Alla pratar om mina bröst alltid

Enligt Ellifiore i alla fall. Mycket tänkvärda ord, liksom Jojos: "Åh vad jag är fuktig!" tätt följt av "Jag vill ha kuk!" och "Nu ska jag gå och bajsa!"

De fyra dagarna har i stort sett varit fokuserade kring gnäll, bajs, skavsår, hunger och kåthet. I blandad ordning. När jag tänker tillbaka på Priden så känner jag det som ett varmt lurvigt ludd kring hjärtat, trots att det just då kändes som att vi hade ett jävla oflyt.

Torsdagen var ganska lugn och skön, vi åt på Donken, köpte sprit och softade på vårt vandrarhem i Gamla Stan. På kvällen åt vi på en inhemsk restaurang med betoning på hemsk. Det underliga är att vi faktiskt kom tillbaka dit två gånger till! Kan bero på att när vi väl började leta efter matställe var vi alltid bakis, irriterade, gråtfärdiga, utsvultna, dödströtta och hade grymma smärtor i fötterna. Den läxan lärde vi oss aldrig tyvärr.

På fredagen blev vi bjudna på jättegod lyxig lunch på hotell Sheraton, de hade övervakningskameror i matsalen och kod till toaletten. Godaste maten på hela veckan och trevligt sällskap också. På kvällen blev vi packade och vinglade iväg på klubb där vi dansade som galna på ett dansgolv utan luft. Det kändes som att andas in ren svett, underbart! Ellifiore och Jojo slängde paltorna, jag var lite mer pryd. Skäms på mig. När vi satt på tunnelbanan kom en artig ung man fram och frågade "inte ska ni väl redan åka hem?" varpå Ellifiore lika artigt svarade: "SKA JAG SPY PÅ DIG ELLER SKA DU LÅTA MIG ÅKA HEM OCH SOVA FÖR FAN?!" Den unge mannen avlägsnade sig hastigt.

Vi försökte ta oss in i Pride Park på fredagen, tyvärr hann 15 000 personer före så vi fick sitta i gräset en stund och sen gå hem. På lördagen var vi kollektivt bakis, kom igång alldeles för sent, svor och bråkade med våra Sailor Moon-dräkter och slank in i paraden vid Skeppsbron. Vart i paraden vi gick har jag ingen aning om. Före en vit häst och en brandbil. Typ.

Äntligen förstår jag hur kändisar känner sig. Jag log och vinkade frenetiskt á la Drottning Silvia tills vi kom fram till parken, halvdränkta och med olidligt ont i fötterna, men jag fick världens kick av det. Vi fick också vårt första trogna fan!Sen gick vi en sväng i parken men jag längtade mest efter att få gå hem, strippa och sova i ett dygn. Uppmärksamheten fortsatte på tunnelbanan vilket inte kändes lika roligt. Paraden och parken är som en fristad, en egen liten kärleksbubbla, men så fort man kommer därifrån vill man bara peka fingret och börja svinga telefoner åt alla jävla människor som glor. Det är också en märklig känsla att möta ett leende ansikte och en kamera och hurrarop på sin högra sida, för att sen titta åt vänster och möta blicken hos en av de relativt få nazister som tittade på paraden, och verkligen känna hatet som laserstrålar mot en, och veta att om han hade en k-pist så skulle han med glädje meja ner oss alla på grund av vår kärlek. Mäktigt och märkligt.

På kvällen var det fest på Gina. Jag var så jävla taggad! Tyvärr. Efter att ha stått i kön och trängts i ca en timme utan att ha kommit ett dugg närmare ingången klarade Ellifiore inte av nåt mer så vi åkte hem. Trots förköp. Kan inte komma ihåg att jag nånsin blivit så grymt besviken, jag orkade inte ens gnälla. Men på nåt sjukt sätt så var jag lite glad också. Inte just då, men när jag stod i den uppretade brudmassan så trivdes jag som fisken i vattnet, kan man säga. Jag tryckte tillbaka klaustrofobin och panikkänslorna och lutade mig tillbaka (vilket var enkelt eftersom jag helt enkelt satt fast mellan x antal tjejer) och njöt av att vara omringad av flator på alla sidor med min heta flickvän framför mig. Fast jag njöt väl inte så mycket att det var värt 150 spänn plus taxi-kostnader. Men ändå. Jag är helt svältfödd på homosar, det är fanimej sorgligt.

Söndagen blev ganska oinspirerad och låg först, men jag och Snyggingen fikade med trevligt folk i Kungsträdgården vilket var ett bra slut på helgen.

Notes to self:
- Veckopass var totalt onödigt. Plus att mitt satt så löst så jag lätt hade kunnat dela det med nån, det nästan gled av handen hela tiden.
- Alla ställen vi åt på hade äcklig och skitdyr mat. Nästa gång behöver man en guide till var man kan få ett vettigt mål mat utan att bli ruinerad.
- You snooze you loose. Bakfylla är ingen ursäkt för att kravla sig ur sängen vid ett när man är på semester. Och ska man gå på nån klubb måste man ut tönt-tidigt för att ha en chans att komma in.
- Planering planering planering. Har i efterhand upptäckt en massa föreläsningar och andra happenings jag totalt missat för att jag varit helt clueless. Skylla mig själv alltså. Bakläxa!
- En grupp som ska leva i symbios i x antal dar måste innehålla minst en bestämd och målmedveten individ, typ Ohana. Nån som kan peka med hela handen och fatta svåra besluten ibland.

Sammanfattningsvis. Min Pride-oskuld är förlorad och det kan ju vara lite knivigt men jag tror att det kommer att bli skönare och skönare för varje gång. Jag har också stenkoll på mina kära vänners bajs, mens och kukvanor, vilket är ett tecken på att vi är nära vänner. Kanske. Och nu har jag lite kramp i mina pekfingrar så jag ska sluta valsa en stund, krypa ner i soffan och kika på So You Think You Can Dance.

Kram på er. Jag har fått massa kramar i helgen, jippi! Är ganska kramig av mig, typ monchichi. Mjuklurvig och brunögd sisådär. Och övertrött. Äh.

Bild: Första gången ever i min blogg! Bild på Sailor-hjältinnorna i paraden! Halvdränkta små kissekatter är vi! Men snygga! Det fick vi faktiskt höra.

Homo sweet homo!

Nu är jag hemma efter fyra dagars Pride-firande. De mest hektiska intensiva dagarna jag kan komma ihåg, jag känner att jag behöver lite semester nu!

Jag ska skriva lite mer om vad vi faktiskt gjorde och så vidare, men jag ska börja med ett litet manifest.

Det underbaraste var såklart att få återse min älskling! Lika underbar och vacker som alltid, jag blir nykär varje gång! Fyra dagar är så lite efter två och en halv månad isär. Var i hemlighet lite småsugen på att skita i allt annat och låsa in mig med henne på rummet alla fyra dagar, men jag höll mig i kragen som en snäll flicka (hehe). Fick i alla fall vara med henne på hennes födelsedag! Grattis älskling, du är min jävla flatmus och jag älskar dig mer än allt annat! Alltid!

Det jag mest av allt kommer att spara i hjärtat från min första Pride-festival är hur jävla skönt det är att ha fyra dagar då man kan få känna sig alldeles normal och som alla andra!

Alla heteron som gnäller sin vanliga jävla ramsa "varför ska niii ha en festival, viii har ju inte nån festival för att fira att vi är hetero, buhu!" kan ju bara ta och hålla käften. De ser bara läderbögar och butchflator och magnifika transor i skyhöga klackar som partar i paraden, och de missar totalt hela budskapet och meningen med hela Priden: att få vara som man är och ändå vara som alla andra! Är man hetero behöver man aldrig ursäkta sig, aldrig förklara sig, inte kämpa för rättigheter som borde vara självklara, aldrig vara rädd att bli utsatt för hot och våld, av det enkla skälet att man älskar den man älskar och knullar den man knullar.

Heteron tycks tro att dessa läderbögar och glammiga transor, precis som helt vanliga bin, flator och bögar, trollas fram ur en hatt en vecka per år och annars existerar i en annan dimension långt åt helvete från deras värld, utan att inse att det finns människor som undertrycker, tonar ner och döljer sin personlighet, stil och kärlek 358 dar om året för att äntligen kunna få känna sig som en normal människa bland likasinnade en ynklig vecka om året. Ska vi byta? Nej, jag skulle inte tro det.

När alla bolagsstyrelser består av 20% stolta bögar, 20% stolta flator, 20% stolta bin, 20% stolta transpersoner och 20% vettskrämda heteron så kan vi skrota Pride-festivalen, för då har den uppfyllt sitt syfte. Till dess ska vi med största nöje trycka ner vår onormala provocerande kärlek långt ner i halsen på alla förstoppade avundssjuka homofober tills de kvävs av det! Halleluja!

Det är ju förbannat tragiskt att jag blir helt fascinerad, förvirrad och nästan rörd till tårar av att se flickor gå hand i hand med flickor och pojkar gå hand i hand med pojkar flera gånger om dagen och att jag måste undra om jag är med i Dolda Kameran eller om flickan kanske är hennes syster, för det är nåt jag aldrig ser när jag är hemma. Nånsin. Det händer icke, det finns icke. Här är vi alla starka, glada och heterosexuella.

Hade faktiskt kunnat spara en massa pengar genom att helt enkelt packa en picknick varje dag, ta min flickvän i hand och slå mig ner utanför Pride Park och sitta där hela dan och bara titta på människorna, dansa mig svettig på tjejklubb hela natten och gå i paraden på lördagen, och på så sätt åka hem både lycklig och kanske med mer än 200 spänn kvar på kontot. Kanske nästa år.

Hoppas att jag i alla fall kan rida på vågen av kickar jag fått av den här halva veckan, för den ska räcka i ett helt år. I'm gonna ride the ho-mo flow, get high on homo if you know what I mean.

I övrigt är jag kaninkåt och har ont i halsen och jag saknar min tjej, men lika glad för det är jag men gladast är nog räven!

2 days to go!

Bara två dar kvar tills vi sätter oss på planet mot Stockholm! Frågan är bara hur vi ska ta oss till flygplatsen. Mamma kanske inte har tid att sljutsa oss och Ellifiores päron lär knappast göra det...kanske om de får distribuera Vakna och Vakttornet till oss tills vi dör. But that is not a sacrifice I am willing to make! Men det löser sig säkert.

Så här ser mitt schema ut:

Måndag(idag alltså): Been there done that. Been at work med andra ord.
Tisdag: Jobba 8-13. Springa till bussen och åka till Luleå med Jojo och Ellifiore och göra lite sista minuten-Pride-shopping.
Onsdag: Tvätta, packa och städa. Fantastiskt kul.
Torsdag - Söndag: Priiiide!
Måndag: Upp å hoppa! Jobb 7-13 om jag minns rätt.

Hittade en skitsnygg kjol och en skitsnygg skjorta på Lindex, och en jättesöt top på Åhléns, men jag känner att jag måste hålla i pengarna lite. Men jag vill inte! Önskar jag kunde snabbspola till nästa månad när jag får en hyfsat stor lön.

Mest av allt längtar jag tills jag får träffa min sötnos, hon är fantastisk! Det ska bli så overkligt och underbart! Det har gått sjukt långa många dagar. Hon är redan i Stockholm och kollar läget. Så om du ser en riktigt sexig, kinda asian-looking och inte så lång brud med underbart fint hår och snygg rumpa så kan du vinka för då är det min tjej!

Boden Alive, me not alive

Det var jävligt kul på grillfesten igår. Vi var tolv stycken, alla tjejer/kvinnor, och ju äldre desto mer packade. Jag var med andra ord mycket sansad.

Några citat från kvällen:

*Brolles nya låt spelas på radion*
Carina: Åh, det är ju den låten, den är så bra! Vad heter han nu igen?
Vi: Brolle.
Carina: Jaa, Rulle! Eller va, heter han Rulle?

Vi: Snälla Mona sov i stan inatt, inte ska du åka ända hem till Bredåker!
Mona: Men jag vill ju bli påsatt också!

Carina: Jag menar det skulle ju inte spela nån roll ifall min son var homosexuell, jag skulle ju inte bli miss-stolt!

Tina till taxichauffören: Vad ska jag visa för att vi ska få åka? Jag visar brösten! Ska jag visa brösten?

Notera att ovanstående har fyllt 40 för ganska länge sen. Oj oj.

Nu är det Boden Alive, annars är ju Boden jävligt dött som vi alla vet. Jag har jobbat 12-21 och imorgon och söndag blir det 8-21. Me not alive, så att säga. Hoppas att alla som går ut har riktigt roligt och får fint väder! Jag är minsann inte missunsamm, det jag själv längtar mest efter är att få sova riktigt gott och länge...det kommer ju inte hända, men i alla fall.

Dagens pensionärs-citat: Jaa jag vet att jag kommer att sova gott eftersom du var den sista jag pratade med!

Det är alltid roligt när man blir uppskattad.

Now sleepy sleepy.