Yeah that's sexy sexy sexy...

Som vissa har uppmärksammat så är min röst helt paj. Det verkar inte bli så värst bättre heller, jag är inne på fjärde dagen pip-bröl nu.

Jag tänkte passa på att utnyttja det här tillfället till att odla en ny, lite sexigare image. En stor del av sexigheten hos en människa har faktiskt att göra med rösten, tycker jag. När jag ser på L Word kan jag egentligen blunda och bara lyssna på Shane, för hennes röst är jävligt sexig. Den är lågmäld och lite hes och småraspig, inte särskilt feminin egentligen, och definitivt inte FNITTRIG. Det finns inget som är så osexigt som fnitter. Särskilt nervösa, osäkra fnitter sänder kalla kårar längs min ryggrad. Jag försöker komma på fler halvkända människor som har sexig röst, men min hjärna är ju lite snorig så det går dåligt. Marina i L Word är ju också ett bra exempel. Men annars har Ellen Muth ganska sexig röst. Georgia i Dead Like Me, om du vet vem det är.

Egentligen är väl det viktigaste att rösten passar till personen som har den. Det är väldigt attraktivt med människor som använder sin röst sparsamt. En människa som pratar lågmält och inte pladdrar och babblar så man får skavsår i öronen är attraktivt enligt mig. En människa som inte behöver höja rösten för att höras, för när hon börjar prata så vill folk genast luta sig framåt för att inte missa ett ord som hon vill säga.

Det är väl DET jag har eftersträvat under min hesa period. Men det funkar inte alls för mig. Jag måste tyvärr erkänna att jag inte kan hålla käften ens när jag inte klarar av att prata. Istället för att vara lågmäld, eftertänksam, insiktsfull och kommunicera med sugande ögonkast, så anstränger jag rösten tills den skär sig, pladdrar hysteriskt om första bästa tanke som dyker upp i skallen på mig samt fnittrar när jag hör hur jag själv låter. Så jävla typiskt.

Jag vill också tillägga att jag använder ordet "attraktiv" i en väldigt lös form här. Det är inte så att jag blir kåt på alla människor som talar till mig med raspig röst. Men de får mig att känna mig pladdrig, fnittrig och gapig, vilket gör mig intimidated. Och då blir jag väldigt avundssjuk dessutom, och vill genast gå ut i världen och prata hest och göra andra flickor intimidated. And that's it.

Det var äkta hårror

Snälla säg att ni genast insåg att citatet kom från Bröderna Fluff? Jag tänkte väl. Sån nostalgi glömmer man bara inte.

Jag tänker så mycket på hår för tillfället att det faktiskt börjar likna äkta hårror. Snacka om hårklyverier, bokstavligt talat. Jag måste verkligen klippa mig, läget börjar bli desperat. Jag och Ellifiore diskuterade idag alternativet att helt enkelt raka av alltihop. Jag skulle faktiskt vilja prova det, åtminstone en gång i livet. Problemet är att jag antagligen skulle se ut som ett ägg. Inte sexigt.

Jag har fan ingen aning om hur jag ska klippa mig. Och jag vet inte riktigt varför det är en sån big deal heller. Det är bara hår. Det växer ut. Och det kan knappast se värre ut än det gör just nu. Antagligen är det för att jag ger mitt hår alldeles för mycket betydelse. Jag har liksom fått för mig att mitt hår är en av mina bästa utseendemässiga kvalitéer. Metaforiskt sett så döljer håret en massa andra saker som jag inte är särskilt nöjd med. I min vridna hjärna i alla fall. Jag är nog en smula rädd att utan en massa hår kommer jag att känna mig alldeles naken.

Men det ska man ju också vara nån gång. Och om jag nån gång kommer fram till en frisyr jag kan leva med så måste jag ägna några eoner till att grubbla på färgen. Men ärligt talat, jag är riktigt sugen på att bli blond. Blondie-looken kanske skulle passa alldeles utmärkt till mina tuttar. Kort sagt är jag skitless på att göra ett seriöst, tråkigt uttryck, livet är för kort för det. Jag är redan 22 för fan, dvs minst 5 år för gammal för att bli en Ung Rebell. Dammit.

Vi får se hur jag gör. Nu när jag har ventilerat mitt hår och alla intresseflaggor viftar frenetiskt så ska jag passa på att säga att om jag fick skriva brev till någon i Bonde söker Mu så skulle jag skriva till bögen. Han är den enda vettiga i det programmet. Och jag är ganska nyfiken på vad bonde-Hanna tycker om att ha sitt fejs och rubriken "JAG ÄR OOOOOSKUUUULD!" vrålande mot sig från varenda tidningsstånd i hela Sverige. Där kan man snacka om att bli outad.

Liten orgie i fluff

Jag tänkte addera lite naaw-faktor till bloggen genom att helt enkelt bomba mina läsare med bilder på kattungarna. Det kan också vara en ursäkt för att min hjärna är fylld med snor och jag inte orkar skriva nåt vettigt. Enjoy!



Shane hejar också på Johan! Duktig kisse!

Jävla söndagar

Åh nej, inte ännu ett inlägg om söndagar, tänker ni kanske, men jodå, här kommer det.

Jag hatar söndagar, veckans absolut värsta dag. Alltid är det nånting som jävlas på söndagar, det är bara så.

Jag har tappat rösten idag, det känns som att nån inrett min hals med en synnerligen sträv heltäckningsmatta. Host, snörvel, atjoo och så vidare. Jag känner mig så trött, så trött. Jag är redan ca en vecka försenad med spanskaläxan. Den är troligtvis snorenkel, skriv ett brev om ditt drömhus och ett brev om nåt annat jätteenkelt. Men eftersom jag missade en ynklig lektion är jag helt vilse i pannkakan. Mitt brev skulle kunna se ut ungefär så här:

Mitt hus. Badrum. Vackert. Stor toalett. Sovrum bakom badrum. Säng. Stol. Också vackert. Bra stol. Gul stol. Vacker. Kök. Vacker grön spis. Välkommen.

Det låter nästan poetiskt, eller hur? Men tyvärr ska jag inte skriva en djupsinnig dikt om möbler i konstiga färger utan ett brev om mitt drömhus, och det kan jag helt enkelt inte.

Jag känner mig ohyggligt ynklig. Om det är så här killar brukar känna när de är förkylda så har de all min medkänsla. Och det hjälper inte att hundarna och katterna har bildat allians för att irritera mig till vansinne. Eller vad sägs om att mina hörlurar är avbitna på TVÅ ställen, mina prydnadssaker ligger som dominobrickor på fönsterbrädan och det ligger äckliga smulor från vidriga tuggben och kattsand och sönderrivna bomullspads överallt. Jag tror jag måste gå och lägga mig igen. Imorgon ska jag möta Sauron och hans brinnande öga och jag känner mig inte helt laddad.

Den tiden på året

Nu är jag jävligt less på att vara förkyld. Jag trodde det höll på att gå över, men egentligen var det bara en uppladdning för den verkliga plågan. Jag låter som en pipleksak när jag vaknar på morgonen för att halsen är alldeles igenslemmad och svullen. Plus att jag får för mig att jag måste "unna mig" saker hela tiden. Så pass ofta faktiskt att själva begreppet "unna" blir helt missbildat. För övrigt är Strepsils Jordgubb både äckliga och dyra, jag unnade mig dem istället för vanliga hederliga Vicks, men tji fick jag. Men det var faktiskt inte mitt fel, det är de där jäkla apoteks-kvinnorna som är så PÅ så fort man kommer in genom dörren. Man blir helt svettig av deras hjälpsamhet och vill bara rycka åt sig en bröstpump och lite analkräm i farten så att de ska vara TYSTA och sluta försöka HJÄLPA TILL hela jäkla tiden.

Typisk Apoteks-konversation.
Apotekskvinna med mjuk smoothie-röst: Heeej, kan jag hjälpa dig med nåt?
Jag med rosslande Whiskeyröst: Näe tack jag kollar bara. *sneglar mot förkylningshyllan*
A-K: Jaha är du lite förkyld? Ja då har vi ju...*räknar upp ungefär allt som finns på hyllan*
Jag: Eh ja det låter ju jättebra, jag vet inte riktigt...
A-K: Om du provar den eller den eller kanske den här, den är ju jättebra mot ditt och datt...
Jag: *sliter åt mig Strepsils* Ja tack tack så jättemycket för hjälpen, nu blir jag pigg som en lärka, frisk som en nörkärna, tack tack och hejdå!
*halvspringer mot utgången*
A-K: *följer efter och sätter sig i kassan* Ja annars så har vi ju den här också, eller kanske den, och det här kan vara ett bra komplement...
Jag: Tack tack tack men nej tack det blir så bra så här och neeeej jag vill inte ha det förbannade kvittot!

Är det bara jag som är konstig? Jag avskyr när expediter vill hjälpa mig när jag ska köpa nånting. Det räcker inte med att räkna upp alla alternativ som jag faktiskt kan läsa själv, de måste dessutom stå kvar och LE VÄNLIGT när jag försöker få min veliga hjärna att bestämma sig för nåt. Det finns ingenting som gör mig mer stressad än folk som ler vänligt. Förutom apoteks-kvinnor som lyckas få in ordet "saliv" så många gånger i en konversation så man undrar om hon får en liten slant för varje gång hon nämner det.

Nu ska jag sluta noja och krypa ner i soffan igen. Kanske unna mig en liten muffin?

Veckans lista

Just so we're clear. Jag kommer troligtvis inte lägga upp en lista nästa vecka. Kanske imorgon, kanske aldrig mer. Vem vet?

De tio roligaste kattleksakerna, utan inbördes ordning

- Tennisboll
- Trosskydd
- Tops
- BH-band
- Utstickande kroppsdelar under ett täcke såsom näsa, tå, ögonbryn
- Mobilladdare
- Hundbajspåse
- Tvättkorg a.k.a. klätterställning
- Hund a.k.a. klätterställning
- Svans, egen eller lånad

Och veckans bubblare: Mattes rumpa, funkar som både klätterställning, klösbräda och tuggleksak. Aj...

Vad vi alla redan visste

Konsumentverket sammanställer varje år en kalkyl över hur stora kostnader en ganska normal svensk har. De tar hänsyn till både ålder och kön, och kalkylen verkar ganska rimlig. Jag skriver det här lite apropå att jag, och många andra, kommer att ha 7492 kr på kontot imorgon, rykande färska från CSN. Och alla vet ju att studenter glider fram på en räkmacka genom studentlivet, sprutar champagne till höger och vänster och torkar sig i häcken med sedlar. Eller?

Jag kanske ska låta kalkylen tala för sig själv. Är någon egentligen förvånad?

Betraktelser med mobilkamera

Sen min digitalkamera hoppade mot döden i en våningssäng i Stockholm har jag varit oerhört frustrerad eftersom jag sett tusen saker att fotografera. Och ibland har jag gjort det. Fotograferat alltså. Med min lilla usla mobilkamera utan zoom och blixt. Jag blev inspirerad av killen som spelade in en hel film med sin sunkiga mobilkamera. Kan han så kan jag! Vissa blev inte så tokiga ändå. Även Boden kan vara ganska vackert om man har rätt perspektiv. Klicka för större finare bild.

Om världen vore en by

Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla proportioner bibehålls så bestod byn av:
57 asiater
21 européer
14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
8 afrikaner

52 var kvinnor
48 män
70 ickekristna
30 kristna
89 heterosexuella
11 homosexuella

6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar, och de 6 personerna kom från USA

80 hade otillräckliga boendeförhållanden
70 var analfabeter
50 var undernärda
1 döende
2 föddes och
1 hade en PC.
och bara 1 har en akademisk examen.

Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet, förståelse, acceptans och utbildning för alla.

Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du lyckligare lottad än 1 miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.

Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på jorden.

Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över huvudet och en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på jorden.

Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask, då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innevånare.

Tänk mer, gnäll mindre.

Så trött...

Vilken konstig dag. Jag är helt dyngförkyld, försov mig imorse och hann precis med bussen till skolan. Väl där hade jag och Ellifiore ett frustrerande samtal med vår uppsats-handledare där vi kom fram till att vi slösat bort ett halvår på att rulla tummarna till ingen nytta. Vi gjorde tillsammans med Will ett försök att knåpa med hemtentan, som visade sig ha helt otroligt dålig validitet och reliabilitet. Och hela tiden sjöng jag och flummade och betedde mig som Duracellkaninen herself, utan att riktigt förstå varför och utan att kunna stoppa mig själv. Jag var inte glad, jag var inte på bra humör, jag kanske helt enkelt höll på att tappa greppet.

Det fortsatte när jag kom hem och la mig för att läsa "En annan del av Bromma" av Martina Haag. Jag fastnade på en mening som iofs var rolig, men inte SÅ rolig, och skrattade i flera minuter. Sen fick jag en blackdown eller nåt liknande. Jag har halvsovit, ätit smörgås-middag, halvsovit, läst lite, halvsovit igen, funderade på att gråta men orkade inte utan halvsov istället, och så vips var den dagen slut.

Jag tror jag vet var problemet ligger. Jag har prioriterat helt galet. När Hanna var här har vi haft saker att göra nästan varje dag. Det var så många jag ville att hon skulle få träffa och så mycket jag ville visa henne att jag i hetsen glömde bort vad jag själv helst av allt ville se: henne naken i min säng!

Hanna är min drog, och för att jag ska stå ut mellan gångerna vi träffas måste fixen vara rejält stark och ren och oblandad. Med andra ord, vi måste högintensiv-mysa till vansinnets gräns, vilket vi inte alls har haft tid med.

Förra gången jag var hos henne var jag där i elva dagar. Vi spenderade varje minut under de elva dygnen tillsammans, förutom när vi gick på toa och knappt ens då. Vi åt middag hos hennes föräldrar en gång, i övrigt låg vi i sängen eller soffan som två kärleksamöbor i perfekt symbios. Det är ganska klurigt när man har en tjej som man är så stolt över, man vill liksom visa upp henne för allt och alla och skryta som fan, helt enkelt. Samtidigt vill man be alla att vänligen gå hem så man kan slita av henne kläderna. Fan i helvete vad distansförhållanden är jobbiga.

Men jag ser det såhär: alla förhållanden har sina problem. Små eller stora. Och om vårt största problem är avståndet har vi betydligt större tur än vissa andra. Jag skulle aldrig någonsin vilja byta det vi har mot ett halvtamt slentrianförhållande på halvfart. Hellre en högintensiv kärlekskarusell som är lite ojämt fördelad tidsmässigt, alla gånger.

Jag kanske bara är oerhört frustrerad över hela mitt liv just nu. What else is new? Jag tycker bara det är så jävla orättvist att alla alternativ är dåliga. Det är verkligen så. Jag vill inte ha det så här och jag vet inte hur jag vill ha det för alla förändringar skulle leda till det sämre på så många sätt att fördelarna drunknar i nackdelar. Om jag kunde veta vad jag ville när det gällde nånting, så skulle kanske resten följa efter. Men jag vet inte, jag vill inte, whatever whatever whatever. Till råga på allt har rycket under ögat kommit tillbaka igen. Jag kommer inte undan, vart jag än går så rycker det.

Jag önskar att jag kunde ha PMS så jag hade nåt att skylla på, men det är helt fel tid i månaden för det. Jag ska göra det bästa av det sämsta och gå och dra täcket över huvudet nu.

Ryck ryck...

Dazed and confused

Nu är min älskling hemma i Falun igen, och jag sitter här i min ensamhet. Inte riktigt förstås, jag är omgiven av håriga vildar. Men det känns ändå förbannat ensamt. Och som vanligt känner jag mig fångad av en stormvind, och sedan tappad igen. Det är svårt att förstå att hon har varit hos mig i 10 dagar och nätter. Det kanske egentligen bara var tre dagar? Jag hann inte med! Vi hann inte hälften av allt vi hade tänkt hinna! Nu måste jag hitta nån att råna så jag kan åka ner så fort som möjligt. Det enda som är positivt med att ha ett distansförhållande (utom att man slipper smitta sin älskling med äckliga hudsjukdomar som sagt) är att man verkligen inte tar varandra för givet. Det är min största skräck, att jag ska börja ta Hanna för givet. Jag vill gå genom (kärleks)livet kåt, glad och tacksam och that's it. Jag är i alla fall djupt och evigt tacksam för att jag hittat nån som står ut med mig. Eller som Elliott Reid uttrycker det: Of course I'm holding back, I'm insane you idiot! Hanna har sett så gott som alla mina dåliga sidor, och ändå vill hon ha mig. Märkligt och fantastiskt.

Helgen var i alla fall riktigt rolig. Min middag var en sorts fullkomligt kaos, katter och hundar och människor och mat och sprit i en salig röra i min lilla etta. Jag saknade förstås Jojo, Angel och Chessy(som även hon har en blogg numera! Good for me!) men jag tyckte det blev riktigt lyckat och roligt. Jag är evigt tacksam för mina kära vänner som kliver in genom dörren, tar plats i köket och styr upp alltihopa så jag får en chans att torka de hundratusen liter stress-svett jag hunnit producera med anledning av allt från potatisjävlarna till hundkräken och tidsbristsatan. Men maten blev god, kakan blev god(om än EXTREMT krämig), och våra lära känna varandra-spel var kanonroliga. Jag fick jättesöta presenter också, I just love prezzys. Vad mer kan man önska sig? Utom det där jävla överkastet från Hemtex förstås. Vem måste man mörda för att få sig ett fint överkast häromkring? Jag bara undrar.

Nu ska jag sluta, och gå och sysselsätta mig med olika saker som alla börjar på tröst-. Tröstäta, tröstgosa med djuren, se på nån tröstfilm och till sist tröstsova i min alldeles för stora tomma säng. Jag älskar dig hjärtat, du är allt för mig! Ever thine, ever mine, ever ours, eller hur var det?


Elliot: I can't take it, Carla! I cannot hide the crazy a minute longer! And the worst part is, Paul is this sweet, perfect guy who actually wants to take things slow with me, and I'm just this big mountain of cuckoo who's about to erupt and spew molten crazy all over him, and he's gonna die like this!

Snälla flickor skriver dagbok

...de andra har inte tid.

Vilket antagligen innebär att jag inte varit särskilt snäll de senaste tio dagarna. Men det är så när man lever i ett halvfartsförhållande. Dvs, det som andra par antagligen gör varje dag sparar vi till 7-10 dagar en gång i månaden eller ännu mer sällan. Då har man inte tid med bagateller som att äta rätt, träna eller plugga, vilket jag inte heller har gjort de senaste tio dagarna. Och det har varit värt varenda krona.

Och jag hade ju tänkt skriva mycket mer än så, men nu ringde pappa och ville bjuda på fancy lunch. Det tackar man ju inte nej till när man är hungrig och fattig, även om ens flickvän åker hem idag och man helst vill rulla ihop sig med henne i sängen som en kärleksamöba och bara skita i alltihop.

Uppdatering om helgen kommer. Den roligaste på länge. Trots att flera viktiga ingredienser saknades lyckades vi röra ihop en ganska god kaka, metaforiskt sett. Och själva kakan var också god, om än inte vacker.

Nu fyller jag 22 år!

Grattis till mig!

Älskade HK-bok!

Jag är en samlare av naturen. I min brudkista har jag, om den inte ruttnat och försvunnit, en barkbåt från mellanstadiet, min dagbok från när jag var åtta år, alla hjärtans dags-kort och en hel massa annat från forntiden. Men det jag är mest glad över att jag sparat är ändå min hemkunskapsbok från högstadiet. I den finns jättemånga goda recept som är riktigt lätta att göra och som har lättbegripliga beskrivningar och ganska få ingredienser. Perfekt! Den har varit min livlina under mången idétorka. I sann flashig matbloggs-anda ska jag publicera ett av mina absoluta favoritrecept. Det är ganska avancerat för nybörjaren, så bli inte ledsen om du inte får till det första gången. Läs igenom receptet noga och se till att du har en vuxen med dig i köket.

Bryggt te
2 koppar.

Ingredienser:
2-3 tsk te
5-6 dl vatten

Gör så här:
1. Värm tekannan genom att hälla hett vatten i den.
2. Värm tevattnet till kokpunkten (obs! får inte koka).
3. Häll bort vattnet från tekannan.
4. Lägg teet i kannan (i insatsen om det finns)
5. Häll tevattnet i kannan. Låt teet dra 3-6 minuter beroende på tesort.
6. Servera ev. med mjölk eller citronskiva.

Tadaa! Lite inspiration helt gratis! Älskar min hk-bok.

Vår andra däjt

I förrgår var jag och Hanna på vår andra date! Vi såg Sophie Zelmani och hennes band på Kulturens hus i Luleå. Bandet bestod av Johan, Robert, Peter, Lars och Tomas. Rejäla svenska pojkar med andra ord, jag är ganska impad över att jag kommer ihåg namnen. Vi hade kanonplatser, andra raden i mitten. Nästan exakt framför Sophie med andra ord. På kinkiga jävla Kulturens hus får man inte ta kort, men det gjorde Hanna ändå såklart. Det kändes grymt mäktigt när Sophie sjöng första raderna i första låten:

Darkness,
if I’m gonna spend
All my time with you
You’ve got to be my friend

Sophie Zelmani har väldigt vacker röst, och när hon sjunger live låter hon ganska precis som hon gör på skivorna. Det känns nästan som att man sitter nerkrupen i soffan med ett glas vin och tända ljus. Men hon är nog mer singer än talker, för mellansnacket är ju under all kritik. Jag fick god lust att kliva upp på scenen och säga några väl valda ord själv. "Ni är väldigt tysta. Skönt." känns ju inte som det roligaste man kan säga till sin publik. Men det är väldigt vackert. Alla killarna i bandet ser helt nerkärade ut så fort de ser på Sophie, jag tittade ganska mycket på killarna. Sophie själv satt mest på en stol eller stod alldeles stilla och fokuserade så mycket på sången, så det var inte mycket till scenshow. Men det var roligt att se på människor som är riktigt begåvade och som utövar sin begåvning så kanonbra.

För kvällen var Sophie uppklädd i en väldigt för stor vit klänning med knäppning i ryggen som jag bara sett på mycket små barn och dockor. Till det hade hon en snusnäsduk, vitrandiga strumpbyxor och höga gröna gummistövlar av klassisk farfarsmodell. Mycket bohemiskt och väldigt passande.

Över huvud taget var det riktigt mysigt att se henne live, eftersom hon i mitt tycke, tillsammans med Lars Winnerbäck, är en av Sveriges bästa och mest musikaliska artister. Men hennes uppträdande gjorde mig sugen att gå på en riktig show, nånting rockigt som får det att rycka i benen.

Vi hade skaffat barnvakt för kvällen, Ellifiore ställde snällt upp att se efter alla bäbisar. Och dessutom så diskade hon upp vårt diskberg som jag ignorerat hela veckan. Det är en riktig vän! Och inte nog med det, dessutom ska hon hjälpa mig med min födelsedagsmiddag som jag ska ha imorgon. Jag måste börja fundera ut nån riktig fin julklapp till henne. Kanske en liten katt? Hehe...

Nu måste jag sluta pekfingervalsa och se Idol. Heja Johan!

Uppdate

Sällan och osammanhängande, som sagt.

Nu kan vi alla säga ÄNTLIGEN! Ellifiore har nämligen startat sin egen blogg! Den är helt nyfödd men jag tycker att ni ska följa den, jag tror säkert att den kommer bli smaskig! Bloggen hittar ni här!

Jag och hjärtat har det superbra för er som är nyfikna. Våra nya håriga bäbisar är hur söta som helst. Det är inte lätt att gå på toa när man har fyra intresserade anhängare som vill hänga med. Det är jättespännande att se hur hundarna och katterna funkar ihop. Nicki är, överraskande nog, världens snällaste. De får fräsa och klättra på henne utan att hon bryr sig. Strauss däremot måste vi hålla koll på, han vill gärna ta ett smakprov. Men det verkar inte vara så allvarligt menat. Det är kaxiga små kissar i alla fall.

Imorgon ska jag och söt gå på däjt! Vår andra date om man ska vara noggrann. Vår första var ett biobesök förra året nån gång. Men imorgon ska vi se Sophie Zelmani uppträda i Luleå, det ska bli jätteroligt. Särskilt som Sophie är min absoluta favoritartist.

Nu är klockan snart halv två på natten och jag har en flickvän att klä av.

Min granne hälsade för övrigt inte på mig imorse, fastän jag skitglatt sa HEJHEJ! Frågan är om han är sexist, homofob eller bara en jävla kuk. Jag får forska vidare i frågan.

Puss och knull önskar jag er alla. Natti natt.

Tillfälliga störningar i produktionen

Jag ber om ursäkt för de tillfälliga störningar som kan komma att drabba bloggen den följande veckan. Det kan upplevas som att jag uppdaterar sällan och osammanhängande. Det beror sannolikt på att min flickvän är här och att vi har vansinnigt mycket sex. Men vi planerar att vara lite mer sociala de närmaste dagarna. På lördag fyller jag år, det har ni ju redan stenkoll på. Jag hade tänkt fira det på nåt sätt, men hur? Fika, middag, fest, orgie? Alla fyra i den ordningen?

Fest lär det nog inte bli. Jag och min älskling väntar just nu på våra kärleksbäbisar. De är små, håriga, och kissar i en låda. Är du lite långsam så bifogar jag några bilder.

Nu ska jag gå och försöka reda ut mitt knullrufs. Un beso y hasta pronto!

Pesten är här, rädda sig den som kan!

Inte drabbas av panik nu. Jag menade inte exakt pesten. Däremot skabb. Som ni kanske har förstått är den mystiska hudåkomma jag drabbats av inget annat än skabb. Jag hade ingen lust att skriva det rätt ut. Dels för att det är äckligt, och dels för att det är...äckligt. Skabb får man när små parasiter kallade kvalster gräver gångar under huden. Det orsakar svår klåda, särskilt på nätterna. Man ser ofta karaktäristiska rivsår och infektioner för att den drabbade kliar sig konstant. Behandlingen är omständig och stinkande, som du säkert förstått om du läst mina tidigare inlägg. Den är också dyr.

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag träffade en jobbarkompis på stan idag. Hon berättade att nästan alla äldre på avdelningen och flera i personalen drabbats av skabb. Det krävdes en heldag och extra personal för att få bukt med den. Skabb är alltså väldigt smittsamt, och det sätter sig i dina kläder och sängkläder, skor och ytterkläder, kuddar och täcken. Därför vill jag uppmana alla att passa sig extra noga, särskilt om du råkar jobba på sjukhus, daghem, äldreboende eller liknande. Om du inte gör det, tro inte att du går säker för det. Egentligen är det här ren skrämselpropaganda från min sida, eftersom det är väldigt svårt att förebygga skabb. Det kan räcka med att du provar en tröja i en butik som lilla skabbiga jag har provat före dig. Voilà!

Om du har en envis klåda som inte vill ge sig, särskilt på natten, och i vissa fall små bubblor/knottror under huden, så kan jag hälsa dig välkommen i klubben. Gå då raka vägen till vårdcentralen, för allas vår skull.

Och som en liten skojig "twist". Om några parasiter överlever, kanske i en kudde eller jacka du glömt tvätta, så kan du få det en omgång till, och då blir det samma visa igen. Vilket jävla elände.

Jag ska avrunda det här inlägget med att klargöra en sak: jag är botad! Jag har smörjt in mig till och med fler gånger än man behöver, jag har tvättat ALLT som jag haft på mig, sovit i eller varit i närheten av de senaste tre månaderna. Jag har vädrat allt som sitter löst i mitt hem i dagarna tre, och nu är jag fanimej frisk. Så tro inte att du har nån ursäkt för att inte ge mig en kram om vi skulle råka träffas, särskilt på min födelsedag. Då blir det smisk!

Nu ska jag återgå till att vänta, längta och städa. 5 och en halv timme kvar nu!

Mindre än ett dygn kvar!

Mindre än ett dygn kvar till älsklingen är här! Känner mig grymt otålig. Redan nu känns det som att vi kommer att få 10 fullbokade dagar. Stuff to do, people to meet.

Redan på lördag blir det en lite finare tillställning, vi ska till pappa och äta. Kanske dags att komma ut för lilla pappsen, tycker väl en del. Men det är inte så lätt som det låter. Man kan sammanfatta min åsikt i en mening: jag vill ha det sagt men jag vill inte säga det. Varför kan ingen bara råka outa mig lite försiktigt? Det skulle verkligen vara jätteschysst. Annars får vi väl råhångla lagom till förrätten och sen får han dra sina egna slutsatser.

Allvarligt talat är det lite jobbigt att man aldrig riktigt kommer ut. Det finns alltid fler människor som undrar om man har nån pojkvän, eller frågar saker som: "jaha du lever i ett distansförhållande, var bor din kille då?" Eller som häromdagen, när jag besökte barnmorskan för att kontrollera så jag inte fått några oönskade presenter i mufflan för mina gamla synders skull (obs: precis som jag trodde är jag helt clean. Ha.).

Barnmorskan: Jaha, jag antar att du har bytt partner då?
Jag: Ja, det stämmer.
B: Ja det är ju stor risk för klamydia om man inte skyddar sig ordentligt, särskilt om man har många sexpartners.
J: *nickar och ler*
B: Det enda riktigt bra skyddet mot könssjukdomar är ju förstås kondom. Använder du kondom?
J: Eeh...näe. (Här försöker jag hindra ett brett flin som börjat smyga sig upp mot öronen.)
B: Använder du några preventivmedel alls?
J: Eeeh...näe. (Nu når flinet runt halva huvudet).
B: (förbereder sig för ett långt förmanande tal) Jaha, och varför inte det?
J: Jo, det är ju såhär att jag är tillsammans med en tjej så jag är inte särskilt orolig för att bli med barn.
B: JAHAA! (ser ut som att hon just vunnit på lotto eller uppfunnit glödlampan).

Jag tycker att fler flator borde gå till barnmorskan, om inte annat så för att vänja dem vid att alla flickor inte ägnar sig åt att klappa pinne. Jag tror det behövs. Hon verkade mycket fascinerad.

PS. Det finns ju faktiskt slicklappar att använda, vilket skyddar mot herpes och klamydia vid oralsex. Man kan tillverka sin egen slicklapp genom att klippa sönder en kondom och rulla ut den. Eller använda gladpack. Lite mysigt pyssel som förspel med andra ord, klipp och klistra. Personligen tycker jag att det känns fruktansvärt osexigt, jag har iofs aldrig använt nån så jag kan inte säga säkert. Där kan man VERKLIGEN snacka om att äta kola med pappret på. Men NI ska använda dem för det är aja baja att ge sin älskling/knullis äckliga bacillusker. Ni ska inte göra som jag gör, ni ska göra som jag säger. Ut och pyssla nu kåtisar!

I'm free! I hope...

Nu när jag sanerat mig och mitt hem så ska jag förhoppningsvis vara frisk. Annars kommer jag leta upp läkaren och smörja in hans ögonglober med de förbannade salvorna. Jag tog världens längsta skållhetaste dusch igår, det var helt underbart att få lukta äppelblom och kokos och allt möjligt mumsigt igen. Sen var jag tyvärr tvungen att smörja in mig med kräm 3, som var väldigt fet och oparfymerad. Jag hatar produkter utan parfym, jag står inte ut med att använda dem. De luktar ju någonting, typ sjukhus eller tandläkarväntrum eller sånt där jox som man använder för att smörja in hästhovar. Jag vet inte exakt vad, men nåt äckligt är det och det borde döljas med parfym till varje pris. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag sluppit allergier.

Jag tror jag är väldigt luktkänslig. Jag skulle absolut inte kunna vara ihop med en människa som luktade skumt, knappt ens kunna umgås med den. Så nu vet ni det. Om ni känner mig så doftar ni vanliljkola och honung, jajjamensan. Fast jag jobbat på äldreboende i flera månader måste jag alltid andas med munnen. Och glöm att jag håller ditt hår om du spyr, för då spyr jag också och det blir inte roligt för nån av oss.

Efter detta ohyggligt intressanta inlägg ska jag strax börja dra mig mot skolan. För övrigt kan jag tillägga att jag faktiskt tog mig ut igår, jag tog en timmes promenad och sen gick jag och skämde ut mig på ICA. Jag ägnade lååång tid åt att stoppa varor i min lilla korg, plocka fina äpplen och clementiner, välja sallad, beställa tre sorters fisk i fiskdisken, ja ni vet. Sen när jag stod i kassan upptäckte jag att mitt bankomatkort inte låg där det skulle. Och istället för att säga det till kassören rafsade jag tillbaka varorna på bandet, föste ner dem i korgen och gick och gömde mig bakom blöjhyllan under tiden som jag mässade: "jävla jävla jävelfan" och liknande. Jag vet inte exakt varför, men jag tycker det är väldigt pinsamt att glömma sitt kort och stå där i kassan och stamma. Kanske för att jag alltid tänker "jävla klantarsel" när nån gör så. Dessutom hade jag inte glömt kortet alls. Min kära mor hade egenhändigt tagit det för att handla åt oss och sen glömt sätta det på sin rätta plats. Så jag ringde ett argt samtal och fick ett asgarv i örat, typiskt mamma.

Så jag ägnade helt enkelt minst lika lång, men mer skamsen, tid åt att plocka tillbaka alla mina saker igen och gå ut. Kassören tittade mycket konstigt på mig. Det var tillräckligt jobbigt att gå på ICA över huvud taget. I'm not just smelly, I'm weird too! Fantastiskt.

Nu ska jag till skolan och lära mig nåt jag kommer att ha nytta av nån gång.
Nej, jag skojade bara.

10 anledningar till att homosexuella äktenskap är fel. Eller?

10 Reasons Why Gay Marriage is Wrong

01) Being gay is not natural. Real Americans always reject unnatural things like eyeglasses, polyester, and air conditioning.

02) Gay marriage will encourage people to be gay, in the same way that hanging around tall people will make you tall.

03) Legalizing gay marriage will open the door to all kinds of crazy behavior. People may even wish to marry their pets because a dog has legal standing and can sign a marriage contract.

04) Straight marriage has been around a long time and hasn't changed at all; women are still property, blacks still can't marry whites, and divorce is still illegal.

05) Straight marriage will be less meaningful if gay marriage were allowed; the sanctity of Britany Spears' 55-hour just-for-fun marriage would be destroyed.

06) Straight marriages are valid because they produce children. Gay couples, infertile couples, and old people shouldn't be allowed to marry because our orphanages aren't full yet, and the world needs more children.

07) Obviously gay parents will raise gay children, since straight parents only raise straight children.

08) Gay marriage is not supported by religion. In a theocracy like ours, the values of one religion are imposed on the entire country. That's why we have only one religion in America.

09) Children can never succeed without a male and a female role model at home. That's why we as a society expressly forbid single parents to raise children.

10) Gay marriage will change the foundation of society; we could never adapt to new social norms. Just like we haven't adapted to cars, the service-sector economy, or longer life spans.

Copy and re-post this if you believe love makes a marriage!


Källa

Mitt nya partytrick

Man kan hitta på många saker när man är man är sysslolös.

Att fördriva tid

Idag är det onsdag. På fredag kväll kommer min älskling. Det är inte en lång tidsrymd. Så varför går den så fruktansvärt långsamt? En anledning kan ju vara att jag skolkar från spanskan idag för att jag stinker kemikalier. En annan är att jag vägrar gå ut genom dörren för att jag stinker kemikalier. Det finns inte så mycket att göra hemma hos mig som jag trodde. Jag har läst, ätit, kollat på Dead Like Me, och nu har jag slut på idéer. Eller egentligen inte. Jag skulle kunna dammtorka, eller plugga. Men vem blir lyckligare av det? Jag vill träna! Men jag tänker icke gå till gymmet och svettas ut dödlig kemisk gas genom mina porer. Det är bara så. Men om bara 6 timmar ska jag duscha! Världens längsta härligaste dusch!

Det finns en tävling där man kan vinna en sexleksak värd 900 spänn om man skriver en tillräckligt bra sexnovell. Undrar om jag har nån talang inom det området? Jag är ju ganska hyfsad på att tänka snuskiga tankar, om jag får säga det själv. Att få ner dem på pappret utan att de låter klyschiga och idiotiska är ju en annan sak.

Hmm...Nu har jag fördrivit ungefär fem minuter med det här blogginlägget. Kanske dags för lite oregelbundna spanska verb ändå.

Busy bee. Busy, stinky bee.

Nu är det TVÅ dagar kvar tills min älskling landar, och det är grymt mycket att göra till dess. Exempelvis så har jag på min agenda idag: befria mig från min klåda. Tvätta en miljon saker. Städa, eller i alla fall börja. Fixa middag åt mig och mamma.

Det lät väl enkelt? INTE. För att befria mig från min klåda har jag fått tre salvor från käre herr doktorn. De kostade ca 500 spänn så om de inte hjälper så måste jag mörda någon. Och stjäla hans pengar. Hur som helst. Så här ska man göra:

Imorse duschade jag mycket noga och torkade mig mycket noga. Därefter smörjer man in den stinkande odryga Salva 1. Den ska täcka varje kvadratmillimeter av kroppen, utom ansiktet. Sen försöker man stå ut med den fruktansvärda svedan som håller på att göra en tokig. Det sivder verkligen utav helvete. Sen ska man försöka hitta några "smittfria" kläder man kan ta på sig. Bara det är en utmaning i sig, vilket har resulterat i att jag är helt iklädd ljusrosa och babyblått idag. Gulligt värre.

Därefter ska man smörja in sig med salva 2 och därefter salva 3 över hela kroppen, helst innan kläderna åker på såklart. Sen får man inte tvätta sig eller liknande, och när man tvättat händerna måste man direkt smörja in dem noga igen. Ikväll ska jag sen göra om hela denna procedur. Och jag får tvätta bort den stinkande smörjan först imorgon kväll. Och för att det ska ha nån effekt så måste jag ägna dagen åt att tvätta allt som kan tänkas vara besmittat. Sängkläder, täcke, kuddarna, prydnadskuddar, alla filtar, jackor, halsdukar, rubbet. Och alla skor samt madrass och mattor har jag ställt ut på balkongen för att vädra i tolv timmar.

Det här är ju i alla fall EN positiv sak med att ha ett distansförhållande: man slipper smitta sin älskade med en äcklig hudsjukdom. Ja, tänk att varje moln har en silverkant. Och vilket rent hem jag kommer att ha imorgon! Då får man stå ut med att vara tvungen att ha händerna över huvudet i en timmes tid för att armhålorna svider så överjävligt, och att varken mamma eller hundar kommer inom 1.5 meters avstånd från en för att man stinker som en hel kemikaliefabrik.

Att ge desperationen ett ansikte

Metro skriver idag om en 41-årig man som åtalas för sexuellt ofredande. Anledningen är att han har smygfilmat ett hundratal kvinnor som gått på offentliga toaletter i Stockholm, framför allt cafétoaletter. Ett par av de drabbade caféerna är Café 60 på Sveavägen och Vete-Katten. Nu har jag bara en liten fråga.

Hur desperat och pervers får man vara?

Den här snubben har alltså monterat upp kameror inne på toaletterna, satt sig på caféet och fikat hur länge som helst, monterat ner kameran och gjort om alltihop igen, såpass många gånger att han lyckats ofreda över 100 kvinnor. "Målsättningen har varit att filma kvinnornas kön" säger puckot. Har herr smygfilmare inte hört talas om...typ...Internet?! Tänk vilken otrolig möda han lagt ner på att montera upp och ner, för att inte tala om hur dyrt det måste vara att "fika ihop" ett hundratal kvinnofilmatiseringar! Och hur bra bilder kan det bli på musen egentligen, det är ju inte som att man särar för glatta livet när man sitter på toaletten? Fascinerande, och onödigt. Mannen riskerar nu upp till två års fängelse, och vi kommer alla att se oss omkring en extra gång innan vi sätter oss på toaletten.

JIPPIIIII!!

ÄNTLIGEN! Biljetterna är bokade, och min älskling landar på kallax flygplats på FREDAG KVÄLL! Bättre födelsedagspresent kan man faktiskt inte få. Bli nu inte ledsna om ni inte ser eller hör nåt av mig på sisådär 10 dagar, det innebär troligtvis inget annat än att jag inte tagit mig ur sängen. Lucky me. Jag älskar dig heting! Nedräkningen börjar NU!

I survived! So fucking proud!

Vecka 40 är nu över. Vilken jävla vecka. Det har varit Grön Vecka på Step In, vilket innebär att alla pass är gröna, vilket de kallar lätta. Låt er inte luras! De var fan inte lätta ska jag säga. Jag och Ellifiore har i alla fall provat på en massa olika saker som vi aldrig provat förut. Så här har min vecka sett ut.

Måndag: Step 1. Jag har sällan känt mig så innerligt kass på någonting. Den längsta timmen i mitt liv. Men det var roligt ändå, hur nu det går ihop. Det var roligt när det var slut i alla fall, så mycket kan jag säga. Inte för den som är rädd om sin stolthet. Men jävligt bra för konditionen. Och kordinationen, om man nu har nån.
Tisdag: AfroPowerDance. Större rörelser, lugnare tempo, men en hel del kluriga stegkombinationer där också. Det var riktigt mysigt att träna barfota med stearinljus-belysning.
Onsdag: Hemma från skolan 1930, det enda jag tränade stegkombinationer på var fjärrkontrollen.
Torsdag: Bodycombat. Så jävla roligt! Skönt att få slå och sparka i en timme, även om det bara är på luften framför en. Och man kände sig inte riktigt lika osmidig som på Step. Jag fick grym träningsvärk i muskeln som man använder för att slå en person som ligger ner framför en...du vet.
Fredag: Bodypump. Väldigt effektivt för armmusklerna om man går några gånger. Men ganska irriterande att behöva börja lägga på och ta av vikter hela tiden, det blev inget riktigt flyt i det hela. Men jag kände mig lite duktig. Fast svag. Fast duktig. Äsch.
Lördag: AfroPowerDance och Core. Det är en VÄLDIGT surrealistisk känsla att stå och trampa framför gymmet en lördagmorgon en kvart innan de ens har öppnat. Bara det gjorde det värt att släpa sig upp ur lakanstrasslet. Det kändes superbra på Afron eftersom jag kom ihåg de flesta stegen från förra gången, så jag blev lite kaxig. Och sen tappade jag bort mig igen förstås. Men sånt är livet. Core har jag ju gått på förut, så där var jag också lite väl kaxig. Särskilt på sista låten då jag hade så ont i höftböjaren att jag mest låg på mattan och kved. Men jag tränade en lördagmorgon. Cred till mig!
Söndag: Bodyjam. De coolaste movesen till den senaste musiken. Så stod det i alla fall. Jag kände mig graciös som en sengångare med tre ben. "Varför i helvete ser det så enkelt och snyggt ut när DE gör det?" tänkte jag ungefär 40 gånger. Men om man bara får kläm på movesen så är de nog jävligt snygga på dansgolvet.

Sammanfattningsvis. Jag överlevde. Jag har tränat hårdare och bjudit mer på mig själv än nån annan vecka i mitt liv. Och jag skulle kunna tänka mig att gå igen på vartenda pass. Inte minst för att ta revansch för heffaklump-looken jag har representerat. Men imorgon ska jag definitivt inte träna. Kanske. Tror jag.

Vad är detta?!

Jag vet att bilden är vänstervriden och tagen med sunkig mobilkamera. Men luta ditt söta huvud på sne och titta noga. Sen kan du tala om för mig vad fan som pågår, idag den fjärde oktober. Det är ju skandal!



Ledtråd: Det är den fjärde oktober idag. Inte den fjärde december. Hundarna på filmen har inte med saken att göra, de var bara gulliga.

Önskelista

Jag är säker på att ni alla redan strukit under och ringat in detta datum i era almanackor för länge sedan, men i alla fall: den 18e oktober fyller jag år. Jag tänkte klottra ner min önskelista här i bloggen, men den ska inte tas på så stort allvar. Det är egentligen snarare en inköpslista för min egen del. Det är ganska bra att lista saker i bloggen, då vet man var man har dem.

1. Kamera. Min gamla råkade hoppa från ett stup, a.k.a. våningssäng, och nu vill den ingenting. Jag har redan sett ut dess ersättare och jäklar vad det kliar i fingrarna att köpa den.
2. USB-minne. Jag är lite orolig för att min dator ska dö plötsligt av nån virussjukdom jag ännu inte har upptäckt, därför skulle jag behöva 4GB att förvara mina foton i.
3. Överkast från Hemtex. Färg: kornblå. No surprise there.
4. Kuddar från Indiska. Färg: kornblå.
5. L Word säsong 2-6. Ja, jag vet att säsong 6 inte ens visats ännu men man kan väl få drömma.
6. Sex and the City s2-6 eller allra helst miniskolådan från CDON för 600 spänn...oh vilken klåda i fingrarna.
7. Nina Riccis parfym "Nina" som ser ut som ett rött äpple. 299 kr hos shopping4net.se. Usch vad dyrt. Men gott luktar den.
8. Clinique High Definition Mascara. 159 spänn hos shopping4net. Lite svider det.
9. I princip allting från bluebox.se. Jag bara älskar den sidan.
10. Smycken från Asos. Kan inte rabbla upp alla här, de har så mycket fina saker. Men halsbandet med stjärnor är ju en klar favvo. Och halsbandet med gitarren. Och det med "sex drugs and rock and roll". Och nu får jag ge mig.
11. Alla böcker av Douglas Coupland utom Jpod och All Families are psychotic, på originalspråk.


Nej, nu kommer jag inte på nåt mer för tillfället. Men jag kommer antagligen fylla på och förhoppningsvis dra ifrån prylarna i takt med att jag köper dem. Särskilt kameran är så gott som min, jag väntar bara på eventuellt ekonomiskt stöd från mutti och vati.

Nu är det dags

Vad är det dags för? Jo, det är dags att bekänna färg vad gäller idol. Ja, jag är en riktig idolslampa. Det vill säga, jag följer det slaviskt och galopperar hem från gymet för att inte missa uppträdandena. Det är sant, jag erkänner. Det är pinsamt, men jag står för det. Men jag vill även infoga att det beror helt på vilka som deltar, förra året var jag så uttråkad så jag slutade titta när slutauditions var klara. Stort stort gäsp.

Jag har försökt låta bli att skriva om idol men nu vill jag i alla fall klargöra var jag står. Jag hoppas att Johan eller Alice tar hem hela skiten. Så är det. Resten bryr jag mig inte särskilt mycket om. De är i mina ögon lite...beige. Lite tråkiga. Johan dansar som en full pensionär och han sjunger ibland så det skär i öronen, men det struntar jag i. Jag blir glad av att se honom och jag tror att han kan gå hur långt som helst här i världen. Och man behöver faktiskt inte sjunga rent för att bli känd över huvud taget, se bara på Håkan Hellström. Och Alice är ju bara supersöt, och jag tycker hennes röst är lika söt som hon själv, även när hon pratar.

När de två gjorde sina första auditions tänkte jag "oh yes!", vilket jag inte tänker särskilt ofta. Jag tänkte "oh yes" när jag hörde, genom alla år alltså: Jonas Snäckmark, Sara Burnett, Cissi Ramsby, Deborah Sikström, Sibel Redzep, Linda Seppänen, Erik Grönwall, Alice Svensson och Johan Palm. Klart slut. Men jag har aldrig varit så engagerad som jag var 2006, det var ojämförbart det bästa året. Jag kommer fortfrande ihåg när jag satt i soffan hos mamma och ilsket försökte övertala henne att sluta rösta på Johan när det stod ganska klart att han eller Cissi skulle åka ut. "Äh, du gillar bara henne för att hon är lesbisk" sa mamma då. Åh, vilken känsla när hela kroppen fryser till is på en millisekund. Men jag samlade ihop mig och sa neutralt:
"NEJFÖRDETGÖRJAGINTEALLSSLUTAVASÅJÄVLATÖNTIG!" Vilken nostalgi. Sensmoralen är: ibland vet din mamma mer om dig än vad du själv gör. Läskigt, men sant.

Jag är inte själv, jag är ensam!

"Jag bor själv". Har du sagt så någon gång? Det har jag, massor av gånger. Och det är inte korrekt. Bara så du vet det. När jag var liten så var mitt absolut favvouttryck: Kan själv! Jag vet att det finns grammatiska regler och fina ord för det, men man kan beskriva det så här: Man gör saker själv eller man gör saker med andra. Man är ensam eller man är med andra. Så nästa gång någon frågar "bor du själv?" så kan du svara "nej nej, jag har en kille som hjälper mig att bo!"

Så varför säger man inte att man bor ensam då? Kanske för att det låter så...ensamt. När man KAN SJÄLV så känner man sig stolt och duktig och kompetent. Jag kan själv! Men när man inom något sammanhang stämplar sig själv som ENSAM så låter det som "stackars liten tycka synd om hej kom och hjälp mig". Jag bor ensam behöver ju inte innebära samma sak som jag är en ensam människa som det är synd om. Det är lite fult att vara ensam, det är ingenting man vill erkänna. Bra sås reder sig själv, heter det ju, och det kanske är det som är sensmoralen i den här grammatiksagan. Det ligger en viss stolthet i att klara av allting själv, till och med något så abstrakt som att vara.

Personligen bor jag ensam, det klarar jag av alldeles själv. Fast min hund bor ju med mig. Vi bor tillsammans, och det klarar vi av mycket bra om någon undrar. För säkerhets skull klistrar jag in en söt bild på henne här så ingen kan komma och påstå att jag är ensam.

Fast....jag bor tillsammans med min hund. Att personifiera sitt husdjur så pass mycket, hur ensamt låter inte det?

Skit också.