Pengakris

Jag har hamnat i pengakris. Igen, kan man väl säga. Fast nu är det nog värre än nånsin. Och man skulle kunna skylla på min nya mobiltelefon, fast mest skulle man som vanligt kunna skylla på mig själv.

Jag tror att jag har ca 70kr kvar på kontot just nu. På sparkontot har jag lite pengar, med betoning på lite. Och jag måste ha en liten buffert, så dem kan jag inte ta ut. Jag har inte beställt resan till Hanna än. Den kommer att gå på ca 1500 som vanligt. Step In-helvetet har klantat sig och inte dragit några pengar på 3 månader, så jag måste betala in 1000 spänn i en klumpsumma istället. Tack så jävla mycket. Mitt busskort är i princip slut, 600 spänn kommer jag behöva betala för att få ett nytt. Eller skolka resten av terminen vilket skulle vara härligt härligt, men farligt farligt. Att klippa mig kan jag ju glömma, likadant med att köpa vinterskor eller vinterjacka. Jag klarar mig nog på maten jag har i frysen, så kan jag använda slantarna till katt- och hundmat. De ska ju inte behöva lida för att matte är white trash. Jag önskar att jag åtminstone kunde jobba extra, men med de nya reglerna är det väldigt liten chans att de kommer ringa mig, jag står typ sist på hela listan. Tur att jag är desperat i alla fall, om de skulle ringa kommer jag att jobba var som helst, när som helst och hur länge som helst. I'm so cheap. Funderade i några sekunder på att fråga pappa om lite pengar, men jag har ingen ork att krama blod ur en sten just nu.

Jag kände att jag bara behövde få spy ut lite galla innan jag återgår till hemtenta-helvetet. Jag har också varit mucho mucho sen med mina spanskaläxor. Starting to trip and losing my grip, som man säger i branschen.