Jag och min sjuka hjärna

Inatt drömde jag en mycket underlig och väldigt detaljerad dröm.

Jag var på nån sorts friluftsdag/vårpicknick/reunion med en massa folk, alla mina vänner var där och Hanna var också där och även Minna var där. Jag och Hanna gick runt och minglade bland folket och Hanna hade (bli inte rädd nu älskling) en liten bebis på armen som tydligen var våran och alla ooh-ade och naaw-ade åt den och det var inte så konstigt för det var den sötaste bebis jag nånsin sett (vilket inte heller var så konstigt eftersom det var min dröm och jag alltså hade designat den). Den var pytteliten och hade kolsvart hår och var världens snällaste flickebebis, bara så ni nu vet. Och alla tyckte hon var bedårande hur som helst.

Själv hade jag ingen bebis under armen men däremot en videokamera där jag om och om igen visade upp min älskling när hon vann Miss Gay Sweden, och alla blev ruskigt imponerande. Fast egentligen var det Miss World Gay eller nånting för tävlingen utspelades i Indien och Hanna hade en orange sari och tävlade mot en afrikanska och nån annan brud, så min tjej är alltså gayigaste bruden i världen...typ.

Jag var i alla fall skitstolt över det så jag visade videon och bebisen om och om igen tills någon ropade att vi måste därifrån fort som fan. Och på horisonten såg jag en enorm tornado som var på väg åt vårt håll. Hanna var tvungen att ta en annan väg, antingen för den jäkla ungens skull, så vi delade på oss och jag tog en skitjobbig svår väg med mina kompisar. Det var vårvinter och snön var halvsmält och orsakade små översvämningar överallt, så vi fick klafsa oss fram genom smältvatten. Sen var vi tvungen att passera genom en lada, in genom ett hål i väggen och ut genom ett hål på andra sidan, vilket var jobbigt för Ellifiore eftersom hon var ganska stel p.g.a. sin reumatism men vi kunde minsann lirka henne genom hålet. Men inne i ladan fick vi klättra upp genom högar av hö och koskit, jättemysigt.

Sen försökte vi ta oss fram på älven, men isen hade nästan smält och jag började tro att vi skulle drunkna, när polisen kom förbi med sin polisbåt och räddade oss. Men Minna vägrade åka polisbåt och inte ens poliserna vågade säga emot, så hon höll fast i sidan på båten och åkte på isen, typ vattenskidor utan skidor, och jag tyckte det var typiskt Minna att ha långkjol och kappa på skogsutflykt. Sen släppte poliserna av mig i Norra Svartbyn, och mamma var där och mötte mig. Då kom Minnas pappa förbi i en jättesnygg bil och frågade om vi behövde skjuts. När jag klättrade in i bilen frågade jag "Men var är Minna? Ska inte hon med?" och mamma och Minnas pappa såg väldigt ledsna ut, och då fattade jag att Minna aldrig hade varit med på utflykten, hon var död och jag hade bara fantiserat ihop att hon hade varit med för att jag så gärna ville att hon skulle leva.

Sen bjöd Minnas pappa på en cigarett och jag kände att fy fan vad jag behöver en cigg, så jag tackade ja. Sen rökte vi alla tre fast ingen av oss röker i verkligheten, och det var så jävla gott med en cigg så jag ber att ingen försöker bjuda mig på en de närmaste dagarna, för det kan mycket väl tänkas att jag tar emot den. Sen ringde jag Hanna och hon hade också kommit fram gott och väl men jag hann bli liite orolig. "Du får inte vänta så många signaler innan du svarar!" sa jag paranoid-ängsligt.

Dreams are so weird. Nu frukost.