I knew it!

I Metro Teknik kan man läsa en artikel om rätt klädsel för jobbintervjun. Vilken fruktansvärt deprimerande artikel. De har även gjort om en kille och en tjej som ser för "fel" ut för att få nåt jobb. Jag har inte tidningen framför mig men tjejen hade jeans och munkjacka tror jag, killen hade jeans och en tröja som jag inte ens kommer ihåg hur den såg ut, så trist var den. Efter förvandlingen såg tjejen ut som en liten tant. Hon hade lila klänning som slutade vid knäna, en menlös kavaj och fula svarta skor till. Killen såg i princip likadan ut, men han hade svarta byxor. Deras outfits kostade över 4000 spänn var.

Detta ska man enligt Metro ha på sig på intervjun (som kvinna):
1. Spets
2. Kavaj
3. Kostymbyxa
4. Luddiga koftor
5. Skor med inbyggd kilklack

De andra tipsen inkluderar: inte visa för mycket hud, stick inte ut, väck inte uppmärksamhet och var snygg i håret och putsa skorna.

Are you fucking kidding me?!

Egentligen är det bara en bekräftelse på vad jag redan vet: var så menlös och stereotyp som möjligt, då får du jobb.

På nätet finns det tyvärr inte med, men några företagschefer eller dyl. fick kommentera vad de tyckte om tipsen och allmänt om klädsel vid intervju och på arbetsplatsen. Männen var ganska neutrala och menade att hel och ren är ändå viktigast. Men kvinnan sa, även om jag inte minns citatet ordagrant: Det värsta jag skulle kunna tänka mig hos en intervjuperson är om den sticker ut utanför normen.

Jaha ja. Nu ska vi kika i min garderob. Spets? Javisst, på mina underkläder. Kavaj? Japp, jag har faktiskt TVÅ. Kostymbyxa? No way. Luddiga koftor? Jodå, och hellre skulle jag dö än släpa min noppkofta på arbetsintervju. Skor med kilklack? Jag har faktiskt ett par längst inne i garderoben. Jag blir lång som en giraff i dem och jag kan inte gå i dem utan att se både sinnessjuk och bajsnödig ut, samtidigt!

Spetskläder och kostymbyxor rensade jag ut för väldigt längesen, och jag vill aldrig ha tillbaka dem. Och nu vill jag poängtera att jag inte är en butchflata som sådan. Jag äger både kjolar, klänningar, rosa fluffiga små plagg i olika former och annat smått och gott. Men jag vill inte ha dem på mig när jag jobbar!

Jag måste vara en liten smula dum i huvudet. Varför ska jag ta en magisterexamen i psykologi??? Det finns en snöbolls chans i helvetet att jag kommer att kunna få nån som helst jobb inom min kvalifikationsnivå utan att kompromissa med mig själv. Jag kan sitta här och elda upp mig hur mycket som helst, men man kan väl ge sig fan på att jag i slutändan kommer att plocka ur piercingarna, klippa praktiskt page, dra på mig en DRÄKT utan att mena Bunnykostym och klicketiklappra iväg med en portfölj under armen till mitt jobb på mitt beiga kontor dag efter dag tills jag hänger mig från takfläkten i min egen slips.

Jag önskar att tiden kunde gå lite fortare. Att vi direkt kunde snabbspola fram till den tid då piercingar och tatueringar kommer att vara helt okej, även på Reinfeldt, Ohly och company. Ja, och Jojo då. Som ni kanske vet så var det otroligt slampigt att visa fotlederna förr i tiden. Allt bortom det var rena hårdporren. Men tiderna förändras, och människorna också. Med tanke på att både Poppen och Aeon har fullbokat för tatueringar i flera månader framöver så försöker jag tänka positivt.

Hur får butchflator jobb som vd och liknande? Eller bara jobb på vilket företag som helst med klädpolicy? Hur lyckas man få en uppsatt poistion i baggy jeans, collegetröja, slips(för uppklätt för tjejer!) eller med rakad skalle, sleeve-tatueringar och septumpiercing? Ni som anser att ni har det, snälla berätta om hur fan ni lyckades!

Jag gillar att se på NCIS, det gör jag verkligen. Men istället för alla dessa mord och utredningar skulle jag vilja se en specialinsatt episod kallad: Hur Abby fick sitt jobb.

Läs hela artikeln här.