Inte trevligaste sällskapet.

Nu sitter jag här och nattugglar, ögonen är tunga men det är svårt att sova när man har så påträngande sällskap: mensvärken. Hej och välkommen kära gamla kompis! Now please, fuck off and die! Jaja, jag har ett trevligare sällskap också: Marabou Non-Stop. Och en livs levande värmekudde som spinner på min mage. Jag skulle kunna tänka mig ett mycket trevligare sällskap, men just inatt får jag klara mig med det jag har. Vilken tur att jag är utrustad med tålamod, det är bra att ha ibland!

Jag håller på med ett litet experiment för skojs skull: hur länge står jag ut utan att raka mig under armarna? Jag vet inte hur längesen det var men en sak kan jag konstatera: håret under armarna växer ungefär sju tusen gånger snabbare än håret på huvudet! Jag är säker på saken. Dock är jag inte en sån hardcore flata att jag har linne på mig på gymmet under mitt lilla experiment. Jag inser när jag läser detta att jag verkligen, verkligen behöver ett jobb...På tal om gymmet såg jag två riktigt jävla starka brudar på gymmet idag. And I freakin' love it! En av tjejerna gjorde kaos med benpressen, jag svär på att hon skulle kunna pressa min skalle mellan låren som en övermogen honungsmelon...Och en tjej gjorde hantelövningar med hantlar som var så jävla stora att jag knappast hade kunnat lyfta upp dem. Kanske om jag använda båda händerna till att lyfta en...

Det är så jävla kul att se tjejer/kvinnor som tränar stenhårt, de inspirerar mig verkligen till att pressa mig själv. Däremot blir jag innerligt trött i själen av de tjejer som tränar tre och tre och ägnar sin träning åt att 1.Prata om killar. 2.Pilla på sin smartphone. 3.Hänga/sitta/luta sig mot maskiner som de inte ens använder. 4.Använda speglarna till att diskret fixa till håret och puta med läpparna mot sin egen spegelbild. Om de kunde hålla sig till EN av dessa punkter så vore det inga problem, men helhetsbilden blir lite väl overkill.

Nej, nu tror jag faktiskt att värktabletten har gjort sitt, mitt otrevliga sällskap är på väg att säga tack och godnatt, och det gör jag också.

Ett litet rött paket med vita snören...

...hade jag verkligen inte önskat mig, men den kom ändå. Men jag ska faktiskt inte klaga, jag skulle tro att jag har betydligt lättare lingonvecka än många andra. Jag har mens i två och en halv dag ganska exakt, ingen direkt mensvärk utom ryggont ibland. Så nej, jag klagar inte. Men nog vore det skönt att gå på p-spruta igen. Ingen mens på ett och ett halvt år! Det är väl en av de få nackdelarna med att både ha flickvän och vara flickvän: samtidig pms! Har man dessutom distansförhållande kan man ge sig fan på att just när man ska ses efter att ha varit åtskilda i kanske 80 dagar, så blir det hela ett gemensamt blodbad. Men det är smällar man får ta. Så länge man förbereder sig med chokladen ständigt inom räckhåll, så kan man ta sig igenom det. Om man älskar varann jävligt mycket. Och det gör vi ju! Men nu ska jag inte sitta här och svamla mer om detta spännande ämne, jag ska ta min kitkat och mina kittekatter och lägga mig i soffan och titta på Scrubs.

Baby sugar me, gotta get my candy free...

Idag har varit en oerhört grinig dag. Att börja bekämpa mitt sockerberoende samtidigt som lingonveckan infinner sig är ju bara inte särskilt smart. Jag har varit, milt sagt, lättretlig idag utan choklad. Hundarna har tittat på mig på ett väldigt irriterande sätt, solen har skinit på ett ännu mer irriterande sätt, och till och med mina jävla mensskydd hånar mig. Jag köpte faktiskt Libresses nya designade bindor, som tydligen ska göra det LITE roligare att ha mens. Jag betvivlar det, men de kostade lika mycket som de vanliga, och som min flickvän kan skriva under på så gillar jag att prova nya saker. Hur som helst, när jag plockade fram en av dessa så stod det: "Lucky You!". Lucky me?! Där sitter man, blodfattig och chokladutsvulten med mördande ryggvärk och en jävla binda vågar komma och påstå att man har TUR. Det var droppen.

På tal om mensskydd i allmänhet så har jag läst in mig lite på "menskoppen". Nån som har provat den som vet om den är nåt att ha? Det är helt enkelt en kopp som man stoppar upp i sin vajingo(Tack Elliott för den!) och som ersätter alla bindor och tamponger och som man återanvänder i tio år, eller hur det nu var. Hur som helst mycket miljövänligt, men jag tycker ändå det låter lite läskigt. Särskilt om man läser under kapitlet "problem vid uttagandet". Där upprepas ordet "krysta" lite väl många gånger för min smak. Men det är säkert en jättebra idé.

Särskilt intressant var också rubriken "storlekar", vilket bevisar en gång för alla att size does matter. Det finns två storlekar, A och B.

Om du är under 30 år väljer du "B".
Om du är under 30 och har fött barn vaginalt, så väljer du "A".
Om du är över 30, så väljer du "A".

Med andra ord så blir man mer otajt efter 30 även om man inte fött barn. Så jävla orättvist. Undrar hur det kommer sig?

Om du tränar mycket, t ex på elitnivå, så kan det påverka slidmuskulaturen och även ditt val av storlek.

Verkligen jättespännande. Jag vet att jag har skrivit i bloggen ett antal gånger att jag tränar för att bli fittare/fittigare/fittast, men jag menade ju faktiskt bara "mer fit", d.v.s. mer allmänt vältränad. Tänka sig att själva Miss Priscilla (Tack Carla för den!) kan bli tajtare när man tränar hårt. Spännande tanke.

Nu har jag distraherat mig själv från choklad tillräckligt länge, så nu ska jag fortsätta prata med min älskling och gå och lägga mig. Om du vill läsa mer om fenomenet menskoppen så kolla här.

Märkligt mensligt

Måste bara reda ut lite saker här, ursäkta om jag blir långtråkig och/eller oversharing. Men min mens är fan inte normal! Visserligen tycker jag att det är ganska coolt och sexigt att stå utanför normen, men det gäller inte min mens, jag vill kunna ställa klockan efter den, den ska vara precis exakt lika normal som alla andras!

Jag började med p-spruta typ år 2005, jag minns inte exakt men så kan det ha varit. Och före det kom min mens med nästan exakt antal dars mellanrum, den höll på i fem dar och var sådär lagom och trygg. Men när man går på p-spruta får man inte mens alls, gudomligt skönt! Så då hade jag inte det på sisådär ett år. Men sen så slutade jag med den, varför pumpa i sig en massa onödiga hormoner liksom? Det braiga med homo-förhållanden är den nästan icke-befintliga risken för oönskade graviditeter. Tyvärr är det nästan lika obefintligt med önskade graviditeter, men det var en annan fråga. Hur som helst, nu har jag varit extra-hormon-fri i snart två år och min mens är fan rubbad! Den kommer lite när den själv vill, varannan vecka eller var sjätte vecka eller precis när som helst, och den håller på i två dar. Ganska skönt iofs, men inte så normalt och tryggt som jag vill ha den. Hur länge ska min kropp hålla på och krångla med mig?

Inte för att jag vet om det har nån betydelse, det behöver ju inte betyda att det är nåt fel på mig. Vi säger så i alla fall, eftersom jag inte direkt har nån längtan efter att lägga mig på rygg och sära i nån gyn-stol any time soon och omständligt försöka förklara för en trögtänkt gyn-tant varför jag inte stoppar i mig p-piller. Har jag otur kanske tanten är av samma kaliber som den Hanna träffade. "Ööh du har alltså en sån där, öh, tjejkompis? Nej, tjejvän? Nej, vad heter det?" Oh my gosh, hon borde gå en kurs i homokunskap alternativt svenska.

Alltså kan vi komma fram till att jag är helt normal, heeelt normal. Okej?