Jävla söndagar

Åh nej, inte ännu ett inlägg om söndagar, tänker ni kanske, men jodå, här kommer det.

Jag hatar söndagar, veckans absolut värsta dag. Alltid är det nånting som jävlas på söndagar, det är bara så.

Jag har tappat rösten idag, det känns som att nån inrett min hals med en synnerligen sträv heltäckningsmatta. Host, snörvel, atjoo och så vidare. Jag känner mig så trött, så trött. Jag är redan ca en vecka försenad med spanskaläxan. Den är troligtvis snorenkel, skriv ett brev om ditt drömhus och ett brev om nåt annat jätteenkelt. Men eftersom jag missade en ynklig lektion är jag helt vilse i pannkakan. Mitt brev skulle kunna se ut ungefär så här:

Mitt hus. Badrum. Vackert. Stor toalett. Sovrum bakom badrum. Säng. Stol. Också vackert. Bra stol. Gul stol. Vacker. Kök. Vacker grön spis. Välkommen.

Det låter nästan poetiskt, eller hur? Men tyvärr ska jag inte skriva en djupsinnig dikt om möbler i konstiga färger utan ett brev om mitt drömhus, och det kan jag helt enkelt inte.

Jag känner mig ohyggligt ynklig. Om det är så här killar brukar känna när de är förkylda så har de all min medkänsla. Och det hjälper inte att hundarna och katterna har bildat allians för att irritera mig till vansinne. Eller vad sägs om att mina hörlurar är avbitna på TVÅ ställen, mina prydnadssaker ligger som dominobrickor på fönsterbrädan och det ligger äckliga smulor från vidriga tuggben och kattsand och sönderrivna bomullspads överallt. Jag tror jag måste gå och lägga mig igen. Imorgon ska jag möta Sauron och hans brinnande öga och jag känner mig inte helt laddad.