Gammal och grå

Idag har jag fyndat dammsugarpåsar på internet. Jag känner mig gammal. Jättegammal. Och jag inte bara beställde, jag beställde dessutom 10 stycken! "Det är ju bra att ha lite extra!" Vilken gammal nucka jag börjar bli.

Snart kommer jag gå ut på stan och fnysa åt tunt klädda ungdomar. Dricka ett glas vin och sedan börja "tänka på refrängen" och påpeka att "det är ju faktiskt en dag imorgon också!" Det är ju förjävligt. I år har jag faktiskt gått över min egen personliga gräns genom att ha praktiska och varma vinterskor. Förra vintern hade jag mina converse hela vintern. Frågan är om det var ungdomligt eller bara puckat, men skit samma. Nu har jag riktigt varma skor och jag frågar mig själv varje dag om det är värt det. Jag har i alla fall inte börjat gå stavgång än. Alltid nåt.

Som tur är har jag motverkat min pås-shopping med att hyra Narnia och Wall-E. Jag ska gräva ner mig i soffan med lurv-djuren iklädd mjukisbyxor och LTU-tshirt och äta massa godis i konstiga artificiella färger. Egentligen skulle jag ju faktiskt vilja ha ett gött hångel såhär på lördag kväll men man tager vad man haver.

Jag är i alla fall så pass ung att jag fortfarande garvar rått åt skämt som inte är helt PK. Score!

Minnas sida är uppe igen

Minnas sida har legat nere ett tag men är nu uppe igen. Innehållet är en smula uppdaterat och förändrat och det kommer läggas in fler bilder och även texter framöver. Så gå väldigt gärna in och se er omkring, och lämna gärna en rad i gästboken. Minnas pappa hälsar att han läser allt som skrivs, och även om han inte skriver själv så blir han väldigt glad för alla som vill lämna ett spår. Länken hittar ni här, och även i högerspalten här på bloggen.



A hundred days have made me older,
since the last time that I saw your pretty face
A thousand lies have made me colder
and I don't think I can look at this the same
And all the miles that separate
They disappear now when I'm dreaming of your face

I'm here without you baby,
but you're still on my lonely mind
I think about you baby,
and I dream about you all the time
I'm here without you baby,
but you're still with me in my dreams
And tonight,there's only you and me

Mardröm

Det är bara när jag vaknar och somnar om som jag minns mina drömmar. Jag vaknade strax efter sju imorse men somnade om igen och drömde en mardröm.

Jag drömde att jag stod utanför mitt hyreshus. Jag hade på mig en tunn sommarklänning och jag var barfota. Plötsligt började det regna, det riktigt öste ner. Jag tittade upp och såg enorma moln rulla in över himlen. Det såg inte ut som regnmoln, det var enorma kolsvarta moln som såg ut som brandrök. Alla människor sprang in och tog skydd och körde iväg i sina bilar, det regnade fruktansvärt mycket och jag blev genomblöt i min tunna klänning. Men jag stod kvar och tittade upp på regnet. Då kom mamma ut genom porten med hundarna och körde iväg och lämnade mig kvar på asfalten. Då insåg jag att det inte skulle sluta regna, att oavsett om det var Guds eller klimathotets fel så skulle det här regnet dränka mig. Jag sprang in genom porten och upp ur min lägenhet. Katterna var inte där, kanske hade mamma tagit med dem också. Jag blev förvirrad och tänkte: kanske har jag drömt alltihop? Jag har nog sovit drömt nåt dumt.

Jag gick in på toan och satte mig på toalettlocket. Men när jag böjde huvudet framåt såg jag att det droppade, vattnet var orangerött av hårfärg eller blod, och jag insåg att jag inte hade drömt. Jag sprang ut igen, och det ösregnade och folk sprang omkring i panik för att samla ihop sina barn och ägodelar och ta sig därifrån. Och jag tänkte: ska jag dö såhär? Jag tänkte på Hanna och på att jag ville dö tillsammans med henne men att jag aldrig skulle hinna ta mig ända till Falun innan jag drunknade. Och jag tänkte att jag kommer att dö här, alldeles ensam, i den här fula jävla klänningen kommer jag att drunkna, och var det här det enda jag kunde åstadkomma i mitt liv? Is this it?

Det är svårt att beskriva känslan i drömmen, men den var otroligt levande. Jag kände hur blöt och frusen jag var och jag kände hur ensam jag var, ensammast i hela världen skulle jag drunkna utan att ens ha hunnit leva. Det är ingen rolig känsla att vakna med.

Jag drömmer ganska ofta mardrömmar. När jag var yngre drömde jag samma dröm med olika variationer. Jag drömde att jag åkte i en bil som nån annan körde, ibland mamma och ibland åkte jag med farmor och farfar. Den som körde förlorade kontrollen över bilen och körde ner i en sjö, älv eller nån slags vatten och jag såg hur vattnet steg på alla sidor om bilen och kom in genom rutorna och jag visste att jag inte kunde komma ut, utan att jag skulle drunkna.

Jag har ofta drömt att jag skriker så högt jag kan men det kommer inga ord. Jag skriker och skriker på hjälp men ingen kan höra mig. Eller att jag försöker ta mig till hjälpen men att jag måste kräla genom ett lerigt träsk eller ta mig fram på tunn slaskig is och inte kommer nånstans. I en annan dröm var jag en indiankvinna som blev skjuten av en nybyggare med pilbåge. I drömmen dog jag faktiskt, annars brukar jag hinna vakna innan jag dör.

Förbannade skitdrömmar. Jag vill drömma att jag ligger på en solig strand, hoppar fallskärm, är miljonär och sprätter med alla mina stålar eller har fantastiskt sex. Eller vilken dröm som helst som gör att jag inte behöver vakna med ångest, jag är inte kräsen.

Hej du glade ta en spade

och gräv ner dig så jag slipper se dig.

Avundssjuk? Inte alls!

En råkall höstnatt, klockan var nog strax efter midnatt, satt jag ensam på Gävle tågstation och väntade på tåget som skulle ta mig upp till Boden. Tågstationen var tom och jag var ensam, förutom en massa människor med mycket skum uppsyn. Plötsligt kommer en tjej fram och frågar på engelska om hon kan sitta bredvid mig och prata lite för att fördriva tiden. "Safety in numbers", sa hon, och jag höll med.

Så vi satt och pratade i nästan en timme innan vårt tåg kom. Det visade sig att tjejen hette Desiree och var bosatt i Brisbane, Australien, där hon arbetade som lärare. Hon hade också bott i London, och för tillfället var hon ute och reste runt i världen. Hon kom från England via Danmark och hade varit i Uppsala och Stockholm, och nu var hon på väg upp mot Luleå för att därefter fortsätta till Finland. Hon hade inget annat mer sig än sin ryggsäck, kunde inte ett ord på något nordiskt språk och hade ingen aning om var hon skulle sova från en natt till nästa. Det lät faktiskt riktigt skönt.

Hur som helst så var hon riktigt trevlig, och vi bytte msn. Sen dess har vi chattat och försökt göra varandra avundssjuka med de saker som den andra längtar efter. Desiree har sett snö exakt tre gånger i sitt liv. Hon har på sin to do-list att få se midnattssolen och norrskenet, och hon längtar tillbaka till Sverige eftersom hon älskar våra chokladbiskvier. Personligen skulle jag gladeligen byta hela skiten mot hennes vardag: just nu har hon runt 22 grader och strålande sol, och det är ändå ganska "svalt" enligt henne. Hon har även skickat några bilder på hur det ser ut i hennes hemstad Brisbane med omnejd, inklusive en bild på sin pool. Är vi avundssjuka? Nej, nej, inte då. Jag bara älskar att vara äppelkindad och rödnäst med rinnande snor och högst begränsad rörlighet på grund av dubbla tjocktröjor och korviga långkalsonger och vem vill inte leva i ett evigt mörker? Nej just det. Inte ett dugg avundssjuk. Absolut inte.

Mest less

Precis så känns det. Mest less. Imorse blev jag i vanlig ordning uppjagad av katterna som försökte hänga sig i persiennerna. När jag skulle lägga mig igen säger det KRASCH. Underbart, jag har pajat sängjäveln. Och betänk att det här är andra gången i mitt liv jag har pajat en säng. Jag känner mig som Gilbert Grapes mamma. Jag anade ju att det var på gång, den sängen var gästsäng i MÅNGA år hos min farmor innan jag ärvde den, men det känns ändå skit. Jag har inte råd med en ny säng och det lär inte gå så bra att locka fram en ny säng ur pappa. Mitt vanliga sätt att deala med sånt här vore att lägga mig i fosterställning med täcket över huvudet, men nej just det, jag har ingen jävla säng att göra det i.

Jag la mig i soffan medan katterna lekte i kaffeveden. Egentligen var det bara ett ben som pajade, så det var inte så att den gick av på mitten bara för att jag satte mig i den. Hade det varit på det viset hade jag samlat ihop allt innehåll i mitt skafferi och bränt det på bål. Jag försökte somna om men varje gång katterna bytte sida på sängen slog den i golvet med det PANG. Till slut pallade jag upp helvetet med min ryggsäck och slog på tvn i väntan på att mamma skulle komma med en skiftnyckel så jag fick skruva loss benen (det tog endast ca 10 timmar).

Jag hann bli så våldsamt irriterad att jag tog en promenad till stan. Jag var på byxjakt. Tyvärr kom jag inte hem med några byxor, bara med förnyade komplex och två böcker, som jag ju verkligen behövde.

Nu står sängen på högkant, katterna använder den som klätterställning tills jag orkar vända ner den. Fast nu ligger de och sover där uppe. Känns lite konstigt att behöva sova på golvet. Jag kommer att bli nertrampad, men det är väl bara att gilla läget.

Jag har även köpt Silence, det nya sprayet mot snarkning. 180 spänn för den töntiga lilla flaskan så jag hoppas verkligen att den är bra. Tyvärr så kommer jag ju inte få veta det eftersom jag sover ensam när min älskling inte är hos mig. Apotekskvinnan tyckte att jag skulle anmäla mig till att göra en sömnutredning, för att kolla så jag inte har sömnapné. Men jag vill inte ens veta. Minnas pappa har sömnapné och sover med en syrgasmask, det är ju väldigt sexigt. Hanna har det nog jobbigt när hon sover med mig utan att behöva vakna upp och tro att hon ligger bredvid Hannibal Lecter.

Jag känner att jag verkligen måste ta mig bort härifrån, både långsiktigt och kortsiktigt. Tyvärr verkar det inte se så ljust ut på nåt håll. Helveteskursen vi läser nu har placerat ut idiotiska seminarier typ en gång i veckan plus två större arbeten. Även om jag skiter i föreläsningarna så kan jag inte smita från själva arbetet. Men jag får väl säga som Ally McBeal:

Here I am, the victim of my own choices. And I'm just starting.

In your face Jebus...

An engineering professor is treating her husband, a loan officer, to dinner for finally giving in to her pleas to shave off the scraggly beard he grew on vacation. His favorite restaurant is a casual place where they both feel comfortable in slacks and cotton/polyester-blend golf shirts. But, as always, she wears the gold and pearl pendant he gave her the day her divorce decree was final. They're laughing over their menus because they know he always ends up diving into a giant plate of ribs but she won't be talked into anything more fattening than shrimp.


Quiz: How many biblical prohibitions are they violating?

Well, wives are supposed to be 'submissive' to their husbands (I Peter 3:1). And all women are forbidden to teach men (I Timothy 2:12), wear gold or pearls (I Timothy 2:9) or dress in clothing that 'pertains to a man' (Deuteronomy 22:5). Shellfish and pork are definitely out (Leviticus 11:7, 10) as are usury (Deuteronomy 23:19), shaving (Leviticus 19:27) and clothes of more than one fabric (Leviticus 19:19). And since the Bible rarely recognizes divorce, they're committing adultery, which carries the rather harsh penalty of death by stoning (Deuteronomy 22:22).

So why are they having such a good time? Probably because they wouldn't think of worrying about rules that seem absurd, anachronistic or - at best - unrealistic. Yet this same modern-day couple could easily be among the millions of Americans who never hesitate to lean on the Bible to justify their own anti-gay attitudes.

~Deb Price

Reklamen är inte värd sin vikt

Jag läser i Metro om Gunilla som på ett år fick sin vikt i reklam genom brevinkastet; närmare bestämt 67,2 kilo. Det är vidrigt mycket papper som i många fall går direkt till återvinningen utan att ens läsas. I alla fall hemma hos mig. Reklambladen dimper ner, jag trampar på den, katterna strimlar den och sen slänger jag den i pappersinsamlingen. Oläst. Jag har sagt tusen gånger att jag ska kolla reklamen efter rabatter och erbjudanden, men när gör jag det? I princip aldrig. Så nu ska jag få tummen ur ändan och sätta upp en "Ingen Reklam"-skylt på dörren. Men jag kan liksom inte bestämma mig för vilken av dessa två exemplar som passar bäst på min dörr. Jag tror dock på den röda. Annars kanske man slipper reklam men istället mottar direktadresserat hundbajs, brevbärare kan ju också bli bittra. Plus att jag tycker den röda skylten är gulligare, helt enkelt. Så köp en skylt, rädda träden. Finns på kitsch.se.

Hur hetero är DU?

Har du en konstig känsla i maggropen? Är det något som känns lite svårt eller förvirrande? Får du en pirrig känsla när du ser en hårig bröstkorg (om du är tjej) eller ett par toppiga tuttar (om du är kille)? Var inte orolig, det är ingen fara. Du kanske bara ligger i riskzonen att vara lite heterosexuell. Och det är heeelt okej. Nu behöver du inte undra mer, jag har testen som ska hjälpa dig att få veta svaret!

TEST 1
Besvara frågorna med JA eller NEJ. Alla ja-svar ger ett poäng.

1. Blir du bara sexuellt attraherad av personer av det andra könet?

2. Har du tidigare i livet alltid bara blivit sexuellt attraherad av personer av det andra könet?

3. Blir du bara kär/förälskad i personer av det andra könet?

4. Har du tidigare i livet alltid bara blivit förälskad i personer av det andra könet?

5. Har du haft en kärleksrelation med någon av det andra könet?

6. Fantiserar du bara sexuellt om personer med det andra könet?

7. Har du frivilligt sex med personer av det andra könet?

8. Har du någon gång tidigare i livet haft någon sexuell aktivitet med personer av det andra könet?

9. Har du bara lekt sexlekar som barn med personer av det andra könet?


Okej, här kommer utslagsfrågan!

Om du är tjej:
10. Känner du dig riktigt kvinnlig?
11. Tänder du på och har sex med manliga killar?

Om du är kille:
10. Känner du dig riktigt manlig?
11. Tänder du på och har sex med feminina tjejer?


Sådär! Då räknar du ihop svaren!


RESULTAT

11 poäng: Kan man tänka sig, du är superhetero!
0-10 poäng: Ojsan, din sexualitet vacklar. Kanske är du homo- eller bisexuell.


Sådär! Nu har du kanske en liten aning om hur det ligger till, men det här testet var egentligen bara uppvärmning. Här under följer det riktigt allvarliga testet som kan visa hur det egentligen ligger till!


TEST 2
Besvara frågorna i testet med JA eller NEJ. Varje ja-svar get ett poäng.

1. Kan du gå hand i hand med den du är ihop med på stan utan att få negativa reaktioner från främmande människor?

2. Har du sluppit behöva komma ut med din sexuella läggning?

3. Har du sluppit fundera på när och hur du ska komma ut med din sexuella läggning?

4. Slipper du få höra från folk i din omgivning att du är äcklig på grund av det kön du kan bli kär i?

5. Slipper du höra från politiker i debatter att du är olämplig som förälder på grund av den du kan bli kär i?

6. Kan du hångla offentligt med någon utan att folk gör kräktecken eller fäller kommentarer?

Sådär! Då räknar du ihop antalet ja-svar.

RESULTAT

5-6 poäng: Du är superhetero!
1-4 poäng: Du är ju inte ett dugg hetero!

Lämna gärna en kommentar om dina resultat på testet! Alltid kul att få veta vilka som spelar i mitt lag, så att säga!
Mina resultat blev:
Test 1: 4 poäng.
Test 2: En tveksam etta.

Med andra ord: jag är inte särskilt hetero. Å andra sidan, är någon förvånad?


Källa: Sandra Dahlén - Hetero

Vem vill ha en penis på ryggen?

Här är barnet som hade oturen att födas med en extra penis - på ryggen. Man opererade snabbt bort extrasnoppen och barnet uppges må bra.

Kanske synd att de tog bort den, grabben kunde ha blivit världsberömd porrstjärna. Äntligen får brudarna rida killen från rätt håll, precis som på en riktig pånni!

I know, I'm sick.

Life goes on

Idag fick jag en nätt summa från CSN. Har redan utan större ansträngning skickat iväg 4500 i räkningar. Men så är det. Mamma var tvungen att skjutsa Strauss till djursjukhuset. Han hade analsäcksproblem (säg det högt för dig själv - om du garvar har du lika dålig humor som jag!) och veterinären fick operera bort en böld till det blygsamma priset av 1400 kronor, ej inklusive medicinerna. Mamma påminde mig om att jag måste vaccinera om Nicki snart, och även katterna måste vaccineras, kastreras och eventuellt avmaskas. Tröttsamt. Men jag vill ju inte att pälsbollarna ska bli sjuka.

Jag har bestämt mig för att hoppa av spanskakursen steg 2. Det känns inte alls kul, det är ju en kurs som jag faktiskt tycker om och vill läsa. Men jag orkar inte gå från 8 till 18 varenda förbannade gång, med ett enormt hål på 3 eller 5 timmar mellan lektionerna. Om jag kunde gå hem och sova eller äta på håltimmen vore det en annan sak, men det funkar ju tyvärr inte så.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, känner mig väldigt splittrad. Jag ska ånga bort alla tankar i ett riktigt skållhett bubbelbad med lite hjälp av Emilia de Poret, Skillet och Winnerbäck.


Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Jag hjärta Porcelain and the Tramps

Porcelain and the Tramps är verkligen GRYMMA. Jag bläddrar förbi fyrahundra låtar i mobilen för att komma till en P.A.T.T.-låt. Alla låtar är grymma, och Alaina Beaton a.k.a. Porcelain är också grym. Och skitsnygg i grönt hår. Det är grymt helt enkelt. Man bör lyssna lite extra på Fuck Like a Star och I Feel Perfect, the best of the best. I alla fall om man gillar låtar om sex, och det är ju en av mina favoritkategorier. Vad sa jag? Grymt.




Why don't you come over
and slip into something a little more comfortable
Slip into me
How does that feel, baby?
Oh wait dont tell me
I already know...

I feel perfect

Show me what it takes to be a real rich bitch

Det är nästan tur att jag inte har några pengar, för om jag hade några just nu skulle jag spendera alltihop på kitsch.se Jag kan helt enkelt inte motstå såna livsnödvändiga saker som Marilyn Monroe-ljus och flamingo-örhängen. De är nästan äckligt söta, och jag känner på mig att de vill bo hos mig. Det här är bara ett axplock av alla prylar som står på min önskelista:


Regnbågsfärgade skosnören, perfekt till mina fina converse



Sinner tandborsthållare. Hur har jag klarat mig utan en sån?



Maj littel pååni!



Min lilla pånni



Schackrutig fickspegel



Disktrasa Sailor Girl



Shower gel, cuz I'm such a dirrty grrl



Cotton Candy pinup lipbalm


Att scrolla på shoppingsidor när man är pank är verkligen som att rita en macka när man är hungrig. Damn you Hannibal som tipsade mig om den här fantastiska sidan!

Min bokhög

Med tanke på hur den här terminen kommer att bli så borde jag inte ens öppna en bok som inte handlar om miljöpsykologi, diskriminering eller arbetsvetenskap. Därför har jag naturligtvis lånat en hel hög böcker om precis vad som helst utom det. Men det är lugnt, jag ska plöja dem på min icke-existerande fritid.

I bokhyllan, a.k.a. på golvet nedanför min säng:


Skuggsyndrom av Catherine Jonhson och John Ratey.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: läs den!

Ibland bara måste man av David Levithan.
För tillfället kommer jag inte ens ihåg varför jag lånade den men enligt baksidestexten har den "vass humor" så vi får väl hoppas på det.

Deviant Behavior av Alex Thio.
Den mest spännande kursen i hela min fucking utbildning och den hoppar jag av. Men boken ska jag läsa.

Spelet av Neil Strauss.
Intressant, sjuk, läskig. Man hoppas verkligen att man inte skulle bli playad så lätt som brudarna i boken. Men frågan är om jag orkar läsa hela. Jag har ju faktiskt inga planer på att varken playa eller bli playad.

Alexandramannen av Katia Wagner.
Denna bok kommer nog få ett helt eget inlägg så småningom. Det här sjuka äcklet fälldes för sexuella övergrepp på över 50 tjejer, de yngsta var endast TOLV år. Screw humanity, hang him high!

Pskopatens värld av Robert D. Hare
En av de största auktoriteterna på området psykopati. Intressant bok och även nyttig med tanke på att en obehagligt stor andel psykopater lyckas trixa till sig chefspositioner samt charmar ovetande kvinnor på löpande band.

Ångest - orsaker, uttryck och vägen bort från den av Christer Nordlund.
Titeln talar för sig själv, intressantare kan det nästan inte bli.

Social fobi - att känna sig granskad och bortgjord av Anna Kåver.
Yes, jag erkänner. Dags att lära känna sig själv lite bättre.

Dårens dotter av Mian Lodalen.
En av mina favoritförfattare. Bakseidestexten lät inte alltför rolig men jag litar på Mians författartalang.

Panikboken - en berättelse om borderline.
När man inte får lära sig nåt nyttigt i skolan får man lära sig själv.

JPod av Douglas Coupland.
En annan av mina favoritförfattare. Storyn verkar lite väl datanördig men jag har bara hunnit igenom hundra sidor så jag håller tummarna för en förbättring.

Ut ur mörkret av Linda Caine och Robin Royston.
"Destruktiva känslor", "otäcka minnesbilder", "häftiga vredesutbrott", "inre resa", "fruktansvärda händelser". Need I say more?

Sputnik älskling av Haruki Murakami.
En recensent lovordade denna bok så jag ska ge den en chans även fast den verkar lite konstig. Jag tror den innehåller nån slags lesbiskt tema men jag är inte säker. Text från baksidan: "...en dörr öppen in i en annan värld, en surrealistisk drömvärld, som finns där både som ett hot och en möjlighet". Eh, okej.

Borderline personlighetsstörning av Görel Kristina Näslund.
Näslunds bok "Lär känna psykopaten" är kanonbra så jag fortsätter därför med hennes nästa bok och hoppas att den är lika läsvärd.

När någon i din närhet har en depression av Kristina Gustavson.
Verkar vara en intressant och ändå lättillgänglig bok.

Psykopatisk personlighetsstörning och några närliggande diagnoser av Bengt Sjöström.
Varför blir vissa psykopater toppchefer och andra återfallsförbrytare? Och har vi alla en bit psykopati inom oss? Det kanske Sjöström har svar på, i alla fall enligt baksidestexten.

Vanvettets kurer - om schizofreni av Tord Ajanki.
Brännjärn, dårkistor, svält och misshandel var några av dåtidens "botemedel" mot schizofreni. Om den grymma behandlingen av psykiskt sjuka på mentalsjukhusen förr i tiden, och om hur det ser ut idag.

Våldtäkt och romantik av Katrine Kielos.
Den här kommer jag troligtvis att sträckläsa.

Shantaram av Gregory David Roberts.
"Om du bara ska läsa en bok i hela ditt liv, läs den här", stod det i recensionen. Vilket är helt förståeligt eftersom bokjäveln är på nästan tusen sidor. Efter att jag läst den kommer jag aldrig att orka läsa nån mer så jag hoppas verkligen att den är värd det.

Jag vet, det kan verka som att jag tagit mig vatten över huvudet. Men man får ju låna om böckerna x antal gånger, på stadsbibblan är förseningsavgiften låg, och dessutom är jag ju en läslus...det är det bilden ska föreställa men jag tycker mer det liknar en äcklig liten läskackerlacka eller nåt sånt skit...och nu är mina tankar så röriga så jag ska gå och lägga mig. Imorgon är jag ledig! Sweet joy!

Nighty night, don't let the read bug bite!

Let it snow...and snow...and snow...

Jag börjar bli en smula less på att det bara snöar och snöar. Det känns som att jag har varit frusen konstant i sisådär några månader. Jag har i alla fall knäppt lite random bilder på snöiga träd och snöiga hundar som blev ganska söta. Varsågod Cat, kom upp och hämta massa snö! Här ligger den bara på marken till ingen nytta ;)

Å...Å?...Å!

Med tanke på rubriken hade man ju kunnat förvänta sig ett mer spännande inlägg, men det är helt enkelt några bilder jag tagit vid olika tillfällen på bodens åar med min blygsamma mobilkamera. Det kan vara nyttigt att påminna sig om att även Boden kan vara vackert.

Deprimerad? Nej, realist!

Om du inte redan har gjort det tycker jag att du ska ägna lite av din tv-tid till boken "Skuggsyndrom" av John Ratey och Catherine Johnson. Jag har bara läst hundra sidor än så länge, och drygt hälften är ett segt förord, men resten är 50 jävligt intressanta sidor! Nu håller jag på att läsa ett stycke om depression, som är taget från Shelley E. Taylor's "Positive Illusions". Såhär menar Taylor:

Normala människor överdriver sin egen kompetens och popularitet. Deprimerade människor gör inte det. Normala människor ger en huvudsakligen positiv beskrivning av sig själva. Deprimerade människor beskriver både sina positiva och negativa egenskaper. Normala människor har en överdriven uppfattning om sin egen kontroll över det som sker runtomkring dem. Deprimerade människor faller inte så lätt för illusionen om kontroll. Normala människor tror i orealistiskt hög grad att framtiden bär mycket gott och få besvikelser i sitt sköte. Deprimerade människor är mer realistiska i sin bedömning av framtiden. På snart sagt varje punkt där normala människor uppvisar en uppskruvad tilltro till det som gynnar dem, inbillar sig ha en större kontroll än de har och hyser överdrivna framtidsförväntningar underlåter deprimerade personer att vinkla verkligheten.

Get it? Man kan ju tro att en människa som är deprimerad har en dyster syn på verkligheten, istället är det den "normala" människan(jag gillar verkligen inte det uttrycket) som borde ta av sig sina rosa glasögon och se verkligheten som den är. Obsevera dock att detta endast gäller människor med mild depression, den som är djupt deprimerad har däremot en mörkare syn på livet än det egentligen är. Det är ändå riktigt intressant.

Nästa episod: vilken hjärnhalva är den mest deprimerade halvan, och kan man bota människor som är som en fucking little ray of sunshine all day long? Missa inte det!

Sista klottret för idag...tror jag

Nu är klockan halv två. Jag ska upp klockan sex, så att gå och lägga sig är kanske en bra idé. Synd att jag inte fixat kursboken än, då kunde jag använda den till att uttråka mig själv till sömns. Jobbigt nog har jag ingenting att äta till frukost imorgon och inte heller några pengar att köpa frukost för på skolan. Ständigt samma problem. Jag försöker stretcha ut pengarna så mycket det bara går. Idag pantade jag mina flaskor så jag fick middag, yay. Jag har grymt dåligt samvete för att kattsanden i lådan inte är den fräschaste, men jag ber små böner att kissorna ska stå ut bara ett par dagar till... Just nu har jag faktiskt inte råd att köpa en ny deodorant utan jag får försöka dryga ut en skvätt av en gammal som är ganska dålig. Men vad gör man? Ger fan i att lyfta på armarna när man är bland folk, det är vad man gör.

Ändå sitter jag och kollar igenom sida efter sida på BMEink och drömmer tatueringsdrömmar. Det kanske finns nån fond eller stipendium man kan tigga från när man är för fattig för att kunna uttrycka sig med kroppskonst. Eller så får nån begåvad människa klottra på mig med en spritpenna.

Typiskt nog har mina byxor dessutom gått sönder...igen. Men det blir ju lätt så när man varierar mellan...två. Och vad hände med mina splitternya träningsbyxor? Jo, mamma tvingar mig ut på skogspromenad i mörkret så jag faller över en rotjävel och skrapar sönder knäet. Jag menar, jag skulle säkert behöva köpa en ny BH men varför lägga ut dyra slantar när man helt enkelt kan peta tillbaka bågen mellan tuttarna och se glad ut? Nej, just det.

Fan vad frustrerande att vara pank. Särskilt när man inte ser nån ljusning. Sist pengarna räckte från ett studiebidrag till nästa var...typ aldrig. Jag menar, jag hoppas ju att jag får jobb när jag tagit min examen men med min pessimistiska läggning så funderar jag snarare på att börja inreda en stabil pappkartong och knycka toalettpapper från skolan "för säkerhets skull". But I'm not there yet.

Nu ska jag verkligen sova. Eller försöka. Verkligen försöka. Om jag bara inte var så förbannat sugen på choklad. Kakao + vatten = gott? I don't think so. Men jag kan ju ta ett äpple. Frukt är ju också godis! Nej, jag ångrade mig. Frukt är fan inte godis. Godis är också frukt! Det är mitt motto.

Jag får försöka döva tankarna på choklad och gå och spoona med mina små håriga djur istället. Hoppas de gör pinan kort på föreläsningarna imorgon. Hoppas vi är en stooor grupp så kan man snooza lite längst bak i klassrummet. Whatever gets you through the day.



Come on baby let's get out of this town
I got a full tank of gas with the top rolled down
There's a chill in my bones
I don't want to be left alone
So baby you can sleep while I drive
I'll pack my bag and load up my guitar
In my pocket I'll carry my harp
I got some money I saved
Enough to get underway
And baby you can sleep while I drive

Arbeit macht whatever...

Imorgon börjar skolan igen. "Arbetsvetenskap och personaladministration." Intresseflaggan viftar på halv stång. Jag har just skrivit ner schemat och en del av mina skoldagar kommer vara från 8 till 18. Kul, verkligen. Jag hoppas att jag kommer kunna sova någorlunda ordentligt, för det är knappast nån idé att sitta på föreläsningar när hjärnan känns som att den blivit bearbetad med en stavmixer. Rycket under vänsterögat är i alla fall tillbaka med full styrka, jag tror jag ska fixera ögat med lite superlim eller en remsa silvertejp.

Ikväll ska jag försöka koppla av, avnjuta min sista gnutta fritid. Jag ska ta min chokladkaka och ett glas isvatten och sjunka ner i ett bubbelbad och lyssna på Kent, Joseph Arthur eller Sophie Zelmani och Anna Ternheim, vad jag nu kan hitta på. Jag önskar jag hade ett sånt där bord man kan sätta på badkarskanten och stödja en bok på. Var kan man få tag på ett sånt? Jag hoppas jag klarar mig utan för jag vill gärna börja läsa på "Skuggsyndrom", en bok som verkar grymt intressant som jag hittade på mitt nya favvotillhåll i skolbibblan, psykiatrihyllan. Jag ska göra ett försök i alla fall, och hoppas på att jag inte tappar den i badkaret. Kissekatterna har sovit rätt länge nu så de kommer troligtvis sitta på badkarskanten och äta skum. Det är visserligen trevligt med sällskap men jag vet inte om skum är nyttigt för katter. Men de har ju överlevet att äta hushållspapper, fönsterdekorationer i gele(blått bajs! creepy!), julklappssnöre och grus. So let's hope for the best. Kolla in bilden, har de verkligen varit så små?

In my ears right now:
Smile Empty Soul - With this knife
Sophie Zelmani - Black Day
And then I turned seven - Goodbye I'm sorry
The Knife - Is it medicine
Cute is what we aim for - Curse of curves
Daniel Cirera - Motherfucker fake Vegetarian Ex-girlfriend

Snickan och Strussen får lite spotlight

Stackars Nicki oh Strauss tycker nog att de får alldeles för lite uppmärksamhet sedan djävulsbarnen a.k.a. kisseälsklingarna flyttade in. Men jag älskar ju dem också, även fast jag skulle vara klart tacksam om de också kunde göra sina behov i en låda så jag slapp gå ut när det är -22 fucking grader...
Även jag fick visst lite spotlight på en av bilderna.