...hade jag verkligen inte önskat mig, men den kom ändå. Men jag ska faktiskt inte klaga, jag skulle tro att jag har betydligt lättare lingonvecka än många andra. Jag har mens i två och en halv dag ganska exakt, ingen direkt mensvärk utom ryggont ibland. Så nej, jag klagar inte. Men nog vore det skönt att gå på p-spruta igen. Ingen mens på ett och ett halvt år! Det är väl en av de få nackdelarna med att både ha flickvän och vara flickvän: samtidig pms! Har man dessutom distansförhållande kan man ge sig fan på att just när man ska ses efter att ha varit åtskilda i kanske 80 dagar, så blir det hela ett gemensamt blodbad. Men det är smällar man får ta. Så länge man förbereder sig med chokladen ständigt inom räckhåll, så kan man ta sig igenom det. Om man älskar varann jävligt mycket. Och det gör vi ju! Men nu ska jag inte sitta här och svamla mer om detta spännande ämne, jag ska ta min kitkat och mina kittekatter och lägga mig i soffan och titta på Scrubs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar