Tänk på vad du bloggar

Idag damp nya numret av Studentliv ner i brevinkastet, det första numret den här terminen. Vilket fick mig att tänka på ett gammalt nummer av Studentliv som hade en artikel om studenternas liv på nätet. Eller egentligen, studenternas liv efter studenten på grund av sitt liv på nätet. Ursäkta mitt krångel. Hur som helst. När man söker ett jobb idag så finns det kanske många sökande till ett och samma jobb. Du har övat på vad du ska svara på arbetsintervjun, du har köpt nya kläder som är alldeles lagom tråkiga, och du har gått igenom ditt cv hundra gånger för att det ska vara så fläckfritt och smickrande som möjligt. Du har ringt dina referenser och påminnt om att de ska säga BRA SAKER om dig, och du tycker att det kommer att bli lätt som en plätt att håva in jobbet. Men trots alla ansträngningar har du kanske redan grävt en grop åt dig själv, och den gropen är ditt jag på internet. Sorgligt nog kan ditt cv ha mindre betydelse för intervjun än din Pixbox, Myspace, Facebook och framför allt din BLOGG. Med ett par musklick och google-sökningar kan arbetsgivaren få fram ord och bilder som får dig att se ut som en helt annan person än du gör på arbetsintervjun.

Några av Studentlivs tips för att klara granskningen:
- Var ärlig
- Googla dig själv
- Blogga med omdöme
- Ha sunt förnuft på nätet

För min egen del är jag inte särskilt orolig. Jag har skrotat min pixbox eftersom hälften av alla kommentarer jag fick var "Usch vilken hemsk bild, ta bort bort bort!" och dylikt, plus att det känns läskigt att fyrahundra människor har kollat in bilder på mig i mer eller mindre smickrande situationer, utan att jag har en aning om vilka de är. Jag har gjort min facebook stängd för alla utom mina vänner, och jag tvivlar på att nån av dem kommer att anställa mig. Plus att min facebook är ganska ointressant. Och det här är ju min blogg. Jag skriver inte ut mitt namn, jag skriver inte ut namnet på ställen jag jobbat på, min chef eller dylika personer. Självklart går det att räkna ut vem jag är, om man inte redan visste det när man gick in på bloggen från början förstås. Men du kommer inte att komma hit genom att googla mitt namn, vilket också beror på att jag har samma namn som en halvt bortglömd sångerska(tack mamma!).

För jag vill att min blogg ska vara så fri det går, även om det finns en miljon saker jag inte kan skriva om fast det brinner i fingrarna. Men jag vill kunna komma hem, på skitdåligt humör, och skriva av mig litegrann utan att jag måste behöva bortförklara de orden i en arbetsintervju långt in i framtiden. "Ja just det, jag har rint din referens här, är det samma som är beskriven som 'det jävla kukhuvudet' i din blogg? Okej, bara så att jag är på rätt spår!" Lite onödigt kanske.

Nu ska jag gå ut i det strålande höstvädret med mina två lopphögar och sen kanske jag ska plugga lite spanska glosor? Nej, jag skojade bara, jag ska se på Dead Like Me och äta Satsumas.