Helg men inte ledigt

Nu är det helg, vilket gör ungefär detsamma när det kommer till att sova länge. Lördag och söndag ska och Ellifiore utbilda oss till samtalsledare inom Rädda Barnens Ellenprojekt. Det syftar helt enkelt till att ge flickor i årskurs åtta bättre självförtroende och självkänsla. Jag ville söka redan förra året men jag vågade faktiskt inte. Jag tänkte: Jag kan inte. Jag har inget att tillföra. Hur ska JAG kunna ge någon bättre självförtroende när mitt eget är som det är?

Men i år så tänkte jag att nej nu jävlar ska jag se utanför mina egna behov och försöka göra något som får mig att växa som människa, om man får dra fram en gammal klyscha. Och med Ellifiore vid min sida kan jag inte misslyckas. Jag kommer nog skriva mer om projektet när jag är lite mer insatt. Men jag känner mig ganska pepp, om än lite nervös med begynnande prestationsångest.

Idag är det fredag den trettonde vilket de flesta har koll på. GRATTIS till Hannibal som fyller år idag! Jag hoppas du har en riktigt lugn och skön födelsedag. Jag har i alla fall en present, en kopp te och The L Word som väntar på dig här!

I övrigt har jag inte haft nån direkt otur. Imorse hade jag ruggigt oflyt, alla småsaker ville jävlas för mig. Konstigt nog gick seminariet hyfsat bra, och jag fick anledning att omvärdera mina åsikter om en människa.

Imorgon är det alla hjärtans dag. Det känns ganska skönt att vara på utbildning hela dagen, eftersom jag ändå inte kan fira den med min älskling. Men jag hoppas att vi kommer kunna göra det nästa år. Jag älskar dig Hanna, mest av allt! Alltid!

Vilken passande låt! Cool video också. Hey! Teacher! Leave them kids alone!

Tankar från mitt åtta-åriga jag

Nu har jag äntligen fått min "skattkista" öppnad, och den innehöll verkligen en del skatter. Just nu tänkte jag publicera min korta men innehållsrika dagbok som jag skrev när jag var åtta år och ganska mobbad och olycklig. Hämta näsdukarna nu, läsningen kan kännas ganska sorglig. I alla fall för mig. Jag skriver precis som det står, utan att "finslipa" med punkter och annat som inte kändes så viktigt när jag var åtta.


kära dagbok i dag var det en vanlig dag men jag blev inte retad för jag var i skogen två raster inte på matrasten för då är det bara några klasser ute läxan var inte svår men tråkig som vanligt jag har snart jort ut piron det är en vanlig dag fast jag fyller åtta år slut x

idag var jag bara i skogen en rast för rasten när alla redan var ute lekte jag med jessica och veronika vi lekte att vi var djur men jag hade inga djur att vara så jag var en kotte i stället slut x

ingen bryr sig om att jag är retad bara mormor hon ska ring till rektorn om inte mobbningen upphör för det har hon lovat jag ska också ha rätt att leka ifred på rasterna slut x

i helgen ska kanse komma hon har också presenter åt mig från min födelsedag för hon kunde inte komma hon bor ju i kalix fast min födelsedag har varit slut x

mormor ringde inte till rektorn men hon kom till skolan på rasten och prata med kerstin och birgitta vi hittade killen i ett kapprum på andra sidan skolan och på gympan visade birgitta mig kort och jag hoppas att hon reder ut det tills imorgon slut x

i dag har jag varit på maskerad det var kul jag var indian jessica var en katt johanna var en påskkäring vi dansade lekte och fikade roligast var att leka farfars kalosonger slut x

idag var jag på föräldramöte och på sista rasten kom J och en annan kille och tittade i nej det var fel han kom in och pratade med mig och även om lärarna reder up det här så tänker jag inte sluta vara rädd för alla killar på skolan slut x

i dag var det inte som vanligt för vi såg på film fast det inte är fredag det är nämligen tisdag på rasten kom en kille som liknade den killen som jag inte vet vad han heter och han frågade också om jag gick i 87an anars var allt som vanligt slut x ps jag vill halshugga J och T slut x

det var länge sen jag skrev i dagboken nu gömer jag mig vid dörren till vårat fritids istället för i skogen för att vid fritids komer det nästan bara ettor jag funderar på att skriva brev till farmor på fredag var jag hos moster jag hittade en låda som var full med tidningar i dom fans det massor med klippdockor jag fick ta dom med hem slut x

Dan före julafton jag är mycket spänd vi har klätt granen och satt paketen under granen slut x

idiot + dumskalle + pucko + svin + gris = JAG


Så slutar min dagbok. Jag måste säga att det skär i hjärtat att läsa den. När jag tänker tillbaka och tänker på hur jävla dåligt jag hade det och hur lite hjälp jag faktiskt fick. Varje rast gömde jag mig i skogen bredvid skolan, jag satt hopkrupen mellan stenar och löv tills det ringde in. Eller så stod jag vid ingången till fritids, eller låste in mig på toaletten. Och efter skolan rusade jag hem för jag var så rädd att nån skulle följa efter mig. Det är så förbannade jävligt att den här historien är världens vanligaste historia. Tusentals ungar har det såhär, och ännu värre. Mobbningen slutade efter två år. Inte med hjälp av nån skolpersonal utan helt enkelt för att killarna fyllde 13 och började sjuan på en annan skola. Mina föräldrar visste, mina klasskompisar visste, mina lärare och rektorn visste. Vad hjälpte det? Inte ett skit. Utom möjligtvis att killarna blev förbannade på mig för att jag skvallrat. Jag minns mycket väl att en av dem lyfte upp mig från marken, höll fast mig i min tröja och tryckte upp mig mot väggen utanför gympasalen. "Du ska inte vara rädd för mig, fattar du det", väste han i mitt öra. Och sen sa jag inte ett ord mer om den saken. Jag var ju ingen korkad unge.

Och jag tror knappast det är lättare att vara åtta år nu än när jag var det för femton år sen. Den sista noteringen avslöjar ganska väl vad jag ansåg om mig själv. Jag vet inte ens vad jag ska ha för slutkläm på det här inlägget. It's just sad.

Sista klottret för idag...tror jag

Nu är klockan halv två. Jag ska upp klockan sex, så att gå och lägga sig är kanske en bra idé. Synd att jag inte fixat kursboken än, då kunde jag använda den till att uttråka mig själv till sömns. Jobbigt nog har jag ingenting att äta till frukost imorgon och inte heller några pengar att köpa frukost för på skolan. Ständigt samma problem. Jag försöker stretcha ut pengarna så mycket det bara går. Idag pantade jag mina flaskor så jag fick middag, yay. Jag har grymt dåligt samvete för att kattsanden i lådan inte är den fräschaste, men jag ber små böner att kissorna ska stå ut bara ett par dagar till... Just nu har jag faktiskt inte råd att köpa en ny deodorant utan jag får försöka dryga ut en skvätt av en gammal som är ganska dålig. Men vad gör man? Ger fan i att lyfta på armarna när man är bland folk, det är vad man gör.

Ändå sitter jag och kollar igenom sida efter sida på BMEink och drömmer tatueringsdrömmar. Det kanske finns nån fond eller stipendium man kan tigga från när man är för fattig för att kunna uttrycka sig med kroppskonst. Eller så får nån begåvad människa klottra på mig med en spritpenna.

Typiskt nog har mina byxor dessutom gått sönder...igen. Men det blir ju lätt så när man varierar mellan...två. Och vad hände med mina splitternya träningsbyxor? Jo, mamma tvingar mig ut på skogspromenad i mörkret så jag faller över en rotjävel och skrapar sönder knäet. Jag menar, jag skulle säkert behöva köpa en ny BH men varför lägga ut dyra slantar när man helt enkelt kan peta tillbaka bågen mellan tuttarna och se glad ut? Nej, just det.

Fan vad frustrerande att vara pank. Särskilt när man inte ser nån ljusning. Sist pengarna räckte från ett studiebidrag till nästa var...typ aldrig. Jag menar, jag hoppas ju att jag får jobb när jag tagit min examen men med min pessimistiska läggning så funderar jag snarare på att börja inreda en stabil pappkartong och knycka toalettpapper från skolan "för säkerhets skull". But I'm not there yet.

Nu ska jag verkligen sova. Eller försöka. Verkligen försöka. Om jag bara inte var så förbannat sugen på choklad. Kakao + vatten = gott? I don't think so. Men jag kan ju ta ett äpple. Frukt är ju också godis! Nej, jag ångrade mig. Frukt är fan inte godis. Godis är också frukt! Det är mitt motto.

Jag får försöka döva tankarna på choklad och gå och spoona med mina små håriga djur istället. Hoppas de gör pinan kort på föreläsningarna imorgon. Hoppas vi är en stooor grupp så kan man snooza lite längst bak i klassrummet. Whatever gets you through the day.



Come on baby let's get out of this town
I got a full tank of gas with the top rolled down
There's a chill in my bones
I don't want to be left alone
So baby you can sleep while I drive
I'll pack my bag and load up my guitar
In my pocket I'll carry my harp
I got some money I saved
Enough to get underway
And baby you can sleep while I drive

Arbeit macht whatever...

Imorgon börjar skolan igen. "Arbetsvetenskap och personaladministration." Intresseflaggan viftar på halv stång. Jag har just skrivit ner schemat och en del av mina skoldagar kommer vara från 8 till 18. Kul, verkligen. Jag hoppas att jag kommer kunna sova någorlunda ordentligt, för det är knappast nån idé att sitta på föreläsningar när hjärnan känns som att den blivit bearbetad med en stavmixer. Rycket under vänsterögat är i alla fall tillbaka med full styrka, jag tror jag ska fixera ögat med lite superlim eller en remsa silvertejp.

Ikväll ska jag försöka koppla av, avnjuta min sista gnutta fritid. Jag ska ta min chokladkaka och ett glas isvatten och sjunka ner i ett bubbelbad och lyssna på Kent, Joseph Arthur eller Sophie Zelmani och Anna Ternheim, vad jag nu kan hitta på. Jag önskar jag hade ett sånt där bord man kan sätta på badkarskanten och stödja en bok på. Var kan man få tag på ett sånt? Jag hoppas jag klarar mig utan för jag vill gärna börja läsa på "Skuggsyndrom", en bok som verkar grymt intressant som jag hittade på mitt nya favvotillhåll i skolbibblan, psykiatrihyllan. Jag ska göra ett försök i alla fall, och hoppas på att jag inte tappar den i badkaret. Kissekatterna har sovit rätt länge nu så de kommer troligtvis sitta på badkarskanten och äta skum. Det är visserligen trevligt med sällskap men jag vet inte om skum är nyttigt för katter. Men de har ju överlevet att äta hushållspapper, fönsterdekorationer i gele(blått bajs! creepy!), julklappssnöre och grus. So let's hope for the best. Kolla in bilden, har de verkligen varit så små?

In my ears right now:
Smile Empty Soul - With this knife
Sophie Zelmani - Black Day
And then I turned seven - Goodbye I'm sorry
The Knife - Is it medicine
Cute is what we aim for - Curse of curves
Daniel Cirera - Motherfucker fake Vegetarian Ex-girlfriend

Jag överlevde

Jag överlevde tentorna men jag känner mig ungefär som katten på bilden. Råkade somna när jag pratade i telefon med Hanna igår. Förlåt älskling! Sen när vi lagt på somnade jag men vaknade efter ett par timmar, klockan var tyvärr bara runt tolv på natten. Jag låg nedanför kudden och alla lampor var tända och självklart så var jag kissnödig, så det var bara att släpa sig upp och sen kunde jag inte somna om. Just nu önskar jag mest att få sova normalt för en natt, men det ska alltid fucka upp sig på nåt sätt. Perhaps tonight is the night?

Jag har äntligen sett klart alla elva säsonger av Top Model, och jag filar på ett inlägg om mina all time-favourites. Men det kommer vid nåt senare tillfälle, nu ska jag bara gå ut på en sista kvällsrunda med Lento och Tonto, och sen ska jag försöka få min magiska nattsömn.

¡Mi novia es muy bonita!

Idag var sista lektionen i spanska för den här gången. Det känns ganska trist. Läraren är jättebra och skrattar bara när vi säger pinsamma felsägningar (händer bara på ungefär vartannat ord eller så) och klassen är ganska liten och mysig. Det är liksom helst okej när två för varandra helt okända killar refererar till varandra som "min älskling" eller när jag artigt frågar om någon har lite kokain att erbjuda (kokain, coca-cola, same shit different name tycker jag!).

För att ha haft ungefär en lektion varannan vecka under mindre än en termin så kan jag ändå ganska mycket: presentera mig, shoppa kläder, berätta vad jag jobbar med, hur mitt hus ser ut, vad jag gör om dagarna, hur jag ser ut, vad jag har för kläder på mig, och att jag har både tuggummi och en kåt flickvän (obs, överkurs). Nu gäller det bara att klara tentan också.

Det är verkligen skönt att jag fått skjuts hem så gott som varje gång vi haft spanska, av en jätteschysst och trevlig tjej som råkar bo åt samma håll som jag. Förrförra gången sa hon till mig: "idag har jag jättebråttom när vi har slutat, jag ska direkt till en kompis och vara barnvakt." "Okej, det är lugnt", svarade jag och förberedde mig på en kylig promenad till busshållplatsen. "Så jag bad läraren att vi skulle få gå tidigare från lektionen så jag hinner skjutsa dig!" Snacka om att vara snäll. Det blir man ytterst tacksam för när man slutar klockan 18.

Jag har just nu ohyggligt mycket att göra i skolan så jag tacklar uppgifterna med min vanliga taktik: förnekelse och tv-serier. Det funkar ju bra hittils men jag måste nog komma på nåt bättre snart. Kanske imorgon? Jag har i alla fall börjat med julklapparna så smått, det upptar tankar och händer en del. Procrastination, säger jag bara. Helst skulle jag vilja få allt skolarbete klart nu i december OCH få klart/komma på fyndiga och fina julklappar till alla OCH få lite julefrid nån gång.

¡Ojalá!

I'm free! I hope...

Nu när jag sanerat mig och mitt hem så ska jag förhoppningsvis vara frisk. Annars kommer jag leta upp läkaren och smörja in hans ögonglober med de förbannade salvorna. Jag tog världens längsta skållhetaste dusch igår, det var helt underbart att få lukta äppelblom och kokos och allt möjligt mumsigt igen. Sen var jag tyvärr tvungen att smörja in mig med kräm 3, som var väldigt fet och oparfymerad. Jag hatar produkter utan parfym, jag står inte ut med att använda dem. De luktar ju någonting, typ sjukhus eller tandläkarväntrum eller sånt där jox som man använder för att smörja in hästhovar. Jag vet inte exakt vad, men nåt äckligt är det och det borde döljas med parfym till varje pris. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag sluppit allergier.

Jag tror jag är väldigt luktkänslig. Jag skulle absolut inte kunna vara ihop med en människa som luktade skumt, knappt ens kunna umgås med den. Så nu vet ni det. Om ni känner mig så doftar ni vanliljkola och honung, jajjamensan. Fast jag jobbat på äldreboende i flera månader måste jag alltid andas med munnen. Och glöm att jag håller ditt hår om du spyr, för då spyr jag också och det blir inte roligt för nån av oss.

Efter detta ohyggligt intressanta inlägg ska jag strax börja dra mig mot skolan. För övrigt kan jag tillägga att jag faktiskt tog mig ut igår, jag tog en timmes promenad och sen gick jag och skämde ut mig på ICA. Jag ägnade lååång tid åt att stoppa varor i min lilla korg, plocka fina äpplen och clementiner, välja sallad, beställa tre sorters fisk i fiskdisken, ja ni vet. Sen när jag stod i kassan upptäckte jag att mitt bankomatkort inte låg där det skulle. Och istället för att säga det till kassören rafsade jag tillbaka varorna på bandet, föste ner dem i korgen och gick och gömde mig bakom blöjhyllan under tiden som jag mässade: "jävla jävla jävelfan" och liknande. Jag vet inte exakt varför, men jag tycker det är väldigt pinsamt att glömma sitt kort och stå där i kassan och stamma. Kanske för att jag alltid tänker "jävla klantarsel" när nån gör så. Dessutom hade jag inte glömt kortet alls. Min kära mor hade egenhändigt tagit det för att handla åt oss och sen glömt sätta det på sin rätta plats. Så jag ringde ett argt samtal och fick ett asgarv i örat, typiskt mamma.

Så jag ägnade helt enkelt minst lika lång, men mer skamsen, tid åt att plocka tillbaka alla mina saker igen och gå ut. Kassören tittade mycket konstigt på mig. Det var tillräckligt jobbigt att gå på ICA över huvud taget. I'm not just smelly, I'm weird too! Fantastiskt.

Nu ska jag till skolan och lära mig nåt jag kommer att ha nytta av nån gång.
Nej, jag skojade bara.

But I know it's impossible

I helgen var det cruising här i Boden, en massa snygga bilar cruisade runt stan hela kvällen och säkert hela natten också. Eftersom jag är en sann raggardotter born and raised, så cruisade jag och Ellifiore omkring i en av pappsens bilar hela kvällen. Tyvärr så satt även pappsen i baksätet hela kvällen. Men han var ganska beskedlig, han är betydligt lättare att umgås med när han tagit sig några öl. Kanske borde jag uppmana honom att dricka lite oftare, sisådär varje dag för bästa resultat?

När jag släppt av pappa för sista gången plockade jag upp Ohana med Big Sis och sen cruisade vi själva en stund. Jag är som född till att köra snygga bilar måste jag faktiskt säga. Volvo just isn't for me.

Idag var första dagen i skolan. Ja, vad ska man säga om det. Motivation lika med noll. Minus noll. Mitt spontana svar(i tankarna) på lärarnas alla hypotetiska frågor var: Shove it up your ass. Ingen bra start på första dagen kanske.


I don't want to feel like I don't have a future.
I don't want to feel like it's an end of a summer.
Let's not fall back to sleep like we used to.
I don't want to wake up knowing I don't have a future.

Impossible.

I don't want to spend another day in this city.
I woke up thirsty, it's hard to go back you know.
Let's not fall back to sleep like we used to, do you remember?
I don't want to wake up knowing I don't have a future.

Impossible.

Arga leken - I'm the master!

Har tillbringat sjukligt mycket tid med att stirra ut min dammsugare som ligger i hallen och försöker pressa mig till att använda den...men jag är inte villig! Att göra det. Måste börja skriva på det personliga utlåtandet som ska skickas in om fyra dagar. Jag vill verkligen inte analysera mig själv på ett så djupt plan, är rädd att det kommer att skicka ner mig i ett träsk av självförebråelser och mindrevärdeskomplex. Jag står redan och vinglar på kanten efter att ha tillbringat nattens timmar naken framför den öppna kylskåpsdörren med tårtspaden i högsta hugg och stillsamt undrat när mitt liv ska börja falla på plats och bli balanserat, sådär som vissa andra människors liv brukar bli när de uppnåt en viss ålder eller fått nån sorts insikt.

Jag vill verkligen börja skriva igen, som jag gjorde förut. Det kliar i fingrarna och de små kugghjulen snurrar i huvudet på jakt efter nån bra historia som världen hittils har saknat. Längtar också intensivt till nästa vecka då jag och Ellifiore ska sporra varandra till att bli de fittaste (fittigaste? fit-aste?) brudarna den här hålan skådat. Det finns inget pass vi inte ska svetta oss igenom, inga vikter vi inte kommer att lyfta mot skyn, ingen roddmaskin eller stairmaster som kommer att fredas från våra träningsälskande klor! Our butts WILL look like two pringles hugging!

Har genial plan att omsätta all min sexuella frustration till träningsiver och svetta ut all kåthet över spinningcykeln eller pilatesbollen. Vilket är en anledning till att det är lite bråttom med det där jävla gymkortet, kan knappt titta på en hallongrotta utan att få orena tankar.

Är också lite sugen på att skriva kontrakt med Ellifiore om detta, bara för säkerhets skull! Det är mycket smart och enkelt faktiskt. Man skriver kontrakt på att man bara får äta si och så mycket snask och skräpmat/att man måste träna si och så många gånger i veckan. Och bryter man mot reglerna utan att ha en riktigt bra anledning, så är det bara att betala! Det kan dessutom bli fördelaktigt för mig om Ellifiore bryter mot reglerna, så kan jag ju minska min skuld hos henne för Pride-prylar och diverse annat...vad tror du Ellifiore? Bring it on!

Och som belöning, förutom att jag blir den fittaste bruden(tror inte jag böjer ordet helt korrekt...) så kan jag ge mig själv en piercing och en tatuering utan att behöva vänta till i oktober då jag hade tänkt ge mig själv dem i födelsedagspresent...

Ibland är jag ju nästan FÖR klurig. Synd att jag är totalt inkapabel att omsätta klurigheten i städning, skolarbete eller nåt annat som är till nån som helst nytta. Men som sagt, nästa vecka gäller det! Jag är Peppiga Pia herself!

Wind of change

Man vaknar upp en tisdagmorgon klockan 13 med choklad i håret och inser att någonting måste förändras. Den 1a juni ska jag återigen börja träna på gym efter 6 månaders uppehåll. Jag ser det som en utmaning.

Idag har jag skrivit på anställningsavtal som sommarvikarie inom äldrevården, därmed är mitt öde beseglat. Det positiva är förstås att jag har gjort det förut och inte är helt vilsen, chansen att få extrajobba är mycket stor, och att om ingen jag älskar går och dör under min introduktion så kommer jag med största sannolikhet att klara av jobbet betydligt bättre än förra sommaren. Plus att jag har större chans att få jobb som enhetschef om jag väljer att söka det när jag tagit examen, och det är ju inte så dumt.

TACK Angel för soppan! Du är en klippa!

På onsdag börjar mitt sista sommarlov. Det känns skit. Det mesta kommer gå åt till att jobba, jag kommer inte att ha några pengar, och det mesta pekar på att den verkliga semestern börjar samtidigt med skolan för mig. På tisdag är sista träffen med ledarskapsgruppen. Kalla mig tönt men jag kommer att sakna dem! Det är bästa gruppen jag haft lektioner med! Nästan bara tjejer, vilket jag alltid tycker är positivt. En enda kille som det troligtvis är nåt allvarligt fel på, han kanske går på droger som han beter sig. Han stärker verkligen vår sammanhållning eftersom vi kan gadda ihop oss mot honom, vi är en tajt grupp. Jag är less på min klass. Vissa slutar nu, andra ser jag ändå aldrig, ett fåtal trivs jag mycket bra med...men det är så mycket grupperingar och det är ingen underdrift att kalla det för en jävla klasskamp. Vissa är liksom lite "finare" än andra. Så jävla tröttsamt.

Bilden: Har ni tänkt på det? Det är ju helt genialt!

Dagens Sex and the City-fråga:
- Can we have it all?

Och svaret på den frågan är, enligt mig: Abso-fucking-lutely.
Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg.

Biljetterna är bokade!

Jag är både förvånad och stolt över min framförhållning. Pridebiljetterna är bokade! Liksom flygbiljetterna, vandrarhemmet, och våra supersnygga dräkter är på väg från USA! Självklart var jag ju inte ensam om framförhållningen, då hade jag väl hamnat på en parkbänk med näsan mot staketet. Jag och mina partners in crime Ellifiore och Jojo åker ner till Stockholm på torsdagen och hem igen på söndagen. Och min älskling, som händelsevis fyller år på paraddagen (born to be gay for sure!) möter oss på Arlanda. Wiiee! Jag har aldrig varit på Pride, så det ska bli jävligt roligt. Jag längtar tyvärr redan. Bara 3.5 månader kvar nu då! Bäst att börja räkna ner!

Tyvärr har jag inte en möjlighet att ligga på en divan och äta praliner i de här månaderna. Jag har inte fått bekräftat än att jag har ett sommarjobb som ska finansiera allt det här. Jag och Ellifiore har även en jobbig C-uppsats i psykologi, en rapport om chefer och ledarskap och ett personligt utlåtande att skriva om oss själva till ledarskapskursen. Det personliga utlåtandet är riktigt läskigt. Om vi hade gjort alla dessa tester på uppdrag av en arbetsgivare hade han fått betala 10 000-tals kronor för det, men vi får göra det gratis. Blev inte helnöjd med resultaten, men försöker övertala mig själv att jag är en god, stabil, välfungerande, intelligent och empatisk person.

Vi kan då bortse från mina upprepade fantasier om att skjuta grannbarnen, som suttit i ihållande från det att jag vaknade imorse. De är ju helt otroliga! De bor ovanför huvudet på mig, och de springer och klampar och skriker och stampar. Sitt still och håll käften! You're pushing me over the edge!

En liten ljusning i den ekonomiska sumpmarken: jag får tillbaka på skatten i år! Det har aldrig hänt, jag har alltid fått betala tillbaka. Särskilt Ellifiore borde vara glad för det eftersom pengarna kommer att åka i princip rätt in på kontot. Hennes konto.

Fattig!

Det slog mig idag. Det kom inte som en nyhet, men jag insåg det verkligen idag. Jag är fattig. Så jävla fattig. Jag firade denna insikt med att säga upp mitt träningskort. Jag lämnade även tillbaka BH:n jag köpte i lördags. Jag hade tänkt byta den mot en i rätt storlek men jag insåg att nej, jag har inte råd med sådan lyx för tillfället. Fortfarande inga julklappar köpta, utom till Hanna. Jag har även dyrkat upp min "spargris" i form av en konservburk. Jag hade sönder min nya konservöppnare på kuppen. Men men, ibland är man desperat. Jävla jul. Om det inte vore för julklapparna skulle jag klara mig hyfsat. Kanske. Inte. Jag fick en hyreshöjning i julklapp. Tack tomten!


Alltid samma terror år efter år
Och ens enda tröst är att ta sig en tår.
Så man tar snaps efter snaps
Och man rumlar hem
När man e packad som NK
Den 23 december
Så när man griper om dasset
som en chaffis sin ratt
Å suckar matt
Ja då vet man att...

Nu ere juligen....


Ja, du fattar. Nu måste jag sova. Ska till skolan imorgon och göra ett PM om arbetsrätt. Oh joy!

Jag saknar Hanna! Så jävla mycket! Jag skulle vara så mycket trevligare om jag visste att jag skulle krypa ner bredvid henne och göra busiga saker precis nu! 8 dar kvar! Längta!

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are we all, in fact, just dating the same person over and over again?

Mmm...nöjd!

Ja idag är jag nöjd med mig själv. Som fan. Jag har burit kartonger och sopsäckar hela kvällen, och ställt in dem i min nya lägenhet. Men jag har inte behövt klara mig själv, jag har fått ovärdelig hjälp av Ellifiore och Ohana. Tack igen brudar! Tyvärr var Ellifiore tvungen att avvika på grund av ett livsviktigt avsnitt av Bonde Söker Fru. Men hon var mycket hjälpsam i alla fall!

Jag känner mig också jävligt nöjd på grund av att jag fått veta att ca 80 % fick underkänt på tentan. Och jag är alltså tydligen inte en av dem. Det är helt jävla ofattbart faktiskt. Lärarna måste ju förstå själva att de har satt nivån långt över vad de har lärt ut till oss. Skäms!

Jag längtar så jävla mycket tills jag flyttat in och allt är i ordning! Och jag längtar tills Hanna kommer! Det är en sån massa längt så jag får kolsyra i fötterna.

Alltid är det nånting

Efter att ha hunnit glädja mig över min nya besittning i hela två timmar meddelar min kära mor att jag måste bli inneboende med min mormor. Inte i tid och evighet, nej nej. Men i två veckor, vilket är nästan samma sak. Mormor blir nämligen utan toalett i sin lägenhet i januari och eftersom hon då är 86 år fyllda så är det tveksamt om hon orkar ta sig till ersättnings-toaletten längst ner och längst bort i källaren i hennes hus. Därav situationen. Missförstå mig rätt, jag älskar min mormor väldigt mycket. Men vi är liksom lite...olika. Som personer. Till exempel vill mormor att jag ska ha på mig mössa och långkalsonger året runt, vilket jag har lite svårt för.

Hon blir även orolig när jag kör bil, eftersom jag kan köra ihjäl mig. Hon blir orolig när jag åker till Luleå, för där finns det knarkare. Hon blir orolig när jag är ute och går när det är mörkt (det är ALLTID mörkt i norrbotten på vintern!) eftersom det kan finnas lömska våldtäktsmän i buskarna, och hon blir även orolig när jag åker buss eftersom hon läst en artikel och en tjej som blev överfallen på en busshållplats.

Lite olika, som sagt. Men det lär väl lösa sig. Detta kan ju faktiskt vara ett perfekt tillfälle för mig att ta en välbehövlig tripp söderut, låt säga Falun? Man ska ta chanserna när man får dem!

För övrigt känns det inte alls roligt att ha klarat tentan när varken Ellifiore, Räkan, Will eller Grace klarade den. Vi hade ju kunnat peppa varann, gnälla ut och komma igen med full kraft i december. Nu känns det mer som att det blivit ett missförstånd nånstans, som att jag verkar smartare än jag faktiskt är. Jag har helt enkelt finslipat ordbajsandets konst! Ovärdeligt vid tentatillfällen.

Dagens Sex and the City-fråga:
- In a world where leaving each other seems to be getting more and more frequent, what are the break-up rules?

5 månader idag

Idag är det fem månader sedan. Fem månader utan Minna. Fem månader!

Jag var i skolan idag. Arbetsrätt är inte min grej för övrigt. Jag kom att tänka på Minnas händer. Grace har händer, särskilt fingertoppar och naglar, som är väldigt lika Minnas. Jag vet inte om det är nån annan än jag som tänker på såna här saker, men i alla fall. Jag kan tydligt se framför mig hur Minna håller i en kattunge, eller en penna, eller en virknål, eller en tekopp. Ganska smala och bleka fingrar, gracila. Långa ganska sköra ljusa naglar. Jag kan fortfarande komma på mig själv med att undra om det verkligen är så att hon inte finns längre. Att det kanske inte är så. Att jag bara fått för mig nånting. Att jag är paranoid och överorolig igen. Jag har kommit på att människor tramsar runt med uttryck som egentligen är oerhört vaga och otillräckliga. Dessa är till exempel "förstå", "inse", "komma över", "gå vidare" och "må bra". Vad betyder det egentligen? Vad är definitionen på det?

Idag i skolan kom jag och Grace fram till att vi definitivt har pussy pride, Ellifiore visste inte riktigt om hon hade det, och Will har troligtvis penis pride. Om arbetsrätt kan jag däremot ingenting. Det är som det ska vara med andra ord.

Det kallas himlen och jag har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
så önskar jag att du var här
Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Och jag kan bara säga

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp
Fast världen föll som ett korthus
när vi försökte klättra opp
Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra
som bara vänner gör

Kom tillbaks.....

Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Jag tror den kallas himlen
och jag har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
så önskar jag att du var här
Och nu kan jag bara säga

Kom tillbaks...

Dagens kommentar

Vi har väldigt roligt i skolan. Mina klasskompisar är grymt underbara.

Grace: Ååh, fy fan vilket gott äpple! Så jävla gott! Godare än knulla i mun!
Will: Ja tänk om man kunde gå in på restaurang och beställa det. "En knulla i mun, det blir 75 kronor."
Jag: Fy fan vad du är billig, hehe!
Will: Man får sås till.

Behåll runkfantasierna för dig själv!

Stackars stackars min kära klasskompis Grace, som jag brukar kalla henne (jag kallar hennes kombo för Will eftersom de påminner om Will&Grace). Hon har fått en ny "kompis", som även han går i vår klass. Häromdagen lutade han sig fram mot henne för att han ville delge henne en hemlighet, som han uttryckte det. Denna hemlighet gick ut på att killar använder i princip alla tjejer de träffat som ser någorlunda ut, i sina runkfantasier.
"Så nån gång har du alltså tänkt på mig när du har runkat?"
"Hehe. Japp."
"Sluta med det omedelbart."
"Hehehe."

Jag säger bara....euuuw. Nej nej nej och nej. Stämmer verkligen detta, eller är denna grabb bara synnerligen kåt??