I'm wide awake....sort of.

Så var man på jobbet igen, härliga tider. Jag gillar när man kommer till jobbet och det inte brinner någonstans. Det vill säga, det är inga kriser som genast måste lösas utan man kan mjukstarta och hinna vakna till liv litegrann. Och skriva ett onödigt blogginlägg.

Zumbapasset igår var sjukt kul, men instruktören hade en del nya låtar som jag definitivt inte hängde med på, så då gjorde jag lite hoppsa-hoppsa-vifta-snurra. Men det är bara att gå igen nästa vecka, enligt principen "skam den som ger sig". Det känns som att jag gör typ allt enligt den principen nu för tiden, känns rätt bra! Instruktören är i alla fall grym, och grymt snygg är hon också. Distraktion eller motivation? Lite av varje skulle jag vilja påstå.

På torsdag har jag min första gitarrlektion, jag känner mig pepp! Det kommer sluta med att Sara stryper mig med en gitarrsträng på grund av talanglöshet. Men då har jag i alla fall testat! Enligt principen "when was the last time you did something for the first time?" Jag vet, jag har en bunt principer i fickan som jag tar fram när det passar mig.

Nu ska jag i alla fall skärpa mig och sätta igång och jobba, och hoppas på att folk håller sig friska idag. Efter jobbet ska jag jobba ytterligare ett par timmar som kontaktperson, och efter det försöka klämma in en tur till gymmet, och avsluta kvällen hos bästa Patric som jag inte sett på alldeles för länge. Känns som en fullspäckad men rolig tisdag!

¨