Här är beviset

Här är beviset på att ingeting egentligen förändras på ett år, nämligen ett inlägg från min lunarblogg som jag skrev för nästan exakt ett år sen, eller för elva månader sen i alla fall. Det är same old, same old.

Vad jag har gjort den senaste månaden:

Gråtit massor. Skrattat. Kramat människor. Kramat mina djur. Tänkt för mycket. Tänkt lagom mycket. Inte tänkt alls. Älskat. Hatat. Förnekat. Tvingat mig själv att inse. Lyssnat på låtar som fått mig att gråta mer. Lyssnat på låtar som fått mig att skratta. Doppat tårna i vattnet. Räknat grässtrån. Betraktat en fluga på min hand. Dödat myror. Klottrat på mig själv. Varit nästan lycklig. Varit bottenlöst fasansfullt förtvivlad. Skrivit. Pratat. Lyssnat. Suttit tyst. Brytit ihop. Tagit mig i kragen. Låtsats som ingenting. Ljugit. Talat sanning. Tyckt synd om mig själv. Tyckt synd om andra. Låtit andra tycka synd om mig. Tryckt på pausknappen. Ätit för mycket. Ätit för lite. Druckit alldeles lagom. Tagit hand om mig själv. Tagit hand om andra. Låtit andra ta hand om mig.

Inte orkat.

Orkat.

Tagit ett andetag efter det andra.