Visar inlägg med etikett familj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett familj. Visa alla inlägg

lördag 11 april 2009

Rååsa

Nu är jag faktiskt jävligt nöjd med min blogg. Jag tyckte jag hade för mycket färger, jag ville liksom bryta ner det. Och svart och rosa är ju min grej, så då fick det bli det. Plus att jag behöver lite mer färg i mitt liv, jag tänkte att det kanske kan fungera terapeutiskt. Jag funderar på att när jag får pengar lägga dem på gardiner eller gardintyg i rosa eller blått eller lila. Vad som helst utom jävla vitt och beige och blaskigt. Mitt hem ser ut som en sämre ungkarlslya i alla fall och det kommer inte att förändras. Inte den här lägenheten i alla fall. Den är mindre av ett hem och mer av en förvaring för mig själv, mina djur och mina saker.

Nu har min älskling också skaffat en blogg! Länken ligger i listan till höger. Där kommer hon lägga ut vackra lättklädda bilder på sig själv. Hon vet bara inte om det än.

Vidare så är det väl påskafton idag? Jag har ganska dålig koll. Jag ska försöka komma ikapp med en uppsats eller två, och belöna mig själv med en bra film senare. Min familj är som sagt inte så brydd om påsken. Det är ganska skönt att slippa låtsas bry sig, som man till exempel gör på julen. Antingen ska man fira nåt för att träffa sina nära och kära och ha det mysigt, eller så ska man skita i det helt tycker jag. Jag sa till mamma att i år skiter jag i julen och åker till nåt varmt land. Hon blev väldigt häpen eftersom jag alltid har stått på barrikaderna för ett riktigt traditionellt julfirande.
"Jo, jag vet det. Och ett sånt tungt lass orkar man inte dra själv hur länge som helst" sa jag. Det som är ännu värre än att skita i julen är att faktiskt bry sig när alla andra skiter i den. Jag skulle jättegärna nån gång fira en riktigt svulstig överdriven jul om det bara var med människor som VILL fira julen och inte hatar varann, som på film ungefär. Fast då måste jag ju hyra en helt ny familj eller ansöka om att bli adopterad kanske. Och det verkar ju skitmysigt att samlas kring påskris och videkissar och måla ägg och äta påskskinka och dricka påskmust och lyssna på påskmusik...hmm. Ja, i alla fall. You can't have it all.


En gång kände jag doften
Av ett varmt och vackert hem
Jag har saknat det
Föraktat det
Och saknat det igen


lördag 26 juli 2008

A day well spent + en släktsaga

Idag har jag satt sprätt på mina surt förtjänade lönepengar. Tyvärr mest på tråkiga grejor. Toarengöring, tvättmedel, disktrasor, moppgarn, och andra vettiga och nödvändiga saker. Det slank även ner onödigheter såklart, men inte var det många.

Mamma är helt uppslukad av sitt nya favvo-program på tv, "Mamma jag är homosexuell". Undrar varför jag aldrig hört talas om det när mamma följer det slaviskt? Jag känner mig lite generad och samtidigt oerhört stolt när mamma slänger omkring uttryck som "hbt-personer" och "heteronormen". Hon är allt bra go.

Såg ett kusinbarn på Korvgubben vilket ledde till att mamma berättade ännu en av våra släktsagor. En dag kanske jag fyller en bok med våra släktsagor, för de är faktiskt lika spännande som en film ibland.

Detta är sagan om en av mina kusiner, den första av tre systrar:

Den första systern var en typisk badass-lover, hon ville ha de farliga mystiska killarna. Så hon träffade en man som var alldeles lagom mystisk men samtidigt tät, påstod han själv i alla fall. Så varje morgon tog han matlådan för att åka till sitt fancy jobb i storstan. I själva verket gick han upp på motorvägen, liftade in till byn och hängde där i åtta timmar fem dar i veckan, och kom sen hem och skröt om sitt spännande jobb. Sen påstod han att han hittat några böcker på deras vind som var värda 200 000 per styck om de sålde dessa på ett särskilt antikvariat, så de båda åkte till Boden och letade efter sagda antikvariat en hel dag utan att hitta det. Inga pengar blev det heller, såklart. Sen blev mannen eld och lågor eftersom han hittat en enormt fin lägenhet som de båda skulle flytta till. Systern satt med deras lille son på flyttkartongerna en hel dag och väntade men mannen kom aldrig tillbaka efter det, han stack till Kiruna, började ett nytt liv och avslutade det sedan genom att begå självmord. Sonen ärvde 400 000 vilket han brände upp på rekordtid, bland annat på en bil som han kraschade inom en vecka eftersom han körde rattfull.

Därefter träffade systern en 25 år äldre man som försörjde henne eftersom hon i hela sitt liv aldrig haft ett jobb. Han söp ner sig totalt, gjorde henne på smällen och övergav henne. Dottern har sagt bort det mesta av kontakten med mamman, pappan ville aldrig ha henne över huvud taget.

Systern fick sen ett till barn med en tredje karl som var en bra och redig karl. Men det tog slut relativt fort, och sorligt nog är han döende i cancer idag. Dottern bor kvar och hjälper honom med hans företag så länge han lever, sen ska hon också flytta så långt bort hon bara kan.

Därefter träffade hon en man från Turkiet, som krävde att hon skulle konvertera till islam och byta namn och säga bort allt från sin tidigare kultur. Vilket hon gjorde. De fick två barn tillsammans, den äldsta dottern fick hoppa av gymnasiet för att ta hand om sina halvsyskon. Sen stack mannen tillbaka till Turkiet och lämnade henne och barnen utan försörjning och hem. Men inte för gott. Han hade nämligen en fru och ett antal barn i Turkiet som han hämtade till Sverige för att de allihopa skulle bli "en familj". Vilket nog inte gick så bra eftersom systern idag bor i ett ruckel med de två yngsta barnen, den äldsta sonen och hans son i sin tur, som har ett antal bokstavskombinationer, och snipp snapp slut vi får väl se var den sagan tar slut.

Fatta vilken liten bit av min sicka sicka släkt det här är! De allra flesta är tamigfan helt skogstokiga, resten är bara knäppa, försupna eller underliga. Jag borde verkligen skriva en släktsaga.

(Först skrev jag inte släktsaga utan sexsaga. Det vore också ganska spännande, hehe.)

lördag 12 juli 2008

Mina ögon är sexkantiga


Tror den sexuella abstinensen får mina ögon att bli sex-kantiga snart tror jag. I need to feed the beast! som Izzie skulle säga. Jag behöver dessutom en puss och en kram x flera. Tur att min flickvän är jävligt kramgod och pussgod även fast hon bor så långt borta. Hon är även störtsexig i skinnjacka. Mums mums! Älskar dig snygging!

Det är ganska sjukt egentligen när man tänker på det, jag skulle kunna gå ett par månader utan att röra vid en enda människa, utom de äldre i hjälp-syfte. Det är sjukt. Det är sånt som de rumänska barnhemsbarnen dör av, att ingen tar upp dem och kramar dem. Om jag spontant gav pappa en kram skulle han nog tro att jag börjat knarka. Vore ganska roligt när jag tänker på det. Ungefär samma reaktion som han troligtvis skulle få om jag skulle kläcka: "ciao då pappsen, nu åker jag på Pride!"

Om jag skulle dra nån liknelse så skulle jag vilja säga att det känns som att jag står utanför garderoben, tar sats för att kliva iväg ut i livet och sen upptäcker att jag fastnat med ena foten i en gammal maläten tröja. Som alltså är min pappa. Jag vet, jag är inte särskilt snäll. Men ibland känns det som att jag skulle älska mina föräldrar betydligt mer om jag slapp träffa dem så ofta.

Måste köpa tråd till min och Hannas fina Pride-dräkter. Mitt sy-kit innehåller: två nålar samt en svart tråd. Vilket inte duger till att sy fast rosa och röda rosetter. Det jag gillar mest med våra halvlatex-liknande kreationer är deras mångsidighet: börjar det regna kan vi dra dem över huvudet och vara totalt skyddade! Ja, om det inte vore för att vi sytt upp dem så det inte finns nåt kvar att dra i, förstås!

Bilden: jag och min älskling som våra alias!

onsdag 9 juli 2008

R.I.P. och lite moralmaffia



Livet är hårt för vildkatter. Kattmamman har försökt skydda sina bäbisar så gott hon kan, men nu har hon flyttat dem en tredje gång och den mörka är inte med. Troligtvis har den blivit dödad av skata, räv eller nånting annat. Vila i frid lilla kissen, du fick bara ett kort och hårt liv. Fan också, fan ta människor som inte kastrerar och steriliserar sina utekatter! Det är så jävla dumt och onödigt så det finns inte ord för det. Kattmammorna får föda kull på kull som blir förvildade om de ens överlever, och sen blir ihjälslagna eller uppätna av andra djur. Jag blir så förbannad.

Min jobbarkompis hade frågat sin svärmor om hon inte skulle kastrera sin katt, som fått ytterligare en kull oönskade kattungar. "Äh, jag lägger dem bara över vedstocken!" svarade hon. Såna människor vill JAG lägga över vedstocken!

Allt faller förstås tillbaka på att katter har så extremt låg status, man får en kattunge för en hundring eller ingenting, sen är man fri att mata sin orm med den, plåga ihjäl den eller lämna den i skogen när den blivit stor och man blivit less på den. Såna människor vill jag plåga ihjäl och mata ormar med. Bara så ni vet det.

Det borde införas kattlicens, liksom hundlicens och barnlicens. Man måste ha licens för att köpa ett vapen men alla människor är fria att skaffa hur många barn de vill och förstöra dem så mycket de bara kan. Ja, utom homosexuella naturligtvis. Herregud inte kan man släppa oskyldiga barn i klorna på homosexmaffian! De kan ju BLI SÅNA! Nej, det är absolut bättre att endast tillåta barn att växa upp hos heterosexuella kärnfamiljer, helst ska de väl vara ariska också, även om just denna familj skulle råka vara en sådan som misshandlar och missbrukar. Ett barn mår ju ändå bäst om de är hos sina BIOLOGISKA FÖRÄLDRAR och har en MANLIG OCH EN KVINNLIG FÖREBILD, lite stryk ska de väl tåla. Så om en mamma råkar bli ensamstående så är det nog bäst att vi tar hand om ungarna och skickar dem i fosterhem, för herregud hur ska barnen klara sig utan sin manliga förebild som de omöjligt kan få nån annanstans?! Själv levde jag i illusionen att det bästa vore om alla barn fick ha BRA förebilder oavsett kön men jag måste ju vara ett spån som har sådana uppenbart korkade åsikter.

Jag menar, herregud, tänk en pojke med två mammor, det är ju fruktansvärt! Vem skulle lära honom spela fotboll och hantera borrmaskinen och pissa i kors! Han skulle ju växa upp till fjollbög med rosa läderbralls och slingor i håret! Sånt kan vi ju absolut inte tillåta, det förstår ju vem som helst.

Fan vad man eldar upp sig så här på morgonen. Nu ska jag käka frulle och sluta predika. Det är ju min lediga dag!

tisdag 24 juni 2008

Gum dammit - gnäll-varning

Idag är det inte god dammit utan gum dammit. När jag sagt godnatt till älsklingen igår så får jag en märklig, sticky feeling, men jag förstår inte varför. Den följs av en udda tropisk lukt. Sen upptäcker jag varför. När jag tog handsfreen från byrån har ett tuggummi följt med, kladdat fast på sladden, därefter på mitt lakan, min arm och hela jävla alltihopa. Grejen är att det inte är ett vanligt tuggummi som blir en hård liten knort när det stelnar, dem ligger man ju på som prinsessan på ärten och klöser bort i ett nafs. Det här jävla tuggummi-helvetet är Stimorols nya "Sense"(fjant!) som aldrig nånsin riktigt stelnat, utan tre timmar efter att jag tugga det var jag tvungen att pilla bort en miljard minismå mjuka klet-bitar från hela mig och min säng. Jag hann bli riktigt förbannad och var tvungen att gå upp och bädda rent mitt i fucking natten.

Idag har det regnat. Regnat och regnat lite till. Jävla pissregn. Jävla pissiga Sverige-sommar. Jag följde med en tant i rullstol till tandläkaren, vi blev båda sjöblöta och jag hann utforska hur vidrigt dåligt Boden är anpassat för handikappade och rullstolsburna. Jag fick knappt upp rullstolen på trottoarerna och i varje vattenpöl sköljde regnet in i mina foppa-tofflor. Kul kul.

Duschade en tant som är helt klar i huvudet men inte riktigt kan kommunicera, för varje gång jag gjorde rätt gjorde jag 10 fel och hon blev nästan arg för att jag inte fattade vad hon menade. Svettig upplevelse.

Pappa och frugan var skitsura när jag kom för att äta middag, jävla mens-haggor båda två. Om jag slutar HALV FEM så måste de väl för fan fatta att jag inte kan komma på middag exakt HALV FEM, ska jag teleportera då eller? Kanske om pappa nånsin lyssnade men nej, det är ju tydligen för mycket begärt.

Hade oläst sms från mamma när jag slutade: "Hämta hundarna när du slutar de är orastade". Var tungen att stanna cykeln när jag cyklade hem för det regnade så våldsamt att jag inte såg vart jag skulle. Piss piss piss. Hundarna gick extremt långsamt och lyssnade inte på ett ord jag sa. Värre än pappa.

Ska på spinning ikväll. Om det hugger i ryggen som förra gången så lägger jag av med spinning tills jag slutat jobba, och tränar andra saker istället. Pinsamt och förnedrande att sätta sig ner när alla andra står, hatar det. Hatar min rygg, den är alltid kass. Vill byta.

Har blivit blöt i sex omgångar idag, hittils. Det är ett under om jag inte blir sjuk, men jag har fan inte råd med det så det är inte ett alternativ. Får jag feberfrossa blir jag väl ändå varm i kläderna av att jobba liksom.

Alla snälla i alla fall. Snälla tanter och farbröder, snäll personal. Vill aldrig gå i skola mer. Vill inget utom att gå till jobbet. Eller åka till Hanna, typ exakt nu. Och sova. Och äta. Äter sjukt mycket, mycket dötid på jobbet, oändligt med fika. A-K äter allt och alltid, varför ser hon ut som ett sugrör?

Behöver en Hanna-fix. Min älskling är som en riktigt bra drog, tror jag i alla fall. Har aldrig knarkat, skulle fan inte ha råd, knark är dyrt. Kicken jag får av att vara med söt är världens starkaste men den räcker inte en evighet. Inte två och en halv fucking jävla månad, tydligen, känner mig som klippt gräs. Poetisk as hell idag också.


Vad har du gjort av dig,
för dig,
med dig själv?
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort,
för dig är det alltid helg
Och helgen måste ta slut.

De är fullt en lördag klockan 5,
Jag längtar alltid härifrån men aldrig hem
Skulle vilja ta det sen, vad ska det bli av mig, Ååh
Det finns dagar som idag, hopplösa mornar
Då jag vaknar som ett vrak
Och jag märker alla har - har fått nog av mig

Vad har du gjort av dig,
för dig,
med dig själv?
Situationen är så sjuk
Vad har du gjort,
för dig är det alltid helg
Och helgen måste ta slut

Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
De är måndag snart
Men jag lever för ikväll.

onsdag 21 november 2007

Packad å klar! ...only not.

Jag packar och packar. Jag vill nämligen kunna flytta in i min lägenhet så fort det bara går. Tyvärr verkar det som om rumpnissen som bor där nu har glömt att det från den första december är min lägenhet, och att han inte kan använda den som rumpnissehåla längre. Inte en enda pryl verkar han ha packat, vilket jag märkt eftersom jag snokat utanför hans (mitt!) fönster. Men jag ska ha min lägenhet på utsatt datum om jag så ska slänga ut honom och sälja hans prylar (mycket bra idé för övrigt, ska skriva ner den på en post-it till mig själv).

Jag har en ganska arg liten hund som tror att hon är rottweiler. Idag har hon skällt ut allt och alla, även personer som gått förbi på gatan utanför samt personer på tv. Det blir en aning tröttsamt. För övrigt har jag råkat färga henne lila. Men bara litegrann! På ena benet sådär. Men det är lugnt, det finns säkert jättemånga dvärgschäferliknande gatukorsningar med lila ben!

Jag verkar ha gått in i konstant frusenhet. Satans jävla norrbotten. Och det är inte ens riktigt kallt än. -14 eller nåt sånt idag. Tänk när det blir -30, då kan vi snacka nipple twister! Även norrbottningar mesar till sig över sommaren.

Min pappa mötte tydligen Minnas pappa på Ica idag. De pratade om Minna rätt länge, tydligen. Hur kul kan det vara för honom, stå där och konversera artigt om sin dotters självmord. Säkert min jäkla pappas fel. Han är så otroligt jävla taktlös så det är inte klokt.

Fan vad jag saknar dig Minna. Fan vad frustrerande att jag använder samma klyschor hela hela tiden. Men det är så det är. Jag har fått en hang-up i mitt emotionella centrum. Jag vill komma på nya, bättre, starkare ord som beskriver hur jag känner, men jag får bara fram samma gamla formuleringar, fast flera gånger om. Kanske sagt med högre röst. KANSKE SKRIVET MED STORA BOKSTÄVER. Kanske skrivet med flera utropstecken efter!!!!!!

Men nej. Det hjälper inte. Det blir ändå samma ord. Jag älskar dig. Jag saknar dig. Förlåt mig. Kom tillbaka.


Dagens Sex and the City-fråga:
- In a city like New York, with infinite possibilities, has monogamy become too much to expect?

fredag 16 november 2007

Jag fryser


Det känns som att jag frusit konstant i flera dagar. Jag är kall om händerna och fötterna, om näsan, i hårbotten, det är kalla kårar och nipple twister så det sjunger om det. Snön har kommit rejält till Norrbotten, det är vackert, klart och kallt. Jag tycker faktiskt om snö och kyla, på sätt och vis. På det sättet att man kan ta ett varmt bad (inte just nu, men nya lyan har badkar!), krypa in i en gossig morgonrock och tofflor, tända en massa ljus och kolla på braiga tv-serier hela dagen lång. Om man inte har tusen andra saker att göra förstås, vilket det känns som att jag har.


Jag har även fått jul-längt. Jag tycker faktiskt om julen. Eller, inte själva julen egentligen. Mer tanken på hur julen borde vara, och säkert är i vissa familjer. Sådär mysig och glöggdoftande och äppelkindad och fred på jorden och så vidare. I min familj värnar vi mer om klassiska svenska traditioner, såsom att svära över hur dyr julen är, ha äcklig plastgran, köpa så mycket mat som möjligt färdiglagad så den också blir äcklig, inte orka se klart på Kalle Anka, träffa släktingar ingen egentligen tycker om samt vara otacksam över julklapparna som alltid är för fel och för billiga och totalt oengagerade.


Men jag tycker om att se alla ljusslingor på balkonger och i trädgårdar. Äta pepparkakor och lussekatter och lyssna på julmusik, och kanske hitta den perfekta julklappen till någon åtminstone. Tvinga husdjuren att ha på sig tomteluvor och glitter och göra julkort av dem, titta på Mupparnas Julsaga och Tomten är far till alla barnen.


Men jul utan Minna blir ju skit. I sig är den meningen helt ologisk. Jag och Minna har aldrig någonsin firat jul tillsammans, hon tyckte inte ens om julen. Hade hon fått bestämma hade hon hellre firat midvinterblot eller nåt liknande, och struntat i att fira gaphalsen i krubban. Men ändå. Det är bara helt förkrossande att tänka att hon inte finns, och aldrig mer kommer finnas. Att oavsett om det är jul eller midsommar eller tisdag den fjärde augusti så kommer jag aldrig någonsin mer att få träffa henne.


Jag är alldeles för nostalgisk och sentimental för min ålder. Jag spenderar en hel massa tid med att tänka på hur mycket jag saknar "förr i tiden". Inte bara på grund av Minna. Men tänk ändå. En gång trodde jag att jag var den sötaste flickan i världen som ritade de finaste teckningarna på hela dagis för det sa dagisfröken och mamma, och jag trodde faktiskt att jag kunde bli precis vad jag ville och göra vad jag ville, och att det är roligt att vara stor för då får man bestämma själv vad man ska ha på sig och äta godis fast det inte är lördag. Och jag skulle träffa en snäll pojke och vi skulle gifta oss och få tre barn (du hör, jag var ju helt vansinnig!) och vi skulle leva lyckliga i alla våra dar och det skulle alla mina vänner också göra och ingen jag älskade skulle någonsin dö. Vilket bara bevisar att 1) barn är korkade, och 2) vuxna, och särskilt föräldrar, fröknar och sagoberättare, är världens största lögnare.
Dagens Sex and the City-fråga:
- If models can cause otherwise rational individuals to crumble in their presence, exactly how powerful is beauty?