onsdag 2 juli 2008

Bytt är bytt, kommer aldrig igen!


Pappa lånade min dvd på Boden Alive, och istället för att återlämna den så köpte han en ny åt mig! "Det var väl ett bra byte?" sa pappsen, och jag kan bara hålla med. Visst, den var snorbillig och köpt på ica, men den jag hade var ju uråldrig. Man var tvungen att öppna och stänga luckan manuellt för att den inte skulle fastna, hallå forntid liksom. Men nu har jag alltså en ny. Jag bara inväntar min tv.

Djävulens jävla dusch! Min dusch är helt störd! En vanlig dag har den inget varmvatten, noll. En annan dag har den varmvatten men helt plötsligt när man är naken och intvålad så har den INTE varmvatten. En annan dag, som idag, så har den inget kallvatten, inte ens ljummet vatten. Jag var tvungen att spola lite - vänta - spola - vänta - spola, åsså vidare i all oändlighet för att inte skålla mig. Satans skräp!

I övrigt så jobbar jag och jobbar och inte mycket mer. Har inga större intressanta tankar heller. Utom att överklassen verkar ha det förbannat tråkigt och stelt, och jag tycker synd om dem. Är glad att jag är arbetarklass, eller vad fan jag nu är. Mamma är undersköterska och pappa monterar lastbilsdelar, jag är the fucking princess of arbetarklass.

Jag drömmer om en framtid då jag inte kommer att ha minus på kontot i slutet av varenda månad, om att ha råd att köpa nya byxor utan att de gamla behöver bli så slitna att de är i trasor först, om att inte behöva köpa Coop Extra och Euroshopper och att kunna äta gravad lax på min knäckemacka och inte behöva sneaka till mig fil och flingor på jobbet varje morgon för att min kyl endast innehåller ketchup och inlagd sill. Men! Jag är på nåt sjukt sätt glad att jag lever så, för allt ovanför existensminimum kommer att kännas som fett lyxigt för mig. Inte illa.

Följde med Ellifiore när hon småstädade ett kvällstomt kontor, och jag fick ångest. Är detta min framtid? Sitta instängd i ett fruktansvärt äckeltråkigt kontor och titta på meningslösa tavlor och ha förståndiga dräkter på mig och vända papper? Är det så? Hatar meningslösa tavlor, hatar förståndiga dräkter, hatar allt sånt skit, vill inte ha ett liv som går i gråskala och beige! Tycker synd om alla kontorsråttor. Jobbar hellre kvar inom vården. Jag är ju pucko. Men jag har hört att chefer på mellannivå endast använder en mycket begränsad procent av sin dag till faktiskt arbete, och resten av sin tid åt att glassa och se upptagna ut. Av en chef alltså, inte av en ondsint undersåte. Det låter ju inte helt fel, åsså en fin lön på det.

Äh, jag vet inte vad jag vill. Men jag vill inte ha ett beige liv i alla fall.

PS. Säger du [beeech] eller [bääääsch]?? Är inte beige ett väldigt konstigt ord? Vad fan har i:et där att göra? Ska börja uttala det som det låter. Beige. Hm.

Inga kommentarer: