Inte drabbas av panik nu. Jag menade inte exakt pesten. Däremot skabb. Som ni kanske har förstått är den mystiska hudåkomma jag drabbats av inget annat än skabb. Jag hade ingen lust att skriva det rätt ut. Dels för att det är äckligt, och dels för att det är...äckligt. Skabb får man när små parasiter kallade kvalster gräver gångar under huden. Det orsakar svår klåda, särskilt på nätterna. Man ser ofta karaktäristiska rivsår och infektioner för att den drabbade kliar sig konstant. Behandlingen är omständig och stinkande, som du säkert förstått om du läst mina tidigare inlägg. Den är också dyr.
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag träffade en jobbarkompis på stan idag. Hon berättade att nästan alla äldre på avdelningen och flera i personalen drabbats av skabb. Det krävdes en heldag och extra personal för att få bukt med den. Skabb är alltså väldigt smittsamt, och det sätter sig i dina kläder och sängkläder, skor och ytterkläder, kuddar och täcken. Därför vill jag uppmana alla att passa sig extra noga, särskilt om du råkar jobba på sjukhus, daghem, äldreboende eller liknande. Om du inte gör det, tro inte att du går säker för det. Egentligen är det här ren skrämselpropaganda från min sida, eftersom det är väldigt svårt att förebygga skabb. Det kan räcka med att du provar en tröja i en butik som lilla skabbiga jag har provat före dig. Voilà!
Om du har en envis klåda som inte vill ge sig, särskilt på natten, och i vissa fall små bubblor/knottror under huden, så kan jag hälsa dig välkommen i klubben. Gå då raka vägen till vårdcentralen, för allas vår skull.
Och som en liten skojig "twist". Om några parasiter överlever, kanske i en kudde eller jacka du glömt tvätta, så kan du få det en omgång till, och då blir det samma visa igen. Vilket jävla elände.
Jag ska avrunda det här inlägget med att klargöra en sak: jag är botad! Jag har smörjt in mig till och med fler gånger än man behöver, jag har tvättat ALLT som jag haft på mig, sovit i eller varit i närheten av de senaste tre månaderna. Jag har vädrat allt som sitter löst i mitt hem i dagarna tre, och nu är jag fanimej frisk. Så tro inte att du har nån ursäkt för att inte ge mig en kram om vi skulle råka träffas, särskilt på min födelsedag. Då blir det smisk!
Nu ska jag återgå till att vänta, längta och städa. 5 och en halv timme kvar nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar