Alltid är det nånting

Efter att ha hunnit glädja mig över min nya besittning i hela två timmar meddelar min kära mor att jag måste bli inneboende med min mormor. Inte i tid och evighet, nej nej. Men i två veckor, vilket är nästan samma sak. Mormor blir nämligen utan toalett i sin lägenhet i januari och eftersom hon då är 86 år fyllda så är det tveksamt om hon orkar ta sig till ersättnings-toaletten längst ner och längst bort i källaren i hennes hus. Därav situationen. Missförstå mig rätt, jag älskar min mormor väldigt mycket. Men vi är liksom lite...olika. Som personer. Till exempel vill mormor att jag ska ha på mig mössa och långkalsonger året runt, vilket jag har lite svårt för.

Hon blir även orolig när jag kör bil, eftersom jag kan köra ihjäl mig. Hon blir orolig när jag åker till Luleå, för där finns det knarkare. Hon blir orolig när jag är ute och går när det är mörkt (det är ALLTID mörkt i norrbotten på vintern!) eftersom det kan finnas lömska våldtäktsmän i buskarna, och hon blir även orolig när jag åker buss eftersom hon läst en artikel och en tjej som blev överfallen på en busshållplats.

Lite olika, som sagt. Men det lär väl lösa sig. Detta kan ju faktiskt vara ett perfekt tillfälle för mig att ta en välbehövlig tripp söderut, låt säga Falun? Man ska ta chanserna när man får dem!

För övrigt känns det inte alls roligt att ha klarat tentan när varken Ellifiore, Räkan, Will eller Grace klarade den. Vi hade ju kunnat peppa varann, gnälla ut och komma igen med full kraft i december. Nu känns det mer som att det blivit ett missförstånd nånstans, som att jag verkar smartare än jag faktiskt är. Jag har helt enkelt finslipat ordbajsandets konst! Ovärdeligt vid tentatillfällen.

Dagens Sex and the City-fråga:
- In a world where leaving each other seems to be getting more and more frequent, what are the break-up rules?