Sticks and stones, you're never gonna break me.

Jag börjar känna av att jag är väldigt stel i nacken och att det tar emot rätt mycket i knäna när jag belastar dem, så jag försöker vara lite försiktig så jag inte gör illa mig. Jag hoppas att det kommer bli bättre nästa vecka, då ska jag nämligen till en kotknackare. Eller kiropraktor, fast kotknackare är ett bättre ord. Eller kotKNÄCKARE. Han jag ska gå till är en udda liten lappgubbe som kommer en gång i månaden för att knäcka till mammas hästar. Och så passar han på att knäcka till de människor som vill också. Jag tror att han har nån slags utbildning för han är jävligt bra på det han gör. Sen om man fått det i skolbänken eller i nån lappkåta, det har jag ingen aning om.

Jag har bara fått behandling hos honom en gång och det var en jävligt smärtsam upplevelse. Den är lite svår att beskriva, den måste upplevas. Jag är inte troende men nog bad jag till Gud om att han skulle skona mig...eller döda mig direkt, vilket som. Särskilt när lappgubben satte foten i min armhåla och ryckte i min arm med all styrka, och när han satte knäet på ryggen och tryckte till med hela kroppstyngden...som sagt, det måste upplevas. Det är i alla fall otroligt skönt efteråt, och det hjälper mot spänningar och upphakningar som massage och stretching inte kommer åt. Så jag rekommenderar det verkligen, men räkna med att känslan efteråt är som att du blivit körd några varv i en torktumlare.

Nu ska jag krypa ner i soffan och bara njuta av tanken på att jag är ledig imorgon och firar födelsedag hela dagen lång. Det känns faktiskt bra att bli 26 år. Inte alls dumt. Vi får väl se om jag hinner bli några fler år eller om världen går under i december. Om den nu skulle göra det är jag i alla fall jätteglad att jag hann skaffa en frisyr jag är nöjd med innan dess. Slipper man gå under jorden med fult hår liksom.