Scrooge + Grinchen = jag

Jag vet att jag har haft en smärre blogg-blackout men det är lite mycket nu.

I söndags kom alla tjejerna över och vi klirrade i glasen och hade det allmänt mysigt. Det kändes jätteskönt att träffa alla igen, det behövde jag verkligen. Jag har inte reflekterat så mycket över det men den här hösten/vintern har bitvis känts som att drunkna långsamt i en gödselstack. Tur att jag har mina små lucifers(=ljusbringare) som kan piffa upp tillvaron. Angel och Jojo sov över, det gick fint efter att Jojo kommit över den första paniken.

(Jojo: Åh neeeeej soffan är för KORT! Jag kan inte sträcka UT MIG! Angie angie angie vill du byta med mig??!
Angie: zznarrrkk....gurgel...
Jojo: [resignerad suck] )

I måndags gick jag och Jojo på stan en sväng, Jojo skulle köpa den plågsamma skivan Il Divo till sin mamma, och jag skulle hitta lite prylar att lägga i Hannas julstrumpa. Därefter blev det lite stressigt eftersom jag behövde städa och fixa mig, eftersom Hanna i denna stund var på väg till mig. Men jag hann! Så nu är min egen julängel hos mig. Eller ska jag kanske kalla henne min mentala livboj som jag klamrat mig fast i denna jul för att över huvud taget kunna behålla förståndet. Jag älskar henne mest av allt!

Min jul - en vacker saga

Natten till julafton, närmare bestämt vid ett-tiden, kom jag fram till att pappa&frugans julklapp var en katastrof, och jag fick panik-spåna ut nåt annat (hembakt julgodis, tack Ellifiore för idén). Därefter sov jag några timmar och släpade mig upp 8.00 för att rulla köttbullar till sex personer (1.2 kilo, fy helvete) samt göra julgodiset. Hannasöt fick ligga kvar och sussa, hon ska inte behöva lida för mitt självplågeri liksom. Tyvärr så råkade jag lägga fingret på skärbrädan och inte löken, så jag skar ett rjält snitt in till nageln, i alla fall tror jag det för jag vågade inte titta efter så noga. Eftersom jag tappat bort saxen så kunde jag inte klippa nåt plåster ur rullen så jag klampade omkring och slabbade blod och svor långa fina julrim som Hanna tack vare sina praktiska öronproppar, inte märkte ett dugg av. Så tack ännu en gång Hannibal för prinsessplåstren jag fick på min födelsedag! Jag lindade tre stycken om såret, bet ihop och fortsatte med köttbullarna. Tills jag avbröts av ett enormt brak som även skrämde upp Hanna. Shane hade rivit ner en blomkruka och en tavla, så glassplitter, keramik och jord var spritt över hela vardagsrummet. Hanna städade, jag rullade köttbullar. Därefter fick Hanna i uppdrag att göra pepparkakor, som jag lyckades bränna vid. Jag brände även vid kolan jag försökte göra, och tryffeln stelnade aldrig tillräckligt för att kunna göra vackra bollar av.

Ungefär här bröt jag ihop och störtgrinade i typ en halv evighet och sa julmysiga saker som att jag ville döda hela mina familj och att jag hatade dem alla, medan Hanna agerade klippa och sa "såja såja, det är okej, gråt du", vilket var en ganska onödig uppmaning eftersom tårarna och snoret fullkomligt sprutade medan jag hulkade fram "men de är ju fö-hö-hör-stööööörda!"

Men men. The show must go on. Jag duschade bort tårarna, tog på mig en klädsam röd tröja och sedan knallade vi iväg för jullunch hos pappa. Det gick bra, utom att pappa tvingade i oss äcklig snaps (jag fick dricka tre för att skona Hanna från nummer två...). Samt att jag fick en ljusstake i julklapp för att "det är ju helt mörkt i fönstret när man kör förbi". Jaha men kolla inte ditåt då. Jag kanske går omkring naken och inte vill ha några jävla voyeurer.

Julmiddagen hos mamma och låtsasmänniskorna blev ungefär som jag väntat mig, en pinsam besvikelse. Låtsasungarna åt TACOS ("vill inte äta nån jävla julmat, mää, mää"). Det fanns ingen lax, och inte ens nån jävla prinskorv. "Vi orkade inte steka nån för ingen ville väl ändå ha". Nähä men mig frågade minsann ingen, och JAG ville ha den satans korven! Så min julmat bestod väl av potatis och köttbullar och en skinkskiva. Jättekul. Noll engagemang. Sen såg jag, mamma och Hanna Tomten är far till alla barnen och Sunes Jul, och det var ju ändå ganska mysigt. Sen åkte jag och älsklingen hem, klädde av oss och bytte julklappar och det var nog det bästa på hela dagen. Så nästa år blir det poolkant och paraplydrink för mig, häng på vetja. Join the resistance!

Ännu en julklapp

Här kommer ännu en julklapp, till min andra lillkusin. Nu har jag bara en kvar men ingen bild verkar bli bra så det blir lite knivigt...tur att jag har några dagar att klura på det. Jag blev ganska nöjd med den här i alla fall. Lite nervös för vad släkten kommer tycka men det fixar sig. Hakuna Matata.


Originalbilden, scannad och zoomad och inte av bästa kvalitet.


Ta-daa! 2000 pärlor senare.

ComHem går bort

Nu är jag jävligt less på ComHem, imorgon säger jag upp abonnemanget. Anslutningen bryts, det går segare än segast och supporten och framkomligheten på hemsidan är kass. Adjöss med skiten. Anslutningen har gått av-på-av-på hela dagen idag så nu är jag inte på humör för att skriva det långa och braiga inlägg jag tänkt kludda ner. Jag kommer inte ens ihåg vad det skulle handla om.

Min kära hyresvärd kom med den sedvanliga julklappen, en hyreshöjning. Och de fräcka jävlarna skriver dessutom "God jul!" på hyran. Tack tack, det var vänligt.

Ja tack: Anna Ternheims nya album "Leaving on Mayday". Lite annorlunda än hennes tidigare men grymt bra. Lyssna!

Ja tack nummer två: Alla kära hemvändare! Välkomna som fan, let's supa!

Nej tack: Omtentan i miljöpsykologi på fredag. Den är körd innan jag ens skrivit ett enda ord.

Nej tack nummer två: Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men: kylan, kom tillbaka! Det här slasket och regnet är bara förjävligt! Jag vill ha lika vintervackra träd som det på bilden, som jag lyckades fota med mobilen för ett par dagar sen.

En julklapp

Nu är den i princip klar, julklappen till en av mina kusiner. Det är alltså en pärlplatta där jag byggt ihop ett foto av honom när han var liten. Vad tror ni? Blir jag bannlyst av släkten eller får jag en julklapp nästa år också? Min kusin kommer självklart inte tycka om den, han är 13 år tycker inte om nånting man inte kan spela på Xbox eller dator. Men det är ju inte han som köper min julklapp heller, det är ju faktiskt hans föräldrar. Så jag hoppas att de kommer att tycka om den helt enkelt. Massa tack till Hannibal som hjälpt mig pillra fast alla pärlor.



Det här är originalbilden


Pärlorna på nära håll. It doesn't make any sense.


Ta-daa! Den färdiga bilden. Nu ska den bara monteras så är den fix och färdig.

Cissi Wallin är min nygamla idol

Jag satt på bussen idag på väg mot hemligt uppdrag och bläddrade i Metro, som är en otroligt bra tidning för att vara gratis. Jag hittar uppslag till nya inlägg i nästan varje tidning, tyvärr kommer tusen saker emellan så det är inte så många inlägg som blir verklighet i bloggen. Hursomhelst. Jag snubblade över en krönika skriven av Cissi Wallin, med titeln När blir det legitimt att må piss? Efter att jag slukat den med ögonen så kände jag ett lugn inombords som nästan trängde undan mitt jul-och livsrelaterade magsår, som snart är så stort att man kan fista det utan problem. ÄNTLIGEN känner jag mig manad att säga (jag älskar när jag får tillfälle att säga äntligen). Äntligen nån som skriver det jag inte visste att jag tänkte men som jag ändå visste att jag tyckte. Om du förstår. Inte ett ja-sägande rövslickande eller till förbannelse politiskt korrekt dasspapper, utan nåt som känns relevant och kanske förhoppningsvis ett lagom hårt pet i ögat.

Det känns extra angeläget såhär i juletider då pressen att vara glad och peppig är hårdare än nånsin, och själv känner jag mig som grinchen herself eftersom jag inte kan låta bli att tänka på alla som är ensamma och oälskade, och på människor som inte finns mer och på exakt hur billiga julklappar jag vågar köpa utan att bli förkastad av släkten, och annat mysigt. Man törs knappt kika ut genom dörren av rädsla för att bli stenad av rabiata juldyrkande kärnfamiljer och militanta demonstranter för Julens Rätt. Fast det känns självklart trösterikt att jag åtminstone kommer att få precis vad jag önskar mig i julklapp: gött sex och en rejäl fylla. Årets julklapp skulle ju vara en "upplevelse", eller hur?

Så läs krönikan och läs Cissis andra krönikor med för den delen. På hennes blogg finns länkar till dem. Varför hon är min nygamla idol är helt enkelt för att hon var med i Tjenare Kungen, som råkar vara min favvofilm. Pinsamt nog kände jag ändå inte igen henne trots att jag såg rullen för typ två veckor sen, det beror nog på håret. Shorter but still hot. Jag ber allra ödmjukast mina medmänniskor att inte förändra er friss på nåt radikalt sätt innan jag hunnit få råd att köpa starkare kontaktlinser, tack på förhand.

Ja tack: If The L Word were on Facebook. Roligt och samtidigt lite...creepy. Läs!

Nej tack: Brittans nya skiva Circus. Den var ju...dålig. Väldigt dålig. Jahapp.

Färgade linser

Att testa en ny ögonfärg är ju inte helt fel. Just nu finns det ett finfint erbjudande hos Färgade Linser. Om du skriver ett inlägg i din blogg om deras hemsida så får du ett par färgade månadslinser helt gratis. Så gör det du med!

Åh Jesus se nu vad du har gjort...

När tredje ljuset brinner
Vi juleklappar syr
Och bakar goda kakor
Och har ett stort bestyr


Vilken passande vers! 10 dagar kvar till julafton och mitt återkommande julrelaterade magsår växer i samma takt som snödrivorna utanför. Jag sänder tusen tacksamma tankar till Hannibal med make som är mina glittersmyckade kryckor som hjälper mig fram genom decembermörkret på många sätt. Det är smått terapeutiskt att försöka gå igenom all min julmusik och hitta nya favoriter, det är inte så lätt för alla favoriter är nötta ända in till hjärnbarken för länge sen. Min favoritlåt är nog ändå Juligen av JustD. Den fångar julstämningen så bra, om jag får säga det själv. Min favoritlåt nummer två är Santa Baby med Kylie Minogue, den handlar ju i alla fall om sex och det är ju inte fel. Om man kan bortse från att Kylie vill utbyta sexuella tjänster med tomten mot vissa exklusiva klappar förstås, men det är ju en parentes. Jag ska i alla fall ha jävligt skönt sex med min egen julälva på självaste julafton, om vi nu hinner för alla förbannade släktingar som av nån anledning vill stjäla ens tid och psykiska hälsa.

Julen är den enda tiden på året då jag tvingar i mig risgrynsgröt som jag avskyr, umgås med vissa människor jag känner ömsesidigt ogillande för, samt tvingar på folk presenter jag inte har råd med och som de inte vill ha. Det är ju faktiskt jättemärkligt. Nästa år kommer julen för mig att bestå av en solstol och en paraplydrink, oavsett om nån hänger på eller inte. Det går säkert att räkna ut hur många framtida psykologräkningar jag kommer spara in på genom att avsäga mig julen, illustrerat med fancy diagram och tabeller. Tur att jag inte behöver vänta på att Jesús ska frälsa mig från ondo i år, jag har ju ändå en egen julängel. Och då har jag ju mer tur än många andra.

Bilden: Zero, som är lyckligt ovetande och obrydd om hur många dagar det är kvar till jul. Det syns på honom.


Nu är det jul igen, i både slott och koja
Över hela landet drar en kollektiv noja
Det pyntas, sjungs och skickas fåniga kort
Å, Jesus, se nu vad du har gjort
För om du inte blivit född hade vi sluppit en högtid
Med tomtar, lutfisk å kvalmig glögg
Vid nån risig gran
Och som ackompanjemang
Får man överdoser utav bjällerklang
Och när dom återigen rullar Kalle Ankas spratt
Till mer gråt än skratt
Ja då vet man att:

Nu är det juligen,
Ju-bu-di juligen

Man menar ju att julen den är till för dom små
Men jag minns när jag var liten, det var en mardröm redan då
Vid fem hade dom väckt en
Och vid tolv kom hela släkten
Min morfar och min faster och hennes man med andedräkten
Dom tvinga en till dans
Och massa annat trams
Sen gräla dom om vikten av att:
Hålla sams
Jag hade önskat mig deg å
kanske lite lego
Men trots allts smussel
Fick jag bara några pussel

Visst e julen hell
Men jag står ändå leende
Och skrattar åt riter
Och sinnesjukt beteende
För här finns inte plats för nån variation
Trots att tomten och hans anhang borde gå i pension

Alltid samma terror år efter år
Och ens enda tröst är att ta sig en tår.
Så man tar snaps efter snaps
Och man rumlar hem
När man e packad som NK
Den 23 december
Så när man griper om dasset som en chaffis sin ratt
Å suckar matt
Ja då vet man att

Nu är det juligen.
Ju-bu-di juligen.
Nu är det juligen.
Ju-ju ju-bu-di juligen.

Nu är det jul igen.
Nuuuu eee deet juuuuuuuuuuul!

Nu blir det hårigt

Här kommer några bilder på de håriga. Den där alla fyra ligger på sängen SAMTIDIGT är väldigt sällsynt och svårtagen kan jag säga!

Jean-Marie vem då sa du?

Varje år den 10e december delar man ut nobelpris till höger och vänster, därför tyckte jag det var lite passande att klotta om det idag. Årets pristagare i litteratur heter Jean-Marie Gustave Le Clézio. Det vet vi ju alla vem det är. Jag hoppas att du också tyckte det var ironiskt skrivet av mig, och inte svarar "jamen självklart!" Utom Jojo, man får väl anse att det är lite av hennes territorium eftersom han kommer från Frankrike. Det är extremt sällan nobelpriset har delats ut till någon som jag faktiskt har hör talas om, än mindre läst något av. Det finns ju några undantag: Selma Lagerlöf, Ernest Hemingway, John Steinbeck, Jean-Paul Sartre, Imre Kertész, J.M. Coetzee och Doris Lessing. En ganska kort lista med tanke på att priset delats ut sedan 1901. Men anledningen är ganska enkel: författare som vinner prestigefyllda utmärkelser skriver ofta ohyggligt tråkiga och svårlästa böcker. Jag har försökt läsa fiiina böcker ett antal gånger men jag anser att livet är för kort för att slösa på böcker som inte ger mig nånting. Det är ungefär som att försöka lida sig igenom Gudfadern. Det är helt enkelt inte värt det bara för att få känna sig lite kulturell.

Om jag själv ska ge ett boktips så tycker jag att du ska läsa "Alla familjer är psykotiska" av Douglas Coupland. Den har inte bara en underbar titel, den känns NY när man läser den. Det känns som att någon äntligen lyckats skriva om nånting som man inte läst sjutusen gånger förut. Eller så kan du läsa mitt senaste bokfynd, "Otrogen på öppen gata" av Belinda Olsson. Jag låg och guppade upp och ner i sängen för att jag skrattade så mycket. Så läs nån av dem, det är mitt boktips. Eller skit i det förresten. Vi är alla trötta och jävligt less på mörker och kyla och hjärnan är helt mosig av pepparkakskladd och julklappstress. Så nu släpper vi på prestigen tycker jag. Från och med nu är det helt helt okej att hugga tag i en julmust, slänga sig i soffan och zappa på tv:n, och ÄNDÅ känna sig sjukt kulturell och djupsinnig. Sådeså.

Keep Breathing

The storm is coming, but I don't mind
People are dying, I close my blinds

All that I know is I'm breathing now.

I want to change the world, instead I sleep
I want to believe in more than you and me

But all that I know is I'm breathing
All I can do is keep breathing.

Men snälla nån...

Egentligen är det konstigt att människor fortfarande kan förvåna en, med tanke på världen vi lever i. Men det händer. I dagens NSD kan vi läsa om en man i Kalix som stängde in sig med två kvinnor, varav den ena var hans svärmor, på ett äldreboende i Kalix där de två kvinnorna bodde. De var båda alzheimerssjuka och, som man kan förstå, inte helt unga. Personalen tyckte det var lite skumt, så de tillkallade en anhörig. När den anhöriga och personalen gick in i rummet hade mannen halat fram snorren och viftade med den framför de stackars förvirrade tanterna. Men snälla nån. Vad ska man säga? Det är INTE vad jag kallar värdighet på ålderns höst. Och hans egen svärmor dessutom, det är ju förjävligt. Jag kan bara hoppas att de var såpass virriga att de misstog den blottade snasen för en varmkorv eller något annat icke-traumatiserande.

Händelsen polisanmäldes och mannen är nu dömd för sexuellt ofredande till att betala 500 kronor till brottsofferfonden och ersättning på 5000 kronor till en av kvinnorna. Varför bara till en av kvinnorna? Jo, för att bara en av kvinnorna yrkat på att få ersättning. Och just det här tycker jag är väldigt intressant. Jag tror knappast kvinnan som fick ersättning ensam fört sin talan i rätten. Det framgick inte men jag gissar på att någon av kvinnans barn eller barnbarn har fört hennes talan, och att kvinnan som inte fick någon ersättning helt enkelt inte hade några barn som kunde kämpa för henne och hennes rättigheter gentemot den här snoppviftaren.

Det påminner mig om mitt eget jobb på äldreboenden, och sorgligt men sant så finns det en grymt bra anledning att skaffa barn: du kan ha sån otur att du lever jävligt länge, och vid nån tidpunkt i livet kan de komma att bli allt du har. Både min farmor och mormor levde kvar i sina hem ända till slutet precis som de ville, och det var endast på grund av all hjälp de fick från sina barn. En av tanterna på äldreboendet jag jobbat på var väldigt sjuk innan hon gick bort. Egentligen skulle hon ha behövt komma till sjukhus för att verkligen få reda på vad hon led av. Man trodde att det var cancer, men man fick aldrig veta. Och varför inte? Rent ut sagt, för att denna tant inte hade några anhöriga som kunde kämpa för att hon skulle få sin sjukdom ordentligt utredd. Det här skulle man såklart aldrig nånsin prata högt om, men det är klart som fan att en tant som har fyra barn och nio barnbarn som hälsar på flera gånger i veckan, blir något bättre omhändertagen än en som inte har någon alls; man är ju alltid granskad med hökblick! Och då skärper man till sig det lilla extra. Det här är ingen kritik mot personal på äldreboenden, de borde ha minst dubbel lön och tio gånger mer uppskattning än vad de får. Resurserna räcker helt enkelt inte till, det är ju ingen nyhet.

Och det är faktiskt så, att nån gång kommer de flesta av oss att bli gamla. Kanske kommer vi bo på ett äldreboende i många år, och då kommer vi nog att vilja att det finns nån som älskar oss tillräckligt mycket för att kräva vår rättmätiga ersättning om nåt gammalt pervo bjuder oss på en uppvisning av helikoptern.

Själv tänker jag, när jag börjar känna mig lite lagom gammal och trött, annonsera efter välartade barn och barnbarn som kan adoptera mig som mormor slash farmor. Det är den perfekta lösningen. Tills dess ska jag väl göra annat som gör livet värt att leva. Supa och knulla alltså. Nej förlåt jag menar förstås "resa" och "göra karriär". Såklart.

Bilden: Ännu en illustration av mig och min älskling på ålderns höst, ritad av Nanna Johansson.

Kära ljugbok...

Nu har jag äntligen tagit mig för att göra nåt som jag tänkt på ett tag; jag har köpt en dagbok. Jag har inte skrivit dagbok i ett vanligt linjerat block sedan 2005, men nu tycker jag att det är dags. Jag skaffade ju den här bloggen för att skriva av mig, men jag tycker inte riktigt att det funkar. Jag tycker det känns väldigt knepigt att skriva nåt i bloggen som inte på ett eller annat sätt är peppigt. Bree Van de Kamp någon? (Jaja jag vet att det är Hodge men det är ett förbannat fult namn). Men det finns ju fortfarande tankar som bara är mina, och som jag inte vill att nån ska kunna googla var som helst på Internet. Så nu blir det back to basics.

Den här gången ska jag dessutom vara rätt brutal. Det är märkligt att läsa mina gamla dagboksanteckningar och upptäcka hur jävla underliga de är. Det var mer en ljugbok en dagbok. Eller rättare sagt en riktig knäckebrödsblogg: idag var jag med henne, vi gjorde si och så. Jag ska skriva prov på fredag, jobbigt. det snöar och är -12 grader ute. Jag är ensam hemma. Kisse är söt." Hej och hallå pekbok. Det jag egentligen menade var ju exempelvis "idag är jag så förbannad så om jag kunde skulle jag begå massmord på hela mänskligheten." Om nåt kändes jobbigt eller svårt så skrev jag inte ens ner det i min egen dagbok, vilket gör att jag skulle behöva skriva en hundrasidig bilaga för att mitt gamla klotter ska ha nåt sammanhang med verkligheten. Det känns jävligt tråkigt, för idag skulle jag gärna vilja bläddra tillbaka och få svaret på frågan "hur tänkte jag egentligen??"

Den här gången ska jag alltså bättra mig och skriva en riktig brutalbok, hade jag tänkt. Jag ska skriva den bara för mig själv och till mig själv, och jag ska försöka skriva mer om hur jag känner än vad jag gör. Inte som en ersättning till bloggen, utan mer som ett komplement. Det känns riktigt bra.

Har inte orkat skriva nåt än eftersom den övervägande känslan jag har just nu är trötthet. Så jävla trött hela tiden. Och pank. Är det en känsla? För mig är det en känsla. Jag längtar tills Hanna kommer så jag kan bli pigg och glad som en kexchoklad igen. Nu ska jag lägga mig och halvsova i soffan igen med mitt nya beroende: chokladtomtar.

Andra advent

När andra ljuset brinner
Är snart lucia här
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär

Jag skulle gärna vilja se ett luciatåg i år, men det verkar inte vara så lätt. Det närmaste man kan komma verkar vara Julshowen på Hildursborg, men den kostar 200 spänn som jag inte har. Man borde väl krascha luciatåget på Sandenskolan, estetarna brukar vara himla duktiga på att lussa.

Huh?

När jag gick förbi Coop visste jag att nånting inte stod rätt till, men jag kunde inte riktigt komma på vad. Men då såg jag det. Korvmojjen hade flyttat på sig! Bara ett par meter åt sidan, mycket subtil förändring måste jag säga. Jag undrar varför...

Heja Björn Borg!

Jag bara älskar den här reklamen! Den är så himla fin!

Vintervackert på mitt sätt

Call me crazy, men jag tar vara på julstämningen där jag kan finna den. Även om den består i en övesnöad toalett bredvid en sopcontainer.

Och så några ord om bruxism

Om jag säger bruxism så vet du säkert precis vad jag menar. Jodå, det vet du. Bruxism är ett finare ord för att gnissla tänder eller pressa tänder.

Visste du att tänderna i över- och underkäken har kontakt med varandra i sammanlagt en kvart per dygn? Det blir betydligt längre tid om man gnisslar eller pressar samman sina tänder. När man gnisslar tänder så gnider man över- och undertänder mot varandra, vilket ens partner, familj och pyjamaspartypolare antagligen tycker är förjävligt jobbigt och blodisande. Tandpressning innebär att man biter ihop käkarna riktigt hårt.

Redan i den fornnordiska Eddan och i Bibeln kan man läsa om gråt och tandagnisslan, det här är alltså inget nytt problem. Att gnissla tänderna leder till att tänderna nöts snabbare, men ändå relativt långsamt. En riktigt snabb nednötning beror faktiskt oftast på nåt annat. Det värsta är alltså att det är otroligt störande för den som måste lyssna på eländet.

Då kanske man kan tycka att tandpressning är ett mindre problem, det hörs inte och syns inte. Men det betyder inte att man kan luta sig tillbaka. Tandpressning kan leda till:
- läskiga missljud i käklederna
- svårigheter att gapa stort
- trötthet och värk i ansiktsmusklerna
- ömhet och värk i tänderna
- spänningshuvudvärk.
Och så några mer ovanliga biverkningar: yrsel, öronljud, tinnitus, lock i öronen och klump i halsen. Så lider du av det, se till att få det fixat. Det kan bara bli värre.

Nu kanske du undrar varför jag skrivit ett inlägg om det här. Har jag inget annat att syssla med eller? Den enkla anledningen är att jag gnisslar tänder som fan, och jag har ältat det här i huvudet ett tag. Att jag ältat det har sin enkla förklaring i det här prisexemplet från minmun.se:

Bettskena (hård) inkl. teknikerkostnad: 3650:-


Ni förstår. Om jag hade 3650 spänn, inte faan vill jag väl lägga dem på en äckklig plastbit?! Med andra ord så bloggar jag av mig istället för att göra nåt åt saken. Det blir billigaste så. Tur att min älskling har öronproppar.

(PS. Nämnde jag att jag snarkar också? Det blygsamma priset för en antiapnéskena/snarkskena är 6430 kronor. Alla donationer mottages tacksamt.)

Är det verkligen rimligt att det ska vara så förbannat dyrt att slippa slita ner sina tänder i onödan? Men att profitera på människors lidande är väl inte heller nånting nytt...

Okay people, let the längt begin!

Jag ska få världens bästa julklapp i år. Min älskling ska nämligen komma till mig! Best X-mas ever. Så det återstår bara för mig att arrangera doftljusen, slå in klapparna noga samt leta fram den förbannade förlängningssladden till julstjärnan.

Eftersom min familj tyvärr tyvärr är underlig, dysfunktionell och knäpp så ska jag försöka hålla min älskling borta från dem så mycket som möjligt. Det är som att umgås med ett gäng grincher, jag lovar. But I won't let them steal my christmas spirit!

Jag är jättenöjd med presenten som Hanna ska få. Jag är SÅ sugen på att berätta vad det är, men det kan jag förstås inte eftersom hon då skulle läsa det. Men jag ska försöka komma ihåg att avslöja det i efterhand. Jag och Hanna har kommit på den genialiska idén att ge mamma en box i julklapp, och inte vilken box som helst - Sunes Jul + Sunes sommar-boxen! Min mamma är ju inte riktigt som andra mammor, hon har exempelvis tvingat mig att ladda ner "Trolltyg i Tomteskogen", när vi handlar mat brukar hon tycka att vi ska skita i salladen, och hon tycker vinterdäck är för fegisar. Därför får hon en film som kan passa hennes mentala ungdomliga ålder ganska så bra.

Nu är det även dags att damma av julfilmer och julmusik. Jag vägrar lyssna på alla negativa grincher som försöker suga ut min julstämning. De har inte en chans mot mina 140 album med julmusik. Mohaha! Jag har till och med Skinhead Christmas Classics, jag är inte riktigt säker på varför men jul är ju jul. Kanske.

Snart dags att kolla in klassikerna: Tomten är far till alla barnen, Mupparnas Julsaga och Love Actually. Plus en massa nya klassiker jag laddat ner.

Jag vet. Jag är lite besatt. Men bara fram till den 25e december, sen spyr jag åt alla äckliga julgrisar och "söta" tomtar med förstora luvor och söndermördade versioner av "O helga natt".

Men nog om detta. Nu ska jag bädda ner mig med de små håriga och fortsätta längta.

Bästa julkalendern - en spin-off!

När Jojo skrev ett inlägg om julkalendern blev jag så inspirerad att jag bestämde mig för att skriva ett alldeles eget inlägg på samma tema. Jag håller absolut med om att tidernas bästa julkalender måste vara Sunes Jul. Den är så klockren! Särskilt Peter Haber som pappa Rudolf, han är ju helt fantastisk. "Men Sune, ät inte sånt som vi har hemma. Ta lax det är dyrt! Eh, gott menar jag!" Jag är just nu inne på åttonde avsnittet trots att jag LOVADE mig själv att bara se till tredje avsnittet och sedan se dem ett i taget fram till julafton, precis som man ska. Men det funkade bara inte, snart kommer Pulkapappan, yää!

Julkalendern har gått i Sveriges television ända sedan 1960! Vilket var det året mamma föddes för övrigt. Vilken tajming, kan man säga. Den allra första julkalendern hette Titteliture (oerhört töntig titel, eller hur?).

Detta är alla julkalendrar som nånsin sänts. Hur många har du sett? Och vilka är egentligen de bästa kalendrarna? Förutom Sune förstås, för han är ju kung.

* 1960 - Titteliture
* 1961 - Julbåten Juliana
* 1962 - Storskogens tomtefamilj
* 1963 - Den tänkande brevbäraren
* 1964 - Lill-Stina på reportage i Storskogen
* 1965 - Farbror Pekkas handelsbod
* 1966 - En småstad vid seklets början
* 1967 - Gumman som blev liten som en tesked
* 1968 - Klart spår till Tomteboda
* 1969 - Herkules Jonssons storverk
* 1970 - I Regnbågslandet
* 1971 - Broster, Broster!
* 1972 - Barnen i Höjden
* 1973 - Jul i Mumindalen
* 1974 - Rulle på Rullseröd
* 1975 - Långtradarchaufförens berättelser
* 1976 - Teskedsgumman, repris från 1967
* 1977 - Fem myror är fler än fyra elefanter
* 1978 - Julius Julskötare
* 1979 - Trolltider
* 1980 - Det blir jul på Möllegården
* 1981 - Stjärnhuset
* 1982 - Albert och Herberts jul
* 1983 - Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus
* 1984 - Julstrul med Staffan och Bengt
* 1985 - Trolltider, repris från 1979
* 1986 - Julpussar och stjärnsmällar
* 1987 - Marias barn
* 1988 - Liv i luckan
* 1989 - Ture Sventon, privatdetektiv
* 1990 - Kurt Olssons julkalender
* 1991 - Sunes jul
* 1992 - Klasses julkalender
* 1993 - Tomtemaskinen
* 1994 - Håll huvet kallt
* 1995 - Jul i Kapernaum
* 1996 - Mysteriet på Greveholm
* 1997 - Pelle Svanslös
* 1998 - När karusellerna sover
* 1999 - Julens hjältar
* 2000 - Ronny & Julia
* 2001 - Kaspar i Nudådalen
* 2002 - Dieselråttor & sjömansmöss
* 2003 - Håkan Bråkan
* 2004 - Allrams höjdarpaket
* 2005 - En decemberdröm
* 2006 - LasseMajas Detektivbyrå
* 2007 - En riktig jul
* 2008 - Skägget i brevlådan

Jag har faktiskt sett första avsnittet av årets julkalender. Jag orkade nästa koncentrera mig de femton minuterna programmet pågick, men bara nästan. Och jag tror inte det beror på att jag blivit för gammal. När jag kollar i den här listan skulle jag mer än gärna återse Jul i Mumindalen, Trolltider, Teskedsgumman, Kurt Olssons julkalender, Mysteriet på Greveholm och Jul i Kapernaum. Det kanske faktiskt är så att allting var bättre förr?

PS. Den som kom på att man skulle teckna Sune (och Pippi och alla andra) borde fanimej skjutas i knäskålarna. Har folk inte lärt sig av Mohammedhunden hur det går när man jävlas med heliga ting?!

Första advent idag

Ni har väl putsat staken?




När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas
att fira få advent

Som hund och katt?

Jag och min älskling!

Det här är jag och älsklingen om sisådär 50 år. Fortfarande lika kära och galna även om det börjar luta lite mer åt det galna!

¡Mi novia es muy bonita!

Idag var sista lektionen i spanska för den här gången. Det känns ganska trist. Läraren är jättebra och skrattar bara när vi säger pinsamma felsägningar (händer bara på ungefär vartannat ord eller så) och klassen är ganska liten och mysig. Det är liksom helst okej när två för varandra helt okända killar refererar till varandra som "min älskling" eller när jag artigt frågar om någon har lite kokain att erbjuda (kokain, coca-cola, same shit different name tycker jag!).

För att ha haft ungefär en lektion varannan vecka under mindre än en termin så kan jag ändå ganska mycket: presentera mig, shoppa kläder, berätta vad jag jobbar med, hur mitt hus ser ut, vad jag gör om dagarna, hur jag ser ut, vad jag har för kläder på mig, och att jag har både tuggummi och en kåt flickvän (obs, överkurs). Nu gäller det bara att klara tentan också.

Det är verkligen skönt att jag fått skjuts hem så gott som varje gång vi haft spanska, av en jätteschysst och trevlig tjej som råkar bo åt samma håll som jag. Förrförra gången sa hon till mig: "idag har jag jättebråttom när vi har slutat, jag ska direkt till en kompis och vara barnvakt." "Okej, det är lugnt", svarade jag och förberedde mig på en kylig promenad till busshållplatsen. "Så jag bad läraren att vi skulle få gå tidigare från lektionen så jag hinner skjutsa dig!" Snacka om att vara snäll. Det blir man ytterst tacksam för när man slutar klockan 18.

Jag har just nu ohyggligt mycket att göra i skolan så jag tacklar uppgifterna med min vanliga taktik: förnekelse och tv-serier. Det funkar ju bra hittils men jag måste nog komma på nåt bättre snart. Kanske imorgon? Jag har i alla fall börjat med julklapparna så smått, det upptar tankar och händer en del. Procrastination, säger jag bara. Helst skulle jag vilja få allt skolarbete klart nu i december OCH få klart/komma på fyndiga och fina julklappar till alla OCH få lite julefrid nån gång.

¡Ojalá!

Nanna är ju ett geni

Jag har länge saknat de här killtidningarna. Har inte du?

Kolla här för fler coola bilder av Nanna Johansson.

Oh my god, they killed Kenny!

Kolla, visst blev jag fin! Det här är vad jag ägnar kvällarna åt när jag borde skriva CD-uppsats eller nöta in spanska verb. Du kan också göra dig själv till South Park-figur, klicka bara här och go nuts. Notera den sexiga piercingen i läppen förresten, den fanns inte ens med i programmet. It's freestylin' baby!

På tal om South Park så har jag laddat ner South Park - Mr Hankey's Christmas Classics. Jag tror det kommer att bli en riktig pärla i samlingen.

Finn ett fel

Är det inte nåt som är lite udda med den här bilden? Hmm...

Vi vill ha skridskor, en häst och en rymdraket...

Jag är säkert inte den enda som uppmärksammat att det är den 24e november idag. För en del trillar det ju faktiskt in några slantar på kontot imorgon. För mig kommer de försvinna så fort att jag knappast kommer att märka av dem. Och eftersom det är den 24e november så är det med andra ord exakt en månad kvar till julafton, och allas vår fasa; julklapparna. Jag har nån sorts hatkärlek till hela julen, men i synnerhet till julklapparna. Det är samma visa varje år. Jag tycker egentligen väldigt mycket om att få julklappar, och jag tycker nog ännu mer om att ge julkappar. Men! Det måste vara en julklapp som jag känner mig nöjd över att ge bort. Och det verkar bli mer och mer hopplöst för varje år. Det är ganska lätt att komma på nåt att ge till älsklingen, mest eftersom jag hela tiden ser saker jag skulle vilja ge till henne. Det är även ganska lätt att ge nåt till mamma eftersom hon blir glad för allt och inte önskar sig ett dugg. Förutom hästprylar som jag inte har råd med, förstås. Men jag vet inte vad jag ska ge till pappa och frugan. De har verkligen allt, och de vill inte ha nånting, men de vill ändå ha nånting om du förstår vad jag menar. Och med pappa har det aldrig varit läge att hala fram en fin teckning man gjort själv, för pappa har inte det rätta pokerfejset för att ösa lovord över kluddet, eller vad man nu hittar på. Han tackar mycket artigt men man kan se att han undrar vad ini självaste fan han ska med en sån till. God jävla jul då, liksom.

Sen har jag bara tre julklappar förutom det, om jag inte glömt nån. Men de är lite halvhemliga så jag ska inte prata mer om dem. Förutom att de är jävligt svåra.

Det blir ju inte lättare av att min budget är minimal. För även om en relativt billig julklapp går hem i de flesta fall så har jag egentligen inte ens råd med det. Den julklapp jag är allra mest stolt över i mitt liv är nog när jag hittade en jätteskicklig tecknare på nätet, som gjorde bland annat djurporträtt. Hon fick rita av mammas älsklingspålle och det blev jättelyckat. Men så kostade den mig 400 spänn vilket var en enorm summa på den tiden för mig, det är ju några år sen. Vid närmare eftertanke är summan ganska enorm nu också. Men det värsta är nog att jag inte känner mig tillräckligt kreativ i år. Det står still på hjärnkontoret. Jag har redan uttömt hela klassiker-kontot: lyxiga bad- och duschprylar, kroppsbehandling såsom massage, hemgjord ihoppysslad pryl x tusen, intressant faktabok om nåt personen gillar, blommor, choklad...fattas väl bara att pappa får en slips så är jag en personifierad klyscha. Dessutom har jag aldrig sett min pappa i slips, förutom på sin 41-årsfest och då var den prydd av enorma kukar. Det går helt enkelt inte att toppa.

Så om du har några julklappstips, till vem som helst och gärna inte alltför dyrt, snälla snälla tipsa mig! Vad ska du ge bort i julklapp i år?

Annars blir det väl en hemgjord teckning och en kukslips laget runt...

Fly away from here

Gotta find a way
Yeah, I can't wait another day
And nothin' gonna change
If we stay around here
Gotta do what it takes
Cause it's all in our hands
We all make mistakes
But it's never to late to start again
Take another breath
And say another prayer

Then fly away from here
Anywhere
Yeah, I don't care
We'll just fly away from here
Our hopes and dreams are out there somewhere
Won't let time pass us by
We'll just fly

If this life
Isn't hard enough
It ain't no nevermind
You got me by your side
And anytime you want
Yeah, we can catch a train and find a better place
Yeah, cause we won't have nothin' or no one keep gettin' us down
Maybe you and I
Could pack our bags and hit the sky

Then fly away from here
Anywhere
Yeah, I don't care
We'll just fly away from here
Our hopes and dreams are out there somewhere
Won't let time pass us by
We'll just fly

Didn't you see your blue sky now
You could have a better ride now
Open your eyes
Cause no one here can better or stop us
They can try but we won't let them
No way

Maybe you and I
Could pack our bags and say goodbye

Then fly away from here
Anywhere
Honey, I don't care
We'll just fly away from here
Our hope and dreams are out there somewhere
Fly away from here
Yeah, anywhere
Honey, I don't, I don't, I don't yeah

We'll just fly...

Jag har levt i sisådär 22 år, och nu har jag kommit på att Aerosmith är väldigt bra. Nu hade jag tänkt skriva en massa andra saker jag kommit på men jag bara suddar ut det hela tiden, så nu struntar jag i det. Men det vore inte så dumt att kunna flyga härifrån. Anywhere, I just don't care, we'll just fly away from here.

Vill inte komma nånstans
Vill bara ta mig lite längre än hit.

Ännu en härlig dag

Tänk så fantastiskt att komma hem och få slå sig ner i soffan och mysa med sina tysta stillsamma kravlösa väluppfostrade kloklippta djur.

Det tror jag i alla fall att det skulle vara, om man nu råkade leva i ett parallellt universum. Men å andra sidan har jag fått en finfin chans att använda mitt nya praktiska sopset. Vad mer kan man begära!

Think ink, not mink

Jag har utvecklat ett nytt serieberoende. Jag är fortfarande lika hooked på The L Word, America's Next Top Model och alla de andra klassikerna, men nu är jag även beroende av LA Ink. Varför har jag inte sett detta underverk förrän nu? Ibland är jag extremt långsam. Hur som helst, LA Ink är skitbra och jag skulle göra nästan vad som helst för att få en tatuering av Kat von D eller vem som helst i hennes crew. Och det värsta är att det är fullt möjligt! På programmets hemsida kan man ansöka om att bli tatuerad på LA Ink, så länge man har en klar bild av vad man vill ha och gärna en bra story som tillhör tatueringen. Den lilla parentesen i sammanhanget är ju då att man får betala för sin tatuering själv, vilket är rättvist antar jag, men om jag mot förmodan skulle bli utvald måste jag ju dessutom betala resan själv, och helst kunna ta mig till LA inom 24 timmar. Helvetes jävla skit. Men drömma kan man ju. Och jag ska ha mina tatueringar. Det är bara en tidsfråga.

Just nu har jag knappt pengar till käk, än mindre till en vacker och livsnödvändig kroppsutsmyckning. Och december verkar ekonomiskt sett bli fullständigt vidrig. Men jag blev nästan gråtfärdig av glädje idag när de ÄNTLIGEN ringde från Bemanningsenheten och frågade om jag kunde jobba två korta dagar i decemer.
"-JAAAAA....eller jag menar, det kan jag väl..."

Ibland är man nästan patetiskt tacksam för det lilla.

Tidigare ikväll hade jag ett fuzzy wuzzy moment helt utan stress och mörka tankar, det var bara tyst och lugnt och mjukt och varmt. De stunderna är sällsynta men värdefulla för mig. Jag låg under täcket med två hembakta chokladmuffins, ett glas saft och en bok om en prostituerad fjortonåring i högsta hugg. Det var nästan mörkt utom läslampan, och jag låg inklämd mellan Nicki och Zero, med Strauss i fotändan och Shane i knäet. Det enda som saknades var min älskling. Och möjligtvis en något bredare säng.

Jag tävlar om scarf och goodiebag

Jag är med och tävlar hos Sanaz om vinster värde över 2000 kr.
Var med du också!
Tävlingen avslutas onsdag den 26e november.

Jag tävlar om julbag

Jag är med och tävlar hos En Mölnbobos liv, man kan vinna en julbag med smycken värd 1000kr. Sponsor är Bicone Designsom har massor med fina och prisvärda smycken. Tävlingen är öppen för alla och avslutas vid midnatt 18 december.

Dags att flytta?

Inte en dum idé faktiskt. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Jag menar för tillfället inte att flytta mig själv. Jag pratar om att flytta mitt pick och pack till en ny plats. Jag är inte supernöjd med blogger alla gånger, och jag är sugen på att prova på att blogga på till exempel Wordpress. Men vad händer då med alla mina inlägg här? kan de flytta med mig eller måste jag börja om from scratch?

Julstämningen är här!

Visserligen är det alldeles för tidigt att plocka fram julpyntet ännu, men en okänd rubriknisse har i alla fall gett mig julstämning i förtid. Den gulliga tomtenissan i bakgrunden är Grace. Vem har sagt att man inte kan ha kul i skolan?

Dagens fynd!

Här kan ni skåda mitt splitternya fancy "sopset" som kanske kommer göra att jag blir pyttelite mer sugen på att städa i framtiden. Städa är ju så gäj, det vet ju alla.

Alla har vi våra helvetesproblem

Stackars Fredrik Federley. Han har det lite jobbigt just nu. Anledningen är att han, och många andra riksdagspolitiker, har blivit fullständigt mailbombade på senaste tiden. Det finns framför allt tre hjärtefrågor som mailskrivarna har starka åsikter om: FRA-lagen, fildelning och samkönade äktenskap. Fredrik Federley är lite purken för att han på en dag fick radera 1800 mail, och han menar att det är ett "helvetesproblem".

Jag säger bara: keep up the good work people! När man ändå sitter hemma på arslet och blir bitter över diverse sakfrågor så tycker jag det är jättebra att man åtminstone anstränger sig minimalt för att försöka påverka situationen, till exempel genom att skriva ett mail till de människor som är ansvariga för att man är så förbannad (för jag tror knappast att Fredde får 1800 mail om hur duktig och sexig han är, men man vet ju aldrig). Jag tycker det är bra att det åtminstone finns människor som försöker göra skillnad, istället för att bara gnälla. Sen så finns det säkert en massa bigotta homofober som skriver för att de vill stoppa samkönade äktenskap, men de måste väl också få ha sin åsikt. Kanske. Personligen avfärdar jag dessa människor som kristdemokrater, och det säger väl allt.

Och när jag ändå är inne på den tråden så vill jag också passa på att pusha för en av mina hjärtefrågor: stoppa IPRED!

IPRED handlar i korthet om detta:
* Film- och skivbolagen får rätt att begära ut namnet bakom ip-adressen om de anser att någon fildelar olagligt.
* Internetleverantörerna måste lämna ut namnet, annars får de böter.
* Film- och skivbolagen får rätt att bygga personregister med ip-nummer och namn för att kunna administrera hotbrev och stämningar i stora mängder.

De borgerliga partiledningarna har ännu inte bestämt sig för om de ska driva den här lagen vidare, men den kan bli verklighet redan från och med 1:a juli 2009. Blir det en tillräckligt stark opinionsstorm mot förslaget kan förslaget dras tillbaka.

Hjälp till att stödja opinionen mot IPRED genom att gå in på StoppaIpred.nu. Du kan också gå med i Stoppa IPRED-gruppen på Facebook och skriva på protestlistan. Eller varför inte skicka iväg ett enkelt mail så Federley får lite mer helvetesproblem?

Visste du förresten att....

...Antipiratbyrån vill kunna bygga upp en stor databas med alla personer som illegalt fildelar i Sverige.
...Antipiratbyrån har lagrat ett sådant register sedan 2005.
...regeringen har gett klartecken till retroaktiva stämningar utifrån redan insamlade uppgifter. (frendo.se)

Så kanske finns du redan i ett register, fix och färdig att skickas iväg till blodtörstiga advokater, tänk på det när du väljer att inte engagera dig.

Kolla också gärna in intervjun med Peter Sunde, en av grundarna till Piratebay, där han förklarar varför IPRED är meningslös.

Bonde-Peter, här är jag!

När man väl fastnat i ett program går det inte att slita sig, oavsett hur dåligt man tycker att det är. Bonde söker Fru är uselt och pinsamt, och man får ohyggligt lite handling på de dryga 45 minuter programmet pågår. Men jag ser det ändå, vecka efter vecka. Både Per och Magnus skulle passa bättre i produktionen Bonde söker Sugga, eftersom de är riktiga grisar bägge två. Det måste vara desperata brudar med låg självkänsla som vill ha dem.

De kanske inte skulle platsa i playboy men det är okej. jag skiter i playboy.

Det som är bra för Casanova är att det är ju helt okej för honom att ha många tjejer på samma gång. Så är det ju inte för mig.

Naaw! Är inte Magnus GULLIG. Man blir ju helt käääär!

Är det ingen annan som tycker att bonde-Hanna ser otroligt kåt ut hela tiden? Oavsett om hon är på dejt med en fumlande mumlande gosse eller visar dem hur man mockar koskit så ser hon konstant ut som HannaHorny. Vilket hon säkert är. Jag menar, om Slask & Snusk säger att hon är oskuld så måste det ju vara så. Och den gamla trasan vill hon säkert bli av med så fort hon bara kan. Bonde söker Ligg.

Nej, jag hejar på Peter. Hur fan kan han ha lyckats vara singel så länge? Han har utseendet, hjärnan, poolen, hästarna, Singstaret, han har allt! Jag funderar så smått på att skriva ett litet eget brev. Det ska se ut ungefär så här:

Kära Bonde-Peter. Jag vill önska dig all lycka i din jakt på kärlek. Jag hejar på andra Bonde-Peter eftersom min mamma känner honom och säger att han är ett riktigt kap. Var snäll och välj honom, även fast ni bär samma namn. Peter&Peter, gulligt eller bara lite weird? Du får avgöra. Men kära Peter. Vi får inte låta våra högst olika uppfattningar om penisar komma emellan oss. Jag är jättebra på Singstar och vet skillnaden på bett och träns, och jag kan berömma dina chica outfits vilken tid på dygnet som helst. Låt mig bli din faghag. Du kommer inte att bli besviken. Jag väntar på ditt svar.

Vad tror ni? Jag skulle i alla fall nappa på det. Jag och Hanna skulle se så snygga ut vid hans pool med varsin paraplydrink i näven. Förlåt, med varsin starköl i näven menade jag naturligtvis. Peter får paraplydrinken. Nån ordning ska det väl vara i världen.

Återigen, sånt här kan man tänka på när man ligger vaken till klockan fem på morgonen.

That time of year

Jag börjar tro att jag måste skaffa en ljusterapi-lampa eller nånting liknande, att ha till hands den här tiden på året. Jag har fått en släng av november-depression varenda årsen jag var 14, då hängde jag som en slokande krokus i skolkorridorerna och lärarna stannade och frågade hur jag mådde. Irriterande nog känns det inte lättare även fast jag stålsätter mig och tänker "inte den här gången minsann!" Jag tänker för mycket, äter för mycket, sover för lite, rör mig för lite. Same shit different year, det är väl bara att vänta ut det.

Det hjälper inte heller att ha föräldrar. Man kan säga mycket om föräldrar. Man kan säga att man älskar dem, och det är sant. Men det är också sant att jag inte kan ha ett normalt samtal med dem utan att vilja krypa ihop i fosterställning och dunka huvudet i väggen. Jag är också fruktansvärt less på min lägenhet. Även om inte katterna hjälpt till genom att slita loss gardinstången ur sina fästen och stocka igen mitt avlopp med kattsand så känner jag mig allmänt missnöjd. Som att jag försöker inreda och dekorera mitt hem, som att jag på fullaste allvar lägger ner energi på att åma mig och kråma mig om sängöverkast och blomsterarrangemang och fondväggar. Och mitt i allt så känner jag, djupt ur min själ, som min käre far skulle ha sagt: och vem faan bryr sig?

Skruvar passar inte i hålen, hyllor och lampor faller ner och står snett, inget passar ihop med nåt annat varesig färg- eller formmässigt, och jag sitter mitt i smeten och bryr mig lagom.

Fattar ni vad jag menar med att jag tänker för mycket? Vissa dagar vill jag lägga alla mina meningslösa prylar i en hög, hälla bensin över dem och tända på. Samtidigt har de flesta av mina prylar inget värde i sig, men de har ett affektionsvärde. Typiskt.

Just nu önskar jag mig en kattvägg för kissorna att leka fritt på. Klädd i heltäckningsmatta med hyllor och spångar och rep och möss och kattmynta och hela skiten. Och en stor mysig säng med sexig sänggavel (mamma undrade "vad ska du med en större säng till?" "Jag ska KNULLA i den för helvete!" ...sa jag inte. Men jag hade god lust. Om jag fick en krona för varje dum fråga mina föräldrar ställer skulle jag ha råd med en säng nu.)

I övrigt är jag rätt nöjd, eller inte. Men som mina kära mormor brukade säga: hopplöst fall, doktorn grät.

Eller som jag brukar säga: You can't polish a turd. Och det är typ såna här saker jag ligger och funderar på till klockan fem på morgonen.

Fuck it

...

Grattis till oss!

Idag fyller jag och Hanna 1½ år! Massa grattis till oss! Det är lite svårt att fira när man skiljs åt av 85 mil, men vi gör så gott vi kan.

Jag har funderat lite på förhållanden. Vad är egentligen receptet på evig lycka och så vidare? Finns det ens nåt? Jag vet inte. Men jag tror att man kommer ganska långt med ganska enkla knep. Prata mycket. Ha mycket sex, bra sex förstås, annars jävlar. Var ärlig. En brutal sanning gör aldrig lika ont som en välmenande lögn. Gör saker tillsammans och ifrån varandra. Två plåster som alltid sitter ihop blir inte lyckliga, bara kladdiga. Ta inte varandra för givet. Det finns inget som gör människor mer förbannade än att bli tagna för givet. Framför allt: känn efter. Är du fortfarande kär? Älskar du personen du glor på varje dag (eller en gång i månaden, eller när det nu blir). Eller är du bara för bekväm av dig så du inte orkar lyfta din häck ur soffan, knalla ut genom dörren och börja om på nytt? Jag vet, det är inte lätt. Men det är garanterat lättare nu än om ett år, eller fem år, eller tjugofem år. Du slipper en hel massa bitterhet, och du har troligtvis fastare tuttar nu än vad du kommer ha om fem år. Så ge klämrätten till nån som förtjänar den.

Mina föräldrar flyttade isär när jag var ungefär 6 år. Innan dess hade de stannat ihop alldeles för länge. "För barnets skull". Något av det dummaste man kan göra. För det är faktiskt så, att barn vill ha lyckliga föräldrar. Och man blir inte lycklig av att leva under samma nån som man hellre vill peta ut ögonen på än pussa. Jag vet i alla fall att jag mådde mycket bättre när de hade separerat. Jag kommer inte ens ihåg särskilt mycket av när pappa bodde hos oss. En av de få saker jag kommer ihåg är när han packade sina strumpor och kalsonger i en väska. "Var ska du?" frågade jag. Jag minns inte vad han svarade. "Men när kommer du tillbaka?" Jag minns inte vad han svarade då heller, men kontentan var att han inte skulle det.

Efter det fick jag dubbla julklappar, och det var det hela. Jag minns inte ens att jag blev särskilt ledsen. Men mamma har berättat att jag frågade henne: "Mamma, när du flyttar, vem ska då ta hand om mig?" Mamma sa: "jag ska aldrig flytta ifrån dig". Och jag sa ungefär: "Okej. Får jag ta en glass?"

Poängen är att det finns få saker som gör mig så illa berörd som förhållanden som inte är lyckliga. Det innebär inte att man måste vara outhärdligt skitlyckliga och felfria hela tiden. Men man får inte snöa in så pass mycket i slentrian och gammal vana att låter kärleken självdö. Och man får inte heller stanna kvar i ett förhållande på ren jävla envishet.

Hur som helst. När jag nu känner efter så är jag kär i Hanna, jag älskar henne och jag tycker om henne som person(nej, det kan man inte ta för givet, fråga alla som älskar sina föräldrar.) Jag är också tänd på henne, och stolt över henne, och tacksam för att jag har henne. Jag delar vissa intressen med henne, och vissa har jag för mig själv. Jag pratar med henne om saker som är så jobbiga att det tar fem minuter innan jag får fram ett enda ord. Jag har roligt med henne och jag vågar vara som jag är och inte som nån jag tror hon vill att jag ska vara. Jag litar på henne, och hon är min min min bara bara min, men jag äger henne inte. Jag vet inte vad mer man kan begära. Utom några mil färre emellan, det är en ödmjuk önskan från både mig själv och min plånbok. Jag älskar dig, nu och alltid.

Yes they can

It's the answer spoken by young and old, rich and poor, democrat and republican, black, white, hispanic, asian, native american, gay, straight, disabled and not disabled. Americans who send a message to the world; that we have never been just a collection of individuals or just a collection of red states and blue states, we are and always will be the United States of America.

Det blev en riktigt god morgon när jag slog på tv:n och såg att Obama faktiskt kommer att väljas till USA:s 44e president. Det hade jag förstås trott och hoppats, men man kan aldrig vara riktigt säker. Hans tal var fängslande och hoppingivande, och jag förstår absolut att han jämförs med Martin Luther King. Jag blev riktigt imponerad över raderna här ovan. Aldrig (jag har läst det på flera ställen så jag får anta att det stämmer) har homosexuella inkluderats på detta självklara sätt i ett presidentiellt vinnartal. Det känns extra viktigt efter tisdagens omröstningar i USA där resulteten blev som följer(siffrorna kommer från QX):

I Arizona röstade 56% för att i konstitutionen skriva in att äktenskapet endast gäller heterosexuella par. Detsamma i Florida där det på morgonen ser ut som att de 60% som krävs för att den lag om att äktenskapet är heterosexuellt nu blir del av konstitutionen. Dessutom kommer partnerskap för samkönade par förbjudas i Florida.
I Arkansas förbjuds adoption för samkönade par, samboende och ensamstående genom att 57% röstade för en lag som endast ger lagligt gifta möjlighet att prövas för adoption.
Även i Kalifornien ser det nu på tisdagsmorgonen ut som att Proposition 8 kommer att får över 50% av rösterna. Proposition 8 innebär att delstaten inför en konstitutionell skrivning där äktenskap definieras som en förening mellan en man och en kvinna.

Ett steg framåt och två steg tillbaka, som det heter. Men jag hoppas att Barack Obama kan hålla sitt ord så långt det är möjligt och förändra Amerika. Man får ju inte glömma att han måste ha kongressen på sin sida för att driva igenom lagar och regler, vilket inte alltid kommer att ske även när han önskar det. Det är i alla fall väldigt starkt att åta sig världens otacksammaste jobb: begränsad möjlighet att påverka men allt ansvar om nåt går åt helvete. Jag önskar honom i alla fall all lycka.

Pengakris

Jag har hamnat i pengakris. Igen, kan man väl säga. Fast nu är det nog värre än nånsin. Och man skulle kunna skylla på min nya mobiltelefon, fast mest skulle man som vanligt kunna skylla på mig själv.

Jag tror att jag har ca 70kr kvar på kontot just nu. På sparkontot har jag lite pengar, med betoning på lite. Och jag måste ha en liten buffert, så dem kan jag inte ta ut. Jag har inte beställt resan till Hanna än. Den kommer att gå på ca 1500 som vanligt. Step In-helvetet har klantat sig och inte dragit några pengar på 3 månader, så jag måste betala in 1000 spänn i en klumpsumma istället. Tack så jävla mycket. Mitt busskort är i princip slut, 600 spänn kommer jag behöva betala för att få ett nytt. Eller skolka resten av terminen vilket skulle vara härligt härligt, men farligt farligt. Att klippa mig kan jag ju glömma, likadant med att köpa vinterskor eller vinterjacka. Jag klarar mig nog på maten jag har i frysen, så kan jag använda slantarna till katt- och hundmat. De ska ju inte behöva lida för att matte är white trash. Jag önskar att jag åtminstone kunde jobba extra, men med de nya reglerna är det väldigt liten chans att de kommer ringa mig, jag står typ sist på hela listan. Tur att jag är desperat i alla fall, om de skulle ringa kommer jag att jobba var som helst, när som helst och hur länge som helst. I'm so cheap. Funderade i några sekunder på att fråga pappa om lite pengar, men jag har ingen ork att krama blod ur en sten just nu.

Jag kände att jag bara behövde få spy ut lite galla innan jag återgår till hemtenta-helvetet. Jag har också varit mucho mucho sen med mina spanskaläxor. Starting to trip and losing my grip, som man säger i branschen.

Bloggen lider i tentatider

Trots att glaset är så gott som helt jävla halvtomt så kan man ändå klämma ur sig ett litet peppigt rim nån gång ibland. Det ger hopp för mänskligheten!

Eftersom jag har två hemtentor och tre spanskaläxor plus ett liv som ska levas, så är jag lite bloggslarvig. Förlåt. Det är ganska knivigt att skriva blogg när man försöker hålla rätt på sin coca-cola (snart intar jag den fanimej intravenöst), skriva tentafrågor om faktorstatistik och kunskapsbaserade felhandlingar, hålla ett öga på idolomröstningen och försöka hålla fast rycket under ögat på en och samma gång. Tur att man är något av en expert på multi-tasking.

Idag är det halloween-ledigt för en del. Det mest skrämmande som händer för mig ikväll är som sagt hemtentorna. Men jag lovar, de ger rejält kalla kårar.

Jag tyckte Johan var grym i kvällens Idol. Han såg mer ut som en tjej än nånsin förr. Men att Alice hängde löst var en jävla skam helt enkelt. Skicka hem Robin E! Han är ju så tråkig så han i princip är genomskinlig.

Det är nog det enda jag kan krysta fram för inatt. Som en liten parentes kan jag nämna att Maria Wetterstrand är betydligt snyggare än jag hittils har trott. Kanske är det för att hon var arg, ögonen glödde på ett ganska hett och drak-aktigt sätt. Lite make over så skulle hon vara en riktig pingla.

Och med det tackar jag för mig. Natti natt, bli inte biten av din katt.

(Det blir jag. Han väckte mig genom att hoppa på mitt huvud. Tack för det.)

Yeah that's sexy sexy sexy...

Som vissa har uppmärksammat så är min röst helt paj. Det verkar inte bli så värst bättre heller, jag är inne på fjärde dagen pip-bröl nu.

Jag tänkte passa på att utnyttja det här tillfället till att odla en ny, lite sexigare image. En stor del av sexigheten hos en människa har faktiskt att göra med rösten, tycker jag. När jag ser på L Word kan jag egentligen blunda och bara lyssna på Shane, för hennes röst är jävligt sexig. Den är lågmäld och lite hes och småraspig, inte särskilt feminin egentligen, och definitivt inte FNITTRIG. Det finns inget som är så osexigt som fnitter. Särskilt nervösa, osäkra fnitter sänder kalla kårar längs min ryggrad. Jag försöker komma på fler halvkända människor som har sexig röst, men min hjärna är ju lite snorig så det går dåligt. Marina i L Word är ju också ett bra exempel. Men annars har Ellen Muth ganska sexig röst. Georgia i Dead Like Me, om du vet vem det är.

Egentligen är väl det viktigaste att rösten passar till personen som har den. Det är väldigt attraktivt med människor som använder sin röst sparsamt. En människa som pratar lågmält och inte pladdrar och babblar så man får skavsår i öronen är attraktivt enligt mig. En människa som inte behöver höja rösten för att höras, för när hon börjar prata så vill folk genast luta sig framåt för att inte missa ett ord som hon vill säga.

Det är väl DET jag har eftersträvat under min hesa period. Men det funkar inte alls för mig. Jag måste tyvärr erkänna att jag inte kan hålla käften ens när jag inte klarar av att prata. Istället för att vara lågmäld, eftertänksam, insiktsfull och kommunicera med sugande ögonkast, så anstränger jag rösten tills den skär sig, pladdrar hysteriskt om första bästa tanke som dyker upp i skallen på mig samt fnittrar när jag hör hur jag själv låter. Så jävla typiskt.

Jag vill också tillägga att jag använder ordet "attraktiv" i en väldigt lös form här. Det är inte så att jag blir kåt på alla människor som talar till mig med raspig röst. Men de får mig att känna mig pladdrig, fnittrig och gapig, vilket gör mig intimidated. Och då blir jag väldigt avundssjuk dessutom, och vill genast gå ut i världen och prata hest och göra andra flickor intimidated. And that's it.

Det var äkta hårror

Snälla säg att ni genast insåg att citatet kom från Bröderna Fluff? Jag tänkte väl. Sån nostalgi glömmer man bara inte.

Jag tänker så mycket på hår för tillfället att det faktiskt börjar likna äkta hårror. Snacka om hårklyverier, bokstavligt talat. Jag måste verkligen klippa mig, läget börjar bli desperat. Jag och Ellifiore diskuterade idag alternativet att helt enkelt raka av alltihop. Jag skulle faktiskt vilja prova det, åtminstone en gång i livet. Problemet är att jag antagligen skulle se ut som ett ägg. Inte sexigt.

Jag har fan ingen aning om hur jag ska klippa mig. Och jag vet inte riktigt varför det är en sån big deal heller. Det är bara hår. Det växer ut. Och det kan knappast se värre ut än det gör just nu. Antagligen är det för att jag ger mitt hår alldeles för mycket betydelse. Jag har liksom fått för mig att mitt hår är en av mina bästa utseendemässiga kvalitéer. Metaforiskt sett så döljer håret en massa andra saker som jag inte är särskilt nöjd med. I min vridna hjärna i alla fall. Jag är nog en smula rädd att utan en massa hår kommer jag att känna mig alldeles naken.

Men det ska man ju också vara nån gång. Och om jag nån gång kommer fram till en frisyr jag kan leva med så måste jag ägna några eoner till att grubbla på färgen. Men ärligt talat, jag är riktigt sugen på att bli blond. Blondie-looken kanske skulle passa alldeles utmärkt till mina tuttar. Kort sagt är jag skitless på att göra ett seriöst, tråkigt uttryck, livet är för kort för det. Jag är redan 22 för fan, dvs minst 5 år för gammal för att bli en Ung Rebell. Dammit.

Vi får se hur jag gör. Nu när jag har ventilerat mitt hår och alla intresseflaggor viftar frenetiskt så ska jag passa på att säga att om jag fick skriva brev till någon i Bonde söker Mu så skulle jag skriva till bögen. Han är den enda vettiga i det programmet. Och jag är ganska nyfiken på vad bonde-Hanna tycker om att ha sitt fejs och rubriken "JAG ÄR OOOOOSKUUUULD!" vrålande mot sig från varenda tidningsstånd i hela Sverige. Där kan man snacka om att bli outad.

Liten orgie i fluff

Jag tänkte addera lite naaw-faktor till bloggen genom att helt enkelt bomba mina läsare med bilder på kattungarna. Det kan också vara en ursäkt för att min hjärna är fylld med snor och jag inte orkar skriva nåt vettigt. Enjoy!



Shane hejar också på Johan! Duktig kisse!