Det suger ju...eller om det är jag som suger

Jag fick just reda på att jag inte kom in på sommarkursen i kreativt skrivande som jag har sökt. Jag kom in på både neuropsykologi och ungdomssociologi och det är ju bra, men kreativt skrivande var den enda som jag verkligen vill gå. Jag hade faktiskt sett fram emot den, och det är inte mycket jag ser fram emot nu för tiden. Jag hoppas verkligen att kursen är jävligt populär för annars är jag jävligt kass. Som det ser ut just nu ligger jag nämligen som 53:e reserv, inte ens nära med andra ord. Jävla skitsommar.

Hur bakar man en fitta?

Är det inte nån som har en aning om hur man bakar en fitta? Jag såg ett tv-program en gång om ett gäng ungdomar som fick baka jättefina fittor men jag är helt clueless hur jag ska hitta det receptet... prova själv att googla bak + fitta så får du se hur lätt det är. Nästa vecka är det nämligen sex-tema (äntligen!) i Ellen-gruppen och det skulle vara så jävla roligt att bjuda tjejerna på passande fika. En kuk kan väl vem som helst baka men en fitta, det är en riktig utmaning! Därav ordet bullfitta. Yeah.

Vi får väl kanske nöja oss med att göra en vanlig hederlig tutte-tårta.

Sick of it all

Nu är klockan strax efter ett. Jag ska upp om fyra och en halv timme ungefär. Varför då? Tro mig, jag undrar samma sak. Jag har försökt skriva ihop nåt om den allmänna debatten om attityder till sjukskrivning, hälsa och rehabilitering. Det är nästan lika spännande som det låter. Det vill säga inte. Jag har också försökt färdigställa en enkät men det går inte så värst bra. Hjärnan känns helt mosig och jag kan inte producera mellan 5-10 vettiga frågor. Men om inte annat får jag skippa lunchen imorgon kanske.

Morgondagen ser ut ungefär som följer:
Uppstigning runt halv sex, uppfriskande morgonpromenade med hundarna. Gaah. Förhoppningsvis frukost hemma, det är helvetes mycket billigare än att köpa nåt på skolan. Därefter till skolan vid sju, och tillsammans med Will och Ellifiore försöka producera ett seminariearbete till klockan ett. Plus göra färdigt min enkät och skriva ut den. Klockan ett börjar seminariet och det kommer jag överleva. Sen är jag hemma runt halv fyra. Då blir det till att duscha och fixa sig, gå över till Ellifiore och baka kärleksfulla chokladrutor och förbereda för Ellen-träffen som börjar halv sju. Just det, äta nån slags middag måste jag klämma in. Sen är det Ellen-träff med tema kärlek, efter det ska vi göra dokumentation om vi orkar, och sen får man gå hem och andas. Tror jag. Förhoppningsvis har då mamma tagit med enkäterna till sitt jobb så jag får tillbaka dem imorgon bitti och kan börja skriva ett arbete av dem (max 15 sidor) som ska vara färdigt på torsdag. Just det, jag måste även ringa min chef och höra om jag får nåt jobb eller inte.

Det känns rätt tungt att min största motivation till att stiga upp på morgonen är "jag får inte bli vräkt, jag får inte bli vräkt". Vilket inte händer om jag tar sovmorgon men i förlängningen kan det bli effekten, så att säga. Och alla studenter och andra kloka människor fattar väl hur utan att jag behöver traggla hela jävla kedjan. Nån annan som känner igen sig i den vackra bilden?


How far down would you fall
If you never came up again?
'Cause you're so sick of it all
And you want to change everything
Just how deep would you go
To see through it all?

I'm so sick of it all...

Kvällens citat

TACK Schimmers och Ellifiore för en jättetrevlig kväll. Gött mos och gött sällskap är perfekt för tråkiga söndagar. Jag vill nog påstå att jag själv får stå för kvällens citat:

Ställ upp dem så lägger jag ner dem, som jag brukar säga!

Jag tror att jag eventuellt måste jobba lite med min taskiga kvinnosyn. Fy på mig. Och inte stämmer det heller, men håll med om att det är catchy!

Ja å min tjej

Jag och min älsklings senaste msn-konversation:

Hanna: Oooh snart är det McLeod's Daughters!
Jag: Hihi
Hanna: Jag vill också på bo på landet med en massa hästar.
Jag: Ååh.
Hanna: Och dig och barnen och vovvarna.
*kort paus*
Hanna: Jag tvivlar iofs på att det bor så värst många snygga tjejer på en och samma gård. På riktigt alltså.
Jag: Så du vill alltså bo på en gård med en massa snygga tjejer?
Hanna: Haha.
Jag: Nu fattar jag precis.
Hanna: Ja, du kom på mig!
Jag: Jaja. Så länge jag också får titta.
Hanna: Klart du får! Du får känna också, lite lätt.

Our love is very special. And awesome. Och bara så ingen missförstår: när Hanna skriver barnen så menar hon katterna. Aight?

Det är inte bara jag

...som hittar på nya ord. Jag stod och dividerade mellan duschkrämerna på ICA idag och undrade om jag skulle försöka mig på lite aromaterapi på flaska. Jag undrade vad jag är i mest trängande behov av i nuläget, en duschkräm som gör mig avstressad eller glad. Jag tyckte det var lite kul att de döpt den glädjande duschkrämen till "Happyful". Happyful? Är det verkligen ett ord? Men det ju faktiskt så alla språk utvecklas, genom att en människa tycker att nåt ord fattas och därför hittar på det. Jag väntar fortfarande på det engelska ordet för lagom.

PS. Självklart väntar ni med spänning på att få veta vilken duschkräm jag valde. Eftersom Palmolives dofter gjorde mig både stressad och oglad redan i butiken gick jag hem med Barnängens Yoghurt-duschkräm med honung och vanilj. För jag har ju ALLTID önskat mig en yoghurt jag kan ta med mig i duschen!! Jävla puckoreklam...men den luktade så gott!

Utbildning är intressant

Det här lilla mästerverket åstadkom jag i fredags på föreläsningen. Jag ritade runt min hand och skrev ner ett par låttexter och vips var lektionen slut och jag fick åka hem. A day well spent!

Imorgon tänkte jag försöka få gjort en del saker. Tvätta lite kläder, träna, städa, planera Ellen och bjuda tre goda vänner på middag. Jag har redan bjudit in Ellifiore och Hannibal påminde om att jag även lovat att bjuda The Schimmers på middag så då tänkte jag att det blir ju finfint att göra två flugor på smällen. Eller vad säger du Ellifiore? The more the merrier! Jag ska prova en maträtt för första gången så jag hoppas att det blir gott. Annars bor jag bredvid en pizzeria, ett hamburgerhak, en mataffär, en kiosk och en bensinmack. Pick a choose!

Det blev många peppiga uttalanden på engelska av nån anledning, så jag kan lika gärna sluta med ett. Det är lördagkväll och här sitter jag framför min dator med två galna katter. What can I say. I am born to party, forced to work.

Nedbruten

Jag har blivit helt nedbruten. Inte generellt (förhoppningsvis) utan av min egen kära mamma. Vi började prata om psykiatrin, mamma tycker att jag borde börja jobba inom psykiatrin. Hon tror att psykiatrin behöver fler människor som jag, vilket är en rätt fin komplimang. Enligt mamma är skrämmande många som jobbar inom psykiatrin mer störda än de människor som är inskrivna. Och mamma har jobbat inom ganska nära kontakt med psykiatrin hela sitt liv så hon borde ju veta. Hur som helst så började vi prata om ett visst grepp som man frekvent använder inom psykiatrin för att lugna ner stökiga personer. Det här greppet går ut på att man tvingar ner personen på golvet, tvingar upp armarna på ryggen och lägger handen och knät mot personens rygg och håller ner dem med sin kroppstyngd.

Det här greppet blev förbjudet inom polisen redan för 10 år sen. Detta på grund av att människor har dött av att bli nedhållna på det viset. Det blir extremt svårt att andas även när man inte lägger hela tyngden på personen, och det är lätt hänt att hjärtat stannar. Det var därför mamma bröt ner mig rent bokstavligt, för att visa hur det känns, och det var jävligt obehagligt kan jag tala om. Jag kan tänka mig hur extremt lätt det är att trycka till för hårt när man bryter ner en människa som faktiskt kämpar emot, inte en som ligger som en död sill på ett vardagsrumsgolv. Men psykiatrin vägrar förbjuda det här greppet, trots att ett antal människor dött när de blivit nedbrutna. Bara under 2008 dog två psykiatripatienter till följd av det här greppet. Skrämmande. Psykiatrin (jag generaliserar lite nu, alla stödjer naturligtvis inte det här tillvägagångssättet) försvarar sig med att de "måste" använda greppet för att lugna ner människor (döda människor är ju ofta väldigt lugna, det håller jag med om) men måste inte polisen det också? Eller? Polisen använder sig av andra grepp, exempelvis skulderkoppling utan tryck över ryggen, när de måste handskas med våldsamma personer. Varför kan inte psykiatrin också göra det?

Det kanske behövs fler människor som jag inom psykiatrin. Jag och Ellifiore är överens om att vi behövs lite överallt i samhället. Vi är så jävla kluriga så vi skulle kunna åstadkomma en massa bra förändringar vad gäller vården, politiken, skolan, ja allt möjligt. Fast vi har inga bra lösningar på mobbing än. Utom "nita dom jävlarna". Det är mycket effektivt men av någon anledning svårt att skriva in i skolornas mobbingplaner. Till och med om man använder många fina och svåra ord.

Vart tog den söta lilla kissen vägen...

Tänk att småkissorna nyss var såhär pluttiga. De kunde inte ens hoppa upp på fönsterbänken själva. Vart tar tiden vägen?

Jag saknar dig

Jag saknar dig och dina små söta fötter och dina fina fräknar så jävla mycket. När du inte är här känns det ovärt. Jag vet inte om det är ett riktigt ord men nu är det det för jag har hittat på det. Jag ska pussa på dig snart i alla fall. Du tar bort allt som är ovärt.

Oh pussy, oh pussy my love

The Owl and the Pussy-cat went to sea
In a beautiful pea green boat,
They took some honey, and plenty of money,
Wrapped up in a five pound note.
The Owl looked up to the stars above,
And sang to a small guitar,
'O lovely Pussy! O Pussy my love,
What a beautiful Pussy you are,
You are,
You are!
What a beautiful Pussy you are!'

Pussy said to the Owl, 'You elegant fowl!
How charmingly sweet you sing!
O let us be married! too long we have tarried:
But what shall we do for a ring?'
They sailed away, for a year and a day,
To the land where the Bong-tree grows
And there in a wood a Piggy-wig stood
With a ring at the end of his nose,
His nose,
His nose,
With a ring at the end of his nose.

'Dear pig, are you willing to sell for one shilling
Your ring?' Said the Piggy, 'I will.'
So they took it away, and were married next day
By the Turkey who lives on the hill.
They dined on mince, and slices of quince,
Which they ate with a runcible spoon;
And hand in hand, on the edge of the sand,
They danced by the light of the moon,
The moon,
The moon,
They danced by the light of the moon.


Den här dikten, "The Owl and the Pussycat", skrevs av Edward Lear (1812-1888). Jag tycker den är väldigt gullig på nåt vis. Det beror väl delvis på att det var en av Minnas favoriter. Förr i tiden var jag väldigt inne på att läsa dikter, och jag skrev även en del egna av tveksam kvalitet. Jag har i princip helt slutat med det, all min kreativitet har självdött sen jag började på universitet. Jag gör precis vad jag måste, oftast inte ens det. Det är för jävla tråkigt men jag hoppas att jag blir antagen till sommarkursen i kreativt skrivande så kanske jag kan ändra på den saken. Oh pussy, oh pussy my love, what a beautiful pussy you are!

My little gay pony!

Ibland önskar jag att jag hade en extra kropp så jag hade mer yta att tatuera på. Det kan ju verka konstigt eftersom jag hittils inte har en enda, men det är ju inkomsten det är fel på och inte viljan... Bara i nacken har jag flera olika idéer som skulle se riktigt finfina ut, men det går ju inte att ha en massa motiv ovanpå varandra. Den här lilla pånnin skulle jag gärna vilja ha, den är nästan FÖR söt och det är helt min stil. Plus att den är gäj, och det är också helt min stil. Keep on dreaming...

Dagens lättaste

Min middag:

Tagliatelle med tonfisksås

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 tsk olja
2 burkar tonfisk i olja à 185 g
1 burk krossade tomater
ev oregano

Gör så här:
Hacka lök och vitlök och fräs i olja, tillsätt tonfisk och krossade tomater och låt puttra tills konsistensen blivit lite tjockare. Krydda, servera med pastan. Ta-daa!

Skitlätt, skitgott. Receptet är hämtat från ICA:s hemsida och passar perfekt för en fattig student som vill fixa lyxig söndagsmiddag (lyx enligt mig är allt som har fler ingredienser än tre).

Homo Sweet Homo

Jag hade egentligen tänkt lägga upp den här för hundra år sen men jag har helt glömt bort det. Det här är min julklapp till Hanna som jag broderade i julas. Jag blev jättenöjd, visste inte ens själv att jag klarade av att brodera en hel bonad. Och jag tror Hanna blev glad för den, och det är ju huvudsaken.

Pussy's new crib

Shane har hittat sin plats i tillvaron. Jävla sötkisse.

Isn't it ironic...don't you think?

Är det inte höjden av ironi att när jag släpat mig upp för alla trappor och stuvat in en fullproppad låda märkt VINTER i mitt vindsförråd upptäcker jag att en miljard snöflingor dalar mot marken utanför fönstret. Isn't that ironic, don't you think?

Flingorna syns inte på bilden men däremot kan man se vilken utsökt vacker utsikt jag har från mitt vardagsrum. Pittoreskt! De slabbiga smutsiga snöhögarna är ju bara så chica!

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Igår lånade jag denna bok, skriven av Ann Heberlein. Idag har jag läst ut den. Ann Heberlein är vad man kan kalla en Mycket Lyckad Människa. Författare, teologie doktor, kulturskribent, fru till en mycket fin man och mamma till mycket fina barn. Blond, snygg, smart, allt man kan tänka sig. Men hon vill inte leva. Hon vill inte dö, hon vill bara inte leva. Jag ville läsa den här boken eftersom Ann Heberlein har diagnosen Bipolär typ 2. Jag letade efter Minna i den, det gjorde jag. Små bitar av en Minniska ville jag hitta nånstans mellan sidorna.

Jag vill förstå. Jag vill förstå alldeles för sent. Jag vill hitta nåt slags bevis på att jag gjorde för lite, på att jag var en dålig vän, på att jag kunde ha gjort mycket mer. Jag vill inte bli ursäktad eller bortförklarad av mig själv eller nån annan, jag vill bli straffad för det jag gjort och inte gjort. Jag vill hitta bitar som fattats på grund av att jag skitit i att ens leta upp dem. När det verkligen gällde gav jag fan i böcker som de här. Och nu är det så dags att leta bitar. När pusslet inte längre går att lägga, för att fortsätta på den metaforen.

Istället hittade jag bitar av mig själv. Jag blev skrämd så jag läste boken riktigt fort, och nu ett par timmar senare kan jag inte riktigt återge den. Jag vet att den var fantastisk, men varför var den det? Jag kan inte återge mer än baksidestexten. Jag ska läsa boken en eller två gånger till innan jag lämnar tillbaka den. Vilka jävla svammelfasoner. Min hjärna vill inte som jag vill. Vilket slöseri att läsa en riktigt bra bok och inte minnas exakt varför den var bra.

Fast jo, jag minns ju på sätt och vis. Själva känslan som hela boken inger. Budskapet, andemeningen, sensmoralen eller vad man nu ska kalla det. Och vilken det är tänker jag faktiskt inte säga, för det är ungefär som att berätta slutet. Men Ann Heberlein sätter ord på det som jag är absolut mest rädd för i hela världen. Det finns ingenting som är mer skrämmande för mig. Hon skriver saker som man bara inte får skriva, hon känner som man bara inte får känna och som jag ändå känner och undrar över fast bara i hemlighet. Låter det intressant? Det är det. Läs boken. Alla borde läsa den här boken.

Jag kommer nog att skriva om det här på ett mindre kryptiskt sätt när jag läst boken ett par varv till så att jag får nåt sammanhang i det hela och vet vad jag vill ha sagt. Citaten nedan är hämtade ur boken och något förkortade.

En gång var jag en sån där ung tjej med svarta trasiga kläder och sönderskurna armar och smak av galla i munnen. I början av nittiotalet ökade både ångesten och självmordstankarna. Jag lät håret växa och såg mer hippie än punk ut och lyssnade på The Doors i mina lurar medan jag satt i väntrummet. Jag har suttit i väntrummet på S:t Lars som arbetslös, som servitris, som vårdbiträde, som student, som doktorand, som tf. lektor, som doktor i etik och som författare, debattör och kulturskribent. Jag har suttit på psykakuten som ensamstående, som sambo, som gift, som separerad, som gravid, som tvåbarnsmor och som trebarnsmor. Vem ringer man när man inte orkar leva?

Man utsätter inte människor för sin ångest, för sin livsleda, för sina självmordstankar för att det så lätt missförstås. Det uppfattas så lätt som en anklagelse. Som ett uttryck för missnöje. Som klander. Som krav. Som om det är hans eller hennes fel att just jag har ångest. Som om det är på grund av något som just hon eller han sagt eller gjort eller inte sagt eller gjort som jag inte längre orkar leva. Som om man vill ha något. Som om man vill ha väldigt mycket av den där stackaren som tvingas lyssna: en anledning att leva. Det är att begära för mycket. Det är att begära alldeles för mycket. Därför ringer jag inte till någon när jag inte orkar med mig själv. När ångesten blir för stor. När jag inte vill leva.

Vägra acceptera förutsättningarna!

Jag är nyss hemkommen från Ellen-träffen hos Ellifiore. Det är det roligaste som händer på hela veckan. Ikväll kom endast fyra tjejer men det blev mysigt och ganska djupa samtal, alla fick chans att prata ordentligt och vi hann inte ens med hälften av allt vi skulle pyssla med. Det är kul att få chansen att verkligen lära känna människor som är såpass mycket yngre än man själv och upptäcka hur mycket man ändå har gemensamt. Och hur kloka unga tjejer kan vara, i motsats till vad alla tror. Idag snackade vi om självförtroende och självkänsla. Det är ju verkligen extremt viktigt, och ändå är det så många som knappt har nåt av dem.

Jag fastnade på en mening i dag, den var skriven av Marit Bergman fast inte i en låttext. Det var en text om tjejer som gör musik, och hur mycket särbehandling det finns inom musikbranschen. Den mening jag fastnade på var själva sensmoralen:

Man kan faktiskt vägra acceptera förutsättningarna.

Det Marit syftade på i sin text är exempelvis skivbolag som nekar tjejer skivkontrakt med orden "nej tack, vi har redan ett tjejband på vårt skivbolag", men det går egentligen att applicera på allt. Om förutsättningarna är kassa, skrota förutsättningarna! Inget stort har nånsin åstadkommits av kvinnor som gjort som de blivit tillsagda. Vägra acceptera att musikmarknaden bara har plats för ett tjejfrontat band i taget. Det är ju bara skitsnack. Samma sak gäller kvinnors idrott, karriärmöjligheter, mediaexponering, ja allt. Vi kanske fortfarande skulle ha delat av bussar på mitten i svarta och vita avdelningar om inte Rosa en dag hade sagt till sig själv att hon vägrade acceptera de förutsättningarna, och vägrade ställa sig upp för en vit snubbe. Om du inte känner till den historien så lär dig den pronto. Du hittar den HÄR.

Det är egentligen det som hela Ellen-projektet går ut på. Att tjejer måste förstå hur sjukt mycket makt de faktiskt har, fast den kanske inte alltid sitter i de yttre tingen som alla ser. Tjejer är till exempel ofta otroligt duktiga på att förstöra för varandra, istället för att hjälpa varann att åstadkomma nånting seriously fucking awesome. Makten vi har sitter inte i det vi har utan i det vi kan åstadkomma och det vi kan få.

Vissa kvinnor tror ibland att vi har fått våra rättigheter. Ungefär som vissa tror att man får ett jobb. Man får inte ett jobb, man tar det. Och alla rättigheter som vi idag kan ta för givet har kvinnor före oss kämpat för med blod, svett och tårar. Rosa Parks, Mary Wollstonecraft, Emmeline Pankhurst, Alexandra Kollontaj, Judith Butler... Tack vare dem och många andra får kvinnor rösta, göra karriär, sitta bredvid vem fan man vill på bussen och annat som man kan tycka är ganska självklart.

Jag vet inte ens hur jag snurrade in mig i hela denna härva, det jag egentligen skulle skriva om är att våra Ellen-tjejer är fantastiskt gulliga och coola och helt sprängfyllda av potential, och jag hoppas och tror att de kommer att använda den till nåt riktigt bra. Om så "bara" att göra precis vad de vill av sina liv, vilket många kvinnor i både dåtid och nutid inte fått möjlighet att göra.

Så puss och kram till alla tuffa brudar som vägrar acceptera förutsättningarna! Fan vad grymma vi är. Och fetaste lyckosparken till Ellifiore som ska på anställningsintervju imorgon!

Klicka länken vetja

Följ min blogg med bloglovin

Vacker dikt

They say memories are golden,
Well, maybe that is true;
I never wanted memories,
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried;
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still;
In my heart you hold a piece
No one could ever fill.

But now I know you want me
To mourn for you no more,
To remember the happy times
Life still has much in store.

Since you'll never be forgotten
I pledge to you today;
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay.

If tears could build a stairway
And heartache make a lane;
I'd walk the path to heaven
And bring you back again.


Vem har skrivit den tro?

4861 evigheter senare

Mina försök att planera mitt liv går inget vidare hittils. Jag har bläddrat igenom 195 sidor, eller 4861 utbildningar på alla lärosäten i hela jävla Sverige för att vara exakt. Slutsats: inget som jag vill bli, kan jag bli. Inget som jag inte vill bli, kan jag bli heller. Skitbra. Man får inget jobb utan arbetslivserfarenhet och tydligen får man inte heller nån satans utbildning utan arbetslivserfarenhet!

Grundläggande psykoterapiutbildning, 60.0 hp
Behörighet: Eng A och Sv för grundläggande behörighet för högskolestudier. Undantag beviljas för dig med svenska som modersmål eller motsvarande. Den sökande skall: A. under utbildningstiden ha anställning eller uppdrag genom avtal på arbetslplats, som bedriver psykoterapi med möjlighet till både inividual-(psykodynamisk alternativ kognitiv terapi) och familjeterapi, vilket skall kunna verifieras med intyg från arbetsgivaren; B. under utbildningstiden ingå i ett arbetsteam och förväntas få sådana psykoterapeutiska arbetsuppgifter, som kan utgöra underlag för meningsfull handledning; C. ha genomgått yrkesutbildning omfattande 180 högskolepoäng i vilken ingått ämnen som psykologi, sociologi, pedagogik eller psykiatri - alternativt på annat sätt tillgodogjort sig motsvarande kunskaper t.ex genom arbetslivserfarenhet.

My life is epic fail.

Lite mer lista

Bildgoogla nedanstående saker och lägg in den första bilden du får upp. Ta-daa!

1. Ditt förnamn.
Ja det är ju likt mig på pricken. Särskilt bullen i ugnen!


2. Ditt efternamn.
Mycket djupt.


3. Gatan där du bor.
Det var ju inte särskilt vackert. Inte särskilt likt där jag bor heller.


4. Namnet på den du gillar.
Hihihihihi.


5. Namnet på kommunen du bor i.
Ganska fin bild.


6. Namnet på den du pratade med sist.
Ja hon var det inte.


7. Din ålder.
Så charmigt?


8. Det sista du åt idag.
Den såg betydligt godare ut än min misslyckade omelett.


9. Färgen på tröjan du har.
Fin bild!


10. Det du önskar dig mest just nu.
Det du.

Rååsa

Nu är jag faktiskt jävligt nöjd med min blogg. Jag tyckte jag hade för mycket färger, jag ville liksom bryta ner det. Och svart och rosa är ju min grej, så då fick det bli det. Plus att jag behöver lite mer färg i mitt liv, jag tänkte att det kanske kan fungera terapeutiskt. Jag funderar på att när jag får pengar lägga dem på gardiner eller gardintyg i rosa eller blått eller lila. Vad som helst utom jävla vitt och beige och blaskigt. Mitt hem ser ut som en sämre ungkarlslya i alla fall och det kommer inte att förändras. Inte den här lägenheten i alla fall. Den är mindre av ett hem och mer av en förvaring för mig själv, mina djur och mina saker.

Nu har min älskling också skaffat en blogg! Länken ligger i listan till höger. Där kommer hon lägga ut vackra lättklädda bilder på sig själv. Hon vet bara inte om det än.

Vidare så är det väl påskafton idag? Jag har ganska dålig koll. Jag ska försöka komma ikapp med en uppsats eller två, och belöna mig själv med en bra film senare. Min familj är som sagt inte så brydd om påsken. Det är ganska skönt att slippa låtsas bry sig, som man till exempel gör på julen. Antingen ska man fira nåt för att träffa sina nära och kära och ha det mysigt, eller så ska man skita i det helt tycker jag. Jag sa till mamma att i år skiter jag i julen och åker till nåt varmt land. Hon blev väldigt häpen eftersom jag alltid har stått på barrikaderna för ett riktigt traditionellt julfirande.
"Jo, jag vet det. Och ett sånt tungt lass orkar man inte dra själv hur länge som helst" sa jag. Det som är ännu värre än att skita i julen är att faktiskt bry sig när alla andra skiter i den. Jag skulle jättegärna nån gång fira en riktigt svulstig överdriven jul om det bara var med människor som VILL fira julen och inte hatar varann, som på film ungefär. Fast då måste jag ju hyra en helt ny familj eller ansöka om att bli adopterad kanske. Och det verkar ju skitmysigt att samlas kring påskris och videkissar och måla ägg och äta påskskinka och dricka påskmust och lyssna på påskmusik...hmm. Ja, i alla fall. You can't have it all.


En gång kände jag doften
Av ett varmt och vackert hem
Jag har saknat det
Föraktat det
Och saknat det igen

Pink and Paramore

They taped over your mouth
Scribbled out the truth with their lies
You little spies
They taped over your mouth
Scribbled out the truth with their lies
You little spies

Jag tycker om listor

Låt som när du är ledsen sörjer till? Jordin Sparks - No Air, Leonard Cohen - In my secret Life, And then I turned seven - Goodbye I'm sorry och mååånga fler.
Beroende av: Hanna. Och socker.
Vad tror folk om dig? Glad? Rolig? You tell me.
Vad får du oftast komplimanger för? Min humor? Jag vet faktiskt inte.
Vad säger du för att imponera på någon? Jag impar bäst utan ord.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Glad Påsk.
Var bor du? Etta i Boden.
Trivs du där? Mindre och mindre.
Äger du några Converse? Inga äkta, typ åtta par fejkisar. Älskar den modellen men har inte råd med the real shit.
Sprit, cider, vin eller öl? Sprit eller cider.
Brukar du bli för full? Oftast blir jag inte tillräckligt full.

Vad har du för mobiloperatör? Halebop
Är du allergisk mot något? Nix.
Hur svarar du i mobilen? "Hallå?"
Vem ringde du senast? My secret mistress Telefonbanken...

Vad sa den du senast pratade med i telefon? Att jag är pank. Big surprise.
Antal timmar sömn i natt: ca 7.
Sov du ensam? Med två lurviga terrorister är man aldrig ensam.

Brukar du komma i tid? Är ganska duktig på det.
När mår du bra? När jag är med Hanna.
När blev du fotad senast? I tisdags av mig själv.
Hur känner du dig nu? Likgiltig och trött.
Vanligaste färg på dina kläder? Svart, rosa.

Vad tycker du om fötter? Hanna har världens sötaste fötter. Alla andra fötter vill jag inte veta av.
Vad saknar du? Hanna. Samt mål och mening.
Hade du en bra kväll igår? Som vanligt.

Favoritdryck på morgonen? O'boy
Rakar du benen? Inte tillräckligt ofta.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Nån gång efter alla andra.

Är du blyg? Mycket, men jag döljer det så gott jag kan.
Sysslar du med någon idrott? Räknas sex?
Vill du hellre ha mejl än brev? Brev!!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Definitivt.
Har du spytt offentligt? Inte sen dagis då jag spydde på en bulldeg.
Är du nöjd med ditt liv? Nej men jag hoppas att jag kan bli.
Är du bortskämd? Ja, av Hanna.

Vad gör du i morgon? Skolarbete hoppas jag.
Vad är det värsta du vet? Hycklare, fjäskare, idioter.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Det vill jag inte veta.
Vad längtar du till? Hanna, tisdag kväll.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Bättre vänner än jag förtjänar.

Vad är det finaste du fått? Hanna, vem jag nu har fått henne av. Annars några nedklottrade meningar i min dagbok av Minna.
En speciell dag du minns? 5e maj och 19e juni 2007.

Hur gammal är du? 22 än så länge
Du samlar på? Musik.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Ingen.
Gillar du golf? Gillar påven bögar?
Vilken tid gick du upp idag? Runt sju första gången.

Har du sovit i din egen säng inatt? Ja.
Har du strumpor på dig nu? Nej, jag är ett naturbarn.
Är det okej att gråta? För andra. Inte för mig.
När grät du senast? Igår.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Anlita en riktigt bra psykolog.
Bär du glasögon eller linser? Både och men inte samtidigt.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Nej, men visst fan är det snyggt.

När går du upp ur sängen en helgmorgon? När katterna tvingar mig.
Har du piercing? Ja men inte tillräckligt många.
Vill du gifta dig? När jag har tillräckligt mycket pengar för att fixa en sjuhelvetes fest.
Vill du ha barn? Absolut inte.
Solar du ofta? Förra sommaren kanske tre gånger.

Är du bra på att laga mat? Jag har inte talang för det.
Är du flygrädd? Japp.
Vad dricker du helst när du är törstig? Coca-cola.
Vilken är din favoritglass? Mjukglass med chokladsås.
Tror du på ett liv efter döden? Jag hoppas inte på det om man säger så.
Tycker du om sushi? Har inte gett det en ärlig chans.
Vad äter du helst när du ser på film? Salt - och vinägerchips.
Bor dina föräldrar tillsammans? Nej, och det ska vi tacka gudarna för.
Har du tandläkarskräck? Nej men jag har skräck för ilningar i tänderna.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Nattmänniska.
Vilken ögonfärg har du?
Chocolate chip cookie.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Har förstört de flesta av mina örngott med mascara-kladd.
Biter du på naglarna? Nej.
Hur ofta tränar/motionerar du? Två gånger i veckan.
Senaste låt du hörde? The Sounds - No one sleeps when I'm awake. Bra låt!

Glad Påsk

Glad Påsk på er. Hoppas ni får en skön och trevlig och förhoppningsvis ledig helg.

Jag ska fira påsken genom att inte fira. Skönt. Jag ska komma ikapp med skolarbete. Inte lika skönt. Jag saknar Hanna väldigt väldigt mycket.

Varför firar man påsk egentligen? Medelsvensson alltså, inte de religiösa typerna. De firar ju att Jesus dog. Typ. Jag firade också påsk tills farmor och mormor dog, nu är det ingen som bryr sig längre. Minst av allt jag.

Men jag ska inte grubbla på det. Jag ska fira med ännu ett avsnitt av House.

Nicki vill ha kex

Och hennes övertalningsförmåga är stor. Mycket stor.

Vissa missbrukare borde mördas

Ni vet precis vilka missbrukare jag pratar om. De satans parasiterna som missbrukar tvättstugan i hyreshus!!!

Jag kliver upp klockan sju på morgonen bara för att upptäcka att nån jävel har lämnat sin skit i tvättstuga och torkrum. Både bildligt och bokstavligt. Tydligen är bråk om tvättstugan den allra vanligaste orsaken till mord grannar emellan, och nu förstår jag varför. Jag blev så ini helvetes arg, det är ganska lustigt att jag ens orkar det så här tidigt på morgonen. Men min mörda-hela-världen-tröskel är mycket mycket låg innan tolv på dagen, vem som helst kan bli offrad på mitt morgonhumörs altare.

Jag fick lust att slita ner paltorna från klädstrecket och gnugga dem på golvet innan jag la dem på bordet. Och vem vet, det kanske jag gjorde också...

Lite HBT-kunskap skulle inte sitta fel

QX brukar fråga deltagarna i Idol hur gay de är på en skala, naturligtivs av nyfikenhet på om det döljer sig några bin eller homosar i skaran. Nu har de gjort samma sak med deltagarna i Robinson, och jag måste säga att svaren var mycket underhållande att läsa. Det kursiverade är mina egna kommentarer.

Hur gay är du på en skala?

Ranjit Roy:
- Det lägsta tänkbara. Det vill säga ett.
Klart och tydligt.

Jarmo Heinonen:
- Ett! Det räcker att kolla på programmet! Manligare gubbe finns inte.
Kära Jarmo, det känns aningen fördomsfullt att göra likamedtecken mellan bög och omanlig. Du skulle lika gärna kunna vara björn*

Erik Billing:
- Hm... över fem åtminstone. Jag har aldrig haft en pojkvän, eller det beror lite på hur man definierar. Jag var tillsammans med en tjej i flera år som kom ut som transsexuell och vi fortsatte vara tillsammans ett halvår in i den processen. Jag ger min feminina sida rejält med svängrum, men det kanske är mer trans än gay? Hur som helst skiter jag i vilket kön du definierar dig utifrån, det viktiga är att du kittlar min hjärna!
Mycket insiktsfullt och spännande svar måste jag säga. Pluspoäng!

Erik Rydberg:
- Det är väl ingen skillnad på en gay och en straight? Alla är väl sig själva! Jag har massor av killar jag älskar som vänner.
Jag har också killar jag älskar som vänner Erik, men jag vill inte klappa pinne och jag gissar att du inte heller vill det. Så en viss skillnad tror jag nog att det är.

Erik Blomqvist:
- Jag är nog en två, tre kanske. Kärlek är kärlek och det är väl så människor med öppet sinne känner?
Det mest politiskt korrekta svar jag nånsin läst. Gäsp.

Michel Berendji:
- Ibland tio, oftast sjukt manlig.
Ännu en som anser att bög är lika med omanlig. Det blir bakpisk på det.

Christian Ternstedt:
- Jag är gift med min älskade Karin, så det tar väl ner skalan. Sedan är jag dessutom från konservativa Jönköping och lite bufflig och macho av mig, vilket tar ner intrycket ytterligare... Men jag är ändå förhållandevis metrosexuell och vill minnas att jag faktiskt ”dockat” med några kursare under min utbildning till officer på Militärhögskolan Karlberg. Jag tror syftet var att markera att vi blev blodsbröder... det är väl ändå lite gay, så jag säger en stabil fyra!
Blir man mindre bi när man gifter sig tro? Ännu fler paralleller mellan bög och omanlighet, det börjar bli tröttsamt. Och att hitta samband mellan sexuell läggning och hemstad är ju ganska lustigt, och samtidigt helt fel. Sluta svettas nu Christian, homomaffian kommer INTE att jaga dig om natten om du skulle erkänna att du helst inte vill klappa pinne.

Lukas Berglund:
- Jag bor i Stockholm vilket i sig höjer poängen. Har även varit ute på Patricia. Ogillar dock schlager och blir uttråkad på fester där det bara är killar vilket sammantaget sänker poängen en del antar jag. Tycker trots detta att det är sjukt kul att gå ut med hbt-folk för de är oslagbara på att festa. Slår man ihop allt skulle jag säga att jag landar på en stabil tvåa.
Stockholmare är alltså bögigare än Jönköpingsbor? Undrar hur vi norrlänningar ligger till i tabellen? Det finns ju ingen lag som säger att bögar måste gilla schlager, tro det eller ej. Och på Patricia vandrar ju bögsmittan, det har man ju helt klart hört. Hmm...

Mika Svensson:
- Noll! Jag tycker att kvinnor är något av det vackraste som finns, men jag attraheras inte av det kvinnliga könet.
Solklart svar! Full pott!

Josefine Myrén:
- Tre!
Klart och tydligt.

Angela Monroe:
- Två! Jag har aldrig gjort något annat än pussat tjejer och jag kommer antagligen inte att göra mer än så i framtiden heller, men jag gillar inte när man placerar människor i fack. Vi är alla människor med samma behov av ömhet och närhet. Jag har aldrig förstått varför det är så viktigt att veta vem andra väljer att tillfredsställa det behovet med. Big fucking deal!
Klart och tydligt svar, möjligtvis en aning lättprovocerad.

Ellenor Pierre:
- Jag älskar att göra allt med kvinnor förutom en sak. Och tio minus ett är nio. Så nio!
Men Ellenor hur räknar du då? Om du med "en sak" menar antingen sex eller kärlek så är det ganska kaxigt att sätta sig själv som nia på skalan, eftersom du i så fall skulle gå under kategorin hetero-tease**, vilket skulle få många flator retirera i rekordfart.

Kerstin Fröblom:
- Ett.
Yes ma'am.

Beatrice Karlsson:
- Noll! Jag är en killtjej som har sågat ut två totempålar med motorsågen. Jag jagar älg och kör allt som rullar, däribland motorcykel, skoter och traktor.
Eh, jaha. Good for you?

Nina Amjadi:
- Det måste vara en av de svåraste frågorna jag har svarat på men, jaa, en trea? fyra? sexa? Jag vet inte..
Skönt att alla inte är så bombsäkra. Man måste inte veta allt hela tiden. Hellre ett osäkert svar än ett ogenomtänkt svar.

Anna Lundh:
- Noll, för jag gillar bara killar.
Klart som korvspad.

Erika Killén:
- Jag anser mig inte vara gay men det är alltid trevligt med lite hångel.
Ja, visst är det!

Sammanfattningsvis så har tjejerna i allmänhet större koll och mindre lustiga förklaringar än vad killarna har. Det känns ibland som att vissa heterosar så gärna vill visa att de inte är fördomsfulla att de säger roliga saker som exempelvis att man bor i Stockholm och därför höjs poängen... Som sagt, jag är jättenyfiken på hur vi i norrland ligger till i gaytabellen! Men det är lugnt, man blir faktiskt inte stämplad som homofob bara för att man svarar noll eller ett. Det är skönt att människor är olika, livet skulle vara så jävla mycket tråkigare om vi var en samling kloner. Så länge man är ärlig mot sig själv och andra. Nu ska jag sova eller nåt liknande.

*Björn = maskulin och ofta hårig homosexuell man.
**Hetero-tease/ clit-tease = En straight brud som raggar på flator/bin utan att avslöja att hon egentligen inte är ett dugg intresserad.

Till dig

Jag trodde det skulle kännas extra tungt på din dag. Jag borde ha lärt mig att man inte kan bestämma över hur saker och ting ska kännas. Känslor är dåliga på att passa tider. Det tunga infinner sig på julaftons morgon, på växlingen från vinter- till sommartid, på tisdag eftermiddag, natten mellan lördag och söndag eller den 29e februari. När som helst. Jag har en låt som jag vill att du ska lyssna på. Jag har även en dikt som jag vill att du ska läsa, en hemlighet jag behöver berätta och mer än ett råd jag behöver få. Inte en dag är jag utan dig, men alla dagar är jag utan dig. Hur kan det gå ihop?


I thought you were so strong
You'd make it through whatever
It's so hard to accept the fact
you're gone forever

I never knew I could hurt like this
And everyday life goes on like
"I wish I could talk to you for awhile"
Miss you but I try not to cry
As time goes by
And it's true that you've reached a better place
Still I'd give the world to see your face
And I'm right here next to you
But it's like you're gone too soon
Now the hardest thing to do is say
bye bye

Ingen dum sill här inte

Har någon lurat mig idag? I så fall gjorde du det bra för jag har då inte märkt det ännu. Igår hade jag och Ellifiore vår första Ellen-träff. Det gick bra! Tjejerna var så gulliga, roliga och pratsamma. Ett tag var jag så pionröd att jag trodde jag skulle explodera, vilket jag alltid blir när jag kommer på att jag är i centrum för uppmärksamhet, men det gick över efter en stund. Det är jävligt irriterande för min hjärna kan vara lugn och ändå ser jag ut som en kräfta, och när jag känner att jag är röd så blir jag väldigt uppstressad och ännu mer röd, och så fortsätter det en stund... men som sagt, det gick över.

Jag vill verkligen göra nånting roligt och bra för de här tjejerna. Jag hoppas de kommer känna att tisdagkvällar blir roliga och inte känns jobbiga. Men det fixar vi. I skolan läser vi om rehabilitering, vilket osökt får mig att tänka på texten "They tried to make me go to rehab, I said: No, no no...." Bara att läsa om det gör det svårt att andas av olika anledningar. Jag orkar inte tänka mer på det just nu. Jag ska gå och övertala katterna att nu är det mysstund och inte riva-hela-jävla-lägenheten-stund.

Dagens citat av vår föreläsare:
"Du kan inte ha en fullständig kropp och en trasig själ."