tisdag 21 oktober 2008

Dazed and confused



Nu är min älskling hemma i Falun igen, och jag sitter här i min ensamhet. Inte riktigt förstås, jag är omgiven av håriga vildar. Men det känns ändå förbannat ensamt. Och som vanligt känner jag mig fångad av en stormvind, och sedan tappad igen. Det är svårt att förstå att hon har varit hos mig i 10 dagar och nätter. Det kanske egentligen bara var tre dagar? Jag hann inte med! Vi hann inte hälften av allt vi hade tänkt hinna! Nu måste jag hitta nån att råna så jag kan åka ner så fort som möjligt. Det enda som är positivt med att ha ett distansförhållande (utom att man slipper smitta sin älskling med äckliga hudsjukdomar som sagt) är att man verkligen inte tar varandra för givet. Det är min största skräck, att jag ska börja ta Hanna för givet. Jag vill gå genom (kärleks)livet kåt, glad och tacksam och that's it. Jag är i alla fall djupt och evigt tacksam för att jag hittat nån som står ut med mig. Eller som Elliott Reid uttrycker det: Of course I'm holding back, I'm insane you idiot! Hanna har sett så gott som alla mina dåliga sidor, och ändå vill hon ha mig. Märkligt och fantastiskt.

Helgen var i alla fall riktigt rolig. Min middag var en sorts fullkomligt kaos, katter och hundar och människor och mat och sprit i en salig röra i min lilla etta. Jag saknade förstås Jojo, Angel och Chessy(som även hon har en blogg numera! Good for me!) men jag tyckte det blev riktigt lyckat och roligt. Jag är evigt tacksam för mina kära vänner som kliver in genom dörren, tar plats i köket och styr upp alltihopa så jag får en chans att torka de hundratusen liter stress-svett jag hunnit producera med anledning av allt från potatisjävlarna till hundkräken och tidsbristsatan. Men maten blev god, kakan blev god(om än EXTREMT krämig), och våra lära känna varandra-spel var kanonroliga. Jag fick jättesöta presenter också, I just love prezzys. Vad mer kan man önska sig? Utom det där jävla överkastet från Hemtex förstås. Vem måste man mörda för att få sig ett fint överkast häromkring? Jag bara undrar.

Nu ska jag sluta, och gå och sysselsätta mig med olika saker som alla börjar på tröst-. Tröstäta, tröstgosa med djuren, se på nån tröstfilm och till sist tröstsova i min alldeles för stora tomma säng. Jag älskar dig hjärtat, du är allt för mig! Ever thine, ever mine, ever ours, eller hur var det?


Elliot: I can't take it, Carla! I cannot hide the crazy a minute longer! And the worst part is, Paul is this sweet, perfect guy who actually wants to take things slow with me, and I'm just this big mountain of cuckoo who's about to erupt and spew molten crazy all over him, and he's gonna die like this!

1 kommentar:

Anonym sa...

I am, you know...
Yours.
Kyss! <3