And do you know what "Merkin" means, Jolene? Vagina wig!

Så var det snart slut på den här födelsedagen, och jag måste säga att den har varit väldigt bra. Så skönt att vara helt ledig från jobbet och bara göra det jag känner för. Pappa bjöd på god lunch, och senare kom han och hans tjej förbi och fikade de galet goda rabarbermuffinsen som jag köpte imorse. Så fick jag lite presenter (t-shirts, muggar, te, armband, parfymer, pengar) och jag har även klämt in ett pass i gymmet mitt på dagen, bara för att jag kände för det. Och nu sitter jag i soffan och äter revbensspjäll och tittar på The L Word, som jag antar att eventuella hardcore fans förstod av min rubrik. Jag hoppade direkt in i min favoritsäsong, säsong 4. Tasha, oh Tasha, säger jag bara. Eller varför inte Papi, oh Papi...

Jag har gett mig själv tre födelsedagspresenter som blev väldigt uppskattade, av mig.
1. Min lediga dag. Så underbart att vara ledig på sin födelsedag!
2. Absolut ingen matlagning. Jag har bara ätit ute och köpt hem god mat.
3. Ingen tårta! Tårta är överskattat och jag mår ofta illa av tårta, och jag är gammal nog att vägra tårta tycker jag.

Så tack tack mig själv! Jag har fått jättemånga fina gratulationer också, jag har till och med blivit sjungen för och allt möjligt, så tack för det också! Det enda negativa med den här födelsedagen är egentligen att jag nu officiellt räknas som ålderdomen själv och därmed inte får åka på billigare ungdomsbiljetter längre. Men annars tycker jag nog att jag bara blir bättre med åren. Jag menar, tänk när jag var arton, jag borde inte ens ha fått gå lös med tanke på hur dåliga beslut jag tog då och vad lite jag visste om vad jag själv ville, ville ha, och behövde. Inte för att jag är bombsäker på det nu heller direkt, men jag är ändå några skvättar klokare.

Jag tror att förut var jag så jävla arg, och jag hatade tyvärr mig själv rätt mycket och jag tyckte nog egentligen inte att jag var värd att vara lycklig, att vara älskad, att må bra. Och det finns fortfarande dagar då jag tvivlar, dagar som är jävligt mörka och jag känner mig liten och bara vill att nån ska hålla om mig och säga att allting kommer att bli jättebra. Men de flesta dagar så vet jag att jag ÄR bra. Och jag kan få allt jag vill ha, dock kanske inte serverat på silverfat eller precis när jag vill ha det.

Och ja, nu hade jag tänkt skriva nåt mer djupt och insiktsfullt här men de knullar så högljutt i den här underbara serien att jag har lite svårt att koncentrera mig så jag tror jag sätter punkt här och fokuserar på det viktiga! (Which is, of course, boobs. Always boobs).


Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och cynisk
men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du,
fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr,
men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit
om man vet vad man behöver

Och jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan,
fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann,
som du vet?

Vi kan väl ses igen,
jag gillar Stångån på hösten,
när vardagsslumpen lagt sig över torgen
Då kan man andas igen och ägna timmar åt att
bejaka glädjen
eller begrunda sorgen

Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre,
eller kul att vara med?