Tänk om man kunde lägga rabarber på rabarber...

Jag började jobba en timme tidigare idag, kände mig inte supermotiverad när alarmet ringde kan jag säga. Men det var härligt att cykla (jävligt försiktigt) till jobbet över ett krispigt knastrande istäcke och se ett tunt litet lager med snö som lyser upp allting. När jag kom till jobbet var det som vanligt mer och mindre akuta och svårlösta kriser som jag har fått tampas med, och jag glömde köpa nåt ordentligt mellanmål så jag har bara lite frukt att tugga på fram till lunchen. Så jag kände mig lite lagom less när min kollega kom och bjöd mig på en muffin. Ja visst, nog kan jag äta en muffin, tänkte jag. Inte nån favorit men klart den slinker ner när man är hungrig och grinig. Men oh mama vilken muffin! Den var stor, saftig, nybakad, och fylld med äpple och rabarber...a little piece of heaven! Jag vill bara springa hem och baka muffins nu. Jag har till och med två påsar rabarber i frysen, men en av dem är reserverad för en speciell person och den andra vakar jag över likt Gollum över ringen...my own....my preciouusssss.

Jag fick tre påsar rabarber av mamma från hennes trädgård, och jag var så puckad att jag inte bad om att få fler fast det fanns hur mycket som helst, jag var knappt ens tacksam utan kände mer "jaha, vad ska jag göra med dem, och hur ska de få plats i frysen?" Och nu får jag sota för att jag är en sån fucking Debbie Downer ibland, det är ju smidigt att komma på i slutet av oktober att man vill ha rabarber. Men äppelmuffins är ju också gott så jag ska nog försöka baka omgång och se om jag också kan skapa min egna lilla piece of heaven... Kanske någon vill komma på födelsedagsfika? Jag råkar ju faktiskt fylla år imorgon. Jag ska fira på det bästa sättet av allt: genom att vara helt och hållet LEDIG, och ska firas av mina föräldrar. Sen jobbar jag fredag, lördag och söndag så när det där fikat ska klämmas in är jag inte helt säker på...men det löser sig! Det jag minst av allt önskar mig i födelsedagspresent är nämligen stress, jag vill bara ha hakuna matata och sköna vibbar och ingen åldersnoja. Och kanske en zombie stripper. Och förmågan att kunna klå bandana-maffian i chins. Och absolut gehör. Tack på förhand födelsedagsJesus eller vem som nu sköter om de mer svårköpta födelsedagsönskningarna! Jag vet inte om det är ett krav att man ska ha varit snäll när det inte är julklappar det handlar om, men jag lovar att jag ska vara mitt allra snällaste hela dagen idag! Även om de som ringer är så jobbiga att jag vill köra headsetet rätt genom örat och ut på andra sidan!