onsdag 6 maj 2009
Två År Igår!
Igår den 5:e maj hade jag jag och Hanna varit tillsammans i exakt två år. Yay for us! Jag hade skrivit det här inlägget på rätt dag om tekniken varit med mig men självklart hade jag inget internet igår kväll.
Två år! Det känns skitbra såklart, ännu bättre hade det känts om vi hade kunnat fira det tillsammans. Men det ska vi göra, fast inte på exakt rätt dag. Vi blev ju tillsammans innan vi ens hade träffats i verkligheten vilket de flesta antagligen anser vara "sött" eller "puckat" men tro mig, jag visste vad jag gav mig in på och jag har aldrig ångrat det. Jag tyckte mig ha en solklar bild över Hanna, uppbackad av två oberoende källor som intygade att Hanna var en toppenbrud, en riktig kalaspingla. Och det är hon ju. Och när jag väl träffade henne i verkligheten var hon precis som jag trott fast bättre. Och ja, jag är fortfarande lika kär eller kanske ännu mer kär och jag tycker att vårt förhållande är så världsbäst det kan bli utifrån sina förutsättningar. Förutsättningarna är naturligtvis vår fattigdom och alla 85 milen emellan oss.
Det bästa med Hanna är att hon är rolig, snygg, begåvad, smart, bra i sängen, ödmjuk, har bra värderingar, är öppen med både sin läggning och för nya saker och människor, kommer bra överens med mina kompisar OCH föräldrar, har trevliga kompisar OCH föräldrar, är förstående, tålmodig med alla mina dåliga sidor, omtänksam, generös, kan kompromissa när det behövs, är alldeles lagom barnslig och lagom mogen, har liknande intressen som jag OCH andra intressen som jag inte delar, älskar djur, kan uppskatta såväl en partykväll som en parmiddag, filmkväll eller en heldag i sängen, och dessutom är hon lyhörd, hänsynsfull samt att vi är "on the same page" när det gäller det mesta som är viktigt i livet. Hon är dessutom INTE svartsjuk, gnällig, ägande, kontrollerande, manipulerande, självisk eller snål, vilket är egenskaper som jag verkligen HATAR(många versaler i det här inlägget.) She's the whole package helt enkelt.
Har då Hanna inga dåliga sidor? Visst, det har hon. Hon är alldeles för snäll mot andra och inte tillräckligt snäll mot sig själv. Och hon tycker inte om att planera saker i förväg, särskilt inte om det är jobbiga eller omständiga saker som kräver extra mycket planering. Eller vad säger du älskling? Är jag ute och cyklar?
Sen finns det ju andra bagateller men de är mest gulliga. Till exempel har Hanna väldigt underlig smak när det gäller tjejer, det vet vi ju sen tidigare. Men så länge hon vill ha mig så är det helt okej. Och hon tycker inte om tonfisk och räkor och chips som smakar sour cream men det är nog mer jobbigt för henne än för mig för jag ÄLSKAR tonfisk och räkor och chips som smakar sour cream. Det blir mest jobbigt för mig eftersom hon blir puss-snål när jag hänger mig åt mina laster av den sorten. Men det ser jag som en av de få POSITIVA sakerna med ett distansförhållande. Jag äter vad jag vill även om det stinker, och sen när vi träffas kan jag låta bli.
Summan av kardemumman är denna: jag älskar dig Hanna och jag hoppas vi kommer vara tillsammans även när vi är helt jävla skrynkliga och för senila för att minnas när vi gökade sist. Jag älskar dig mest i världen, du är allra viktigast för mig och jag ska göra mitt allra bästa för att göra dig lycklig.
Dreams can come true
Look at me babe
I'm with you
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ååååh! =) Jag älskar dig så mycket! <3
grattis=)ni är så gulliga ihop!kram
Grattis till er önskar jag igen! :) (ditt inlägg förtjänar givetvis en hälsning också!) Se till att fira ordentligt nästa gång ni träffas ;)
En får gratulera! Alla tillfällen att fira ska tas... visst har ni koll på när ni stötte på varann på nätet första gången? När ni pratade i telefon första gången? Första träffen? Första jöket? Allt sånt ska man fira, serru!
Ojoj, inser att jag och Fetto varit gifta SEX år i augusti. Tiden går fort när man har roligt...
Skicka en kommentar