Nedbruten

Jag har blivit helt nedbruten. Inte generellt (förhoppningsvis) utan av min egen kära mamma. Vi började prata om psykiatrin, mamma tycker att jag borde börja jobba inom psykiatrin. Hon tror att psykiatrin behöver fler människor som jag, vilket är en rätt fin komplimang. Enligt mamma är skrämmande många som jobbar inom psykiatrin mer störda än de människor som är inskrivna. Och mamma har jobbat inom ganska nära kontakt med psykiatrin hela sitt liv så hon borde ju veta. Hur som helst så började vi prata om ett visst grepp som man frekvent använder inom psykiatrin för att lugna ner stökiga personer. Det här greppet går ut på att man tvingar ner personen på golvet, tvingar upp armarna på ryggen och lägger handen och knät mot personens rygg och håller ner dem med sin kroppstyngd.

Det här greppet blev förbjudet inom polisen redan för 10 år sen. Detta på grund av att människor har dött av att bli nedhållna på det viset. Det blir extremt svårt att andas även när man inte lägger hela tyngden på personen, och det är lätt hänt att hjärtat stannar. Det var därför mamma bröt ner mig rent bokstavligt, för att visa hur det känns, och det var jävligt obehagligt kan jag tala om. Jag kan tänka mig hur extremt lätt det är att trycka till för hårt när man bryter ner en människa som faktiskt kämpar emot, inte en som ligger som en död sill på ett vardagsrumsgolv. Men psykiatrin vägrar förbjuda det här greppet, trots att ett antal människor dött när de blivit nedbrutna. Bara under 2008 dog två psykiatripatienter till följd av det här greppet. Skrämmande. Psykiatrin (jag generaliserar lite nu, alla stödjer naturligtvis inte det här tillvägagångssättet) försvarar sig med att de "måste" använda greppet för att lugna ner människor (döda människor är ju ofta väldigt lugna, det håller jag med om) men måste inte polisen det också? Eller? Polisen använder sig av andra grepp, exempelvis skulderkoppling utan tryck över ryggen, när de måste handskas med våldsamma personer. Varför kan inte psykiatrin också göra det?

Det kanske behövs fler människor som jag inom psykiatrin. Jag och Ellifiore är överens om att vi behövs lite överallt i samhället. Vi är så jävla kluriga så vi skulle kunna åstadkomma en massa bra förändringar vad gäller vården, politiken, skolan, ja allt möjligt. Fast vi har inga bra lösningar på mobbing än. Utom "nita dom jävlarna". Det är mycket effektivt men av någon anledning svårt att skriva in i skolornas mobbingplaner. Till och med om man använder många fina och svåra ord.