Min nya blogg

Nu har jag startat en ny blogg. Jag har döpt den till "To read or not to read" eftersom den ska handla om just böcker. Jag läser en hel del så nu har jag fixat en blogg så jag ska kunna hålla reda på vad jag läst och vad jag tyckte om boken, och även på de böcker jag inte ens orkade läsa klart för att de var så usla. jag har inte riktigt bestämt formen för min bok-blogg, men det kommer väl så småningom. Bloggen är mest till för mig och mitt dåliga minne, men om den skulle få ett par läsare så blir jag såklart jätteglad. Jag litar i alla fall på att Hanna och Ellifiore kommer att läsa den, för jag vet att de är mina trogna fans. Jag ska försöka uppdatera den så fort jag läst klart nåt intressant. Bloggen hittar du HÄR.

I övrigt rullar livet på. På måndag börjar jag sommarjobbet och jag har verkligen längtat efter att få jobba, och gruvat mig för att gå upp så tidigt. Hanna jobbar och sliter på sin praktik och jag är jättestolt över henne, men vi längtar båda tills den är slut och hon kan söka sig till nya projekt som ger lite mer. Jag och Elli ska börja hårdträna igen, det är ju aldrig för sent att börja sitt nya liv. Och snart är Jessy i norrbotten igen! Jag har saknat henne så mycket! Med Jessy har man alltid skoj!

This is the year.

Nu är det 2010. Gott nytt år på er alla! Jag och Jessy firade nyårsafton tillsammans i bästa stil. Vi fixade hemmagjord klyftpotatis, marinerad fläskfilé med sallad och massa dricka. Sen drog vi på volymen, fixade oss och åkte till Luleå för att gå på klubb Make Out. Succé! Jag blir varm i hela hjärtat av att gå på Make Out. Tyvärr var vi tvunga att gå lite tidigt för att hinna käka nattamat och hinna med nattbussen hem, men det var ändå så jävla roligt.

Kvällens bästa replik:
Jessy till okänd kille vi dansade med: Så, är du H, B, T eller Q?
Killen: Äh, jag bara glider omkring.

För mig är det precis vad som är så kul med att gå på Make Out. En massa totalt olika människor som sjunger karaoke, dansar, dricker, hånglar, och för dem med lite flyt, knullar på toaletten. Och allt är liksom helt okej. Det blir inte bråkigt, äckligt, tafsigt, aspackat. Man kan åka hem med en mysig känsla i magen, även om jag själv inte hörde till dem som knullade på toaletten utan höll på en mer påklädd nivå.

Nu är det alltså ett nytt år, och det känns bra. 2009 var förjävla trist. Inget mer 2009! Jag har höga förväntningar på 2010. Snart kommer Hanna till mig. Awesome! Det längtar jag såklart mest efter, att ha min älskling hos mig. Förutom det så ska jag som sagt bli smal i år, och tro inte att jag inte menar det. It's a fact. Jag ska även ta min magisterexamen i psykologi, det känns som att det är dags för det.

Jag har inte avgett några direkta nyårslöften, jag har mer intagit en nyårsattityd. Jag ska göra MER. Träna mer, plugga mer, jobba mer, supa mer, hångla mer, knulla mer, städa mer, nätverka mer, skratta mer, läsa mer, lyssna mer, lära mig mer, säga ifrån mer, stå upp för mig själv mer. MER helt enkelt. Try a little harder, to be a little better. Det är vad jag förväntar mig av mig själv i år. Och kanske jag även blir lite mer blond. Jag vet inte om hårfärgen spelade in men igår hade jag hur som helst jävligt roligt. Så jag hoppas ni kära läsare har ett hott nytt år (ingen felstavning där inte) och att ni kan hålla era nyårsförhoppningar.

It's so weird
I was just about to leave here
To say OK, they finally got me.
I give in
Oh I knew there must be something
meant for me out there
I just didn't know where to begin

You smile and then you lead me into the dance floor
I can feel that something's starting
Starting soon
Been so tired, haven't slept a night since 1994
Doesn't matter now we're on the move

'Cause this is the year,
this is the year it all will happen
It's finally here,
I have been waiting all my life.
So put on your coat,
it's time to go,
it's time for take-off
I think I can say without a doubt
This year is mine.

Bra initiativ!

Ellifiore har bestämt att vi ska börja kramas, vilket jag tycker är ett mycket bra initiativ. Jag har alltid haft lite svårt med att kramas, inte för att jag inte vill, men för att det är...svårt. Av nån anledning. Men övning ger ju färdighet, så nu ska jag öva mycket på det. Jag brukar förstås öva mycket med Hanna men de kramarna brukar alltid övergå i lite andra grejer.
Let's hug it out bitch!

I'll get by with a little help from my friends

Energi: Noll
Motivation: Noll
Färdiga sidor i CD-uppsatsen: Noll
Pengar: I teorin några slantar, i praktiken som alltid noll

Efter lite förfrågning på uppdatering klottrar jag ner några rader. Jag har ingen lust att skriva när jag inte har lust med nånting, rent generellt. Jag vill inte sitta och negga ner bloggen, jag är väl inte fucking Linda Skugge heller. Så då blir det lite glest. Har man inget snällt att säga ska man hålla käften, brukar andras mammor säga ibland. Tur att jag inte följer det rådet, då skulle jag ju aldrig få prata.

Tur att man har galna katter, fina vänner och en underbar flickvän som får en att gå upp på morgonen...eller eftermiddan eller när det nu blir. Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst... Men snart drar jag från hålan och ner till de soliga tropikerna...eller i alla fall Falun. Jag hoppas det kommer göra nån slags underverk för min vacklande mentala hälsa. Nu ska jag praktisera lite självtröst genom att se den vidriga tv-serien om familjerna som har en miljon barn.

I'm tired of breathing
Tired of feeling
Tired of looking at the past for meaning
Tired of running
Tired of searching
Tired of trying
But I'm not tired of you

Grattis Ellifiore!

Nu är Ellifiore 23 år, ett år äldre och mycket klokare alltså. Och det ska hon fira genom att, trots sin envisa förkylning, egenhändigt baka en prinsesstårta. Det har hon faktiskt lovat mig, och det är väldigt imponerande. Som tack för det hänger jag ut henne med namn och bild i min blogg, kan man få en finare present? Hipp hipp hurra!

Nej, jag skojade bara. Jag ska köpa nåt vettigt bara pengarna börjar rulla in nån gång. Det börjar bli dags nu CSN! En klapp på axeln till er som inte har möjlighet att komma till födelsedagsbarnet imorgon. Man kan inte alltid ha tur. Personligen är jag smått stolt över att vara den första att ha gratulerat henne, till och med före hennes käre sambo. Hell yeah!

Ibland bara måste man

Rubriken är titeln på en bok i min bokhög som jag ännu inte har läst, den kändes ganska passande. Ibland bara måste man lägga upp en bild, denna gång en bild som inkluderar mig, fast jag sällan brukar göra det i bloggen. Den här är en av de alla roliga bilderna från julfesten. Jag fattar inte hur det blev såhär, men tydligen är jag lite av en spotlight-slampa. Angel ser allt lite läskig ut där hon smyger fram ur skuggorna. Creepy...

På tal om bilder så har jag kollat igenom alla jullovets bilder, det finns sjukt många roliga. Kanske man skulle sluta mesa och lägga upp några här? Eller?
Fin-roliga och inte ful-roliga bilder, för annars blir man kanske halshuggen...
Men INTE från ett par dagar före jul då vi träffades hos mig. Vi ser totalt mongo ut allihop, på varenda bild. Inget ont menat, men vi ser ut att vara mycket gravt mentally challenged...men roligt ser vi ut att ha! Lite trasiga, och knasiga, är vårt trasdocksgäng...

Slut, nytt, och det däremellan

Gott nytt år först och främst. Jag har inte riktigt hunnit "känna in" det nya året än, men det ska i alla fall inte bli som i Hello Saferides låt: "January first and it's already clear, it's gonna be another shitty year."

På annandagen blev det partyparty (grattis Chessy!) med pusskalas (vi blev gripna av den kosmiska kärlekens kraft), och det var rktigt roligt och välbehövligt att få supa ner sig lite och träffa mina kära polare, även om jag höll på att tippa baklänges några gånger (antagligen en fin vink att banta ner baklasten en smula...). Sen dess har vi hängt hos Ellifiore och blivit bjuden på lyxig nyårsmiddag och även firat Jojo som fyller år idag (hipp hipp hurra gamla polare!). Vi gick ut på Ice, vilket var helt okej men stället är alldeles för stort. Musiken var dock grymt bra!

Igår skjutsade jag också min älskling till flygplatsen, vilket jag verkligen HATAR. Jag vill att hon ska komma tillbaka NU. Det känns som att det blir värre för varje gång. Som att livet övergår från färg till gråskala. Men det har varit helt fantastiskt att hon varit här och firat jul och nyår med mig, och det har varit ännu mer fantastiskt att hon stått ut med mig och min familj. She is one of a kind. Med världens skönaste händer, vilket mina kompisar också fått känna...på sätt och vis. Jag ska boka resa ner till Falun så fort jag får pengar nästa gång, det ska bli skönt att komma härifrån. Det är jätteroligt att ha Hanna här men när jag är hos henne är det som att vara på semester, plus att jag får komma ifrån min familj vilket aldrig är fel.

Nu blir det back to basics antar jag. Uppsats ska skrivas, omtenta ska avklaras, spanskatentor ska göras och så vidare i all oändlighet. Den här terminen kommer nog bli hårdast av alla. Jag har inte hunnit känna in det heller.

Jag hade bakis-tv-dag idag och kollade på "Spa of embarassing illnesses", ett alpläger där deltagarna ska försöka bli fria från diverse jobbiga åkommor typ ständig diarré och sånt mysigt. Hur som helst, deltagarna skulle ta med sig ett föremål som beskrev dem själva så bra som möjligt, och det var ganska intressant. Jag kom fram till att som det känns nu skulle mitt föremål bli ett snöre. Antingen fullt av knutar och trassel, eller helt...rakt. Inte rakt som i problemfritt utan mer som det där sträcket som uppstår på monitorn när hjärtat slutat slå...Eller inte så heller, det lät ju väldigt positivt. Vissa dagar ser det ut som på andra sätt, som på bilden ovan. Vilket kan vara en metafor för att saker och ting blir vad man gör dem till, eller kanske för att saker och ting kan förändras. Om man ser möjligheterna alltså, och inte bara ett jävla snöre.

Vi avslutar djupsinnigheterna med ett sanningens citat:

Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus.

Vad det betyder? Jamen googla människa. Det är faktiskt 2009 nu.

Oh my taco

Igår var det brudmiddag hos Ellifiore. Det var en kombinerad välkommen-hem-och-adjöss-igen-middag eftersom Angel är hemma från Irland men lika snabbt åker iväg igen, och för att Chessy flyttar till Borås för att bli ännu mer awesome på att sy och designa. Det var alltså jag, Ellifiore med sambo, Chessy, Angel och även Ohana. Alla utom Jojo alltså, som svek oss till förmån för en ondskefull omtenta. But you were with us in spirit babe!

Det var sådär trevligt och nostalgiskt som det kan bli ibland. The end of an era, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Angels quornfärs smakade himla gott, kanske jag ska våga mig på en vegetarisk rätt nån dag när jag har pengar och har råd att köpa ingredienser.

Jag och Angel sov hos Ellifiore, vi sov typ två och en halv timme precis som man ska.

Ellifiore (mkt förföriskt): Vi kan ha pyjamasparty. Men jag ska inte ha nån pyjamas...

Vilket hade varit en superbra början på en lesbisk porrnovell, jag får nog ta och skriva en sån någon dag. Idag har mamma som sagt fyllt år vilket har firats på vanligt sätt. Om man inte räknar med när jag välte en schwarzwald-tårta upp och ner inne i mitt kylskåp. Helvetes jävla skit viskade jag tyst. Nej det gjorde jag inte, jag vrålade ut det medan grädden rann mellan våningarna i kylskåpet. Så om nån vill bli bjuden på schwarzwald(kan inte begripa varför jag utsätter mig för ansträningen att försöka stava det två gånger i samma inlägg...) så kan ni tyvärr glömma det. Men det finns en hel massa prinsesstårta kvar, kom och smaka vetja. Men kom ihåg, fika betyder inte dejt. Så nu är det klart.

Bilden: Kolla vilken underbar prinsesstårta! Om jag skulle bli bjuden på en sån, men krona och allt, så skulle jag bli helt hoppetossig. Bara så ni vet. Jag fyller år den 18e oktober. Bara så ni vet.

Alla pratar om mina bröst alltid

Enligt Ellifiore i alla fall. Mycket tänkvärda ord, liksom Jojos: "Åh vad jag är fuktig!" tätt följt av "Jag vill ha kuk!" och "Nu ska jag gå och bajsa!"

De fyra dagarna har i stort sett varit fokuserade kring gnäll, bajs, skavsår, hunger och kåthet. I blandad ordning. När jag tänker tillbaka på Priden så känner jag det som ett varmt lurvigt ludd kring hjärtat, trots att det just då kändes som att vi hade ett jävla oflyt.

Torsdagen var ganska lugn och skön, vi åt på Donken, köpte sprit och softade på vårt vandrarhem i Gamla Stan. På kvällen åt vi på en inhemsk restaurang med betoning på hemsk. Det underliga är att vi faktiskt kom tillbaka dit två gånger till! Kan bero på att när vi väl började leta efter matställe var vi alltid bakis, irriterade, gråtfärdiga, utsvultna, dödströtta och hade grymma smärtor i fötterna. Den läxan lärde vi oss aldrig tyvärr.

På fredagen blev vi bjudna på jättegod lyxig lunch på hotell Sheraton, de hade övervakningskameror i matsalen och kod till toaletten. Godaste maten på hela veckan och trevligt sällskap också. På kvällen blev vi packade och vinglade iväg på klubb där vi dansade som galna på ett dansgolv utan luft. Det kändes som att andas in ren svett, underbart! Ellifiore och Jojo slängde paltorna, jag var lite mer pryd. Skäms på mig. När vi satt på tunnelbanan kom en artig ung man fram och frågade "inte ska ni väl redan åka hem?" varpå Ellifiore lika artigt svarade: "SKA JAG SPY PÅ DIG ELLER SKA DU LÅTA MIG ÅKA HEM OCH SOVA FÖR FAN?!" Den unge mannen avlägsnade sig hastigt.

Vi försökte ta oss in i Pride Park på fredagen, tyvärr hann 15 000 personer före så vi fick sitta i gräset en stund och sen gå hem. På lördagen var vi kollektivt bakis, kom igång alldeles för sent, svor och bråkade med våra Sailor Moon-dräkter och slank in i paraden vid Skeppsbron. Vart i paraden vi gick har jag ingen aning om. Före en vit häst och en brandbil. Typ.

Äntligen förstår jag hur kändisar känner sig. Jag log och vinkade frenetiskt á la Drottning Silvia tills vi kom fram till parken, halvdränkta och med olidligt ont i fötterna, men jag fick världens kick av det. Vi fick också vårt första trogna fan!Sen gick vi en sväng i parken men jag längtade mest efter att få gå hem, strippa och sova i ett dygn. Uppmärksamheten fortsatte på tunnelbanan vilket inte kändes lika roligt. Paraden och parken är som en fristad, en egen liten kärleksbubbla, men så fort man kommer därifrån vill man bara peka fingret och börja svinga telefoner åt alla jävla människor som glor. Det är också en märklig känsla att möta ett leende ansikte och en kamera och hurrarop på sin högra sida, för att sen titta åt vänster och möta blicken hos en av de relativt få nazister som tittade på paraden, och verkligen känna hatet som laserstrålar mot en, och veta att om han hade en k-pist så skulle han med glädje meja ner oss alla på grund av vår kärlek. Mäktigt och märkligt.

På kvällen var det fest på Gina. Jag var så jävla taggad! Tyvärr. Efter att ha stått i kön och trängts i ca en timme utan att ha kommit ett dugg närmare ingången klarade Ellifiore inte av nåt mer så vi åkte hem. Trots förköp. Kan inte komma ihåg att jag nånsin blivit så grymt besviken, jag orkade inte ens gnälla. Men på nåt sjukt sätt så var jag lite glad också. Inte just då, men när jag stod i den uppretade brudmassan så trivdes jag som fisken i vattnet, kan man säga. Jag tryckte tillbaka klaustrofobin och panikkänslorna och lutade mig tillbaka (vilket var enkelt eftersom jag helt enkelt satt fast mellan x antal tjejer) och njöt av att vara omringad av flator på alla sidor med min heta flickvän framför mig. Fast jag njöt väl inte så mycket att det var värt 150 spänn plus taxi-kostnader. Men ändå. Jag är helt svältfödd på homosar, det är fanimej sorgligt.

Söndagen blev ganska oinspirerad och låg först, men jag och Snyggingen fikade med trevligt folk i Kungsträdgården vilket var ett bra slut på helgen.

Notes to self:
- Veckopass var totalt onödigt. Plus att mitt satt så löst så jag lätt hade kunnat dela det med nån, det nästan gled av handen hela tiden.
- Alla ställen vi åt på hade äcklig och skitdyr mat. Nästa gång behöver man en guide till var man kan få ett vettigt mål mat utan att bli ruinerad.
- You snooze you loose. Bakfylla är ingen ursäkt för att kravla sig ur sängen vid ett när man är på semester. Och ska man gå på nån klubb måste man ut tönt-tidigt för att ha en chans att komma in.
- Planering planering planering. Har i efterhand upptäckt en massa föreläsningar och andra happenings jag totalt missat för att jag varit helt clueless. Skylla mig själv alltså. Bakläxa!
- En grupp som ska leva i symbios i x antal dar måste innehålla minst en bestämd och målmedveten individ, typ Ohana. Nån som kan peka med hela handen och fatta svåra besluten ibland.

Sammanfattningsvis. Min Pride-oskuld är förlorad och det kan ju vara lite knivigt men jag tror att det kommer att bli skönare och skönare för varje gång. Jag har också stenkoll på mina kära vänners bajs, mens och kukvanor, vilket är ett tecken på att vi är nära vänner. Kanske. Och nu har jag lite kramp i mina pekfingrar så jag ska sluta valsa en stund, krypa ner i soffan och kika på So You Think You Can Dance.

Kram på er. Jag har fått massa kramar i helgen, jippi! Är ganska kramig av mig, typ monchichi. Mjuklurvig och brunögd sisådär. Och övertrött. Äh.

Bild: Första gången ever i min blogg! Bild på Sailor-hjältinnorna i paraden! Halvdränkta små kissekatter är vi! Men snygga! Det fick vi faktiskt höra.

27 dresses och Itty Bitty Titty...

Nu har jag sett den, det har väl alla andra redan gjort men i alla fall. Jag tyckte den var helt okej, en ganska ordinär, lagom förutsägbar chick flick utan större överraskningar. Den lyftes för mig av Katherine Heigl, jag tycker hon är en fantastisk skådis. Men jag kan inte riktigt komma överens med hennes nya hårfärg, jag satt och störde mig på den hela tiden. Blond och brunögd ska hon vara, så det så. Annars har jag inte mycket att säga om filmen, utom att jag blev supersugen på att gå på bröllop! Har bara varit på ett enda i hela mitt liv och då var jag typ 11. Så ta och gift er nu för tusan, och bjud mig! Men jag tänker icke klä mig i vansinnesklänning, glöm din dröm.

Har också sett klart en film som var typ raka motsatsen till 27 dresses, nämligen Itty Bitty Titty Committee. Jag var lite skeptisk i början men jag tinade upp ganska fort. Tycker ändå att huvudpersonen var ganska mesig, men det får man ta. Det fanns gott om tuffa brudar annars i filmen, bland andra Carly Pope(Sam i Popular), Leslie Grossman(Mary Cherry i Popular), Daniela Sea(Max i L Word) och Deak Evgenikos(inte känd, bara snygg). Den är helt klart sevärd även om man inte är lika förtjust i The dykes in shining armour som jag är. Rebellisk kvinnokamp känns alltid som en liten kick, särskilt efter att ha sett bröllops-orgien jag såg innan.

Avnjuter min lediga helg så mycket det bara går. Nästa vecka jobbar jag nämligen 6 dagar, blää. Kommer dessutom att jobba väldigt mycket med en tjej som jag inte fick särskilt bra vibbar från, inget bra första intryck. När jag sen försökte prata med henne blev det ännu värre. Men det är bara att bita ihop och gilla läget. Mindre än 3 veckor till Pride nu! Egentligen skiter jag i hela jävla skiten just nu, vill bara mysa med min tjej precis vart som helst, jag börjar bli helt nedbruten av hångelabstinens. Distansförhållande är bara ett kodord för långdragen tortyr, men jag har hört att jag har bra tålamod.

Grattis i efterskott Ohana som nu är äldre än hon var i förrgår! "Ja må hon leva så länge hon får!" som pensionärerna sjöng för en farbror i veckan. Men vad sjutton vill du ha kvinna?? Vi SKA köpa nåt åt dig, och om du inte önskar dig nåt blir du stuck med en hemvävd duk eller en gräddsnipa eller ett vindspel! Bara så att du vet.

MÅNPRISMA, FÖRVANDLA OSS!

Först av allt: Tack, Chessy! Tack för all hjälp! Nu har vi varit en eftermiddag, kväll och halv natt hos Chessy medan hon har hjälpt oss med våra Pride-dräkter. Och de är i princip klara! Lite pyssel och trassel kvar som vi själva kan klara av. Kjolar har kortats, urringningar har fördjupats, toppar har tajtats. We are ready to rumble!

Om du inte redan fattat det så ska vi föreställa Sailor Moon och hennes sailorhjältinnor, med Ellifiore som huvudperson! Kanonbra idé om jag får säga det själv. Jojo är Mercury, Hannasöt är Mars och själv är jag Jupiter. Nu saknar vi bara schyssta tiaror och en liten Luna-kisse så är vi all set. 26 dagar kvar!

Är skitglad att Ellifiore och Jojo ens vill följa med på Priden. Det är ju inte riktigt deras forum om man säger så, vilket absolut inte kommer hindra mig från att hitta ett antal sexiga flator som kan hångla upp dem, hehe. Vi ska ha så jävla roligt. Och jag kommer äntnligen äntligen få träffa Hanna! Det har aldrig gått så här många dar emellan förut, och det är ren tortyr. Jag behöver mitt syre, min livslust, min drog, min älskling! Fatta att jag är avundssjuk på alla, precis alla, som bor närmare sin älskling än 85 mil. Å andra sidan har vi det fucking jävla bra ändå, mycket bättre än många andra som ser sin käresta varje dag. Vet inte om det är uppmuntrande eller tragiskt, men så är det i alla fall.

Och nu kära kottar ska jag, på mitt vanliga halvstörda vis, äta nattmacka i form av pommes frites med massa ketchup, och ett glas citronsaft till det.

And yes. I was a special child.

You'll get by with a little help from your friends...

Ett år idag.

Ett år sedan idag. Ett år minus en dag sen jag fick mitt livs värsta telefonsamtal på min andra introdag. Det är så fruktansvärt skarpt. Jag minns hur jag och Hanna faktiskt somnade i telefon natten till den 20e. Innan dess hade jag ringt Minna eftersom jag ville ha hjälp att göra ett armband till Hanna. Mobilen var avslagen. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Jag skickade ett av våra vanliga flum-sms. "Var håller du hus din gamla tax?" Sen somnade jag som sagt i telefonen. Därför ringde inte alarmet, mina jobbarkompisar fick inte tag på mig, jag kom två timmar för sent och jag minns att jag tänkte: "det här kommer bli en jävla skitdag." Hade ingen aning om hur rätt jag hade...

Hade ett missat samtal från Minnas pappa, det stod bara "Twinny" i displayen och jag blev irriterad eftersom jag trodde hon ringde fast hon visste jag var på jobbet. Sen ringde hennes pappa direkt till avdelningen strax före tio på morgonen. Jag tog samtalet inne på kontoret. "Hej det är Dan. Minna...är död." Sen hörde jag inget mer, nåt om ett badkar och nåt annat, men jag tänkte bara "nej nej nej nej". Jag började gråta och skaka i hela kroppen, jag vacklade ut från kontoret och förklarade för mina något chockade jobbarkompisar att jag var tvungen att åka hem för att min bästa vän var död. Sen ringde jag mamma som hämtade mig, och vi åkte direkt till Minnas pappa. Jag erbjöd mig att ringa till våra gemensamma vänner. Jag vet inte varför egentligen, jag bara gjorde det utan att tänka. Jag ringde en efter en, och alla lät så ovanligt glada när de svarade, det var som knivar i hjärtat, jag ville bara lägga på igen. "Oj vad roligt att hon ringer, det händer ju inte alltför ofta!" typ, alla vet att jag har telefon-allergi. Jag kommer ihåg vad alla sa, om de grät, när de grät, vad jag sa, det är så glasklart som om jag gjorde det imorse. När jag ringde Will skrattade jag och grät samtidigt, hade hunnit bli halvt hysterisk.

Sen träffades vi hos Ohana och drack så mycket vi kunde från vindunken men blev knappt ens fulla. Pratade och skrattade och nästan-grät och gjorde allt utom att fatta vad som faktiskt hänt. I alla fall jag. Varför skriver jag det här? Det vet ju ändå alla som räknas, på ett ungefär. Varför ägnar jag ettårsdagen till att skriva ett fucking jävla protokoll? För jag vet inte vad jag ska skriva, men jag måste skriva. Har inte ens tänkt så mycket på det idag som jag trodde. Det gjorde jag inatt däremot. Somnade vid halv fyra och hann vakna tre gånger helt svettblött och med hjärtklappning innan alarmet äntligen ringde kvart i sex så jag fick stiga upp och slippa pinan.

Ett år, vart kommer man på ett år? Har nån gått vidare, räck upp en hand. Jag går inte vidare, jag bara går och går, så känns det. Vem är det som går och går och slutligen går in i dörren? Jag kanske, fan vet. Allt jag känner är för stort och för mycket, alla ord blir klyschor. Jag älskar dig, jag saknar dig, jag klarar mig inte utan dig, förlåt mig, kom tillbaka. Det är ju vad man alltid säger. Men det är vad jag skulle säga om jag kunde. Varför är man så jävla dum och dålig och rädd och feg? För jävla feg och dum för att ens en enda gång säga: "du får inte göra såhär för vi älskar dig och vi orkar inte utan dig för vi behöver dig här och du är så jävla viktig för oss och du måste alltid finnas kvar, och jag finns alltid här för dig vad det än gäller." Om vi nu är så jävla bra människor och vänner varför försökte vi inte mer? Varför försökte vi inte alls? Man kanske inte kan rädda nån men fan ta oss för att vi inte ens försökte. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det och det borde jag inte göra heller för jag har ju tydligen inte lärt mig ett skit av det heller. Inte ett skit på ett helt år. Utom att saker och ting verkligen inte är som på tv, och att livet är det som pågår medan man pysslar med annat.

Och nu ska jag trampa ut alla de här tankarna på spinningcykeln och sen kanske jag inte kommer orka cykla till graven och det kan faktiskt tänkas att jag är så fucking jävla dålig, men jag vet inte än. Och nu måste jag bekänna nånting också. Förra gången jag var till graven vände jag om tvärt utan att ens gå fram eftersom hennes mammas familj var där och jag orkade inte hälsa eller vara trevlig utan jag ville vara där ensam. Är det dåligt? Jag vet inte. Det gör detsamma nu.

Längtar så till jobbet imorgon. Älskar att jobba. Har anmält mig till vik-jouren i helgen, det skulle inte göra nåt om jag så fick gå långpass och jobba 10 dar på raken. Jo, det skulle det. Men ändå.

Grattis till Per och Erika som gifter sig imorgon. Hoppas de kan glädja sig och inte vara alltför ledsna. Och glad midsommar, om jag glömmer skriva det senare. Besök gärna minnessidan och skriv en rad, adressen står ju här till höger.

Det kallas himlen och jag
har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här
Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Och jag kan bara säga

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp
Fast världen föll som ett korthus
när vi försökte klättra opp
Och vi fick aldrig säga hur vi älskade
varandra
som bara vänner gör

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå...

Filmkväll

Egentligen har jag inte tid att sitta här och lalla, jag har ju filmkväll med Ellifiore och Jojo. Ville bara klottra ner det så att det märks att jag faktiskt har ett liv, ha! Vi har kollat på Linas kvällsbok. Underbar!

Ja, vi är kanske som yin och yang. Han är kåt, jag är torr. Han är glad, jag är ledsen. Han är en kille, jag är en tjej.

Och så har vi kollat in Kallt Byte, den norska skräckisen. Inte så tokig faktiskt, ungefär som amerikanska motsvarigheter. Förutom att det är lite svårt att ta norsk skräckis på allvar, man fnissar så fort de snackar. Norska är så gulligt.

Jojo tycker att Mikael Nyqvist är het och manlig, men inte Brad Pitt. Eventuellt blev hon tappad på huvudet vid födseln men vi älskar henne ändå.

Massa grattis till Angel som firar sin 22a födelsedag på Irland! Hoppas du inte haft alltför mycket otur på fredagen den trettonde!

Tänk att det är söndag varje vecka

Den här helgen har varit riktigt bra. I fredags var jag och Jenny ute med vovvarna och sen såg vi film. Och igår var Ohana jättesnäll och bjöd mig på middag på Thai Siam och sen hade Ellifiore bakat smarriga cupcakes till oss. Väldigt mysigt har det varit. Alla har varit väldigt snälla och bjussiga sen jag deklarerade att jag är väldigt fattig, det var ju inte riktigt meningen men jag är ju glad och tacksam förstås. Jag lovar att bjuda igen när jag har råd! Klurar redan på vad jag ska göra för smarrig middag nån gång i framtiden.

Har känt mig duktig idag eftersom jag har gått ganska långt med hunden fast det är pissväder. Nu får det ge sig! Jag vill ha lite sol och värme. Man blir inte inspirerad till nånting. Inte att blogga heller, det kanske märks. Bla bla och ännu mer bla.

Nu har jag i alla fall inspirerat mig själv till en kopp te, så det ska jag ta och göra. Kanske har jag nåt vettigare att skriva om en annan dag. Eller så inte, vem vet.

Dagens Sex and the City-fråga:
- When it comes to relationships, is it smarter to follow your heart or your head?

Personligen tycker jag att det är bäst att följa hjärtat, hjärnan, och även det man har mellan benen. Det är inte ofta man tar med det, men hjärtat och hjärnan kan inte få bestämma allt! En relation kan vara riktigt Good On Paper när man överväger den med hjärnan. Och det kan vara en fantastiskt fin människa när man tänker med hjärtat. Men jag anser att om det inte suger till på nedervåningen så ska man springa så långt man hinner, för det förhållandet kommer inte att hålla. Och om det håller blir det förbannat tråkigt. Pussy power! Eller? Har jag fel?

Vilken trevlig dag!

Idag har det varit en ovanligt bra dag. Jag tror att jag känner mig "jovialisk". Är inte helt säker på vad det innebär, men så känner jag mig.

Mamma och jag promenerade med hundarna till stan och köpte glass på en uteservering. Tyvärr träffades vi och glassen av en hagelskur men det var inte så illa ändå. Men satan vad vi frös sen.

Sen bjöd Ellifiore på jättegoda vårrullar, riktigt lyxigt med ris och sallad. Lyxigt för mig just nu i alla fall!

Och tidigare ikväll blev jag intervjuad per telefon av Angel, och sen pratade vi om en hel massa annat också.

Allt som allt en riktigt trevlig dag. Som strössel på glassen ska min älskling ringa mig vilken minut som helst. Kanske är hon naken, kanske inte. Hur som helst är hon underbar.

Ska försöka göra upp en budget nån dag framöver. För att jag ska överleva den här sommaren krävs stenkoll på finanserna. Bud-getter är trista att göra upp men praktiska att följa.

Ellifiore och jag spånade också om att börja träna igen. Ärligt talat vore det helt enkelt underbart. Jag saknar det jävligt mycket, särskilt när jag nu bor så nära gymmet och har ofrivilligt mycket fritid. Det har jag förstås inte råd med just nu, men om det löser sig bättre med jobb så hoppas jag att det ska funka. Försöker i alla fall tänka positivt. Då blir man lycklig, enligt forskarna.

Plus att Ellifiore fått världens bästa idé. Smoothies! Gott, nyttigt, enkelt. Jag har ju en mixer som bara står och dammar, aldrig ens använd! Ellifiore har verkligen massa bra idéer. Men kroppen borde kanske tränas liiite, no offence! Idag förvirrade hon mig i fel riktning eftersom hon inte orkade peka åt rätt håll...det var ganska roligt faktiskt.

Mmm...nöjd!

Ja idag är jag nöjd med mig själv. Som fan. Jag har burit kartonger och sopsäckar hela kvällen, och ställt in dem i min nya lägenhet. Men jag har inte behövt klara mig själv, jag har fått ovärdelig hjälp av Ellifiore och Ohana. Tack igen brudar! Tyvärr var Ellifiore tvungen att avvika på grund av ett livsviktigt avsnitt av Bonde Söker Fru. Men hon var mycket hjälpsam i alla fall!

Jag känner mig också jävligt nöjd på grund av att jag fått veta att ca 80 % fick underkänt på tentan. Och jag är alltså tydligen inte en av dem. Det är helt jävla ofattbart faktiskt. Lärarna måste ju förstå själva att de har satt nivån långt över vad de har lärt ut till oss. Skäms!

Jag längtar så jävla mycket tills jag flyttat in och allt är i ordning! Och jag längtar tills Hanna kommer! Det är en sån massa längt så jag får kolsyra i fötterna.

Alltid är det nånting

Efter att ha hunnit glädja mig över min nya besittning i hela två timmar meddelar min kära mor att jag måste bli inneboende med min mormor. Inte i tid och evighet, nej nej. Men i två veckor, vilket är nästan samma sak. Mormor blir nämligen utan toalett i sin lägenhet i januari och eftersom hon då är 86 år fyllda så är det tveksamt om hon orkar ta sig till ersättnings-toaletten längst ner och längst bort i källaren i hennes hus. Därav situationen. Missförstå mig rätt, jag älskar min mormor väldigt mycket. Men vi är liksom lite...olika. Som personer. Till exempel vill mormor att jag ska ha på mig mössa och långkalsonger året runt, vilket jag har lite svårt för.

Hon blir även orolig när jag kör bil, eftersom jag kan köra ihjäl mig. Hon blir orolig när jag åker till Luleå, för där finns det knarkare. Hon blir orolig när jag är ute och går när det är mörkt (det är ALLTID mörkt i norrbotten på vintern!) eftersom det kan finnas lömska våldtäktsmän i buskarna, och hon blir även orolig när jag åker buss eftersom hon läst en artikel och en tjej som blev överfallen på en busshållplats.

Lite olika, som sagt. Men det lär väl lösa sig. Detta kan ju faktiskt vara ett perfekt tillfälle för mig att ta en välbehövlig tripp söderut, låt säga Falun? Man ska ta chanserna när man får dem!

För övrigt känns det inte alls roligt att ha klarat tentan när varken Ellifiore, Räkan, Will eller Grace klarade den. Vi hade ju kunnat peppa varann, gnälla ut och komma igen med full kraft i december. Nu känns det mer som att det blivit ett missförstånd nånstans, som att jag verkar smartare än jag faktiskt är. Jag har helt enkelt finslipat ordbajsandets konst! Ovärdeligt vid tentatillfällen.

Dagens Sex and the City-fråga:
- In a world where leaving each other seems to be getting more and more frequent, what are the break-up rules?

Packad å klar! ...only not.

Jag packar och packar. Jag vill nämligen kunna flytta in i min lägenhet så fort det bara går. Tyvärr verkar det som om rumpnissen som bor där nu har glömt att det från den första december är min lägenhet, och att han inte kan använda den som rumpnissehåla längre. Inte en enda pryl verkar han ha packat, vilket jag märkt eftersom jag snokat utanför hans (mitt!) fönster. Men jag ska ha min lägenhet på utsatt datum om jag så ska slänga ut honom och sälja hans prylar (mycket bra idé för övrigt, ska skriva ner den på en post-it till mig själv).

Jag har en ganska arg liten hund som tror att hon är rottweiler. Idag har hon skällt ut allt och alla, även personer som gått förbi på gatan utanför samt personer på tv. Det blir en aning tröttsamt. För övrigt har jag råkat färga henne lila. Men bara litegrann! På ena benet sådär. Men det är lugnt, det finns säkert jättemånga dvärgschäferliknande gatukorsningar med lila ben!

Jag verkar ha gått in i konstant frusenhet. Satans jävla norrbotten. Och det är inte ens riktigt kallt än. -14 eller nåt sånt idag. Tänk när det blir -30, då kan vi snacka nipple twister! Även norrbottningar mesar till sig över sommaren.

Min pappa mötte tydligen Minnas pappa på Ica idag. De pratade om Minna rätt länge, tydligen. Hur kul kan det vara för honom, stå där och konversera artigt om sin dotters självmord. Säkert min jäkla pappas fel. Han är så otroligt jävla taktlös så det är inte klokt.

Fan vad jag saknar dig Minna. Fan vad frustrerande att jag använder samma klyschor hela hela tiden. Men det är så det är. Jag har fått en hang-up i mitt emotionella centrum. Jag vill komma på nya, bättre, starkare ord som beskriver hur jag känner, men jag får bara fram samma gamla formuleringar, fast flera gånger om. Kanske sagt med högre röst. KANSKE SKRIVET MED STORA BOKSTÄVER. Kanske skrivet med flera utropstecken efter!!!!!!

Men nej. Det hjälper inte. Det blir ändå samma ord. Jag älskar dig. Jag saknar dig. Förlåt mig. Kom tillbaka.


Dagens Sex and the City-fråga:
- In a city like New York, with infinite possibilities, has monogamy become too much to expect?

Ohana

Ohana har lovat att läsa min blogg ofta, och det är ju riktigt snällt av henne. Därför tänkte jag passa på att ägna ett inlägg åt henne.

Ohana är en nära vän till mig, och en himla bra vän också. Hon är rolig, ärlig, rättfram, fierce & fiesty och dessutom snygg. Jo det är viktigt att ha snygga vänner. Man får lite av deras glow på sig liksom, the pussy posse effect. Och hon är skitbra att ha med sig när man ska nånstans, hon är definitivt den ultimata resekompisen. Plus att hon lagar god mat, planerar schyssta fester och hon äter dessutom bulgur och krossat linfrö! Ja det är en sann vän.

Egentligen borde man slå en signal och kanske pinna över och dricka en kopp te. Tyvärr bor jag liite för långt bort för att jag ska orka pinna dit i den snöiga minusgradiga kylan. Men tanken fínns där!

För övrigt kan man undra varför jag använder alias när alla som känner mig direkt förstår vem jag syftar på när jag skriver. Jo, det är för att det är roligt.

Ibland är det inte svårare än så.