tisdag 22 juli 2008

Ryck ryck...

Vet inte om det beror på att jag jobbat rätt mycket och inte sovit så bra, men nu har jag i alla fall fått en nervryckning under vänster öga som hållit i sig i några dagar nu. Det är fruktansvärt irriterande. Vad ska man göra för att få bort det? Det enda jag har läst är att man ska vila och stressa ner och ta det lugnt. Men jag försöker faktiskt! Jag törs inte ens dricka nåt med koffein eftersom jag är så rädd att inte få sova på natten. Ryck, ryck. Ryck ryck. I'm going mental.

När Minna hade dött så fick jag jättemånga nervryckningar. Ögonbrynet, under ögat, kinden, armen, pekfingret...jag höll på att förvandlas till en enda stor spasm, som att det inte fanns nog mycket att deala med liksom. Men de gick över en efter en, fast det tog en jävla tid.

Har försökt vara lite duktig och diskat och vikt tvätt. Alltså har jag inte varit särskilt duktig alls. Det är ju liksom grejer man måste göra. Men jag har minus noll motivation till såna grejer.

Den klassiska kommentaren om äldrevården är väl "nää jag vill inte torka gamla tanter i häcken!" Men tro mig, jag önskar att det var det mitt jobb gick ut på! Men det kanske upptar fem-tio procent av ens tid. Resten av tiden går åt till att tvätta, vika tvätt, stryka, diska, plocka i och ur diskmaskinen, duka, duka bort, torka bord, servera mat, lägga upp mat, koka gröt, kaffe, välling, ägg, blanda blåbärssoppa, vispa grädde, tvätta ännu mer, skura, dammsuga, dammtorka, gå ut med soporna, städa toaletter, diska lite till och så vidare i all oändlighet.

Om man sen har lite tid över efter alla hushållsnära tjänster måste man hämta ut alla till matsalen, försöka övertala Agda att inte komma ut med trosorna på huvudet, leta rätt på Bertil som rymt och inte hittar hem igen, hålla fast Bedas arm så hon inte klöser ögonen ur Cathrin samtidigt som man själv håller sig undan för karate-sparkarna, övertyga Sture om att varken människorna på tv eller jag är ute efter att mörda honom, få Ingvar att kliva upp ur Gunnels säng och lämna tillbaka hennes löständer samt skjutsa och leda tillbaka alla till matsalen för andra gången eftersom de när man varit borta glömt att det är matdags och gått tillbaka till sina rum igen.

Så tro mig, jag önskar att jobbet var så himla enkelt att det räckte med att torka en och annan rumpa på glada, hjälpsamma, tacksamma pensionärer.

Kvalifikationer för vårdbiträden borde egentligen vara: utbildad kock, servitris, medlare, lokalvårdare, elitkampsportare, psykolog, hushållerska, pedagog, erfarenhet av vårdarbete är meriterande men absolut inte nödvändigt.

Ryck ryck, ryck ryck...

1 kommentar:

vagabond sa...

read o weep,men lite av skratt också...hoppas du får en mindre ryckig tillvaro babe: )kram