I will survive...

It is true. I am a machine. Igår skrev jag ett arbete nästan från början till slut. Elva sidor blev det, inte illa. Jag satte deadline på 01.00 men jag kunde inte riktigt hålla den. Men runt halv två blev jag klar. Sen gick jag upp vid halv sex för att gå på extra seminarium för arbetet. Det gick riktigt bra, läraren var på gott humör. "Visst är det skönt, nu blir ni av med eländet!" sa hon glatt när hon låste upp klassrummet. Och det är ju sant.

Jag har hämtat ut mitt schema för sommarjobbet, och det suger snase! Fy fan också. Jag ska jobba extremt mycket när Hanna är här, precis vad jag INTE ville. Det enda jag sett fram emot på hela sommaren, the rest is fucked anyway. Vi får göra det bästa av det. Men det känns sugigt.

I förrgår hade vi sista Ellen-träffen, nu är det bara avslutningen kvar. Det känns trist. Det har varit kul att träffa tjejerna en gång i veckan. Det enda meningsfulla jag gjort den här terminen kan man säga. De är verkligen jättegulliga tjejer.

Nu ska jag gå och sova en stund. Känner mig sliten. På många sätt.

Jag bakar bäst på natten

Nu är klockan 01.33 och jag har precis bakat klart. Chokladrutor och kladdmuffins fick det bli till Ellen-träffen imorgon. Jag hinner inte fixa imorgon för jag ska ha seminarium hela jävla dan...om jag överlever så länge. Nu ska jag leta upp lite passande stycken för träffens tema som är "Hit men inte längre - om gränssättning". Sen ska jag försöka sova ett par timmar så jag orkar upp 05.30... man måste ju ut med hundarna också så de klarar sig själv hemma.

And you're singing the songs
Thinking "this is the life"
And you wake up in the morning
And your head feels twice it's size...

Dutti

Idag har jag varit riktigt dutti. Jag gick upp vid sex och åkte in till skolan. Väl där skrev jag i princip oavbrutet i fyra timmar. Det var inte så mycket på grund av inspiration som på grund av rädsla för att svimma om jag reste mig ur stolen. Allt står definitivt inte rätt till ännu. Känner mig så oerhört klen.

Och mer än så hinner jag inte skriva för nu kom Ellifiore och vi ska planera inför morgondagens Ellen-träff.

Vägra acceptera förutsättningarna!

Jag är nyss hemkommen från Ellen-träffen hos Ellifiore. Det är det roligaste som händer på hela veckan. Ikväll kom endast fyra tjejer men det blev mysigt och ganska djupa samtal, alla fick chans att prata ordentligt och vi hann inte ens med hälften av allt vi skulle pyssla med. Det är kul att få chansen att verkligen lära känna människor som är såpass mycket yngre än man själv och upptäcka hur mycket man ändå har gemensamt. Och hur kloka unga tjejer kan vara, i motsats till vad alla tror. Idag snackade vi om självförtroende och självkänsla. Det är ju verkligen extremt viktigt, och ändå är det så många som knappt har nåt av dem.

Jag fastnade på en mening i dag, den var skriven av Marit Bergman fast inte i en låttext. Det var en text om tjejer som gör musik, och hur mycket särbehandling det finns inom musikbranschen. Den mening jag fastnade på var själva sensmoralen:

Man kan faktiskt vägra acceptera förutsättningarna.

Det Marit syftade på i sin text är exempelvis skivbolag som nekar tjejer skivkontrakt med orden "nej tack, vi har redan ett tjejband på vårt skivbolag", men det går egentligen att applicera på allt. Om förutsättningarna är kassa, skrota förutsättningarna! Inget stort har nånsin åstadkommits av kvinnor som gjort som de blivit tillsagda. Vägra acceptera att musikmarknaden bara har plats för ett tjejfrontat band i taget. Det är ju bara skitsnack. Samma sak gäller kvinnors idrott, karriärmöjligheter, mediaexponering, ja allt. Vi kanske fortfarande skulle ha delat av bussar på mitten i svarta och vita avdelningar om inte Rosa en dag hade sagt till sig själv att hon vägrade acceptera de förutsättningarna, och vägrade ställa sig upp för en vit snubbe. Om du inte känner till den historien så lär dig den pronto. Du hittar den HÄR.

Det är egentligen det som hela Ellen-projektet går ut på. Att tjejer måste förstå hur sjukt mycket makt de faktiskt har, fast den kanske inte alltid sitter i de yttre tingen som alla ser. Tjejer är till exempel ofta otroligt duktiga på att förstöra för varandra, istället för att hjälpa varann att åstadkomma nånting seriously fucking awesome. Makten vi har sitter inte i det vi har utan i det vi kan åstadkomma och det vi kan få.

Vissa kvinnor tror ibland att vi har fått våra rättigheter. Ungefär som vissa tror att man får ett jobb. Man får inte ett jobb, man tar det. Och alla rättigheter som vi idag kan ta för givet har kvinnor före oss kämpat för med blod, svett och tårar. Rosa Parks, Mary Wollstonecraft, Emmeline Pankhurst, Alexandra Kollontaj, Judith Butler... Tack vare dem och många andra får kvinnor rösta, göra karriär, sitta bredvid vem fan man vill på bussen och annat som man kan tycka är ganska självklart.

Jag vet inte ens hur jag snurrade in mig i hela denna härva, det jag egentligen skulle skriva om är att våra Ellen-tjejer är fantastiskt gulliga och coola och helt sprängfyllda av potential, och jag hoppas och tror att de kommer att använda den till nåt riktigt bra. Om så "bara" att göra precis vad de vill av sina liv, vilket många kvinnor i både dåtid och nutid inte fått möjlighet att göra.

Så puss och kram till alla tuffa brudar som vägrar acceptera förutsättningarna! Fan vad grymma vi är. Och fetaste lyckosparken till Ellifiore som ska på anställningsintervju imorgon!

Ingen dum sill här inte

Har någon lurat mig idag? I så fall gjorde du det bra för jag har då inte märkt det ännu. Igår hade jag och Ellifiore vår första Ellen-träff. Det gick bra! Tjejerna var så gulliga, roliga och pratsamma. Ett tag var jag så pionröd att jag trodde jag skulle explodera, vilket jag alltid blir när jag kommer på att jag är i centrum för uppmärksamhet, men det gick över efter en stund. Det är jävligt irriterande för min hjärna kan vara lugn och ändå ser jag ut som en kräfta, och när jag känner att jag är röd så blir jag väldigt uppstressad och ännu mer röd, och så fortsätter det en stund... men som sagt, det gick över.

Jag vill verkligen göra nånting roligt och bra för de här tjejerna. Jag hoppas de kommer känna att tisdagkvällar blir roliga och inte känns jobbiga. Men det fixar vi. I skolan läser vi om rehabilitering, vilket osökt får mig att tänka på texten "They tried to make me go to rehab, I said: No, no no...." Bara att läsa om det gör det svårt att andas av olika anledningar. Jag orkar inte tänka mer på det just nu. Jag ska gå och övertala katterna att nu är det mysstund och inte riva-hela-jävla-lägenheten-stund.

Dagens citat av vår föreläsare:
"Du kan inte ha en fullständig kropp och en trasig själ."

Natt

Jag är trött men jag kan inte sova. Kanske lite speedad efter en ganska späckad dag, mer mentalt än fysiskt. Jag och Ellifiore har propagerat för Ellen-projektet för de tre sista klasserna med MYCKET varierande resultat. Jag är tacksam för att jag inte går på högstadiet längre. Jag tror absolut de flesta tjejerna är väldigt gulliga och fina, men för vissa sitter det helt enkelt längre in än för andra.

Efter det var det bara att gå hem och sammanställa lite statistik och försöka sätta samman en grupp på ca 10 personer. Vilket är lättare sagt än gjort när alla bara kan vissa dagar och vill ha med en särskild kompis i gruppen som troligtvis kan helt andra dagar. Men vi har fått ihop det någorlunda. Tjejerna lät väldigt söta och gulliga när vi ringde dem i alla fall, och imorgon har vi första träffen. Vi ska ha otroligt gott fika, vi ska vara snygga och roliga, och vi ska helt enkelt ro den här skrangliga ekan i land. För er som inte greppat vad projektet går ut på är det alltså att ha samtalsgrupper med tjejer i årskurs åtta, och syftet är att stärka deras självförtroende och självkänsla. Det är alltså inget litet och lättsamt projekt egentligen, även fast hela grejen är att det ska vara nåt som de själva tycker är kul och roligt. Men som sagt, jag och Ellifiore fixar det här.

I helgen var Ellfiore för övrigt extra snäll och bjöd mig på bio. En shopaholics bekännelser blev det. Den var precis lagom lättsam och skoj att se på en lördagkväll. I går hyrde jag däremot Låt den rätte komma in tillsammans med mamma och jag är ledsen Jojo men jag tyckte den var skitdålig. Jag hoppas att du inte kommer hålla med mig, det vore trist om du lagt ut dina slantar i onödan.

Och idag har Ellifiore bjudit mig på middag och äppelpaj, man undrar ju om man varit extra snäll på nåt vis för att bli behandlad så kungligt. Men jag planerar att ge igen med pappas medelhavslasagne nån dag. Kanske imorgon? Om vi nu hinner, vi ska baka gofika och fixa mysig stämning i vår lokal och det lär ju ta sin lilla tid. Det känns i alla fall skönt att få ägna sig åt nåt som är roligt, viktigt och givande, det vill säga allt som min utbildning inte är!

Jag ska försöka sova nu, jag lovar. Kanske bara ett liitet avsnitt av House först...

Helg men inte ledigt

Nu är det helg, vilket gör ungefär detsamma när det kommer till att sova länge. Lördag och söndag ska och Ellifiore utbilda oss till samtalsledare inom Rädda Barnens Ellenprojekt. Det syftar helt enkelt till att ge flickor i årskurs åtta bättre självförtroende och självkänsla. Jag ville söka redan förra året men jag vågade faktiskt inte. Jag tänkte: Jag kan inte. Jag har inget att tillföra. Hur ska JAG kunna ge någon bättre självförtroende när mitt eget är som det är?

Men i år så tänkte jag att nej nu jävlar ska jag se utanför mina egna behov och försöka göra något som får mig att växa som människa, om man får dra fram en gammal klyscha. Och med Ellifiore vid min sida kan jag inte misslyckas. Jag kommer nog skriva mer om projektet när jag är lite mer insatt. Men jag känner mig ganska pepp, om än lite nervös med begynnande prestationsångest.

Idag är det fredag den trettonde vilket de flesta har koll på. GRATTIS till Hannibal som fyller år idag! Jag hoppas du har en riktigt lugn och skön födelsedag. Jag har i alla fall en present, en kopp te och The L Word som väntar på dig här!

I övrigt har jag inte haft nån direkt otur. Imorse hade jag ruggigt oflyt, alla småsaker ville jävlas för mig. Konstigt nog gick seminariet hyfsat bra, och jag fick anledning att omvärdera mina åsikter om en människa.

Imorgon är det alla hjärtans dag. Det känns ganska skönt att vara på utbildning hela dagen, eftersom jag ändå inte kan fira den med min älskling. Men jag hoppas att vi kommer kunna göra det nästa år. Jag älskar dig Hanna, mest av allt! Alltid!

Vilken passande låt! Cool video också. Hey! Teacher! Leave them kids alone!