Poesi

Jag tittade i ett av mina skåp och hittade min gamla diktbok. Det är en anteckningsbok med mina favoritdikter som jag skrev ner för nästan tio år sen. Det är allt från Shakespeare till Karin Boye till helt anonyma nätpoeter och till och med ett par dikter som jag skrivit själv. Jag har nästan helt slutat både läsa och skriva poesi, jag vet inte varför, det är ganska synd. Jag ägnar väl för mycket tid åt att derpa på internet och kolla mina favoritserier. Men jag saknar verkligen att skapa nånting själv, det gäller bara att jag får tummen ur och gör det också.

Änglakärlek.
Dig, som biter,
dig, som sargar,
dig, som sliter,
mig i trasor,
dig som slår
mig i sår,
dig som gett
av tacksamhet
slag och bett
av tigrar, vargar,
dig, som slog, och dig, som bet,
mitt ibland fasor, bett och slag,
älskar jag.
-- Gustaf Fröding.


Jag önskar alla andra
det bästa som jag vet.
Jag kan ju inte be för dem
i all min gudlöshet.
Men skulle jag försöka,
då tror jag att det kom:
"Låt inte någon finnas till
som ingen tycker om."

Om människor är ringa
och fattiga - än sen,
om bara de blir älskade
åtminstone av en.
För rikedom och ära,
det låter kanske bra,
men kärlek är i alla fall
det enda vi vill ha.
-- Anna-Greta Wide

Oh pussy, oh pussy my love

The Owl and the Pussy-cat went to sea
In a beautiful pea green boat,
They took some honey, and plenty of money,
Wrapped up in a five pound note.
The Owl looked up to the stars above,
And sang to a small guitar,
'O lovely Pussy! O Pussy my love,
What a beautiful Pussy you are,
You are,
You are!
What a beautiful Pussy you are!'

Pussy said to the Owl, 'You elegant fowl!
How charmingly sweet you sing!
O let us be married! too long we have tarried:
But what shall we do for a ring?'
They sailed away, for a year and a day,
To the land where the Bong-tree grows
And there in a wood a Piggy-wig stood
With a ring at the end of his nose,
His nose,
His nose,
With a ring at the end of his nose.

'Dear pig, are you willing to sell for one shilling
Your ring?' Said the Piggy, 'I will.'
So they took it away, and were married next day
By the Turkey who lives on the hill.
They dined on mince, and slices of quince,
Which they ate with a runcible spoon;
And hand in hand, on the edge of the sand,
They danced by the light of the moon,
The moon,
The moon,
They danced by the light of the moon.


Den här dikten, "The Owl and the Pussycat", skrevs av Edward Lear (1812-1888). Jag tycker den är väldigt gullig på nåt vis. Det beror väl delvis på att det var en av Minnas favoriter. Förr i tiden var jag väldigt inne på att läsa dikter, och jag skrev även en del egna av tveksam kvalitet. Jag har i princip helt slutat med det, all min kreativitet har självdött sen jag började på universitet. Jag gör precis vad jag måste, oftast inte ens det. Det är för jävla tråkigt men jag hoppas att jag blir antagen till sommarkursen i kreativt skrivande så kanske jag kan ändra på den saken. Oh pussy, oh pussy my love, what a beautiful pussy you are!

Vacker dikt

They say memories are golden,
Well, maybe that is true;
I never wanted memories,
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried;
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still;
In my heart you hold a piece
No one could ever fill.

But now I know you want me
To mourn for you no more,
To remember the happy times
Life still has much in store.

Since you'll never be forgotten
I pledge to you today;
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay.

If tears could build a stairway
And heartache make a lane;
I'd walk the path to heaven
And bring you back again.


Vem har skrivit den tro?

Djävulskärlek

Bita ihjäl
var kropp och själ,
pina,
förtvina,
ej våga se
i ögon, som le
dem som le,
ve.

Vilja kyssa,
vilja vyssa
små barn i min famn
- vad jag vill?
bita till.

Imorgon är en annan dag

Imorgon blir det spansk afton hos Ohana. Det ska bli riktigt trevligt och roligt. Klä sig fint, träffa trevligt folk, äta god mat, gå ut och dansa. Jag försöker fokusera på plugget men det går inget vidare. Jag har inte hört nåt om hunden än, kanske har nån annan tursam människa fått en liten lurvboll att pyssla om. Jag har ju iofs tre lurvbollar redan så jag klagar inte alls. En av dem sitter just nu i köket och surar för att jag inte lät honom kloa sönder mina nya strumpbyxor (måste gå ut dem innan nästa helg, totaltajta, hela jävla ändan ramlar ju över kanten...!). Saknar Hanna som fan. Men nästa söndag åker jag ner till Dalarna igen! Så jävla härligt!

Jag hörde om en människa som dog, och de anhöriga satte dit en liten brevlåda vid graven. Det kanske du tycker låter jävligt koko, men jag tycker det låter jätterart. Jag skulle gärna vilja att Minna hade en egen brevlåda, så jag kunde skriva brev till henne och lägga dem där. Jag känner att ju mer tid som går, desto mer vill jag säga till henne, berätta för henne, fråga henne om. Jag tror att "gå vidare" är bara hur andra tolkar en sörjandes förmåga att förtränga och låtsas. Fake it 'til you make it. Det håller ett tag, tills man måste prata om henne alltför ingående, eller läser en viss dikt, eller hör en viss låt.

Den här dikten till exempel, skriven av Barbro Lindgren. It pushes my "cry now"-button.

Gråt inte för att jag är död
Jag finns inom dig alltid
Du har min röst
Den finns i dig
Den kan du höra
När du vill
Du har mitt ansikte
Min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
När du vill
Allt som finns kvar av mig
Är inom dig
Så är vi jämt tillsammans.