Tre år med min älskling.

I onsdags, den femte maj, firade jag och min älskling tre år tillsammans. Jag har varit lite stressad och samtidigt energilös så jag har inte orkat blogga så mycket, men vi hade i alla fall en mysig dag. Vi åt smarrig kinamat och Hanna fyndade en massa böcker för en krona styck och så köpte vi en tårta som var jättefin men som smakade absolut ingenting. Så köp inte bakverk från Olofssons bageri, det var den sämsta tårta jag ätit. Men som sagt, väldigt fin att titta på. Tänk att vi har varit tillsammans i tre år, det tycker jag är ganska duktigt och inte alla gånger enkelt, men det funkar eftersom min tjej är underbar, och vi står ut med varandra. Jag älskar dig mest av allt Hanna!

Jag har fått bekräftat att jag får jobb hela sommaren, det känns skönt att slippa tänka på det mer. Bara en kurs kvar så är ännu ett skolår avklarat.

Just nu läser vi kursen "Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar". Det är en extremt intressant kurs men en smula tung att läsa och den väcker många tankar. Det är också frustrerande att plöja en massa kurslitteratur och känna att den är rätt så verklighetsfrånvänd. Om man tror på böckerna så låter allt så jävla enkelt. Ung människa mår dåligt, söker hjälp, får flera ton stöd och förståelse från psykiatrin, rätt behandling på direkten och blir superfrisk. Ibland undrar jag om jag utbildar mig till en kompetent behandlare eller till världens mest naiva person? Jag längtar till nästa praktik, jag behöver få vistas lite mer i verkligheten och träffa några riktiga människor som vet vad de pratar om. Det känns också lite svårt att läsa en kurs om "unga människor" som att de är en grupp som jag inte längre tillhör. Jag känner mig fortfarande ung men samtidigt gammal som fan. Det är svårt att få perspektivet rätt ibland.

Ett tips till mina klasskamrater och alla andra som är intresserade av unga människor och psykisk ohälsa: Radioprogrammet Karlavagnen från den 6e mars hade som tema "Ung och deppig", det var jättebra och jag kunde inte sluta lyssna fast programmet var riktigt långt. Man kan lyssna på programmet igen HÄR.

Vägra acceptera förutsättningarna!

Jag är nyss hemkommen från Ellen-träffen hos Ellifiore. Det är det roligaste som händer på hela veckan. Ikväll kom endast fyra tjejer men det blev mysigt och ganska djupa samtal, alla fick chans att prata ordentligt och vi hann inte ens med hälften av allt vi skulle pyssla med. Det är kul att få chansen att verkligen lära känna människor som är såpass mycket yngre än man själv och upptäcka hur mycket man ändå har gemensamt. Och hur kloka unga tjejer kan vara, i motsats till vad alla tror. Idag snackade vi om självförtroende och självkänsla. Det är ju verkligen extremt viktigt, och ändå är det så många som knappt har nåt av dem.

Jag fastnade på en mening i dag, den var skriven av Marit Bergman fast inte i en låttext. Det var en text om tjejer som gör musik, och hur mycket särbehandling det finns inom musikbranschen. Den mening jag fastnade på var själva sensmoralen:

Man kan faktiskt vägra acceptera förutsättningarna.

Det Marit syftade på i sin text är exempelvis skivbolag som nekar tjejer skivkontrakt med orden "nej tack, vi har redan ett tjejband på vårt skivbolag", men det går egentligen att applicera på allt. Om förutsättningarna är kassa, skrota förutsättningarna! Inget stort har nånsin åstadkommits av kvinnor som gjort som de blivit tillsagda. Vägra acceptera att musikmarknaden bara har plats för ett tjejfrontat band i taget. Det är ju bara skitsnack. Samma sak gäller kvinnors idrott, karriärmöjligheter, mediaexponering, ja allt. Vi kanske fortfarande skulle ha delat av bussar på mitten i svarta och vita avdelningar om inte Rosa en dag hade sagt till sig själv att hon vägrade acceptera de förutsättningarna, och vägrade ställa sig upp för en vit snubbe. Om du inte känner till den historien så lär dig den pronto. Du hittar den HÄR.

Det är egentligen det som hela Ellen-projektet går ut på. Att tjejer måste förstå hur sjukt mycket makt de faktiskt har, fast den kanske inte alltid sitter i de yttre tingen som alla ser. Tjejer är till exempel ofta otroligt duktiga på att förstöra för varandra, istället för att hjälpa varann att åstadkomma nånting seriously fucking awesome. Makten vi har sitter inte i det vi har utan i det vi kan åstadkomma och det vi kan få.

Vissa kvinnor tror ibland att vi har fått våra rättigheter. Ungefär som vissa tror att man får ett jobb. Man får inte ett jobb, man tar det. Och alla rättigheter som vi idag kan ta för givet har kvinnor före oss kämpat för med blod, svett och tårar. Rosa Parks, Mary Wollstonecraft, Emmeline Pankhurst, Alexandra Kollontaj, Judith Butler... Tack vare dem och många andra får kvinnor rösta, göra karriär, sitta bredvid vem fan man vill på bussen och annat som man kan tycka är ganska självklart.

Jag vet inte ens hur jag snurrade in mig i hela denna härva, det jag egentligen skulle skriva om är att våra Ellen-tjejer är fantastiskt gulliga och coola och helt sprängfyllda av potential, och jag hoppas och tror att de kommer att använda den till nåt riktigt bra. Om så "bara" att göra precis vad de vill av sina liv, vilket många kvinnor i både dåtid och nutid inte fått möjlighet att göra.

Så puss och kram till alla tuffa brudar som vägrar acceptera förutsättningarna! Fan vad grymma vi är. Och fetaste lyckosparken till Ellifiore som ska på anställningsintervju imorgon!

Ingen dum sill här inte

Har någon lurat mig idag? I så fall gjorde du det bra för jag har då inte märkt det ännu. Igår hade jag och Ellifiore vår första Ellen-träff. Det gick bra! Tjejerna var så gulliga, roliga och pratsamma. Ett tag var jag så pionröd att jag trodde jag skulle explodera, vilket jag alltid blir när jag kommer på att jag är i centrum för uppmärksamhet, men det gick över efter en stund. Det är jävligt irriterande för min hjärna kan vara lugn och ändå ser jag ut som en kräfta, och när jag känner att jag är röd så blir jag väldigt uppstressad och ännu mer röd, och så fortsätter det en stund... men som sagt, det gick över.

Jag vill verkligen göra nånting roligt och bra för de här tjejerna. Jag hoppas de kommer känna att tisdagkvällar blir roliga och inte känns jobbiga. Men det fixar vi. I skolan läser vi om rehabilitering, vilket osökt får mig att tänka på texten "They tried to make me go to rehab, I said: No, no no...." Bara att läsa om det gör det svårt att andas av olika anledningar. Jag orkar inte tänka mer på det just nu. Jag ska gå och övertala katterna att nu är det mysstund och inte riva-hela-jävla-lägenheten-stund.

Dagens citat av vår föreläsare:
"Du kan inte ha en fullständig kropp och en trasig själ."

Natt

Jag är trött men jag kan inte sova. Kanske lite speedad efter en ganska späckad dag, mer mentalt än fysiskt. Jag och Ellifiore har propagerat för Ellen-projektet för de tre sista klasserna med MYCKET varierande resultat. Jag är tacksam för att jag inte går på högstadiet längre. Jag tror absolut de flesta tjejerna är väldigt gulliga och fina, men för vissa sitter det helt enkelt längre in än för andra.

Efter det var det bara att gå hem och sammanställa lite statistik och försöka sätta samman en grupp på ca 10 personer. Vilket är lättare sagt än gjort när alla bara kan vissa dagar och vill ha med en särskild kompis i gruppen som troligtvis kan helt andra dagar. Men vi har fått ihop det någorlunda. Tjejerna lät väldigt söta och gulliga när vi ringde dem i alla fall, och imorgon har vi första träffen. Vi ska ha otroligt gott fika, vi ska vara snygga och roliga, och vi ska helt enkelt ro den här skrangliga ekan i land. För er som inte greppat vad projektet går ut på är det alltså att ha samtalsgrupper med tjejer i årskurs åtta, och syftet är att stärka deras självförtroende och självkänsla. Det är alltså inget litet och lättsamt projekt egentligen, även fast hela grejen är att det ska vara nåt som de själva tycker är kul och roligt. Men som sagt, jag och Ellifiore fixar det här.

I helgen var Ellfiore för övrigt extra snäll och bjöd mig på bio. En shopaholics bekännelser blev det. Den var precis lagom lättsam och skoj att se på en lördagkväll. I går hyrde jag däremot Låt den rätte komma in tillsammans med mamma och jag är ledsen Jojo men jag tyckte den var skitdålig. Jag hoppas att du inte kommer hålla med mig, det vore trist om du lagt ut dina slantar i onödan.

Och idag har Ellifiore bjudit mig på middag och äppelpaj, man undrar ju om man varit extra snäll på nåt vis för att bli behandlad så kungligt. Men jag planerar att ge igen med pappas medelhavslasagne nån dag. Kanske imorgon? Om vi nu hinner, vi ska baka gofika och fixa mysig stämning i vår lokal och det lär ju ta sin lilla tid. Det känns i alla fall skönt att få ägna sig åt nåt som är roligt, viktigt och givande, det vill säga allt som min utbildning inte är!

Jag ska försöka sova nu, jag lovar. Kanske bara ett liitet avsnitt av House först...