Happiness is where you find it

Så är det faktiskt. Lyckan finns där du hittar den. Själv har jag hittat min i en hölada.

För mig är lycka nånting kortvarigt. Det är en kick, en känsla av "wow!" som lika fort ersätts av andra, mindre roliga, känslor. Därför försöker jag ta vara på lyckokänslorna när de väl infinner sig. Och igår fann jag min egen lilla lycka i fyra kattungar i höladan vid stallet där mamma har sina hästar. Den gråsilvriga skygga kattmamman har fött dem inne i höet och nu har de precis lärt sig gå och öppnat sina knallblå ögon. Alla som känner mig vet att jag älskar katter, mer än hundar och mer än människor. Katter är superkloka, underbart söta, de är lagom stora och de har förmågan att sysselsätta sig själv! Ibland kan Nicki ligga i timtal i fåtöljen och stirra på mig med äkta hundögon och kvida och tigga om att jag ska roa henne, oavsett hur mycket skolarbete jag måste fixa. Men kissekatter hittar på saker själv. Katter har inte ägare, de har tjänare som man säger. Katter lär sig inte tricks eftersom de är för smarta för det. Varför anstränga sig när man får uppassning ändå liksom?

Hur som helst så har jag frivilligt följt med mamma till stallet imorse(!) och tidigare ikväll för att ligga på mage i höet och tillbedja dessa små mirakel. Smider redan oändliga planer för hur jag ska rädda dem från att bli skjutna eller ihjälslagna som vildkatter sorligt nog blir eftersom ingen äger dem. De är inte ens vilda än så länge, de kommer fram och klättrar på en medan mamman lugnt övervakar eller är ute på råttjakt. Jag vill ha allihopa! Hmm...undrar vart jag lagt den där boken om kattungar...dags för en tur upp till vinden kanske!

Försökte föreviga underverken men de stod ju aldrig stilla! Men jag gjorde mitt bästa!