Alla pratar om mina bröst alltid

Enligt Ellifiore i alla fall. Mycket tänkvärda ord, liksom Jojos: "Åh vad jag är fuktig!" tätt följt av "Jag vill ha kuk!" och "Nu ska jag gå och bajsa!"

De fyra dagarna har i stort sett varit fokuserade kring gnäll, bajs, skavsår, hunger och kåthet. I blandad ordning. När jag tänker tillbaka på Priden så känner jag det som ett varmt lurvigt ludd kring hjärtat, trots att det just då kändes som att vi hade ett jävla oflyt.

Torsdagen var ganska lugn och skön, vi åt på Donken, köpte sprit och softade på vårt vandrarhem i Gamla Stan. På kvällen åt vi på en inhemsk restaurang med betoning på hemsk. Det underliga är att vi faktiskt kom tillbaka dit två gånger till! Kan bero på att när vi väl började leta efter matställe var vi alltid bakis, irriterade, gråtfärdiga, utsvultna, dödströtta och hade grymma smärtor i fötterna. Den läxan lärde vi oss aldrig tyvärr.

På fredagen blev vi bjudna på jättegod lyxig lunch på hotell Sheraton, de hade övervakningskameror i matsalen och kod till toaletten. Godaste maten på hela veckan och trevligt sällskap också. På kvällen blev vi packade och vinglade iväg på klubb där vi dansade som galna på ett dansgolv utan luft. Det kändes som att andas in ren svett, underbart! Ellifiore och Jojo slängde paltorna, jag var lite mer pryd. Skäms på mig. När vi satt på tunnelbanan kom en artig ung man fram och frågade "inte ska ni väl redan åka hem?" varpå Ellifiore lika artigt svarade: "SKA JAG SPY PÅ DIG ELLER SKA DU LÅTA MIG ÅKA HEM OCH SOVA FÖR FAN?!" Den unge mannen avlägsnade sig hastigt.

Vi försökte ta oss in i Pride Park på fredagen, tyvärr hann 15 000 personer före så vi fick sitta i gräset en stund och sen gå hem. På lördagen var vi kollektivt bakis, kom igång alldeles för sent, svor och bråkade med våra Sailor Moon-dräkter och slank in i paraden vid Skeppsbron. Vart i paraden vi gick har jag ingen aning om. Före en vit häst och en brandbil. Typ.

Äntligen förstår jag hur kändisar känner sig. Jag log och vinkade frenetiskt á la Drottning Silvia tills vi kom fram till parken, halvdränkta och med olidligt ont i fötterna, men jag fick världens kick av det. Vi fick också vårt första trogna fan!Sen gick vi en sväng i parken men jag längtade mest efter att få gå hem, strippa och sova i ett dygn. Uppmärksamheten fortsatte på tunnelbanan vilket inte kändes lika roligt. Paraden och parken är som en fristad, en egen liten kärleksbubbla, men så fort man kommer därifrån vill man bara peka fingret och börja svinga telefoner åt alla jävla människor som glor. Det är också en märklig känsla att möta ett leende ansikte och en kamera och hurrarop på sin högra sida, för att sen titta åt vänster och möta blicken hos en av de relativt få nazister som tittade på paraden, och verkligen känna hatet som laserstrålar mot en, och veta att om han hade en k-pist så skulle han med glädje meja ner oss alla på grund av vår kärlek. Mäktigt och märkligt.

På kvällen var det fest på Gina. Jag var så jävla taggad! Tyvärr. Efter att ha stått i kön och trängts i ca en timme utan att ha kommit ett dugg närmare ingången klarade Ellifiore inte av nåt mer så vi åkte hem. Trots förköp. Kan inte komma ihåg att jag nånsin blivit så grymt besviken, jag orkade inte ens gnälla. Men på nåt sjukt sätt så var jag lite glad också. Inte just då, men när jag stod i den uppretade brudmassan så trivdes jag som fisken i vattnet, kan man säga. Jag tryckte tillbaka klaustrofobin och panikkänslorna och lutade mig tillbaka (vilket var enkelt eftersom jag helt enkelt satt fast mellan x antal tjejer) och njöt av att vara omringad av flator på alla sidor med min heta flickvän framför mig. Fast jag njöt väl inte så mycket att det var värt 150 spänn plus taxi-kostnader. Men ändå. Jag är helt svältfödd på homosar, det är fanimej sorgligt.

Söndagen blev ganska oinspirerad och låg först, men jag och Snyggingen fikade med trevligt folk i Kungsträdgården vilket var ett bra slut på helgen.

Notes to self:
- Veckopass var totalt onödigt. Plus att mitt satt så löst så jag lätt hade kunnat dela det med nån, det nästan gled av handen hela tiden.
- Alla ställen vi åt på hade äcklig och skitdyr mat. Nästa gång behöver man en guide till var man kan få ett vettigt mål mat utan att bli ruinerad.
- You snooze you loose. Bakfylla är ingen ursäkt för att kravla sig ur sängen vid ett när man är på semester. Och ska man gå på nån klubb måste man ut tönt-tidigt för att ha en chans att komma in.
- Planering planering planering. Har i efterhand upptäckt en massa föreläsningar och andra happenings jag totalt missat för att jag varit helt clueless. Skylla mig själv alltså. Bakläxa!
- En grupp som ska leva i symbios i x antal dar måste innehålla minst en bestämd och målmedveten individ, typ Ohana. Nån som kan peka med hela handen och fatta svåra besluten ibland.

Sammanfattningsvis. Min Pride-oskuld är förlorad och det kan ju vara lite knivigt men jag tror att det kommer att bli skönare och skönare för varje gång. Jag har också stenkoll på mina kära vänners bajs, mens och kukvanor, vilket är ett tecken på att vi är nära vänner. Kanske. Och nu har jag lite kramp i mina pekfingrar så jag ska sluta valsa en stund, krypa ner i soffan och kika på So You Think You Can Dance.

Kram på er. Jag har fått massa kramar i helgen, jippi! Är ganska kramig av mig, typ monchichi. Mjuklurvig och brunögd sisådär. Och övertrött. Äh.

Bild: Första gången ever i min blogg! Bild på Sailor-hjältinnorna i paraden! Halvdränkta små kissekatter är vi! Men snygga! Det fick vi faktiskt höra.