Scrooge + Grinchen = jag

Jag vet att jag har haft en smärre blogg-blackout men det är lite mycket nu.

I söndags kom alla tjejerna över och vi klirrade i glasen och hade det allmänt mysigt. Det kändes jätteskönt att träffa alla igen, det behövde jag verkligen. Jag har inte reflekterat så mycket över det men den här hösten/vintern har bitvis känts som att drunkna långsamt i en gödselstack. Tur att jag har mina små lucifers(=ljusbringare) som kan piffa upp tillvaron. Angel och Jojo sov över, det gick fint efter att Jojo kommit över den första paniken.

(Jojo: Åh neeeeej soffan är för KORT! Jag kan inte sträcka UT MIG! Angie angie angie vill du byta med mig??!
Angie: zznarrrkk....gurgel...
Jojo: [resignerad suck] )

I måndags gick jag och Jojo på stan en sväng, Jojo skulle köpa den plågsamma skivan Il Divo till sin mamma, och jag skulle hitta lite prylar att lägga i Hannas julstrumpa. Därefter blev det lite stressigt eftersom jag behövde städa och fixa mig, eftersom Hanna i denna stund var på väg till mig. Men jag hann! Så nu är min egen julängel hos mig. Eller ska jag kanske kalla henne min mentala livboj som jag klamrat mig fast i denna jul för att över huvud taget kunna behålla förståndet. Jag älskar henne mest av allt!

Min jul - en vacker saga

Natten till julafton, närmare bestämt vid ett-tiden, kom jag fram till att pappa&frugans julklapp var en katastrof, och jag fick panik-spåna ut nåt annat (hembakt julgodis, tack Ellifiore för idén). Därefter sov jag några timmar och släpade mig upp 8.00 för att rulla köttbullar till sex personer (1.2 kilo, fy helvete) samt göra julgodiset. Hannasöt fick ligga kvar och sussa, hon ska inte behöva lida för mitt självplågeri liksom. Tyvärr så råkade jag lägga fingret på skärbrädan och inte löken, så jag skar ett rjält snitt in till nageln, i alla fall tror jag det för jag vågade inte titta efter så noga. Eftersom jag tappat bort saxen så kunde jag inte klippa nåt plåster ur rullen så jag klampade omkring och slabbade blod och svor långa fina julrim som Hanna tack vare sina praktiska öronproppar, inte märkte ett dugg av. Så tack ännu en gång Hannibal för prinsessplåstren jag fick på min födelsedag! Jag lindade tre stycken om såret, bet ihop och fortsatte med köttbullarna. Tills jag avbröts av ett enormt brak som även skrämde upp Hanna. Shane hade rivit ner en blomkruka och en tavla, så glassplitter, keramik och jord var spritt över hela vardagsrummet. Hanna städade, jag rullade köttbullar. Därefter fick Hanna i uppdrag att göra pepparkakor, som jag lyckades bränna vid. Jag brände även vid kolan jag försökte göra, och tryffeln stelnade aldrig tillräckligt för att kunna göra vackra bollar av.

Ungefär här bröt jag ihop och störtgrinade i typ en halv evighet och sa julmysiga saker som att jag ville döda hela mina familj och att jag hatade dem alla, medan Hanna agerade klippa och sa "såja såja, det är okej, gråt du", vilket var en ganska onödig uppmaning eftersom tårarna och snoret fullkomligt sprutade medan jag hulkade fram "men de är ju fö-hö-hör-stööööörda!"

Men men. The show must go on. Jag duschade bort tårarna, tog på mig en klädsam röd tröja och sedan knallade vi iväg för jullunch hos pappa. Det gick bra, utom att pappa tvingade i oss äcklig snaps (jag fick dricka tre för att skona Hanna från nummer två...). Samt att jag fick en ljusstake i julklapp för att "det är ju helt mörkt i fönstret när man kör förbi". Jaha men kolla inte ditåt då. Jag kanske går omkring naken och inte vill ha några jävla voyeurer.

Julmiddagen hos mamma och låtsasmänniskorna blev ungefär som jag väntat mig, en pinsam besvikelse. Låtsasungarna åt TACOS ("vill inte äta nån jävla julmat, mää, mää"). Det fanns ingen lax, och inte ens nån jävla prinskorv. "Vi orkade inte steka nån för ingen ville väl ändå ha". Nähä men mig frågade minsann ingen, och JAG ville ha den satans korven! Så min julmat bestod väl av potatis och köttbullar och en skinkskiva. Jättekul. Noll engagemang. Sen såg jag, mamma och Hanna Tomten är far till alla barnen och Sunes Jul, och det var ju ändå ganska mysigt. Sen åkte jag och älsklingen hem, klädde av oss och bytte julklappar och det var nog det bästa på hela dagen. Så nästa år blir det poolkant och paraplydrink för mig, häng på vetja. Join the resistance!