Äntligen måndag.

För en gångs skull är jag inte ett dugg ironisk, jag har verkligen längtat efter den här helt lediga måndagen som nu snart är slut. Imorse vaknade jag halv åtta av mig själv (what is this sorcery?), käkade frukost och tog en långpromenad i det vackra höstvädret. Sen har jag umgåtts med mamma. Vi åkte på en liten shoppingturné och jag hittade bland annat en sportbehå, plus nya träningsbyxor och en träningsjacka. "Jag hoppas att jag hittar igen motivationen i kläderna!" som jag sa till expediten. Och se på fan, det gjorde jag!

När jag kom hem slängde jag ihop en wok och sen kom jag på att jag helt glömt bort att jag köpt nya kläder. Är det inte det absolut bästa, att komma hem och prova sina fynd och klippa lapparna? När jag väl hade gjort det och stod träningsklädd i hallen blev jag så peppad att jag gick till gymmet och körde ett styrkepass, bara sådär. Tyvärr glömde jag bort regel nummer ett: träna INTE i gymmet på måndagkvällar! På måndag kväll så kommer nämligen precis alla i hela stan på att "oj fan, jag klämde ju en pizza och toppade med en karatefylla i helgen!" så de rusar till gymmet för att gottgöra för sina synder och träna bort sin måndagsångest. Det var så jävla mycket folk att det hade behövts kösystem till mina favoritmaskiner, det är rätt jobbigt. Men jag gjorde det! Den bästa formen av träning är ju som bekant den som blir av.

Jag har en ondskefull visdomstand som stör mig hela tiden, det känns som att den vill växa ut genom kinden. Men eftersom den till största delen befinner sig under tandköttet så vill jag inte låta tandläkaren titta på den för jag känner på mig att den bedömningen bara kan sluta på ett sätt, att tandis vill knacka ut den jäveln. Det känns som att alla tandläkare är helt kåta på att dra ut visdomständer, jag undrar varför? Är de sadister by nature? Jag tror att jag avvaktar ett tag till...Annars måste någon trösta mig när jag ligger i fosterställning sen och ylgråter för att tanden spruckit ner i käkbenet och de fått operera ut den och sy ihop mig efteråt!