Miss you already!

Idag har jag gått halva dagen på en avdelning och halva på den andra. Kontrasten är ganska stor. Sista dagen på "min" avdelning och jag längtar redan tillbaka! Har inte hittat nån på den andra som jag faktiskt tycker om, helt enkelt för att det inte finns mycket att tycka om i dem. Nu låter jag ju otroligt elak och hjärtlös, men de är i mycket sämre skick både fysiskt och psykiskt, och det tär väldigt mycket på en människa. Om de inte blir arga för minsta lilla så är de helt inne i sin egen värld och apatiska, och ett par stycken är rentav väldigt beräknande, testande och kan vara ganska hånfulla mot personalen. Jag berättade för en av mina favvo-tanter att det var sista dagen, och hon började nästan gråta! Nej, jag skämtar inte. "Men vem ska då hämta mig till middagen imorgon? Jag är verkligen inte glad att du ska sluta" sa hon nedstämt, som att det inte finns hur mycket personal som helst som är redo att ställa upp. Plus att hon är klar i huvudet. Tror inte jag kommer få några såna komplimanger de närmaste fyra veckorna. Men bra sås reder sig själv, eller hur det nu var.

Jag får göra som alla säger: tänka på pengarna. Men pengar är ingen motivation i sig, jag vill bara ha så jag klarar mig. Det är inte värt att ha ett otrevligt slitjobb även om det är sköna pengar inblandade. Annars hade jag stannat kvar på vidriga callcentret, det var bra pengar.

Men nu är det helg! Hoppas alla får en trevlig och solig helg (ha ha, den var väl rolig). Jag ska med största glädje se fram emot min 6-dagarsvecka som jag jobbar nästa vecka. Oh joy!

Dagens pensionärs-citat:
jag: Varsågod, här får du en kopp kaffe!
Urgullig tant: Åh tack, älskade vän! *pussar mig på kinden*

Säga vad man vill, men nog är det en väldigt skillnad på "älskade vän" och "arma svin"!

Freedom for a day

Nu har jag jobbat mina 36 timmar på två dagar, plus de nio timmarna i fredags då. Man blir kanske liite galen av att inte se nåt annat än jobbet på tre dagar. Känner att jag vill tilltala alla med långsam och pedagogisk röst. Tur att jag för tillfället bara umgås med hunden, hon uppskattar sånt. Ikväll ska jag dock till Chessy och då får jag skärpa till mig lite.

Trivs mycket bättre på jobbet än vad jag trott att jag kunde. Även fast jag haft en lååång helg när alla andra i hela världen festat loss så är jag inte direkt spyfärdig, bara lite trött. Personalen är trevlig, tålmodig och hjälpsam, och dessutom sjukt roliga på fyllan. De boende är glada, tacksamma och ganska roliga utan att behöva vara på fyllan. Men det är ganska ledsamt att jobba på äldreboende. De människor jag jobbar med är oftast över 90 år, har alla möjliga sjukdomar, äter 25 piller om dan bara för att hålla sig vid liv, och kommer förr eller senare att dö, antagligen blir det förr. Det är lättare att inte tycka om dem för jag vill faktiskt inte att nån ska dö, inte nån och inte nånsin. Det är också jobbigt att tänka på dem som har lungsjukdomar. Om de inte dör av nåt annat finns det risk att de kvävs till döds, det är inte kul att tänka på. Det är människor som jag träffar och pratar med varje dag, det är inte kollin som jag torkar i ändan och skjutsar fram och tillbaka till matsalen, även om det kanske verkar så utifrån. Förra året dog min favvo-tant om man nu får ha en sån, efter knappt halva tiden jag jobbat där. Då vägde hon 35 kilo. De som jobbar inom vården borde ha fett mycket högre lön.

Dagens pensionärs-citat: Du pratar visst inte så mycket. Men svara mig då! Jag pratar ju med dig! (En gullig tant till en annan tant som tyvärr satt på framsidan av en bok...)

13 timmar jobb(igt)

Har nyss kommit hem efter att ha jobbat 13 timmar. Är ganska mör i fossingarna kan man säga. Gud så kul att få göra om det redan imorgon.

Nädå, det funkar bra. Är bara totalt anti-social och vill bara sova sova sova. Har inte ens nån lust att gå ut ikväll, men det är ju roligt att alla som ska bli packade får göra det när det är fint väder. Det är så tråkigt att somna i nåt dike om det regnar, menar jag. Själv har jag inte sett mycket av solen, lyckades få min rast under den pyttestund då det faktiskt regnade. Rasten ägnade jag annars åt att släpa en jättesäck kattmat runt stan eftersom jag var puckad och inte tog bilen till jobbet. Så kan det gå.

Nu har jag strippat lite (för mig själv, få inte för er nåt nu) och jag ska krypa ner i min sköna sköna säng.

Dagens pensionärs-citat: Jasså du heter Marie? Ja då borde du gifta dig med Josef. För Josef och Maria var gifta och sen fick de Jesus. Men det tror vi inte på, eller hur?

Dumma spinning

Kände mig helt off idag på spinningen, inte så konstigt kanske, men irriterande. Ingenting funkade. Inte instruktören, musiken, ordningen på momenten...plus att på slutet kändes det som att ryggen skulle knäckas rätt av och jag var tvungen att sätta mig ner och sitta rakt som en pinne. Jag har jobbat inom vården mindre än en vecka! Okej, min rygg är redan kass, men inte SÅ kass! Vilken är egentligen bästa och effektivaste ryggträningen? Kände mig som Bridget Jones precis innan hon trillar av cykeln i första filmen, jag höll i mig i handtagen för glatta livet.

Gjorde för övrigt min första tabbe på jobbet idag; satt och lunchade i personalköket när nån typ av chef kom upp. Man ska ju äta med pensionärerna om man äter av deras lunch men det gör verkligen ingen. Det finns inte ens en ledig plats i matsalen! Men högsta hönsen verkar alltid ha huvudet uppe bland molnen. De skiter väl i det, de tycker nog att vi hellre ska slänga två liter ärtsoppa i slasken. Men chefen sa i alla fall ingenting och personalen blev ju inte sur, bara ängsliga. Jag har ju lärt mig av dem och det vet de ju om. Den oskrivna regeln är att vissa skrivna regler får man bryta mot ibland; prata i mobil på arbetstid, ha civila kläder, röka på balkongen, äta lunchen i personalköket, lägga prylar i tvättstugan, använda tvättstugan som genomgång (hygieniskt aja baja tydligen). Ja, hur som helst så sker alla dessa ovanstående saker och lite till lite då och då, och jag ser inte att pensionärerna mår sämre av det. Snarare är det så att personalen behöver det, att få vara lite olydiga för att orka med ett annars ganska slitigt lågavlönat jobb.

När jag blir chef ska jag minsann fokusera på vad som är det viktiga och inte bete mig som att jag har en pinne uppstucken i arslet hela tiden. Man blir så stelbent då.