Tänk att det är söndag varje vecka

Den här helgen har varit riktigt bra. I fredags var jag och Jenny ute med vovvarna och sen såg vi film. Och igår var Ohana jättesnäll och bjöd mig på middag på Thai Siam och sen hade Ellifiore bakat smarriga cupcakes till oss. Väldigt mysigt har det varit. Alla har varit väldigt snälla och bjussiga sen jag deklarerade att jag är väldigt fattig, det var ju inte riktigt meningen men jag är ju glad och tacksam förstås. Jag lovar att bjuda igen när jag har råd! Klurar redan på vad jag ska göra för smarrig middag nån gång i framtiden.

Har känt mig duktig idag eftersom jag har gått ganska långt med hunden fast det är pissväder. Nu får det ge sig! Jag vill ha lite sol och värme. Man blir inte inspirerad till nånting. Inte att blogga heller, det kanske märks. Bla bla och ännu mer bla.

Nu har jag i alla fall inspirerat mig själv till en kopp te, så det ska jag ta och göra. Kanske har jag nåt vettigare att skriva om en annan dag. Eller så inte, vem vet.

Dagens Sex and the City-fråga:
- When it comes to relationships, is it smarter to follow your heart or your head?

Personligen tycker jag att det är bäst att följa hjärtat, hjärnan, och även det man har mellan benen. Det är inte ofta man tar med det, men hjärtat och hjärnan kan inte få bestämma allt! En relation kan vara riktigt Good On Paper när man överväger den med hjärnan. Och det kan vara en fantastiskt fin människa när man tänker med hjärtat. Men jag anser att om det inte suger till på nedervåningen så ska man springa så långt man hinner, för det förhållandet kommer inte att hålla. Och om det håller blir det förbannat tråkigt. Pussy power! Eller? Har jag fel?

There's no such thing as free lunch

Jag håller fullständigt med. Dock finns det i vissa fall gratis middag, som jag ätit hos pappa idag. Jag försöker verkligen hitta saker som är gratis som jag kan uppskatta. Det är lite svårt, beroende på vilket humör jag är på.

Gratisprylar jag uppskattar:
- Sola och bada. Ha ha ha. Vädret här i Boden kan, om man är riktigt snäll, beskrivas som en bister höstdag.
- Cykla. Se ovan.
- Dricka te. Typ gratis iaf eftersom min älskling har överöst mig med massa te. Tack sötis! Så välkommen hem till mig på en kopp te.
- Titta på film. Kan vara gratis om det görs på rätt sätt. Hehe.
- Supa! Låter konstigt, men jag var dum nog att skicka med en inköpslista när Ellifiore skulle till Alko. Att handla på krita känns smart när man tror att man har pengar. Så kom och sup med mig för all del.
- Läsa. Biblioteket är en smart inrättning. Håller just nu på att läsa en bok om Hells Angels och ska snart börja på en annan om den svenska maffian. Farliga killar det där.
- Gå promenader med vovven. Svårt att säga om det är nåt jag uppskattar eller ej, inte i det här vädret i alla fall.
- Sex sex sex. Att det kommer sist på listan är förstås för att min älskling befinner sig 85 mil bort. Annars är det verkligen den perfekta sysselsättningen för fattiga ungdomar!

Så om ni vet något skoj och trevligt man kan göra som är i princip gratis, tipsa mig! I need all I can get.

GRATTIS också förresten. Till Jojo som fått hångla massor med en snygg hunk, till Angel som vidgar sina vyer ända bort till Irland i sommar och till Ellifiore som vidgar sina vyer ända bort till en trea i huset bredvid! Det är alltid roligt när det går bra.

Abstinens!

Internet är verkligen livsviktigt. Det är rejält frustrerande att behöva gå hem till mamma för att kunna blogga av sig. Det finns en hel del saker jag vill klottra ner men det är inte så lätt. Men jag ska skärpa mig när jag fått internet i hemma hos mig, jag lovar.

Nya lägenheten alltså. So far so good. Vissa saker är förstås less good. Till exempel att Nicki morrar så fort någon går i trappuppgången, alla tider på dygnet. Jag har ofrivillig stenkoll på mina grannar. Och avsaknad av internet förstås. Avsaknad av soffa är ju också lite knivigt. Särskilt eftersom tv-sladden inte räcker från uttaget till tv-n när jag ligger i sängen, mitt eviga tillhåll. Det är den eller en köksstol liksom. Så tv har jag inte, men jag har iaf kopplat i dvd:n så jag kan titta på film. Alltid nåt! Men jag håller på att bli absolut galen utan musik. Det är så tyst, så tyst. Utom igår när Johanna kom förbi och vi tyckte oss höra råttor inne i köksbänken. Det är ju alltid trevligt med sällskap. Jag har även provat på de 2 enligt mig största fördelarna med att bo själv. 1.Gå naken lite hur som helst. 2.Gråta utan att bry sig om ifall nån hör det.

Jag har inte känt mig så glad, konstigt nog. Det kanske kommer. Men än så länge känner jag mig mest lättretlig, gråtfärdig och asocial för det mesta. Som vanligt alltså. Och jag saknar min katt! Jag vill att Lusse ska bo med mig! Att bo ensam med en hund är nästan som att bo med en kille. Jag behöver kattsällskap för att balansera upp intelligensnivån. Nicki är ju förstås betydligt sötare än en kille. Men inte nödvändigtvis hårigare. Det tål att tänkas på!

Igår pratade jag länge med Hanna i telefon. Nu är det 23 dar kvar tills hon kommer. Men jag försöker att inte tänka så. Det känns som många dar. Ibland känns det som att allt jag gör är att slå ihjäl tid tills jag får träffa henne igen. Men nåt ska man väl ha att se fram emot också. Jag ser inte direkt fram emot nåt annat, och nu pratar jag i ett livslångt perspektiv.Trist men sant.

Men nu ska jag inte förgifta någon med min negativa inställning till livet (kan man ha nån annan? Förklara för mig hur i så fall). Jag känner mig faktiskt glad över att det äntligen är december. Julmusik! Pepparkakor! Min pyttelilla julgran! De enorma snömassorna som faller utanför mitt eget fönster och min egen balkong! Och den 26e kommer min bästaste julklapp! Finns det ett koncept som heter julkåthet? Och vad innebär det i så fall?
Jag vet inte, men jag tänker ta reda på det!

I don't want a lot for christmas
There is just onte thing I need
I don't care about the presents
Underneath the christmas tree

I just want you for my own
More than you could never know
Make my wish come true
All I want for christmas
Is you.... <3

Dagens Sex and the City-fråga:
- In a world where everyone’s dying to make a connection, can a relationship bring you back to life?

Trött men pigg

Jag är trött som fan. Har varit i lägenheten och packat upp och packat in. Det tar en jävla tid, men jag trvis med att gå där och pyssla i halvmörkret och röran. Det är lite jag på nåt sätt. Halvmörk och rörig, men inget hopplöst fall.

Nicki är väldigt gullig, men även jävligt jobbig på vissa sätt. Hon verkar ha lika stor blåsa som en guldhamster, hon måste ut och kissa hela tiden. Och hon är en riktigt attention whore, jag saknar min Lussekatt grymt mycket men så fort jag ens försöker klappa honom ska hon vara mitt emellan och ta all uppmärksamhet. Men man förlåter henne för att hon är så söt. Men det märks verkligen att jag inte är nån hundmänniska egentligen. Katter äger världen! Åtminstone borde de det.

Nej, jag orkar inte vara intressantare än såhär. Ska upp tidigt imorgon och packa mig iväg. Ha ha ha. Nej jag ger upp. Alldeles för sent för att dra skämt. Natti natti och sov slött.

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are there certain things in a relationship that one should never say?

Tur att man kan bjuda på sig själv.

Eller vänta förresten, ändra rubriken till "bjuda ut mig själv". Låt mig förklara.

Igår natt gick jag ut med Nicki vid midnatt, så att jag skulle få sova ut lite idag eftersom jag är ledig. Vid sjutiden på morgonen väcker mamma mig och säger att hon tror Nicki behöver gå ut eftersom hon är extremt rastlös och orolig. Mamma föreslår att jag bara ska gå ut på gården så hon får kissa, och gå ut "på riktigt" lite senare. Så jag slänger på mig morgonrock och foppatofflor, eftersom jag just inatt råkade sova iklädd my birthday suit, och knatar ut på infarten. Hunden rusar runt och ser förvirrad ut, och jag uppmanar henne tyst inne i huvudet att för helvete göra nånting så jag får gå in innan nån ser mig.

Som på beställning kommer granntjejen ut, redo att gå till bussen. Nicki blir vansinning och springer mot henne och skäller som en galning. Granntjejen blir nervös och börjar gå väldigt fort, Nicki springer efter, fortfarande vilt skällande, och sist kommer jag, vrålande hennes namn i full galopp med morgonrocken fladdrande i vinden och foppatopplorna mysigt nerplogade i den nyfallna djupsnön. Som pricken över i hade jag inte orkat hitta igen skärpet till morgonrocken utan höll bara fast den lite slarvigt med ena handen, vilket sannolikt bjöd både granntjejen och övriga nyvakna grannar på diverse gratistittar. Som tur var kom Nicki tillbaka nästan på en gång, och granntjejen (Lordi bless her) nöjde sig med att kommentera händelsen med ett syrligt "godmorgon".

När jag kom in erbjöd jag mamma en stycken gratis hund, tillbehör medföljer, medan jag kröp ner under täcket och aktivt ignorerade världen fram tills klockan två nu i eftermiddag.

Det är härligt med djur.

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are threesomes the new sexual frontier?

Söndag nu igen

Är det någon annan än jag som märkt att fenomenet "söndag" tenderar att dyka upp precis varenda vecka? Det är fruktansvärt frustrerande, man blir aldrig fri från det. Det är något med söndagar som får en att vilja låta bli att klä på sig (eller stiga upp över huvud taget), äta skräpmat och undvika all mänsklig kontakt. Mycket fascinerande. Samtidigt har man en smygande obehagskänsla i magen, vilket beror på att efter söndag så kommer alltid måndag. Och det är ju jättejobbigt. Man önskar att söndag nån enda jävla gång skulle kunna följas av nån annan dag än måndag. Kanske fredag? Det låter som en kanonidé!

Hur som helst. Om du träffar nån på stan med lila hår så är det kanske jag. Det är bara ett litet steg på vägen i min makeover-kampanj. Vi får se vad jag hittar på härnäst. Jag har lite mer eller mindre hemliga planer.

Jag släppte lös Nicki idag för första gången. Hon rusade vilt och slog omkull mig, den bedårande lilla byrackan. Hon kom i alla fall tillbaka, och det är ju tur. Nu är hon en trött vovve. Jag ska försöka skyffla henne ur sängen så jag kan bädda rent. Min säng är full med allehanda rester av grisöron, tjurmuskler, märgtugg och annat mumsigt. Myspys.

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are men in their twenties the new designer drug?

Ah, kids. Let's never have any.

Kom att tänka på barn när jag var på Arlanda för att plocka upp min pälskling Nicki. En annan kvinna var där med sin son för att ta emot en hund. Denna son var något av det vidrigaste jag sett. Han var i tioårsåldern kanske, ungefär lika lång som han var bred, och han skrek oavbrutet. "Ge mig en bulle! Jag är hungrig! Mamma sluta prata! Mamma ta inte i mig! MAMMA JAG SKA SPARKA IHJÄL DIG!" Jag och Hanna utbytte blickar i samförstånd. Kids. Let's never have any. Som tur är så är Hanna inget stort fan av ungar. Och inte jag heller. För fan. Min dröm är ett relativt stort hus (med trädgårdsmästare och hushållerska!), absolut inte på landet eller nåt liknande, absolut utan barn men gärna med swimmingpool. Och en massa djur. Katter och hundar helt klart. Kanske en eller annan råtta, men inga pippifåglar, vill inte att min älskling ska få nån slags anfall! Kanske ett par terrarium med djur som är fina men inte vill bli upplockade av mig. En orm eller ödla eller kameleont, vad vet jag. Och en häst kanske. Djur är söta, coola, roliga, lojala, kloka och trevliga att ha och göra med, till skillnad från människor i allmänhet och barn i synnerhet. Barn är ofta fula (men det får man absolut inte säga), korkade (det får man inte heller säga) och ganska äckliga när de äter sitt eget snor och liknande. Och de luktar ofta konstigt, om man inte sprejar dem med massor av doftspray.

Jag hatar faktiskt inte barn, fast man kanske kan tro det. Men jag tycker om barn på samma villkor som jag tycker om andra människor. Som individer. För att de är söta eller roliga eller smarta. Varför skulle jag låtsas tycka om en ful uppkäftig irriterande ungjävel när jag inte behöver tycka om fula uppkäftiga irriterande vuxna människor? Det finns ju ingen logik i det.

Jag: Mamma, vad skulle du gjort om jag sa att jag skulle sparka ihjäl dig?
Mamma: Då skulle du inte ha levt tills du var 21 kan jag säga. Uppkäftiga bortskämda ungar är det värsta jag vet.
Jag: Jag älskar dig mamma.

Och det gör jag verkligen. Min mamma hatar barn, det gör väl pappa också förresten. Jag var en oplanerad olycka och det är jag stolt över. När jag var yngre och tyckte livet sög var jag ofta skitförbannad på mamma för att hon inte gjorde abort. Nu har jag väl kommit över det, fast jag tycker hon var ganska korkad som behöll mig faktiskt, rent logiskt sett. Nu måste hon ju dras med pappa hela livet, även fast de inte är tillsammans och inte alls tycker om varann. Fy fan vilken mardröm. Det räcker väl med att jag får dras med karln. Visst, han är min pappa och jag älskar honom men om jag aldrig hade fötts hade jag ju inte behövt engagera mig över huvud taget. Det låter ganska skönt när man tänker efter. Varför skapa en massa nya människor till en värld vi inte bryr oss ett dugg om att ta vara på, och som säker kommer vara närapå omöjlig att leva i när de och deras barn blir vuxna.

Jag ska fortsätta på skita-i-att-engagera-mig-linjen och ha lite scrubs-maraton nu och hoppas på att min älskling slår en pling. Sen ska jag ut på prom med mina fina duktiga vovvar. Nicki anpassar sig superbra, mycket bättre än jag hade förväntat mig. Idag såg vi på en Beck-film med mamma och Strauss, och hon blev jättearg och tv:n och följde filmen med spetsade öron. Hon är inte alls förtjust i män. Men vem är väl det? Mattes duktiga vovve!