Gunilla Persson is the wind beneath my wings.

Jag har gett mig fan på att jag ska göra löpning till min grej. Jag började lite mjukt med promenader, och nu har jag övergått till promenader slash intervaller, med stegräknare. Jag var ute tidigare ikväll och gick en rätt lång bit först, och sen övergick jag till att springa en bit, sen gå igen, sen springa, yeah you get my point. Det gick tungt, tungt, tungt, som att tvinga fram en klump trolldeg genom gröt...men sen tänkte jag mig att Gunilla Persson sprang efter mig och ville göra mig till en stjärna, och då gick det undan! Jag kände mig helt död när jag kom in genom dörren och svetten rann fast det var kyligt ute, så jag är väldigt väldigt stolt över mig själv. My point being: visualisering funkar!