Kära ljugbok...

Nu har jag äntligen tagit mig för att göra nåt som jag tänkt på ett tag; jag har köpt en dagbok. Jag har inte skrivit dagbok i ett vanligt linjerat block sedan 2005, men nu tycker jag att det är dags. Jag skaffade ju den här bloggen för att skriva av mig, men jag tycker inte riktigt att det funkar. Jag tycker det känns väldigt knepigt att skriva nåt i bloggen som inte på ett eller annat sätt är peppigt. Bree Van de Kamp någon? (Jaja jag vet att det är Hodge men det är ett förbannat fult namn). Men det finns ju fortfarande tankar som bara är mina, och som jag inte vill att nån ska kunna googla var som helst på Internet. Så nu blir det back to basics.

Den här gången ska jag dessutom vara rätt brutal. Det är märkligt att läsa mina gamla dagboksanteckningar och upptäcka hur jävla underliga de är. Det var mer en ljugbok en dagbok. Eller rättare sagt en riktig knäckebrödsblogg: idag var jag med henne, vi gjorde si och så. Jag ska skriva prov på fredag, jobbigt. det snöar och är -12 grader ute. Jag är ensam hemma. Kisse är söt." Hej och hallå pekbok. Det jag egentligen menade var ju exempelvis "idag är jag så förbannad så om jag kunde skulle jag begå massmord på hela mänskligheten." Om nåt kändes jobbigt eller svårt så skrev jag inte ens ner det i min egen dagbok, vilket gör att jag skulle behöva skriva en hundrasidig bilaga för att mitt gamla klotter ska ha nåt sammanhang med verkligheten. Det känns jävligt tråkigt, för idag skulle jag gärna vilja bläddra tillbaka och få svaret på frågan "hur tänkte jag egentligen??"

Den här gången ska jag alltså bättra mig och skriva en riktig brutalbok, hade jag tänkt. Jag ska skriva den bara för mig själv och till mig själv, och jag ska försöka skriva mer om hur jag känner än vad jag gör. Inte som en ersättning till bloggen, utan mer som ett komplement. Det känns riktigt bra.

Har inte orkat skriva nåt än eftersom den övervägande känslan jag har just nu är trötthet. Så jävla trött hela tiden. Och pank. Är det en känsla? För mig är det en känsla. Jag längtar tills Hanna kommer så jag kan bli pigg och glad som en kexchoklad igen. Nu ska jag lägga mig och halvsova i soffan igen med mitt nya beroende: chokladtomtar.