"Giftastycke".

Det är inte bara en som tycker att jag och min Linda är ganska så lika varandra. Är vi verkligen det? Hon är ju hundra gånger snyggare, sådär så att jag tappar andan lite när jag tittar på henne, men vi kanske har vissa likheter. Det finns ju till och med ett ord för det, giftastycke; "när två personer liknar varandra och ser ut att höra ihop."

Helt otroligt att jag ens får nåt jobb gjort, sitter mest och kollar på flygpriser och nynnar Sonja Aldén-låtar och kollar min mobil var femte sekund för att se om det kanske har kommit ett sms som jag inte hört. Jag känner mig liksom kär och galen men samtidigt hundra procent trygg. Skön känsla kan jag lova. Min kollega sa till mig: "jag ser ju dig gå när jag kör förbi dig i bilen men du ser aldrig mig! Du bara går och ler för dig själv som att du tänker på nåt riktigt fint!" Japp, det var huvudet på spiken, jag tänker faktiskt på nåt riktigt fint. Men nu måste jag fortsätta med min icke så imponerande arbetsinsats, samt youtuba lite Cecilia Vennersten.

Kärlek.

Jag kan inte sammanfatta den här känslan i ett blogginlägg. Orden räcker inte till. Jag vet inte vilket citat eller visdomsord eller låttext jag ska dra till med för att beskriva det jag upplever. Jag vet inte om det är Saras magiska kärlekstrollformel, eller min egen födelsedagsönskning, eller kanske helt enkelt resultatet av att inse vad jag faktiskt vill ha och förtjänar...men det spelar ingen roll. Hur det nu har gått till så har jag i alla fall världens finaste, goaste och vackraste flickvän, och jag är väldigt väldigt lycklig.

Glad.

Idag vill jag bara berätta att jag är jävligt glad. Och det är jag värd.

"Life is too short to wake up with regrets. So love the people who treat you right. Pray for the ones who don't, and Believe everything happens for a reason. If you get a chance, take it. If it changes your life, let it. Nobody said life would be easy. They just promised it would be worth it." ~ Anonymous

Trött, tröttare, full on retard.

Hej, du har kommit till Maries blogg. Maries hjärna har gått in i full on retard-mode till följd av hårt jobb och ingen sömn, återkommer när hjärncellerna börjar återbildas. Godnatt!

I'm gonna live while I'm alive, I'll sleep when I'm dead.

Fast jag är typ död just nu, eller om jag önskar att jag var det. Klockan är snart 05.30, och med ganska exakt EN timmes sömn i kroppen ska jag snart cykla iväg till mitt jobb där jag har ett litet kort och lätt pass på 16 timmar. Fy fan inåt helvetes helvete vilken tur att jag inte ska köra nån bil idag. Stackars Anette som måste jobba med mig idag, säger jag bara. Jag kommer att vara lika effektiv och alert som den här kattungen, men inte på långa vägar lika söt.



MEN. Det var jävligt värt det.

Världens godaste tårta samt lite svullet underliv.

Vill man plåga sig själv lite extra en lugn dag på jobbet med bara några torra små frukter att nafsa på, så kan man alltid googla på vilken som är världens godaste tårta. Jag tyckte inte jag fick nåt bra svar faktiskt, det finns många goda tårtor men ingen som spontant känns som att den skulle förtjäna titeln som världens godaste. En riktigt god kladdkaka eller mortoskaka är väl ändå godare än de flesta tårtor hur som helst?

Så fort någon eller någonting ska firas på mitt jobb är det alltid nån som trollar fram en smörgåstårta eller en prinsesstårta, det slår liksom aldrig fel. Eller en sån där äcklig stubbe som består till 90% av grädde.

Jag sitter förstås och klurar eftersom jag ska bjuda på en liten födelsedagsfika i helgen och jag vet inte vad jag ska hitta på att baka. Förslag på snuskigt goda bakverk mottages gärna. Jag har ett par idéer själv också, det blir säkert bra i slutändan. Nu ska jag bara torka av dreglet från tangentbordet efter att ha scrollat mig igenom några kilometer med efterrätter.

Det är alltid spännande att kolla igenom vilka sökord folk har använt för att råka hamna på min blogg, tydligen har någon hamnat här genom att söka på "svullet underliv efter sex". Personen måste ha blivit rätt så besviken för jag tror inte jag har gett några tips och råd om det än så länge. Och det kanske ni inte visste, men jag funderade allvarligt på att utbilda mig till sexolog ett tag, så vad fan, klart jag kan rycka in med lite allmän visdom på området!

Jag undrar vilken sorts svullnad personen fått egentligen. Killar får ju en sorts svullnad i underlivet FÖRE sex för att kunna genomföra själva sexet men det kanske inte var det personen menade... Men om det var det kan jag berätta att det är det som kallas EREKTION och det kan uppfattas som ganska otäckt och/eller roligt att bevittna. Men om det känns jobbigt: kolla inte så jävla noga, stoppa in den där du vill ha den bara.

Annars kanske det svullna underlivet beror på att personen ifråga blandat in lite tårta eller annat bakverk i sexet, kanske lite frukt och grönt, har herr Gurka fått dansa vals och mazurka? Då kan ju svullnaden bero på en allergisk reaktion eller irritation på grund av främmande gurkbacillusker. Och då kan du doppa muffen i Verum hälsofil så får du en massa snälla baciller istället som kan bekämpa smutsbacillerna!

Eller så kanske det svullna underlivet helt enkelt berott på att du gjort en Frida, det vill säga att du utsatt det för lite extra tough love som i Fridas låt "Dunka mig gul och blå". Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar, mörbultad, underbar, japp japp...Och om så är fallet har jag väl ingenting annat att säga än; grensla en påse frysta ärtor och var glad!

Ja, ni ser ju hur det går när min hjärna får löpa amok hur den vill. Jag lovar, jag ska skärpa mig, verkligen. I'm so sorry. Men för att komma tillbaka till tårtor...en boob cake skulle jag gärna vilja ha nån gång! Då gör det inte så mycket om smaken inte är mer än okej för man kan kompensera genom att äta med ögonen!

"Jag har i alla fall inte blivit mysfet ännu!"

Det var min kollega Jakob som yttrade rubriken och jag tyckte mysfet var ett rätt klockrent ord, det ska jag börja använda. Än har han inte jobbat nog länge för att bli mysfet, det har däremot jag blivit. Fast jag skulle inte kalla det mysfet, snarare ångestfet. Över våren och sommaren har jag gått upp typ FEM kilo från min lägstavikt, det är inte okej! Där har jag verkligen svart på vitt hur svårt jag har att upprätthålla goda vanor när jag mår dåligt. Kombinationen må dåligt + stillasittande jobb + tråkigt liv = hello mysfet! Och när jag äter dåligt och tränar dåligt mår jag dessutom dåligt över det, och det blir bara ett virrvarr av onda cirklar av alltihop.

Sen jag ställde mig på vågen senast har jag verkligen skärpt till mig på alla plan. Jag vet ju att jag är värsta sortens periodare när det kommer till mat och träning, men just precis NU går det bra, och det känns bra. Jag vet inte om det snart är läge att ställa sig på vågen igen, eller kanske kasta ut den genom fönstret och se mig ordentligt i spegeln istället. Eller bara krama om mig själv och vara lite snäll mot mig själv. Eller som Jewel sjunger:

Look in the mirror
Now that's another story to tell
I give love to others
But I give myself hell

I'd have to tell myself
"In every scene there's a perfect plan"
Everything I hope to be
I already am.


När jag, som nu, sitter på jobbet äter jag mängder med frukt. Vilket är jättebra för i sommar har det blivit mängder med Snickers och liknande. Jag kan rekommendera pluots, som tydligen är en korsning mellan aprikos och plommon. Den ser ut som ett stort plommon och smakar sött och gott. Jag undrar hur man egentligen gör när man korsar frukt? Jag får bara bilder i huvudet av frukter som, typ, parar sig med varandra...Och bara för det var jag tvungen att googla på "fruits having sex". Jag älskar Google, det finns tamejfan bilder på allt! Såna här lugna förmiddagar på jobbet är inte bra, min hjärna ska nog inte ha alltför lösa tyglar!

And do you know what "Merkin" means, Jolene? Vagina wig!

Så var det snart slut på den här födelsedagen, och jag måste säga att den har varit väldigt bra. Så skönt att vara helt ledig från jobbet och bara göra det jag känner för. Pappa bjöd på god lunch, och senare kom han och hans tjej förbi och fikade de galet goda rabarbermuffinsen som jag köpte imorse. Så fick jag lite presenter (t-shirts, muggar, te, armband, parfymer, pengar) och jag har även klämt in ett pass i gymmet mitt på dagen, bara för att jag kände för det. Och nu sitter jag i soffan och äter revbensspjäll och tittar på The L Word, som jag antar att eventuella hardcore fans förstod av min rubrik. Jag hoppade direkt in i min favoritsäsong, säsong 4. Tasha, oh Tasha, säger jag bara. Eller varför inte Papi, oh Papi...

Jag har gett mig själv tre födelsedagspresenter som blev väldigt uppskattade, av mig.
1. Min lediga dag. Så underbart att vara ledig på sin födelsedag!
2. Absolut ingen matlagning. Jag har bara ätit ute och köpt hem god mat.
3. Ingen tårta! Tårta är överskattat och jag mår ofta illa av tårta, och jag är gammal nog att vägra tårta tycker jag.

Så tack tack mig själv! Jag har fått jättemånga fina gratulationer också, jag har till och med blivit sjungen för och allt möjligt, så tack för det också! Det enda negativa med den här födelsedagen är egentligen att jag nu officiellt räknas som ålderdomen själv och därmed inte får åka på billigare ungdomsbiljetter längre. Men annars tycker jag nog att jag bara blir bättre med åren. Jag menar, tänk när jag var arton, jag borde inte ens ha fått gå lös med tanke på hur dåliga beslut jag tog då och vad lite jag visste om vad jag själv ville, ville ha, och behövde. Inte för att jag är bombsäker på det nu heller direkt, men jag är ändå några skvättar klokare.

Jag tror att förut var jag så jävla arg, och jag hatade tyvärr mig själv rätt mycket och jag tyckte nog egentligen inte att jag var värd att vara lycklig, att vara älskad, att må bra. Och det finns fortfarande dagar då jag tvivlar, dagar som är jävligt mörka och jag känner mig liten och bara vill att nån ska hålla om mig och säga att allting kommer att bli jättebra. Men de flesta dagar så vet jag att jag ÄR bra. Och jag kan få allt jag vill ha, dock kanske inte serverat på silverfat eller precis när jag vill ha det.

Och ja, nu hade jag tänkt skriva nåt mer djupt och insiktsfullt här men de knullar så högljutt i den här underbara serien att jag har lite svårt att koncentrera mig så jag tror jag sätter punkt här och fokuserar på det viktiga! (Which is, of course, boobs. Always boobs).


Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och cynisk
men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du,
fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr,
men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit
om man vet vad man behöver

Och jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan,
fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann,
som du vet?

Vi kan väl ses igen,
jag gillar Stångån på hösten,
när vardagsslumpen lagt sig över torgen
Då kan man andas igen och ägna timmar åt att
bejaka glädjen
eller begrunda sorgen

Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre,
eller kul att vara med?

Katter är inte världsbäst på födelsedagspresenter.

Idag är det min födelsedag, hipp hipp hurra för mig själv!

Så skönt att bara vara ledig och göra det man känner för. Jag ska ge mig själv i present att inte laga mat idag. Det tycker jag att jag förtjänar extra mycket med tanke på att jag ägnat hela förmiddagen åt att städa! Dels för att det behövdes eftersom jag ska bjuda på lite födelsedagsfika, men mest faktiskt för att katterna har kommit på ett nytt jätteroligt hyss; de tar sig in i kastrullskåpet och gräver ner grejer ur allt möjligt-lådan ovanför. Mina fina fantastiska terrorister har satt i sig två rullar presentsnöre och kräkts upp dem i omgångar lite överallt i hela lägenheten. Det kanske är som Sara föreslog: "De försökte säkert slå in en present till dig, och så gick nånting jättefel!" Som tur är var det tunt, billigt snöre av Dollarstore-kvalitet så de har liksom bitit av kortare bitar och ätit. Jag blir INTE glad om det visar sig att nån av dem satt i sig så stor bit att jag måste använda min födelsedagsslant till att låta veterinären skära upp dem kors och tvärs för att hala ut presentsnören... Jag önskar mig att de låtsas vara snälla och väluppfostrade resten av dagen och låter mig slippa kräks, det är väl inte för mycket begärt? Nu ska jag bli bjuden på födelsedagslunch på the place of my choice!

Sticks and stones, you're never gonna break me.

Jag börjar känna av att jag är väldigt stel i nacken och att det tar emot rätt mycket i knäna när jag belastar dem, så jag försöker vara lite försiktig så jag inte gör illa mig. Jag hoppas att det kommer bli bättre nästa vecka, då ska jag nämligen till en kotknackare. Eller kiropraktor, fast kotknackare är ett bättre ord. Eller kotKNÄCKARE. Han jag ska gå till är en udda liten lappgubbe som kommer en gång i månaden för att knäcka till mammas hästar. Och så passar han på att knäcka till de människor som vill också. Jag tror att han har nån slags utbildning för han är jävligt bra på det han gör. Sen om man fått det i skolbänken eller i nån lappkåta, det har jag ingen aning om.

Jag har bara fått behandling hos honom en gång och det var en jävligt smärtsam upplevelse. Den är lite svår att beskriva, den måste upplevas. Jag är inte troende men nog bad jag till Gud om att han skulle skona mig...eller döda mig direkt, vilket som. Särskilt när lappgubben satte foten i min armhåla och ryckte i min arm med all styrka, och när han satte knäet på ryggen och tryckte till med hela kroppstyngden...som sagt, det måste upplevas. Det är i alla fall otroligt skönt efteråt, och det hjälper mot spänningar och upphakningar som massage och stretching inte kommer åt. Så jag rekommenderar det verkligen, men räkna med att känslan efteråt är som att du blivit körd några varv i en torktumlare.

Nu ska jag krypa ner i soffan och bara njuta av tanken på att jag är ledig imorgon och firar födelsedag hela dagen lång. Det känns faktiskt bra att bli 26 år. Inte alls dumt. Vi får väl se om jag hinner bli några fler år eller om världen går under i december. Om den nu skulle göra det är jag i alla fall jätteglad att jag hann skaffa en frisyr jag är nöjd med innan dess. Slipper man gå under jorden med fult hår liksom.

Tänk om man kunde lägga rabarber på rabarber...

Jag började jobba en timme tidigare idag, kände mig inte supermotiverad när alarmet ringde kan jag säga. Men det var härligt att cykla (jävligt försiktigt) till jobbet över ett krispigt knastrande istäcke och se ett tunt litet lager med snö som lyser upp allting. När jag kom till jobbet var det som vanligt mer och mindre akuta och svårlösta kriser som jag har fått tampas med, och jag glömde köpa nåt ordentligt mellanmål så jag har bara lite frukt att tugga på fram till lunchen. Så jag kände mig lite lagom less när min kollega kom och bjöd mig på en muffin. Ja visst, nog kan jag äta en muffin, tänkte jag. Inte nån favorit men klart den slinker ner när man är hungrig och grinig. Men oh mama vilken muffin! Den var stor, saftig, nybakad, och fylld med äpple och rabarber...a little piece of heaven! Jag vill bara springa hem och baka muffins nu. Jag har till och med två påsar rabarber i frysen, men en av dem är reserverad för en speciell person och den andra vakar jag över likt Gollum över ringen...my own....my preciouusssss.

Jag fick tre påsar rabarber av mamma från hennes trädgård, och jag var så puckad att jag inte bad om att få fler fast det fanns hur mycket som helst, jag var knappt ens tacksam utan kände mer "jaha, vad ska jag göra med dem, och hur ska de få plats i frysen?" Och nu får jag sota för att jag är en sån fucking Debbie Downer ibland, det är ju smidigt att komma på i slutet av oktober att man vill ha rabarber. Men äppelmuffins är ju också gott så jag ska nog försöka baka omgång och se om jag också kan skapa min egna lilla piece of heaven... Kanske någon vill komma på födelsedagsfika? Jag råkar ju faktiskt fylla år imorgon. Jag ska fira på det bästa sättet av allt: genom att vara helt och hållet LEDIG, och ska firas av mina föräldrar. Sen jobbar jag fredag, lördag och söndag så när det där fikat ska klämmas in är jag inte helt säker på...men det löser sig! Det jag minst av allt önskar mig i födelsedagspresent är nämligen stress, jag vill bara ha hakuna matata och sköna vibbar och ingen åldersnoja. Och kanske en zombie stripper. Och förmågan att kunna klå bandana-maffian i chins. Och absolut gehör. Tack på förhand födelsedagsJesus eller vem som nu sköter om de mer svårköpta födelsedagsönskningarna! Jag vet inte om det är ett krav att man ska ha varit snäll när det inte är julklappar det handlar om, men jag lovar att jag ska vara mitt allra snällaste hela dagen idag! Även om de som ringer är så jobbiga att jag vill köra headsetet rätt genom örat och ut på andra sidan!

All I ever wanted was the world.

Jag kan inte sluta lyssna på Marina and the Diamonds. Så grymt jävla bra, ear-gasm! Fast jag har tagit en paus för att titta på när Gunilla Persson torterar ännu en oskyldig människa med sin galenskap.

Jag testade en ny typ av Keep your body guessing på gymmet idag. Jag packade väskan och gick dit utan att ha bestämt vilket pass jag skulle gå på. Acitivio-spinningen och bodycombat började samtidigt, och inte förrän jag drog kortet i kortläsaren bestämde jag mig för att det var activio jag ville gå på just idag. Det var riktigt skönt att gå på ett pass där man inte behöver lägga fokus på att försöka lära sig supersvåra stegkombinationer, utan där man bara kan låta benen jobba tills det bränner i låren och svetten stänker. Jag hade en handduk med mig men den liknade mest en våtservett när passet var slut. Jag får alltid en liten chock när jag går på spinning, jag vänjer mig aldrig vid hur mycket män kan svettas! Jag menar, jag tycker jag svettas otroligt mycket på ett spinningpass, men det är ju ingenting i jämförelse med grabbarna. De skulle kunna simma hem genom svettpölarna. Jag måste erkänna att jag älskar att svettas. Fast enbart när jag tränar. Eller har sex. Inte nån jävla nervös-svettning eller när det är äckligt varmt ute, ingen sån svett. Jag älskar att svettas - men det ska vara värt det.

Shanes åsikt om foppatofflor.

När jag vaknade imorse hade jag fått en liten sked som låg och sov bredvid mig, himla gulligt även fast han hade snott hela täcket och bara lämnat ett hörn till mig så jag frös som satan. Shane var däremot inte intresserad av att sova med oss, han föredrog sin nya jättefina kattsäng...

När jag jobbar som kontaktperson brukar jag ha ett par vidrigt fula foppatofflor jag fått av mamma, eftersom det är de enda inneskor jag har. När jag kom hem från gymmet idag så la Shane tre rejäla spyor som välkomstpresent. Jag tänkte att han ätit nåt dumt igen, och när jag torkade upp det visade det sig att han har suttit och gnagit i sig riktigt rejäla chunks av foppatofflorna. Antingen tycker han att plast är väldigt smaskigt eller att skorna är så fula att han kände att han var tvungen att göra sig av med dem. Han är en väldigt speciell katt...

Att omvända en flata.

Ibland tror heteron (oftast douchebag-killar alternativt religiösa fundamentalister) att de kan omvända flator, få dem in på den "rätta" vägen, den väg som leder raka spåret till penis. Det här brukar inte funka så jättebra, däremot är procenten straighta tjejer som blivit lockade över till den andra sidan, "vår" sida, the dark side, muffdykarsidan, ganska så hög. Om någon mot förmodan skulle få för sig att omvända mig lite grann så har jag ett tips. Eller, för den delen, om någon brud känner för att haffa mig utan att behöva gå igenom hela den tidskrävande "har du redan legat med alla jag känner/älskar du också katter/vart har du parkerat flyttsläpet/ska vi inseminera oss i Danmark"-parningsdansen som krävs innan två flator ska ta varandra i hand och påbörja den rosenkantade vägen mot den lesbiska sängdöden.

Jag säger inte att detta tips bombsäkert funkar eftersom ingen hittills provat, men om någon så bara skulle få för sig att prova så har den personen redan halva inne. Jag bestämmer här och nu att ett av målen med min träning är att bli så armstark att jag kan göra såhär med min framtida flickvän. Det är lite bättre förutsättningar för det än att nån skulle kunna göra det med mig om man ska se det sådär trist realistiskt, såvida jag inte blir tillsammans med en kvinnlig hulken, eller bantar ner mig så jag blir lika slank och svajig att lyfta upp som en höjdhopparstav.

Marie-Rex hates push ups.

Jag vet inte ens varför men jag känner att jag verkligen vill berätta hur svag jag är. Jag är så svag att jag är typ fascinerad av mig själv. Jag är ju inte speciellt liten, så det är klart att jag har en viss grundstyrka, men den är ju för fan fördelad som på en tyrannosaurus rex. Typ allting sitter i benen med andra ord, medan armarna är lika muskulösa och hårda som två tunnbrödrullar med mos...

Jag fick det bevisat igår på gymmet när jag kom på den briljanta idén att testa chins. Pyttelilla svinstarka tjejen är jättebra på chins så jag tänkte att ett par stycken borde jag väl klara. För säkerhets skull väntade jag tills jag var ensam innan jag gjorde ett försök. Det gick jättejättebra. Inte. Jag hängde och dinglade som en orangutang som svingar sig i en trädgren. Sen skuttade jag fort ner innan nån hann se mig. Om jag någon gång letar efter min värdighet så ska jag komma ihåg att kolla på gymmet, det är där jag oftast lämnar den bakom mig. Och kolla, nån har minsann smygfotat mig mitt i hårdträningen.

Vi simmar med de stora fiskarna nu.

Det var lite annorlunda att komma till jobbet imorse, jag hittade nämligen inte dit. Inte på grund av att jag drabbats av tillfällig sinnesförvirring, utan för att vi har flyttat till nya lokaler under helgen. Förut höll vi till i en före detta förskola. Vi satt som packade sillar i ett kontorslandskap och det var trångt, högljutt, stressframkallande och riktigt dålig luft.

Nu har vi flyttat till Kyrkans hus, ja det heter så, och det är Gud och hans polare som bott in sig där fram till nu. Och hur är det där då? Ja, man skulle kunna säga att Gud måste ha en jävligt stor röv. Det är ett jättestort hus med hur många rum som helst och vi fyller knappt ut hälften av dem, jag ser inte fram emot att jobba ensam där i helgen med alla tomma rum och knarrande golv. Jag var bara dit på morgonmöte, sen cyklade jag till kontoret inne i stan där jag trivs bäst. En riktigt mysig grej är att nya sammanträdesrummet har en eldstad, så kan vi sitta runt den på kalla mornar och grilla mashmallows och sjunga We shall overcome.

Jag försöker dra ut på de sista sköna minuterna av min halverade lunchrast innan telefonen börjar ringa igen. Jag somnade till slut inatt och kom upp i tid också, och jag bad en tyst bön om att få en lugn och lätt måndag. Men eftersom vi jagat bort Gud ur hans eget hus så blev min bön inte besvarad, det har varit konstant stress och bara trillat in mer eller mindre akuta saker hela förmiddagen. Det är alla jävla magsjukor och höstförkylningar som sprids överallt, sluta spotta varann i ögonen folket!

No sleep tonight.

Nog var det väl ändå märkvärdigt att det ska vara så svårt att somna! Jag hade samma problem igår natt, men det gjorde ju ingenting eftersom jag var ledig. Nu ringer däremot mitt jävla alarm om lite drygt fyra timmar så det vore verkligen fint om jag kunde somna...typ nu. Har ni några tips och tricks för att bota sömnlöshet så tar jag gärna emot dem, det är ju inte första gången jag sitter uppe och nattugglar direkt och säkerligen inte sista. Däremot kan jag meddela att jag skrivit färdigt min andra novell! Den behöver en del finslipning förstås men det känns ändå jävligt kul.

Det är väl bäst att jag kryper ner under täcket igen och försöker räkna får eller nåt. Som tur är så är jag (förhoppningsvis) ledig på tisdag så jag får väl ta igen sömnen då, bara jag tar mig igenom morgondagen så ska det nog funka. Jag tror att det jag skulle behöva är en jourhavande sov-vän, när jag sover med någon så somnar jag nästan alltid gott. Nu har jag ju tyvärr inte det, men bra sås reder sig själv, och det gör även jag. Natti natt!

Klitoris på hjärnan.

Bara en parentes, är det någon som har en bra synonym till klitoris? Jag har fått en hang-up på det ordet, jag tycker det låter för kliniskt men jag kommer faktiskt inte på nån bra synonym som jag gillar. Kittlaren, klittan, pärlan, knappen???

Jag tror inte sexnovell-författare kommer bli mitt nya karriärval trots allt. Fatta vad alla såna här sexformuleringstankar gör med min stackars hjärna, som var nog så engagerad i ämnet redan innan. Hej och hå frustration. Nu ska jag gå och ta en lång, kall dusch tror jag.

Söndag är sköndag.

Förut hatade jag söndagar rejält, jag hade i princip alltid grav söndagsångest för lite allt möjligt och stannade helst under täcket hela dagen lång. Men just nu känns söndag som en riktigt skön dag. Jag har börjat skriva på min nya novell, ja det gjorde jag ju egentligen redan inatt. Den är inte färdig ännu och den är inte lika naughty som min förra, än så länge i alla fall. Jag har ju inte avslutat den ännu, allt kan fortfarande hända...

Tusen tusen tack för den fina feedback jag fick på min första novell, ni vet vilka ni är som har läst den så ta åt er! Jag fick värsta kicken att skriva mer. Det är inte så att jag står och faller med negativ kritik, men jag var liksom osäker på om jag fortfarande kan åstadkomma läsvärda alster. Det var ju några år sedan jag ens försökte, men jag tänker att det finns nog andra små historier nånstans i mina dunkla rum, som väntar på att komma ut. Jag har en större som jag verkligen tänkt på länge, men jag känner mig inte riktigt redo för att börja på den ännu.

Alla sova i enslig gård, djupt intill midnattstimma...

Jag kom av nån anledning att tänka på den där dikten, "Midvinternattens köld är hård..." och så vidare. Den passar ju inte alls särskilt bra just nu. Det ligger ingen snö på taken och jag har ingen aning om ifall tomten är vaken. Det är däremot jag. Jag har varit grymt trött hela kvällen och hade faktiskt lagt mig för att sova, men nu fick jag plötsligt för mig att jag skulle gå upp igen. Så vad gör jag då? Jo, jag sitter och skriver. Och vad skriver jag på mitt i natten? Ni får väl gissa...

I can't run from myself, there's no place to hide.

Så otroligt skönt med en helt oplanerad dag. Inget jobb, inga måste, inget alarm. Jag vaknade av mig själv, åt frukost framför ett Vänner-avsnitt med en myskisse i knäet, och gick ut en sväng. Sen åkte jag med mamma till Storheden, jag köpte knappt nånting men det gjorde däremot hon. Man ska ALDRIG låta mamma gå in på en hästaffär, för hon kommer sig aldrig ut därifrån. Jag var sjukt nära att köpa en gitarr men jag har faktiskt inte råd just nu, jag får försöka plocka fram mitt berömda tålamod.

Sen gick jag till gymmet och körde intervaller en timme på löpbandet. Jag gjorde likadant som förra gången: gå fyra minuter, springa sex minuter och så vidare, och de sista tio minuterna ökade jag farten och sprang allt jag hade. Sen gick jag hem och dog, i princip. Jag skulle behöva städa, men släcker man lamporna syns det inte att det är dammigt! Kanske imorgon, men då kommer jag säkert på tusen andra saker som är roligare.

Nu ska jag gå och handla mig nåt gott och bädda ner mig framför en film. Sparar party och dansa-pausa till en annan helg. Inte nästa helg för då jobbar jag och Anette mördarpass, men kanske helgen därpå. Den 3e november är jag bjuden på Halloween-fest och jag är sugen på att gå, men vad ska jag klä ut mig till? Jag har en idé som jag verkligen gillar men jag har nog inte tid och pengar att genomföra den. Men jag får tänka så det knakar så kanske jag kommer på nåt genialt. Jag bjuder på en riktigt gammal bild från Halloween 2007 när jag var utklädd till pirat. Den piratklänningen har jag faktiskt kvar på vinden, men jag skulle tro att den är rejält för stor nu...

Skojade bara.

Det blev inte alls film, soffa och choklad. Jag läste lite men sen blev jag så frusen och trött att jag steg upp och lagade chili con carne. Logiskt, eller hur? Sjukt gott blev det i alla fall, synd bara att det är så tråkigt att laga mat åt bara sig själv. Men nån gång kanske jag blir någons hemmafru. Bara jag får jobba en del också så jag inte blir galen så lovar jag att laga grymt god mat och vara sådär kåt, glad och tacksam som bara jag kan vara.

Jag är verkligen frusen konstant, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Idag tog jag på mig leggings under jeansen, t-shirt, långärmad tröja och min vinterkofta, plus jackan då, och en tjock mössa och tjocka vantar. Jag tyckte folk kollade lite konstigt på mig; i norrbotten tar man inte fram vinterkläderna förrän det är snö på marken, om ens då. Jag tror jag får ta fram mitt andra duntäcke igen och linda in mig i båda täckena som en lurvig larv, då kanske jag blir varm? Eller typ, flytta från norrbotten? Sounds like a plan!

Jag hade tänkt åka till Stockholm den här månaden eller nästa men jag måste nog tyvärr skjuta upp det eftersom jag även planerar en resa nån helt annanstans, och min förmögenhet är nog inte stor nog för båda eftersom CSN också vill ha en tugga av kakan. Men så fort jag kan ska jag stilla mitt Stockholmslängt. Fler timmar på dygnet och fler nollor på mitt lönebesked, det skulle jag behöva just nu!

Failure is not falling down, but refusing to get up.

Undrar varför jag alltid måste vara smått pinsam? Idag på gymmet till exempel. Jag skulle bara gå på toaletten innan jag skulle in till själva gymmet och träna. Vad gör jag då? Jo, jag lyckas tappa bort nyckeln till mitt skåp. Hur lyckas jag ens? Tappa bort en nyckel inne på en toalett. Jag tror att antingen gled den ner i avloppet, eller bakom handfatet och fastnade på nåt sätt, eller ner i den rätt så enorma papperskorgen. Hur som helst hittade jag inte igen den, så jag fick gå till receptionen och låna världens största avbitartång. Det var ju inte så pinsamt, det pinsamma var att jag var för klen för att kunna knipsa upp det dumma jävla låset, så jag fick hämta receptionisten och be henne göra det åt mig... "Jag antar att det här är ett tecken på att jag borde träna hårdare", sa jag åt henne och hon bara skrattade och klippte låset som en beast medan jag stod bredvid och skämdes över mina muskel-lösa armar.

Som tur var så hade jag ett extralås. Tyvärr var det väldigt gammalt och segt, så när jag låst igen skåpet med det höll jag inte på att få upp det! Och jag tänkte INTE be om att få hjälp att klippa upp ett lås två gånger på en och samma dag! Så jag tog i med våld, vilja och vaselin och fick upp det själv till slut...med typ en snutt värdighet kvar i alla fall.

Jag har kört ungefär tre veckor med mitt styrkeprogram nu och det känns fint, jag önskar bara jag hade nån som kunde hjälpa mig med bänkpress, stå bakom och hålla skivstången helt enkelt. Att tappa den på mig själv vore inte bara pinsamt utan även smärtsamt... Jag kanske törs fråga den pyttelilla svinigt starka tjejen som jag brukar se på gymmet ibland. Man ser på hela henne att she means business, det är sjukt imponerande med tjejer som tränar riktigt hårt.

Nu blir det i alla fall ingen mer träning idag. Apropå träning så haffade jag gitarren på jobbet och tränade lite ackord idag, problemet var bara att den var ostämd, och jag kan tyvärr inte stämma en gitarr! Så jag kan i alla fall inte vara helt tondöv eftersom jag hörde hur jävligt det lät, men jag har i alla fall övat lite fingersättning.

Nu ska jag lägga mig i soffan, slå på en film och äta choklad. För det är jag värd!

Hey mr tambourine man, play a song for me...

Den här torsdagen kan jag verkligen inte klaga på. Lite jobb, lite mer jobb, lite powerwalk, lite gomiddag och sen en hel massa trevligheter hos Sara i hennes nya underbara lägenhet. Jag är inte så brydd om fancy boenden, men fy fan så fin den var. Så många rum, så högt i tak, öppen spis, avsides men ändå nära till allt man kan behöva, öppen och luftig men ändå mysig... Vilken dröm.

Vi fikade och snackade en del, men mestadels har Sara försökt nöta in lite musikkunskap i min hjärna. Jag blev faktiskt stolt över mig själv, och Sara sa att jag var en lättlärd elev. Och ja, det lät nog relativt förjävligt när jag plinka-plånkade på gitarren, men det var kul ändå. Nu fattas bara en gitarr att öva på också, och helst ett ljudisolerat rum... Men, mitt jobb är ju faktiskt rätt bra på många sätt. Vi har nämligen både gitarr och elpiano på jobbet, som jag kan använda hur mycket som helst när jag är där. Så det ska jag göra imorgon på min rast och när jag har slutat. Om mina fingertoppar pallar, de svider bara av att knattra ner det här blogginlägget just nu.

"Use what talents you possess: the woods would be very silent if no birds sang there except those that sang best." -- Henry van Dyke.

Åh, jag kan inte ens koncentrera mig för jag har Fråga Olle på tv:n och de har så spännande skruvade diskussioner. Visste ni att oralsex är inkörsporten till tyngre grejer? Det visste i alla fall inte jag, jag vet bara att det är fina grejer.

Yummy treats för håret.

Redan förra veckan tänkte jag ju beställa hårprodukter men sen blev jag snål, sen kom det saker emellan, sen visste jag inte vad jag ville ha, sen fanns inte rätt produkt...tänk att vägen till att spendera pengar kan vara så förbannat krokig ibland.

Nu har jag i alla fall beställt från Nordicfeel, det blev en Tigi Catwalk Session Series Salt Spray som jag tänkte, men de hade tyvärr inte L'anza Urban Molding Paste, så jag beställde Tigi Bed Head Wax Stick, och Tigi Bed Head Manipulator. Båda produkterna är till för att ge stadga och matt finish och tämja flygigt hår, så det blir nog bra. Jag är lite extra kär i just Bed Head-produkter eftersom de luktar så grymt gott dessutom. Just idag ser jag ut som ett yrvaket troll, men det bjuder jag på. Jag skulle nog se välkammad ut om jag någon gång orkade duscha på morgonen, men det är nog det värsta jag vet. Att bara ta mig ur sängen är en bedrift. I en månads tid har jag tänkt "morgonpromenad, gud så härligt, det ska jag köra på imorgon!" Och varje morgon när alarmet ringer tänker jag "Oh, hell to the no!", trycker på snooze arton gånger och måste skynda mig för att inte komma för sent till jobbet.

Nu ska jag jobba på fram till klockan 12, därefter jobba ett par timmar som kontaktperson, och ikväll ska jag hälsa på Sara för våran improviserade studiecirkel. Kanske hinner klämma in en stund på gymmet, vi får se vad som sker. Happy torsdag!

Sexdrömmar och sexiga formuleringar.

Drömde jag sexdrömmar inatt? Ja Patric, det gjorde jag tamejfan. Först drömde jag en disturbing heterosexdröm som jag skyller på det dumma snuskprogrammet, men som tur var kommer jag inte ihåg den så bra. Det måste vara min hjärna som skyddar mig från såna onaturligheter. Därefter drömde jag en otroligt jävla mindblowing girl on girl-action-dröm som jag fortfarande kommer ihåg väldigt väl, sisådär 12 timmar senare. Frustrerande? Eh, ja. Drömmen kanske berodde på att det sista jag gjorde innan jag gick och la mig igår var att läsa, och redigera, min egen sexnovell. Det kanske är ett tecken på att den är läsvärd? Nu har jag i alla fall skickat den till mina första läsare...kanske de enda som får läsa den...Men jag känner mig rätt kick ass som skrev den i alla fall, och jag kan säga att det var jävligt mycket svårare än jag tänkte mig!

Jag menar, tänk att du har sex, jävligt bra sex. Det är relativt lätt att känna efter hur det känns, med lite fantasi. Och tänk dig en riktigt skön orgasm, den typen som skickar dig i omloppsbana kring jorden ungefär. Hur formulerar man såna känslor, hur klär man dem i ord? Utan att det blir för kliniskt, vulgärt, tacky, barnsligt, anatomiskt, distanserat, töntigt... Vad kallar man egentligen ett könsorgan om man vill få det att låta sexigt? I sexnoveller pillar man inte varandra på snippan liksom, that would seriously kill my lady boner. På engelska är det mycket lättare, lady boner är ett av mina nya favvoord. Ordet "fuck", till exempel, är ett annat av mina absoluta favoritord. Det låter betydligt sexigare än "knulla". Men eftersom fuck är ett ord som används hit och dit, fuck this och fuck that och fuck you, så är knulla ett betydligt mer sexuellt ord, så det kanske funkar rätt bra ändå? Vad gör man annars, om man inte knullar? Pippar, gökar, älskar, har samlag?

Så vad säger man då, för att återkomma till könsorgan. Där nere? Ska man censurera så är det väl ingen idé att ens skriva, även om antydningar också kan vara spännande. Vagina, sköte, slida, våt ängsmark, mutta, hål? Nej dra åt skogen, lady boner is going down fast! För mig personligen så är fitta det enda rätta. Om jag skrev på engelska (vilket jag funderar på att testa!) så skulle jag definitivt använda ordet pussy.

Hur som helst, det är svårt som satan.

Nu ska jag se färdigt på Ink Master (tattoo cravings deluxe!) och sen hopp i säng, och vi får väl se om jag drömmer om våta ängsmarker inatt...

Det finns cravings och det finns cravings.

På jobbet är det oftast så att om morgonen börjar lugnt blir eftermiddagen förjävlig. Så även idag, jag har haft fullt upp och varken haft ro i kroppen eller tid att äta ordentligt. Det har mest blivit frukt, och en powerbar. Vilket har resulterat i att jag nu på kvällen känner mig allmänt sugen på allting hela tiden. Satsumas, bullar, knäckemackor, choklad, whatever. Som tur är har jag inte så mycket spännande hemma, jag försöker sitta platt på arslet i soffan och ge fan i kylskåpsvändorna. Jag har tillbringat kvällen hos Patric, jättemysigt och roligt har vi haft det som alltid, även fast vi såg alldeles för mycket av tv-programmet "69 saker du vill veta om sex." Det programmet borde heta "69 saker du INTE vill veta om sex." Program om sex får sex att verka så ini helvete osexigt av någon anledning. Särskilt kvällens program, som mest verkade handla om nån nisse som var barnsligt stolt över sin enorma kuk, som han självklart var tvungen att hala upp ur byxorna och göra helikoptern med. Så inatt kommer både jag och Patric drömma om jättekukar, kul för honom eftersom det är hans intresseområde så att säga. Vi stängde faktiskt av efter halva programmet så jag vet inte om de kom in på mitt intresseområde sen. Vad är egentligen tjejers motsvarighet till jättekuk? Minifitta? För det är tydligen lite "finare" att ha en liten tajt fitta av nån anledning, kanske för att straighta killar är nervösa över att ha för liten snopp? "It was like waving a pencil in a cave", som en kvinna sa en gång i en dokumentär. Som flata kan jag inte säga att storleken har nån betydelse på det sättet. Kanske om man gillar fisting, då är man väl ute efter någon med lite mer töjbar, rymlig fitta?

Alltså, hur kom jag ens in på det här, jag skulle ju skriva ett inlägg om cravings? Fast det har jag väl på sätt och vis gjort, det blev bara lite andra cravings än jag tänkte på från början. Apropå det ska jag läsa igenom min novell för första gången sen jag skrev den, det ska bli spännande. Det är ett tips jag läst av någon författare, kan ha varit Stephen King; när man skrivit klart en text ska man lägga bort den några dagar och låta den "vila". Sen tar man fram den och läser den med nya ögon. Så vi får väl se om det stämmer. Sen ska Elli och Cat få läsa den och ge sina brutalt ärliga åsikter och sen kanske nån annan får ta del av den, eller så strimlar jag den, who knows.

Nu ska jag ta och sova, försöka att undvika jättesnoppdrömmar och hoppas på att jag slipper trampa i en kattspya det första jag gör imorgon bitti. VARFÖR kan jag aldrig få upptäcka dem med ögonen INNAN jag upptäcker dem med foten? Just asking.

I'm wide awake....sort of.

Så var man på jobbet igen, härliga tider. Jag gillar när man kommer till jobbet och det inte brinner någonstans. Det vill säga, det är inga kriser som genast måste lösas utan man kan mjukstarta och hinna vakna till liv litegrann. Och skriva ett onödigt blogginlägg.

Zumbapasset igår var sjukt kul, men instruktören hade en del nya låtar som jag definitivt inte hängde med på, så då gjorde jag lite hoppsa-hoppsa-vifta-snurra. Men det är bara att gå igen nästa vecka, enligt principen "skam den som ger sig". Det känns som att jag gör typ allt enligt den principen nu för tiden, känns rätt bra! Instruktören är i alla fall grym, och grymt snygg är hon också. Distraktion eller motivation? Lite av varje skulle jag vilja påstå.

På torsdag har jag min första gitarrlektion, jag känner mig pepp! Det kommer sluta med att Sara stryper mig med en gitarrsträng på grund av talanglöshet. Men då har jag i alla fall testat! Enligt principen "when was the last time you did something for the first time?" Jag vet, jag har en bunt principer i fickan som jag tar fram när det passar mig.

Nu ska jag i alla fall skärpa mig och sätta igång och jobba, och hoppas på att folk håller sig friska idag. Efter jobbet ska jag jobba ytterligare ett par timmar som kontaktperson, och efter det försöka klämma in en tur till gymmet, och avsluta kvällen hos bästa Patric som jag inte sett på alldeles för länge. Känns som en fullspäckad men rolig tisdag!

¨

I wish it's my Sunday, cuz that is my Funday...

...but it's just another manic Monday.

Fast faktiskt inte, än så länge är det en ovanligt lugn måndag på jobbet. Tack alla människor som tvättar händerna ordentligt och dricker Kan Jang och lyfter ergonomiskt och vad ni nu gör för att hålla er friska och krya! Det uppskattar jag!

Däremot åkte jag på att jobba imorgon när jag hade tänkt vara ledig, men pengar är ju fint, och jag blir ledig onsdag istället så det är väl bara att köra på. När jag kollade på gymmets hemsida hade den EN plats kvar på zumba-passet ikväll så jag knep den. Jag gruvar mig faktiskt lite om jag ska vara ärlig, det var fan inte en vacker prestation jag åstadkom förra måndagen. Men ikväll kanske jag är lite, lite bättre? Och nästa vecka kanske jag är ännu lite lite bättre? Och till slut är jag så jävla skicklig att jag är en av dem som de andra deltagarna smygkollar på för att lära sig, istället för den som alla undviker för att hon snurrar åt fel håll och flaxar med armarna som en stork på fyllan. Måste hitta nåt bra smörjmedel också för just nu shakar jag loss som en ledad trädocka. Room for improvement, tror jag det kallas!

Zzzleepy Sunday.

Kvart i elva, är det tidigt att gå och lägga sig? Jag tror jag skiter i vilket för jag är grymt trött. Blev väckt halv åtta imorse av att "någon" kräktes under min säng (och nej, det var inte en tjej som Liten föreslog! Det hade varit illa om jag släpade hem brudar som kräktes under sängen...). Så då var det bara att gå upp och börja joxa på. Jag har umgåtts med Elli, Liten och hans söt-Emmelie idag, mysigt som tusan.

Som den braiga kompis jag är så drog jag till gymmet och tränade en timme, och när jag kom hem hade Elli lagat jättegoda hemgjorda köttbullar. Hello mouthgasm! Alla borde ha en sån vän som Elli! Jag hade först tänkt gå på sh'bam men när jag kom till gymmet var passet fullbokat. Så jag körde intervaller på löpbandet en timme, fy inåt helvete så jobbigt det var. Jag körde promenad fyra minuter, sprang sex minuter, promenad fyra och så vidare, och de sista tio minuterna körde jag fullt ös medvetslös så benen wobblade när jag klev av löpbandet. Kanske därför jag är så sliten nu, tror jag ska lägga mig nyduschad i min renbäddade säng och lyssna på Exilia innan jag somnar. Så kanske man är laddad imorgon för en ny jobbvecka? Fast nah, who am I kidding, måndagar är ändå alltid måndagar. Men om du av någon anledning tänkt ringa till min kundservice så spara det till tisdag är du jätteschysst, då är jag nämligen ledig!

Raindrops keep falling on my head.

Seriöst, hur mycket kan det regna? Norrbotten, jag är besviken på dig, du levererar inte just nu. Jag vill ha klar, kall, krispig kyla och jag vill inte behöva lägga pengar på regnbyxor...eller en våtdräkt!

Jag vaknade imorse efter en rätt härlig dröm. Jag drömde att jag satt på en strand och silade den varma sanden mellan tårna och åt våfflor med glass och jordgubbssylt...och jag hittade hela tiden pengar i sanden, en femtiolapp här och en tjuga där och femmor och tior tills jag hade flera hundra kronor. Det skulle inte vara så dumt om det var en sanndröm!

Uppvaknandet blev lite brutalare eftersom jag fumlade med min telefon och tappade den rätt i ansiktet för typ hundrade gången. Sen har jag varit ute först med hundarna och sen en sväng med mig själv. Tyvärr regnar det så fruktansvärt förjävligt att jag blev genomblöt och kall, men det är ju inget som inte en varm dusch och en bulle kan fixa.

Jag klurade på om jag skulle sticka från stan nu i helgen men jag tror att jag tar en hemmahelg istället. Jag har lagat gulaschsoppa som räcker till ett helt fotbollslag så jag ska passa på att bjuda mamma på lunch snart, sen blir det gymmet och sen vet jag inte vad jag ska hitta på. Nånting mysigt blir det, eller städa. Troligtvis inte städa.

Igår när jag slutade jobbet sa jag till min kollega: "Gå nu hem och njut av att du har helg!" Och hon svarade: "Det ska jag göra, och jag tycker du ska gå hem och njuta av att du är så snygg, och du passar jättebra i din nya frisyr!" Jag blev lite ställd men fan vad gulligt sagt! Det verkar som att alla mår lite bättre på jobbet nu och är lite gladare, och det är otroligt skönt. Det blir en helt annan stämning när man jobbar, och det i sin tur gör att man inte känner sig helt nedbruten när man kommer hem, och jag har inte ont i magen och ångest över att gå till jobbet som jag har haft i sommar. Gött mos minsann!

Where can I stab myself in the ears.

När jag jobbar sitter jag på kontor och oftast, som just nu, i receptionen på vårt kontor i centrum. Det är alltså rätt mycket folk som går in och ut här, och då får man inte lyssna på vad som helst. Det ska gärna vara hissmusik, typ lugna favoriter, gärna så menlöst som möjligt. Jag tycker det är jättefint med lugn musik men att lyssna på en radiokanal med bara lugna låtar och tramspop ger mig nervösa tics. Men just precis NU är jag helt och hållet ensam och lyssnar på precis vad jag vill! Och det kan bli precis vad som helst, det här är bara ett plock av vad jag lyssnar på just idag. Bara jag kommer ihåg att skruva ner volymen när det ringer. Tyvärr har jag ju inte Spotify på jobbdatorn men Youtube är min livboj denna fredag.











Fast igår när jag jobbade på andra kontoret hördes det en raplåt inifrån chefens kontor med en text som jag inte kommer ihåg men den innehöll i alla fall "din jävla fitta!" och lite andra vackra uttryck. Just sayin'.

Har nån tips på bra musik oavsett genre - tell me! Så fort jag lyssnar på musik på min telefon så är det "inte den...inte den...inte den...kanske den...eller nej, inte den..." jag spenderar 90% av tiden med att bläddra igenom låtarna och 10% med att faktiskt lyssna, jag har lyssnat mig less på allt jag har.

Hårfager shopping.

Imorse när jag vaknade såg min frisyr lite mer skrämd ut än den gjorde igår, och jag hade lite små problem att tämja den utan passande produkter och utan nån spegelvinkel så att jag kunde se hur det ser ut bakifrån. Still feels awesome anyway! Men nu sitter jag och kollar runt på nätet och jag ska nog beställa de produkter min frisör rekommenderade och använde igår: Tigi Catwalk Session Series Salt Spray, och L'anza Urban Molding Paste. Perfekt för mitt "typiskt skandinaviska hår", vilket betyder att mitt hår är allmänt flygigt och flimsy och svårt att få volym i. 149 kronor styck på Lyko, det blir fint det!

Jag sitter och räknar ner timmar och minuter här, först till lunchen som jag ska spendera med söta Sara. Vi ska planera in vår egen studiecirkel som kommer bli torsdag nästa vecka troligtvis. Då ska jag göra mitt bästa för att lära henne sticka, och hon ska göra sitt bästa för att lära mig spela gitarr. Vilket såklart inte kommer ske på en dag, men nånstans måste man ju börja! Vi ska hålla det på superpedagogisk förskolenivå, jag tror det blir skitbra.

Klockan 16 tar jag helg och jag har inte spikat den riktigt ännu vad jag ska hitta på, tror jag kommer vara hundvakt men nån vill säkert umgås med mig och min lurviga familj. Come on, who can resist that face?

Woke up on the right side of the bed.

Nu sitter jag här i soffan igen, käkar knäckemacka och kollar på Vänner och känner mig awesome i största allmänhet. Foten känns betydligt bättre idag men jag skippade ändå combat och körde ett styrkepass istället, plus en promenad och det gick riktigt fint. Jag fick också ett infall och gick in på första bästa frisersalongs hemsida och kollade om det fanns nån klipptid. Klockan var 16.55 och de hade en ledig tid - 17.15. Så jag susade in till stan och klippte mig hos en skitsnygg och skitbra frisör som tolkade mina halvsvamliga önskemål jäkligt bra. Nu måste jag bara köpa lite stylingprodukter som passar mitt hår så jag kan fixa frisyren själv.

Jag har haft en konstig känsla i kroppen ett tag och jag har kommit på vad det är för känsla - jag mår så himla bra! Jag fick mens i dag och för första gången var jag helt oförberedd - med andra ord har inte ens pms kunnat ta ner mitt humör, jag har inte ens märkt av den. Jag har liksom gått och väntat på ett bakslag, jag tänkte att det kan ju inte vara så här smooth sailing hela tiden. Men sen kom jag att tänka på - har jag inte redan haft mitt bakslag? Har inte den här sommaren och början av hösten varit ett enda stort bakslag?

Livet går ju upp och ner, det är klart att man inte kan må toppenbra hela tiden, det kommer alltid nya gropar som man kan trilla ner i. Men just precis NU mår jag mer toppen än på jävligt länge. Det är bara att ta fetaste pennan och stryka ett streck över sommaren 2012 och se fram emot nya äventyr, jag har massor på gång och en del är lite halvplanerat och en del är spikat och jag bara ler stort när jag tänker på det.

Det är bättre att gå på is och ha det glatt än att gå i lera och sörja för fan. Min gulliga kollega sa till mig: "Marie, jag vill att du ska jobba alltid, jag blir så glad när du är här!" Bara en sån sak liksom, vilka fina människor jag har i mitt liv, önskar bara jag hade mer tid och pengar så jag kunde träffa dem alla mer!

Sometimes I go out and dance the night away
Have a good time and forget about my day
Sometimes I party cuz in my heart I know
That this is what it feels like to let it all go.

Lite bullar och lite bönder.

Det straffar sig verkligen att vara alltför ambitiös, eller kanske var Gunilla Persson en lite FÖR bra motivation för mig igår? Idag när jag satt på jobbet fick jag nämligen sjukt ont i foten. Det kom som en blixt från klar himmel, en riktigt skärande, jobbig smärta som att jag hade trampat snett. Jag var tvungen att ta av mig skon och kunde nästan inte stödja på foten. What, how, why?

Som tur är har vi massor med sjukgymnaster som kilar fram och tillbaka på jobbet så jag haffade helt enkelt en och frågade varför jag plötsligt blivit not so handicapable. Han trodde att det kunde vara ett ben i foten som lagt sig lite fel och behöver "knäckas till", eller så kan det vara en inflammation i blablabla-nerven eller hiffelipiff-senan som går över av sig själv.

Så jag fick lite surmulet avboka mitt Sh'bam-pass idag och unna mig själv en vilodag. Fast jag kunde inte låta bli att gå ut och gå, bara för att testa liksom, om det blev bättre i foten av en långsam och försiktig promenad. Nej, det blev det fanimej inte så nu är jag strandsatt i soffan. Tur att man har bullar och tv-bönder och en hel trave med böcker. När jag tog av mig sockarna såg jag att fotleden är svullen så det kanske är en inflammation då, eller nerv i kläm. Qui vivra verra. Så jävla skönt ändå att ligga i soffan och dega.

Är det inte bättre imorgon ska jag skippa mitt inplanerade bodycombat-pass och köra ett styrkepass i gymmet. Jag är en liten lyxbyxa som jobbar halvdag imorgon nämligen så då kan jag smita till gymmet tidigt innan bandana-maffian hunnit dit och runkar sina egon framför alla speglar i tid och evighet.

Idag när jag satt och käkade middag tog Zero ett jätteskutt och landade i min tallrik. Som tur är bara med en tass, och jag hann trycka ner andra sidan av den innan det hann flyga pyttipanna kring väggarna. Och det är inte första gången heller...NOT the kind of pussy eating I'm interested in.

Gunilla Persson is the wind beneath my wings.

Jag har gett mig fan på att jag ska göra löpning till min grej. Jag började lite mjukt med promenader, och nu har jag övergått till promenader slash intervaller, med stegräknare. Jag var ute tidigare ikväll och gick en rätt lång bit först, och sen övergick jag till att springa en bit, sen gå igen, sen springa, yeah you get my point. Det gick tungt, tungt, tungt, som att tvinga fram en klump trolldeg genom gröt...men sen tänkte jag mig att Gunilla Persson sprang efter mig och ville göra mig till en stjärna, och då gick det undan! Jag kände mig helt död när jag kom in genom dörren och svetten rann fast det var kyligt ute, så jag är väldigt väldigt stolt över mig själv. My point being: visualisering funkar!

"Jag har små bröst."

Jag skulle kunna påstå att jag har små bröst men då skulle jag nog bli uppmanad att ta en närmare titt i spegeln. Små bröst har däremot Clara, och hon har gjort en härlig video om varför det kan vara bra att ha små bröst som jag tycker att ni ska titta på. Because boobs, liksom.



Jag känner mig smått sliten på jobbet efter mitt kreativa infall inatt, undrar vad fan jag skrev egentligen? Undrar om det ens blev läsvärt eller om det blev som när Rachel i Vänner försökte sig på att skriva en erotisk berättelse.

Rachel: Now this is just the first chapter, and I want your absolute honest opinion, okay? Oh, oh, and on page two he's not 'reaching for her heaving beasts'.
Monica: What's a 'niffle'?
Joey: You can usually find them on the 'heaving beasts'.
Rachel: All right, all right, all right. So I'm not a great typist.
Ross: Wait! Did you get to the part about his 'huge throbbing pens'? Tell ya, you don't wanna be around when he starts writing with those!

Skrivkrampen har släppt!

Nu är klockan tio över två på natten. Om fyra timmar ringer alarmet och då måste jag upp och vara redo för en lång jobbdag. Så varför är jag vaken?

Jag är vaken för att jag har suttit och skrivit! Vilket är helt fantastiskt med tanke på att jag haft skrivkramp hur länge som helst, bloggandet är det enda jag skrivit på jävligt länge och till och med det har känts småjobbigt.

Men nu har jag alltså skrivit, och vad har jag skrivit? Jo, jag har skrivit mitt livs första sexnovell. Det var inte riktigt meningen, det bara var så att den första historien jag hade att gräva fram ur mitt inre helt enkelt handlade om sex. Kanske blev jag inspirerad och sporrad av mitt eget blogginlägg om bröst tidigare idag? Jag liksom bara spann vidare på temat. Jag vet fan inte om jag törs visa den för nån. Är det någon som skulle vilja läsa den, räck upp en hand? Ska jag gömma den i en låda och aldrig titta på den igen, eller ska jag rent av lägga ut den i bloggen?

Just precis nu ska jag i alla fall inte göra nåt annat än försöka sova, kanske drömma lite om mitt nya alternativa karriärval...sexnovell-författare. Känns stabilt.