tisdag 28 april 2009

Sick of it all


Nu är klockan strax efter ett. Jag ska upp om fyra och en halv timme ungefär. Varför då? Tro mig, jag undrar samma sak. Jag har försökt skriva ihop nåt om den allmänna debatten om attityder till sjukskrivning, hälsa och rehabilitering. Det är nästan lika spännande som det låter. Det vill säga inte. Jag har också försökt färdigställa en enkät men det går inte så värst bra. Hjärnan känns helt mosig och jag kan inte producera mellan 5-10 vettiga frågor. Men om inte annat får jag skippa lunchen imorgon kanske.

Morgondagen ser ut ungefär som följer:
Uppstigning runt halv sex, uppfriskande morgonpromenade med hundarna. Gaah. Förhoppningsvis frukost hemma, det är helvetes mycket billigare än att köpa nåt på skolan. Därefter till skolan vid sju, och tillsammans med Will och Ellifiore försöka producera ett seminariearbete till klockan ett. Plus göra färdigt min enkät och skriva ut den. Klockan ett börjar seminariet och det kommer jag överleva. Sen är jag hemma runt halv fyra. Då blir det till att duscha och fixa sig, gå över till Ellifiore och baka kärleksfulla chokladrutor och förbereda för Ellen-träffen som börjar halv sju. Just det, äta nån slags middag måste jag klämma in. Sen är det Ellen-träff med tema kärlek, efter det ska vi göra dokumentation om vi orkar, och sen får man gå hem och andas. Tror jag. Förhoppningsvis har då mamma tagit med enkäterna till sitt jobb så jag får tillbaka dem imorgon bitti och kan börja skriva ett arbete av dem (max 15 sidor) som ska vara färdigt på torsdag. Just det, jag måste även ringa min chef och höra om jag får nåt jobb eller inte.

Det känns rätt tungt att min största motivation till att stiga upp på morgonen är "jag får inte bli vräkt, jag får inte bli vräkt". Vilket inte händer om jag tar sovmorgon men i förlängningen kan det bli effekten, så att säga. Och alla studenter och andra kloka människor fattar väl hur utan att jag behöver traggla hela jävla kedjan. Nån annan som känner igen sig i den vackra bilden?


How far down would you fall
If you never came up again?
'Cause you're so sick of it all
And you want to change everything
Just how deep would you go
To see through it all?


I'm so sick of it all...

2 kommentarer:

Hannibal sa...

hade jag ett lager med extra energi skulle jag gladeligen dela med mig till dig, min vän... du får försöka trösta dig med att allt har ett slut.

och herregud, medias attityder till sjukskrivning osv... jag skulle frossa. om jag hade ork och tid. you know, i've seen it all...

Helge sa...

Jag skulle gå över allt ;)I