Det är titeln på en dokumentär som gick på SVT för ett tag sen, men jag har inte sett den förrän ikväll, slö som jag är. Den handlar i alla fall om två tjejer som träffar varandra på internet och blir kära, och bestämmer sig för att träffas. Problemet är bara att den ena bor i Australien och den andra bor i England.
Fast egentligen inte.
Avståndet är faktiskt det minsta av deras problem, enligt mig. För efter att de har träffats och fortfarande är sådär jättekära så säljer den ena tjejen sin bil, ställer sitt pick och pack hos sin pappa och sticker till England på obestämd tid! Snacka om att göra uppoffringar för kärleken! Och då skulle ju allt vara fint och bra, om det inte vore för att tjejen som bor i England är indiska, inte har kommit ut för någon och bor hos sina föräldrar. Och är 31 år. DET är för mig det verkliga problemet. Om jag träffade någon som bodde hos sina föräldrar vid 31 års ålder skulle jag springa för livet, utan att ge personen en chans att stjäla mitt hjärta. That shit just ain't right. Sen tar det ju oändligt lång tid innan bruden tar sig i kragen och flyttar ifrån sina fördomsfulla föräldrar. För övrigt var det en gullig historia, och om inte annat gör den mig i alla fall tacksam över min tjej, som faktiskt bor i samma land som jag, och i en egen lägenhet! Plus att hon är grymt mycket snyggare än brudarna i dokumentären. Men det ska väl finnas nån för alla, antar jag.
Hannapanna sover just nu, och vore hon här skulle jag pussa henne på magen och väcka henne. Men nu går ju inte det, attans jävlar. Men snart! Så fort jag får in lite lön på kontot ska jag beställa flygbiljetter till henne, yay! Jag har beräknat att om allt går som det ska så är hon här om max tre veckor. Egentligen mindre. Yay, yahoo! Det gäller att vara tålmodig. Nu har jag ju inget jobb heller som gör mig utpumpad och får dagarna att gå fortare, men nåt ska jag väl kunna hitta på.
Idag har jag till exempel tränat inför mitt eventuella framtida liv som hemmafru(när jag blir ekonomiskt oberoende och allt sånt där) och KOKAT SAFT! Ja, det är faktiskt sant. Okej, det var skitlätt. Instruktioner: Koka 1,5 liter vatten med 1,5 kg socker i fem minuter. Tillsätt extraktet när sockerlagen svalnat.
Ändå kunde jag inte låta bli att undra: ska man sätta i sockret när vattnet börjar koka, eller innan? Ska man röra om eller vispa? Ska sockerlagen vara ljummen eller helt kall? Spelar det nån roll? Är jag dum i huvudet som undrar det här?
Men det blev ju saft till slut, riktigt god också. Ha!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar