have a drink.
Meredith: I can’t have a drink, I’m celibate.
Joe: You mean sober? She means sober.
Meredith: No, celibate. I’m practicing celibacy and drinking does not go well with celibacy, because it makes everything and everyone seem kinda porny. And then my head gets cloudy and the next thing you know, I’m naked. And my point is that I’m celibate and knitting is good for surgical dexterity. So I’m making a sweater.


Sen hade jag tänkt sticka benvärmare också men jag börjar i liten skala eftersom jag inte stickat på ett par år och knappt kommer ihåg skillnad mellan aviga och räta maskor (tack youtube tutorials!). Och katterna gör det inte precis enklare. Men rätt mysigt är det.




tisdag 18 september 2012

...och en sak till.

Hann med att färga håret idag också. Jag tänkte först boka tid hos frisören men sen blev jag snål och köpte första bästa färg. Jag vet inte om det syns så mycket skillnad ens, särskilt inte på en kass webcam-bild, men förut hade jag (enligt den ej så pålitliga förpackningen) mörkblont hår och nu har jag mellanbrunt hår. Skit samma, jag blev nöjd och sparade flera hundra spänn som jag kan lägga på...en klippning? Det jobbiga med att ha kort hår är att det känns så långt hela tiden utom när det är precis nyklippt. Jag känner mig helt...fluffig.

Från hemmafixare till hemmafru.

Idag har jag njutit av min enda lediga dag den här veckan. Jag har passat på att göra lite allt möjligt. Jag har sandpapprat ena sidan av min byrå, men nu undrar jag om någon vet: när har man sandpapprat tillräckligt? Jag bara gnider och gnuggar, vad ska liksom resultatet bli? När vet man att man är färdig? Jag har hur som helst kommit igång med det, men jag har faktiskt mest ägnat mig åt det område som jag känner mig mer hemma i: hemmafru-pyssel.

Just nu bollar jag två, ibland tre, jobb och försöker klämma in lite plugg, men egentligen tror jag att jag skulle bli en fantastisk hemmafru. Ju mer jag jobbar desto mer vill jag bli hemmafru. Så om ni vet någon som behöver en så har ni mig här.

Jag gjorde ugnsstekt sik till middag med potatis och sallad, det blev sjukt gott och det är väldigt enkelt att göra. Sen provade jag ett recept på rabarberpaj som också blev väldigt lyckad, och som var grymt enkel att göra. Jag har skrivit ner lite recept på mer avancerade saker som jag ska göra men det får vänta tills jag hittar villiga offer som vill komma och provsmaka. Det är verkligen inte kul att laga mat åt bara sig själv. Jag gick en lång promenad också eftersom norrbotten verkligen har levererat idag med strålande sol. Jag tycker hösten är den vackraste och mysigaste årstiden, i alla fall så länge solen värmer lite och löven sitter kvar på träden.

Så nu ska jag inte göra mycket mer än att krypa ner i soffan och mysa med mig själv framför nåt hjärndött tv-program och ladda framför en lång jobbdag imorgon.







Knäckig rabarberpaj:
Ingredienser:
4-5 rabarber stjälkar (stora)
150 g smör
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
2 dl strösocker
1/2 dl grädde,visp- eller mellangrädde
1/2 dl sirap
1/2 tsk bakpulver
Beredning – gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 °C.
2. Skölj rabarbersjälkarna och skiva de i 1/2 cm tjocka skivor. Lägg rabarberskivorna i en ugnssäker form.
3. Smält smöret i en kastrull.
4. Rör ned övriga ingredienser i kastrullen.
5. Häll smeten över rabarberskivorna.
6. Grädda rabarberpajen ugnen i ca 25 minuter. Klart!

måndag 17 september 2012

Min inre Ernst.

Jag och Elli kom igår fram till (apropå att Elli har en fling med en snickare) att det är väldigt attraktivt med händiga personer, som vet hur man hanterar hammare och spik, och som kan måla och betsa och spackla och kakla, ja ni fattar. Det tycker i synnerhet jag, med tanke på hur oerfaren jag själv är när det kommer till den biten. Hemmafix är ett fascinerande och outforskat område för mig. Elli kan åtminstone knåpa ihop en hemmagjord sänggavel medan jag knappt kan skruva ihop IKEA-möbler utan att det resulterar i våldsbrott och nervsammanbrott. Men nu tänkte jag börja utmana mig själv, i liten skala. Jag har en byrå som jag tycker väldigt mycket om, problemet är bara att den är väldigt repig och ful. Så jag och Jessica tog en sväng till Coop Bygg för att låta min inre Ernst shoppa loss.

Det gick skitbra. Jag smög fram till kassan med mitt kulörprov och gav tjejen en mycket exakt och relevant beskrivning av vad jag ville, like a boss liksom.

Jag: "Eh, uhm, jag vill typ...måla en byrå, som är i trä, jag vet inte vilket trä, men...ja...den här färgen, vart hittar man den, och hur mycket man behöver, och vilken sort, eller ja...vad den kostar och så..."
Tjejen (tålmodigt): "Är det den här kulören du vill ha så måste jag bryta färgen. Vilken typ vill du ha?
Jag: "Eh jaha, bryta den, okej, ja ja, eh vilken typ? Alltså finns det flera?"
Tjejen: "Ja precis, bryta den, det kostar ungefär 150 kronor totalt för 0,45, och så finns det matt, blank och halvblank."
Jag: "Okej jamen det blir ju bra, alltså blank...den blir nog lite för...blank? Och matt, den kanske blir för...matt? Men halvblank, den blir ju sådär mitt emellan och inte för blank...eller matt."

Ja, ni fattar. Jag lovar, jag hade hellre stegat in i en sexaffär och köpt på mig dubbeldildos och ätbara stringtrosor och läderpiskor än att försöka göra om min hemmafixar-shoppingtur, jag har sällan känt mig så clueless, och liksom sårbar. Men! Jag kom hem med någorlunda värdighet i behåll och dessutom utrustad med jättefin färg, bets, penslar och jävlar anamma. Det är bara att börja sandpappra eländet och hoppas på det bästa. Håll tummarna för mig! För att citera Kelly Clarkson: Will it be beautiful, or just a beautiful disaster?




It's time to be a big girl now, and big girls don't cry.

Precis som Carrie Bradshaw känner jag mig just nu single and fabulous, question mark? Det kommer nog ta ett tag innan jag hamnar på single and fabulous, exclamation point! Men jag får ge det lite tid. Eller kanske mycket tid. Och fylla ut den tiden med sånt som får mig att må bra, små och stora saker.

Jag sitter och slösurfar på SAS, det finns en massa billiga biljetter just nu, jag drömmer mig bort från den här stan mer än någonsin. Jag har ett jäkla Stockholms-längt som legat och grott ett tag. När jag var på Arlanda sist och bytte plan för att åka hem fick jag en impuls att skita i hemresan och åka in till själva Stockholm istället och bara...göra vadå? Jag vet inte ens. Antagligen gå vilse och tappa bort mig totalt, det skulle vara jävligt likt mig. Men någon vill säkert guida en norrlänning på äventyr utan lokalsinne...?

Linköping är en annan stad jag längtar tillbaka till, en stad som ligger nära hjärtat. Umeå är alltid en självklar plats, min fristad. Sen vill jag överallt och ingenstans. London baby, det ligger högt på listan. Det finns så mycket jag inte sett och gjort. Det är bara att börja beta av saker. Just precis imorgon ska jag däremot bara till jobbet. Inga drömmar blir förverkligade just imorgon. Men det är okej. It doesn't matter how slow you go, as long as you don't stop.


Hey Babe, it's me parked outside your house
I know that he's asleep, so listen to me now
Darlin', I'm tired of living just in your dreams
I'm getting out
You know we both sold our souls
We're just growing old,
in this sleepy, dead-end town

Destination Anywhere
Name the place and I'll be there
Pack a bag a we're out of here - let's run

Baby, we both been running uphill for too long
We both settled for something, got nothing
And we both know it's wrong
Go on admit it we lived it, I'm leaving -
Get your boots and come on
I got my coat and my keys, I need you next to me,
then I'm gone

Destination Anywhere
Name the place and I'll be there
Pack a bag a we're out of here - let's run
Destination Anywhere
Left of right, I don't care
Maybe we'll just disappear like the sun...

fredag 14 september 2012

måndag 10 september 2012

When I'm right, I'm right.

Jag känner mig själv rätt bra. Jag fick bekräftelse idag på att det var just pms jag hade, den har ersatts med ryggvärk och sånt myspys. Det är läskigt att jag blir ett så lätt offer för mina egna hormoner, men samtidigt är det skönt att veta att det faktiskt går över. Idag har jag inte haft större lust än vanlig att strypa någon med mitt headset. Jag känner mig däremot som en svullen sunkig trolldeg, och det blev inte bättre efter att jag skottat i mig ett lass spaghetti carbonara. Men jävligt gott var det. Nu ska jag bara ta det lugnt, lyssna på musik och utföra lite första hjälpen på mina nya krukväxter som redan börjar få något slokande och desperat över sig. Jag måste ha motsatsen till gröna fingrar, alla växter som hamnar i min ömma vård dör förr eller senare. Oftast förr.




söndag 9 september 2012

Warning for the Perpetual Motion Squad.

PMS har väl aldrig dödat någon, eller? Utom möjligtvis den som råkar komma i vägen för någon med svår pms. Jag har laddat upp med obscena mängder vitlöksdipp och choklad så jag ska nog överleva, och alla andra också, om jag inte blir provocerad i onödan. Jag hoppas i alla fall att det bara är pms jag har, för då vet jag i alla fall att det går över på ett par dagar. I annat fall har jag nog drabbats av en allvarlig släng av FML, och sånt blir man inte av med i första taget.



lördag 8 september 2012

WT-lördag.

Idag har jag haft en riktig white trash-lördag deluxe. Inte så att jag varit ute med min pick up-truck och skjutit racoons med en dixieflagga virad runt skallen, jag har bara gjort absolut ingenting. Hasat omkring i morgonrock och ätit chips, och sovit och grinat en skvätt till säsongsavslutningen av The Real L Word (jävla pms). Vilket har resulterat i en otrolig seghet, huvdvärk och magknip, men det var skönt ändå.

Jessy och Elli lurade med mig på bowling igår vilket var jävligt kul, särskilt eftersom jag trots noll talang och kunskap inom området lyckades peta ner tre strikes.


Jag har lovat mig själv att rensa i min garderob vilket kanske skulle kunna bli av idag, jag känner mig smått rastlös efter en dag spenderad som jäsande bulldeg. Jag ska bara göra en kraftansträngning in i duschen och smaska i mig lite Panodil och nån typ av mat (ej chips) så får vi se om jag lyckas uträtta några stordåd. Städa skulle jag också behöva men det blir ju mörkt snart och då syns det inte...och förresten, nånting ska man väl ha söndagar till?

tisdag 4 september 2012