Det straffar sig verkligen att vara alltför ambitiös, eller kanske var Gunilla Persson en lite FÖR bra motivation för mig igår? Idag när jag satt på jobbet fick jag nämligen sjukt ont i foten. Det kom som en blixt från klar himmel, en riktigt skärande, jobbig smärta som att jag hade trampat snett. Jag var tvungen att ta av mig skon och kunde nästan inte stödja på foten. What, how, why?
Som tur är har vi massor med sjukgymnaster som kilar fram och tillbaka på jobbet så jag haffade helt enkelt en och frågade varför jag plötsligt blivit not so handicapable. Han trodde att det kunde vara ett ben i foten som lagt sig lite fel och behöver "knäckas till", eller så kan det vara en inflammation i blablabla-nerven eller hiffelipiff-senan som går över av sig själv.
Så jag fick lite surmulet avboka mitt Sh'bam-pass idag och unna mig själv en vilodag. Fast jag kunde inte låta bli att gå ut och gå, bara för att testa liksom, om det blev bättre i foten av en långsam och försiktig promenad. Nej, det blev det fanimej inte så nu är jag strandsatt i soffan. Tur att man har bullar och tv-bönder och en hel trave med böcker. När jag tog av mig sockarna såg jag att fotleden är svullen så det kanske är en inflammation då, eller nerv i kläm. Qui vivra verra. Så jävla skönt ändå att ligga i soffan och dega.
Är det inte bättre imorgon ska jag skippa mitt inplanerade bodycombat-pass och köra ett styrkepass i gymmet. Jag är en liten lyxbyxa som jobbar halvdag imorgon nämligen så då kan jag smita till gymmet tidigt innan bandana-maffian hunnit dit och runkar sina egon framför alla speglar i tid och evighet.
Idag när jag satt och käkade middag tog Zero ett jätteskutt och landade i min tallrik. Som tur är bara med en tass, och jag hann trycka ner andra sidan av den innan det hann flyga pyttipanna kring väggarna. Och det är inte första gången heller...NOT the kind of pussy eating I'm interested in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar