En unge = en mille!

Från födseln och fram till den nittonde födelsedagen kostar ett barn ungefär en miljon kronor. Och i den uträkningen har man redan tagit hänsyn till att barnbidraget täcker en del av utgifterna. Det här visar en undersökning som Institutet för Privatekonomi har gjort. Och ändå är kostnaderna ganska snålt tilltagna, det kan dra iväg betydligt mer. Barnets första levnadsår är det dyraste, ca 78 000 kronor (flämt) och åren efter det sjunker det till ungefär 50 000 kronor om året.

Jag förstår faktiskt inte hur det kan gå ihop, det är vansinnigt mycket pengar. Men jag tror att jag håller mig till min plan. Jag ska spara så mycket pengar som andra lägger ut på sina barn, sen ska jag bränna dem på mig själv och min älskling. Med start när jag faktiskt har en riktig inkomst att tala om.

Artikeln hittar du HÄR.

Vad vi alla redan visste

Konsumentverket sammanställer varje år en kalkyl över hur stora kostnader en ganska normal svensk har. De tar hänsyn till både ålder och kön, och kalkylen verkar ganska rimlig. Jag skriver det här lite apropå att jag, och många andra, kommer att ha 7492 kr på kontot imorgon, rykande färska från CSN. Och alla vet ju att studenter glider fram på en räkmacka genom studentlivet, sprutar champagne till höger och vänster och torkar sig i häcken med sedlar. Eller?

Jag kanske ska låta kalkylen tala för sig själv. Är någon egentligen förvånad?

Arga leken - I'm the master!

Har tillbringat sjukligt mycket tid med att stirra ut min dammsugare som ligger i hallen och försöker pressa mig till att använda den...men jag är inte villig! Att göra det. Måste börja skriva på det personliga utlåtandet som ska skickas in om fyra dagar. Jag vill verkligen inte analysera mig själv på ett så djupt plan, är rädd att det kommer att skicka ner mig i ett träsk av självförebråelser och mindrevärdeskomplex. Jag står redan och vinglar på kanten efter att ha tillbringat nattens timmar naken framför den öppna kylskåpsdörren med tårtspaden i högsta hugg och stillsamt undrat när mitt liv ska börja falla på plats och bli balanserat, sådär som vissa andra människors liv brukar bli när de uppnåt en viss ålder eller fått nån sorts insikt.

Jag vill verkligen börja skriva igen, som jag gjorde förut. Det kliar i fingrarna och de små kugghjulen snurrar i huvudet på jakt efter nån bra historia som världen hittils har saknat. Längtar också intensivt till nästa vecka då jag och Ellifiore ska sporra varandra till att bli de fittaste (fittigaste? fit-aste?) brudarna den här hålan skådat. Det finns inget pass vi inte ska svetta oss igenom, inga vikter vi inte kommer att lyfta mot skyn, ingen roddmaskin eller stairmaster som kommer att fredas från våra träningsälskande klor! Our butts WILL look like two pringles hugging!

Har genial plan att omsätta all min sexuella frustration till träningsiver och svetta ut all kåthet över spinningcykeln eller pilatesbollen. Vilket är en anledning till att det är lite bråttom med det där jävla gymkortet, kan knappt titta på en hallongrotta utan att få orena tankar.

Är också lite sugen på att skriva kontrakt med Ellifiore om detta, bara för säkerhets skull! Det är mycket smart och enkelt faktiskt. Man skriver kontrakt på att man bara får äta si och så mycket snask och skräpmat/att man måste träna si och så många gånger i veckan. Och bryter man mot reglerna utan att ha en riktigt bra anledning, så är det bara att betala! Det kan dessutom bli fördelaktigt för mig om Ellifiore bryter mot reglerna, så kan jag ju minska min skuld hos henne för Pride-prylar och diverse annat...vad tror du Ellifiore? Bring it on!

Och som belöning, förutom att jag blir den fittaste bruden(tror inte jag böjer ordet helt korrekt...) så kan jag ge mig själv en piercing och en tatuering utan att behöva vänta till i oktober då jag hade tänkt ge mig själv dem i födelsedagspresent...

Ibland är jag ju nästan FÖR klurig. Synd att jag är totalt inkapabel att omsätta klurigheten i städning, skolarbete eller nåt annat som är till nån som helst nytta. Men som sagt, nästa vecka gäller det! Jag är Peppiga Pia herself!

Tårtan god, allting gott!

Kan man räkna en tårta som lyckad eller misslyckad om den är fruktansvärt ful men väldigt god? Det blev min tårta hur som helst, mamma åt fyra bitar. Men chokladmoussen stelnade aldrig, den stannade i konsistensen "smält glass" men när jag haft den i frysen höll den ihop någorlunda. Jag är sjukt less på den efter att ha bråkat med den en hel dag, så om nån vill smaka, välkommen till mig! Bilden säger väl allt!

Bjöd mamma på middag också fast jag absolut inte har råd. Tur att man har spritförråd längst ner i skafferiet, annars vet man aldrig hur man skulle klara av sommaren. Jag hintade lite finkänsligt om min ekonomiska situation för pappa idag i telefon. Han föreslog att jag skulle söka socialhjälp och kommenderade mig att sköta huset eftersom de ska till Grekland nästa vecka. Hmm.

Tänk att det är söndag varje vecka

Den här helgen har varit riktigt bra. I fredags var jag och Jenny ute med vovvarna och sen såg vi film. Och igår var Ohana jättesnäll och bjöd mig på middag på Thai Siam och sen hade Ellifiore bakat smarriga cupcakes till oss. Väldigt mysigt har det varit. Alla har varit väldigt snälla och bjussiga sen jag deklarerade att jag är väldigt fattig, det var ju inte riktigt meningen men jag är ju glad och tacksam förstås. Jag lovar att bjuda igen när jag har råd! Klurar redan på vad jag ska göra för smarrig middag nån gång i framtiden.

Har känt mig duktig idag eftersom jag har gått ganska långt med hunden fast det är pissväder. Nu får det ge sig! Jag vill ha lite sol och värme. Man blir inte inspirerad till nånting. Inte att blogga heller, det kanske märks. Bla bla och ännu mer bla.

Nu har jag i alla fall inspirerat mig själv till en kopp te, så det ska jag ta och göra. Kanske har jag nåt vettigare att skriva om en annan dag. Eller så inte, vem vet.

Dagens Sex and the City-fråga:
- When it comes to relationships, is it smarter to follow your heart or your head?

Personligen tycker jag att det är bäst att följa hjärtat, hjärnan, och även det man har mellan benen. Det är inte ofta man tar med det, men hjärtat och hjärnan kan inte få bestämma allt! En relation kan vara riktigt Good On Paper när man överväger den med hjärnan. Och det kan vara en fantastiskt fin människa när man tänker med hjärtat. Men jag anser att om det inte suger till på nedervåningen så ska man springa så långt man hinner, för det förhållandet kommer inte att hålla. Och om det håller blir det förbannat tråkigt. Pussy power! Eller? Har jag fel?

Vilken trevlig dag!

Idag har det varit en ovanligt bra dag. Jag tror att jag känner mig "jovialisk". Är inte helt säker på vad det innebär, men så känner jag mig.

Mamma och jag promenerade med hundarna till stan och köpte glass på en uteservering. Tyvärr träffades vi och glassen av en hagelskur men det var inte så illa ändå. Men satan vad vi frös sen.

Sen bjöd Ellifiore på jättegoda vårrullar, riktigt lyxigt med ris och sallad. Lyxigt för mig just nu i alla fall!

Och tidigare ikväll blev jag intervjuad per telefon av Angel, och sen pratade vi om en hel massa annat också.

Allt som allt en riktigt trevlig dag. Som strössel på glassen ska min älskling ringa mig vilken minut som helst. Kanske är hon naken, kanske inte. Hur som helst är hon underbar.

Ska försöka göra upp en budget nån dag framöver. För att jag ska överleva den här sommaren krävs stenkoll på finanserna. Bud-getter är trista att göra upp men praktiska att följa.

Ellifiore och jag spånade också om att börja träna igen. Ärligt talat vore det helt enkelt underbart. Jag saknar det jävligt mycket, särskilt när jag nu bor så nära gymmet och har ofrivilligt mycket fritid. Det har jag förstås inte råd med just nu, men om det löser sig bättre med jobb så hoppas jag att det ska funka. Försöker i alla fall tänka positivt. Då blir man lycklig, enligt forskarna.

Plus att Ellifiore fått världens bästa idé. Smoothies! Gott, nyttigt, enkelt. Jag har ju en mixer som bara står och dammar, aldrig ens använd! Ellifiore har verkligen massa bra idéer. Men kroppen borde kanske tränas liiite, no offence! Idag förvirrade hon mig i fel riktning eftersom hon inte orkade peka åt rätt håll...det var ganska roligt faktiskt.

Förlåt.

Lika bra att klara av det redan i rubriken. Detta kommer inte att bli ett uppåt inlägg.

Nu är jag hemma igen. Borta bra och hemma pest som man säger. Inte ens nån jävla översvämning finns det att kolla på numera. Vattnet har runnit undan. Vill tillbaka till Hanna nu och krypa ner i hennes säng igen. Det är som att färdas in i ett parallellt universum. Hon är alltid vacker och mjuk och snäll och tålmodig med mig. Och omtänksam och förstående. Och hon luktar verkligen alltid gott.

Har som sagt en symbolisk summa kvar på kontot. Ska använda den till att köpa Eurpshopper ris och snabbmakaroner. Så man håller sig ovanför ytan.

Hade en välkomstpresent på köksbordet när jag kom hem. En elräkning på 1200 spänn. Så nu vet jag vad studiestödet i maj kommer att gå till. Hur juni ska gå runt vet jag inte riktigt. Har inget jobb än i alla fall.

Ska lämna in ledarskapsarbetet snart, har inte börjat än. Inte med c-uppsatsen eller. Eller det personliga utlåtandet. Och tydligen kan man inte få skippa miljöpsyken heller om man vill ha examen. Orkar knappt bry mig, eftersom det varken kommer göra till eller från. Här kommer en rolig historia. Grace pratade med en snubbe på kommunen och bokade ett möte som skulle handla om sommarjobb. Väl där får hon veta att hon går en värdelös flumutbildning, att hon är värdelös på arbetsmarknaden och inte duger till att få jobb, och sen fick hon ett tack och adjö och numret till ett städföretag. Ljuset i tunneln var ett tåg, så att säga.

Nicki haltar, hon sladdade in i brandstegen. Mamma tyckte det verkade värre än förra gången. Tyvärr spelar det ingen roll för jag har inga pengar till att ta henne till veterinären, så jag bara hoppas och ber att det blir bra av sig själv.

Det är så jävla pissigt att vara hemma igen. Jag hade lust att gå av på varje station där tåget stannade och bara börja ett nytt liv där. Mamma hade tänkt låna pengar av mig men jag har ju inga att låna ut. Jag orkar inte oroa mig för henne också, det gör jag inte.

Allt är bara pengar pengar pengar. Snart är det det enda jag kan tänka på. Hur mycket jag har, vad jag har råd med, vad jag inte har råd med, hur jag ska få råd, hur mycket alla andra har, vad de gör för sina pengar, hur många jag skulle kunna mörda om jag bara fick lite pengar...jag drömmer mardrömmar om jobb och pengar på nätterna. Fy fan vad jag hatar pengar. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att ha pengar.


Hundra lysrör tända i skyn
Nu syns vägen, den som du valt
Ska du orka ända fram
ta ett helvete i taget

Du står och väntar i en ny loge
fönstren skakar blecket slår
Du kan känna vattnet stiga
men ta ett helvete i taget

Nu tänder dom på scen
Du ska upp där och få vingar
i en himmel som är röd
och i ljudet av händer

Och du ska sjunga om kärlek
som aldrig lyfte och fick fart
Om dom som inte lyckas
ta ett helvete i taget

När ljusen släcks och du är ensam
och någon slitit av all hud
då hör du dig själv vädja
till den Gud du inte längre känner

Hjälp mig tro, hjälp mig falla
från det grepp jag hänger i
Ge mig frid nog att kunna
ta ett helvete i taget



Just det. Team Cans vann körslaget. Fair game, de var bättre. Det är ändå skit samma för pengarna skulle ändå inte ha gått till nån verksamhet som jag nånsin kommer att ha nån nytta av.


Och för övrigt är jag LESS på att gråta på tåg. Jag måste ha gråtit mig igenom varenda jävla tåg i Sverige snart.