tisdag 19 augusti 2008
Glappet kan man vara utan
Jag hade bara ett vagt minne av den svenska ungdomsserien Glappet från -97, så jag bestämde mig för att kolla på den, för nostalgins skull. Vilket jävla skräp! Det var nog det sämsta jag någonsin sett, det var så enormt pinsamt skrattretande dåligt så det finns inte ens ord för att beskriva eländet.
Christina Herrström kan aldrig nånsin ha varit femton år själv, dialogen var nog den mest osannolika jag någonsin hört. Femtonåringar går inte runt och säger saker som "en dag kommer mannen och kvinnan smälta samman och mötas i enighet och världen kommer vara räddad!" bara sådär. Och när man blir brutalt dissad säger man definitivt inte: "Vår tid är inte mogen!" Det är mer troligt att man säger nåt i stil med: "Men jag ville inte ha dig i alla fall din jävla cp-kuk!"
Ella och Josefin är ju ganska snygga, ända tills de öppnar munnen i alla fall. Då förvandlas Josefin/Katharina Cohen till Ulla Skoog, hon pratar exakt likadant och det är jävligt läskigt. Och Josefin/Julia Dufvenius driver en till vansinne när hon har löjliga konversationer med sin spegelbild precis hela tiden. Den som såg Glappet för elva år sen minns väl ungefär vad som hände. Ella och Josefin knullar ett par äckliga gubbar, och när de kommer på att gubbarna kanske inte kommer ge dem "mogen, sensuell käääärlek" så löser Jossan problemet med att göra en plastikoperation. Fula Anette hoppar av skolan eller tar livet av sig, det är lite oklart vilket, och sen är sagan slut och alla lever lyckliga i alla sina dar, utom den stackars pojken som Ella våldtar.
Urk. Om man vill uppleva lite ungdomsnostalgi som inte är totalt verklighetsfrånvänd, kolla in nåt av Måns Garthon och Johan Unenge istället. Eva och Adam till exempel.
Den enda behållning jag faktiskt hade av Glappet var att se vad alla hade på sig: insvängda jeans, långa småblommiga klänningar, enorma scrunchies(hårsnoddarna du vet), spyfärgade klänningar i stretchtyg som får även de slanka magrutebegåvade brudarna att se bred-arslade och strut-betuttade ut. Och man kan vara tacksam för att det tidiga 90-talsmodet är begravt för de allra flesta, och jag hoppas på att tv-serien går samma väg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar