I'm sick and tired of always being sick and tired...

Jag och Hanna är fortfarande sjuka, det börjar bli ganska tröttsamt. Imorgon ska vi i alla fall till vårdcentralen så Hanna får ut ett par inhalatorer med diverse dundermedel i. Kanske jag också kan ta ett par puffar av dem? Men jag tror vi är på bättringsvägen. Det skulle antagligen gå fortare om vi lät bli att pussas, bakterierna bara pendlar fram och tillbaka mellan oss. Men det är ju klart värt det. Imorse trodde jag att jag hade en enorm loska att harkla upp men det var bara mitt gomsegel som svullnat upp till tredubbel storlek. Sexigt, jag vet.

Vi gör inte mycket mer än ligger i soffan och har tvserie-marathon och hostar ikapp. Just nu avverkar vi bland annat Tre Kronor - nostalgi!

Sleepless night, tv lights.

Inatt kunde jag verkligen inte sova. Jag försökte i några timmar men sen gick jag upp och såg på tv istället. Natt-tv kan vara ganska spännande. Jag hamnade framför en dokumentär som hette "Mannen och hans fruar" eller nåt liknande. Det handlade dels om en gubbe i England som hade inte mindre än sju "fruar", de var ju inte gifta på riktigt men de kallade sig hans fruar i alla fall. Sen var det en kille, en tjej och en tjej till, som bodde i Californien och alla var ihop med alla och kära i alla, plus att tjejerna hade andra på sidan om också.

Det där engelska haremet var jävligt obehagligt. Den här gubben påstod att han fått en uppenbarelse från gud att han skulle skaffa sju fruar, och konstigt nog hittade han inom ett par år sju stycken. Jag skulle nog snarare kalla dem obetalda hjärntvättade slavar. De jobbade på hans hästgård och varje morgon föreläste han om hur han ville att de skulle vara för att behaga honom, nej förlåt jag menar gud, och alla fruarna grinade och det var helt galet alltihop. En kvinna verkade må väldigt väldigt dåligt, hon sa ungefär: "jag hade tvivel på detta och jag var så nära att åka härifrån men det är ju vad gud vill..." Jag blir så oerhört frustrerad, och jag kan inte hjälpa att jag blir förbannad på dessa fruar. Jag vill bara bitch-slappa dem ett antal omgångar tills de kommer på bättre tankar och sticker. Fast å andra sidan var den ena fulare än den andra, så de kanske inte kunde få nån annan karl utan får nöja sig med en sjundedel...

Det är ju ganska lustigt att gud alltid vill att mannen ska ta en massa fruar, och inte tvärtom. Killen i Californien sa öppet att han inte skulle orka eller hinna med några fler kvinnor, han hade nog med att tillfredsställa de två han hade. De tre verkade däremot väldigt harmoniska och nöjda med hur de levde, de verkade vettiga på ett helt annat sätt. Men den där gudsförvrängaren, fy fan för såna. Om jag var gud skulle jag bli jävligt förbannad på alla tomtenissar som missbrukade mitt ord dagarna i ända, och låta blixten slå ner i dem på direkten.

Sen såg jag i alla fall på Ellen DeGeneres Show. Hur kan kvinnan vara så fräsch fast hon är 50 år? Lite botox kanske. Hon är inte snygg, men hon känns betydligt yngre än vad hon är. Hur som helst hade hon Jennifer Aniston som gäst. Jennifer Aniston verkar väldigt gullig, jag tycker hon beter sig precis som Rachel i vänner. Hon kanske tyckte det var en så rolig karaktär att hon bestämde sig för att lära sig ett och annat av Rachel? Men hon verkar VÄLDIGT självmedveten. Hon kan inte sluta fippla och flippa och pillra med sitt hår hela tiden. Det är fortfarande lika långt och glänsande som det alltid varit så om jag hade sånt hår skulle jag svepa med det konstant. Man kan nog säga att min allra första lesbiska kärlek var Jennifer Anistons hår. Jag klippte ut alla bilder jag kunde hitta och dyrkade den där glänsande manen. Helt såld, helt enkelt.

Nu måste jag skriva uppsats. Jävla uppsats. Fan ta dig. Fan ta mig, som inte började i tid. Den här gången heller.

Tema Las Vegas

Veckans idol-tema är Las Vegas. Jag tycker det är ett cheesy tema med cheesy låtar. Men det ska bli spännande att se vad Mariette gör med låten "You to me are everything" men The Real Thing. Jag tycker Erika gjorde det modigaste låtvalet med låten "Sway" av Rosemary Clooney. Det är faktiskt en jävligt tuff låt, men väldigt originell. Ganska svår att göra den till sin egen utan att slakta den.

Jag undrar om Calle kommer att klara av att sluta flacka med blicken och suga kameran med ögonen den här veckan? Ni måste bara kolla på videon längst ner, det är Tom Jones himself som framför låten med lite random klappar och fingerknäppningar som en äkta karaoke-tönt. Hur fan kan nån tycka den karl är eller någonsin har varit sexig?? Lika slemmig då som nu.

Rassel och pling

Imorse vaknade jag runt sju och hade jättetungt att andas. Hela halsen hade liksom slemmat igen, det är så jävla jobbigt. Trodde jag var nästan frisk och sen blir det skit igen. Men det är väl bara att vänta ut eländet. Rösten var borta imorse,det sa bara rassel rassel skrap, som på en trasig radio, men den kommer tillbaka mer och mer.

På söndag fyller jag år, det kommer naturligtvis att uppmärksammas med en bal på slottet, jag kommer iklädd folkdräkt motta folkets jubel samt lyssna på gripande uppträdanden av halvusla helsvenska artister, mina presenter kommer radas upp från golv till tak och folket kommer lägga palmblad på vägen där jag går. Ja må jag slippa leva i hundrade år, hipp hurra!

I övrigt har jag ingen riktig back up-plan, men klockan 14.30 ska jag i alla fall se reprisen av VM i dans, och den som stör mig får stå ut med great vengeance and furious anger, eftersom jag på sista tiden blivit lite besatt av dans. Men det är ju på söndagen så på lördagen kan jag tänka mig att göra nåt kul, eventuellt åka till Piteå på välgörenhetskväll eller hur det nu var. Jag är öppen för andra förslag också. Så vidare jag inte hunnit bli riktigt sjuk, det vore ganska typiskt min tajming men jag ska försöka att inte måla fan på väggen.

Shane har varit totalt dampig ända sen jag ringde och bokade tid för kastrering. Han springer runt och jamar, skriker, försöker hänga sig i duschdraperiet...en ren slump? I think not!

Neeej ta inte mina bollaaaar!!!

Reklampaus!

Youtube är en guldgruva för allt möjligt, bland annat roliga, smarta reklamfilmer. För de finns ju faktiskt, men inte på svensk tv förstås. Jag får ett nervsammanbrott om jag tvingas titta på den vidriga "Man har så kul med toffifiiiii!"-tortyren en jävla gång till. För att inte tala om smygpedofilreklamen för gammaldags karameller med den lille pojken och alla hans "farbröder"...

Men de här två filmerna är nåt helt annat, så jävla bra! Kolla in!

Så jävla läskigt

Jag snubblade över ett klipp med det gamla barnprogrammet Skrotnisse som gick på tv för sisådär hundra år sen när jag var liten. Nån annan som också bänkat sig framför den här skräckfilmen för barn? Jag tyckte i alla fall att Skrotnisse var ett förjävla läskigt program, jag var helt skräckslaget fascinerad och kunde inte slita mig från tv:n. Såna pedagogiska fängslande barnprogram görs minsann inte nu för tiden. Nostalgi!

Lite HBT-kunskap skulle inte sitta fel

QX brukar fråga deltagarna i Idol hur gay de är på en skala, naturligtivs av nyfikenhet på om det döljer sig några bin eller homosar i skaran. Nu har de gjort samma sak med deltagarna i Robinson, och jag måste säga att svaren var mycket underhållande att läsa. Det kursiverade är mina egna kommentarer.

Hur gay är du på en skala?

Ranjit Roy:
- Det lägsta tänkbara. Det vill säga ett.
Klart och tydligt.

Jarmo Heinonen:
- Ett! Det räcker att kolla på programmet! Manligare gubbe finns inte.
Kära Jarmo, det känns aningen fördomsfullt att göra likamedtecken mellan bög och omanlig. Du skulle lika gärna kunna vara björn*

Erik Billing:
- Hm... över fem åtminstone. Jag har aldrig haft en pojkvän, eller det beror lite på hur man definierar. Jag var tillsammans med en tjej i flera år som kom ut som transsexuell och vi fortsatte vara tillsammans ett halvår in i den processen. Jag ger min feminina sida rejält med svängrum, men det kanske är mer trans än gay? Hur som helst skiter jag i vilket kön du definierar dig utifrån, det viktiga är att du kittlar min hjärna!
Mycket insiktsfullt och spännande svar måste jag säga. Pluspoäng!

Erik Rydberg:
- Det är väl ingen skillnad på en gay och en straight? Alla är väl sig själva! Jag har massor av killar jag älskar som vänner.
Jag har också killar jag älskar som vänner Erik, men jag vill inte klappa pinne och jag gissar att du inte heller vill det. Så en viss skillnad tror jag nog att det är.

Erik Blomqvist:
- Jag är nog en två, tre kanske. Kärlek är kärlek och det är väl så människor med öppet sinne känner?
Det mest politiskt korrekta svar jag nånsin läst. Gäsp.

Michel Berendji:
- Ibland tio, oftast sjukt manlig.
Ännu en som anser att bög är lika med omanlig. Det blir bakpisk på det.

Christian Ternstedt:
- Jag är gift med min älskade Karin, så det tar väl ner skalan. Sedan är jag dessutom från konservativa Jönköping och lite bufflig och macho av mig, vilket tar ner intrycket ytterligare... Men jag är ändå förhållandevis metrosexuell och vill minnas att jag faktiskt ”dockat” med några kursare under min utbildning till officer på Militärhögskolan Karlberg. Jag tror syftet var att markera att vi blev blodsbröder... det är väl ändå lite gay, så jag säger en stabil fyra!
Blir man mindre bi när man gifter sig tro? Ännu fler paralleller mellan bög och omanlighet, det börjar bli tröttsamt. Och att hitta samband mellan sexuell läggning och hemstad är ju ganska lustigt, och samtidigt helt fel. Sluta svettas nu Christian, homomaffian kommer INTE att jaga dig om natten om du skulle erkänna att du helst inte vill klappa pinne.

Lukas Berglund:
- Jag bor i Stockholm vilket i sig höjer poängen. Har även varit ute på Patricia. Ogillar dock schlager och blir uttråkad på fester där det bara är killar vilket sammantaget sänker poängen en del antar jag. Tycker trots detta att det är sjukt kul att gå ut med hbt-folk för de är oslagbara på att festa. Slår man ihop allt skulle jag säga att jag landar på en stabil tvåa.
Stockholmare är alltså bögigare än Jönköpingsbor? Undrar hur vi norrlänningar ligger till i tabellen? Det finns ju ingen lag som säger att bögar måste gilla schlager, tro det eller ej. Och på Patricia vandrar ju bögsmittan, det har man ju helt klart hört. Hmm...

Mika Svensson:
- Noll! Jag tycker att kvinnor är något av det vackraste som finns, men jag attraheras inte av det kvinnliga könet.
Solklart svar! Full pott!

Josefine Myrén:
- Tre!
Klart och tydligt.

Angela Monroe:
- Två! Jag har aldrig gjort något annat än pussat tjejer och jag kommer antagligen inte att göra mer än så i framtiden heller, men jag gillar inte när man placerar människor i fack. Vi är alla människor med samma behov av ömhet och närhet. Jag har aldrig förstått varför det är så viktigt att veta vem andra väljer att tillfredsställa det behovet med. Big fucking deal!
Klart och tydligt svar, möjligtvis en aning lättprovocerad.

Ellenor Pierre:
- Jag älskar att göra allt med kvinnor förutom en sak. Och tio minus ett är nio. Så nio!
Men Ellenor hur räknar du då? Om du med "en sak" menar antingen sex eller kärlek så är det ganska kaxigt att sätta sig själv som nia på skalan, eftersom du i så fall skulle gå under kategorin hetero-tease**, vilket skulle få många flator retirera i rekordfart.

Kerstin Fröblom:
- Ett.
Yes ma'am.

Beatrice Karlsson:
- Noll! Jag är en killtjej som har sågat ut två totempålar med motorsågen. Jag jagar älg och kör allt som rullar, däribland motorcykel, skoter och traktor.
Eh, jaha. Good for you?

Nina Amjadi:
- Det måste vara en av de svåraste frågorna jag har svarat på men, jaa, en trea? fyra? sexa? Jag vet inte..
Skönt att alla inte är så bombsäkra. Man måste inte veta allt hela tiden. Hellre ett osäkert svar än ett ogenomtänkt svar.

Anna Lundh:
- Noll, för jag gillar bara killar.
Klart som korvspad.

Erika Killén:
- Jag anser mig inte vara gay men det är alltid trevligt med lite hångel.
Ja, visst är det!

Sammanfattningsvis så har tjejerna i allmänhet större koll och mindre lustiga förklaringar än vad killarna har. Det känns ibland som att vissa heterosar så gärna vill visa att de inte är fördomsfulla att de säger roliga saker som exempelvis att man bor i Stockholm och därför höjs poängen... Som sagt, jag är jättenyfiken på hur vi i norrland ligger till i gaytabellen! Men det är lugnt, man blir faktiskt inte stämplad som homofob bara för att man svarar noll eller ett. Det är skönt att människor är olika, livet skulle vara så jävla mycket tråkigare om vi var en samling kloner. Så länge man är ärlig mot sig själv och andra. Nu ska jag sova eller nåt liknande.

*Björn = maskulin och ofta hårig homosexuell man.
**Hetero-tease/ clit-tease = En straight brud som raggar på flator/bin utan att avslöja att hon egentligen inte är ett dugg intresserad.

Slut, nytt, och det däremellan

Gott nytt år först och främst. Jag har inte riktigt hunnit "känna in" det nya året än, men det ska i alla fall inte bli som i Hello Saferides låt: "January first and it's already clear, it's gonna be another shitty year."

På annandagen blev det partyparty (grattis Chessy!) med pusskalas (vi blev gripna av den kosmiska kärlekens kraft), och det var rktigt roligt och välbehövligt att få supa ner sig lite och träffa mina kära polare, även om jag höll på att tippa baklänges några gånger (antagligen en fin vink att banta ner baklasten en smula...). Sen dess har vi hängt hos Ellifiore och blivit bjuden på lyxig nyårsmiddag och även firat Jojo som fyller år idag (hipp hipp hurra gamla polare!). Vi gick ut på Ice, vilket var helt okej men stället är alldeles för stort. Musiken var dock grymt bra!

Igår skjutsade jag också min älskling till flygplatsen, vilket jag verkligen HATAR. Jag vill att hon ska komma tillbaka NU. Det känns som att det blir värre för varje gång. Som att livet övergår från färg till gråskala. Men det har varit helt fantastiskt att hon varit här och firat jul och nyår med mig, och det har varit ännu mer fantastiskt att hon stått ut med mig och min familj. She is one of a kind. Med världens skönaste händer, vilket mina kompisar också fått känna...på sätt och vis. Jag ska boka resa ner till Falun så fort jag får pengar nästa gång, det ska bli skönt att komma härifrån. Det är jätteroligt att ha Hanna här men när jag är hos henne är det som att vara på semester, plus att jag får komma ifrån min familj vilket aldrig är fel.

Nu blir det back to basics antar jag. Uppsats ska skrivas, omtenta ska avklaras, spanskatentor ska göras och så vidare i all oändlighet. Den här terminen kommer nog bli hårdast av alla. Jag har inte hunnit känna in det heller.

Jag hade bakis-tv-dag idag och kollade på "Spa of embarassing illnesses", ett alpläger där deltagarna ska försöka bli fria från diverse jobbiga åkommor typ ständig diarré och sånt mysigt. Hur som helst, deltagarna skulle ta med sig ett föremål som beskrev dem själva så bra som möjligt, och det var ganska intressant. Jag kom fram till att som det känns nu skulle mitt föremål bli ett snöre. Antingen fullt av knutar och trassel, eller helt...rakt. Inte rakt som i problemfritt utan mer som det där sträcket som uppstår på monitorn när hjärtat slutat slå...Eller inte så heller, det lät ju väldigt positivt. Vissa dagar ser det ut som på andra sätt, som på bilden ovan. Vilket kan vara en metafor för att saker och ting blir vad man gör dem till, eller kanske för att saker och ting kan förändras. Om man ser möjligheterna alltså, och inte bara ett jävla snöre.

Vi avslutar djupsinnigheterna med ett sanningens citat:

Mater tua criceta fuit, et pater tuo redoluit bacarum sambucus.

Vad det betyder? Jamen googla människa. Det är faktiskt 2009 nu.

Jean-Marie vem då sa du?

Varje år den 10e december delar man ut nobelpris till höger och vänster, därför tyckte jag det var lite passande att klotta om det idag. Årets pristagare i litteratur heter Jean-Marie Gustave Le Clézio. Det vet vi ju alla vem det är. Jag hoppas att du också tyckte det var ironiskt skrivet av mig, och inte svarar "jamen självklart!" Utom Jojo, man får väl anse att det är lite av hennes territorium eftersom han kommer från Frankrike. Det är extremt sällan nobelpriset har delats ut till någon som jag faktiskt har hör talas om, än mindre läst något av. Det finns ju några undantag: Selma Lagerlöf, Ernest Hemingway, John Steinbeck, Jean-Paul Sartre, Imre Kertész, J.M. Coetzee och Doris Lessing. En ganska kort lista med tanke på att priset delats ut sedan 1901. Men anledningen är ganska enkel: författare som vinner prestigefyllda utmärkelser skriver ofta ohyggligt tråkiga och svårlästa böcker. Jag har försökt läsa fiiina böcker ett antal gånger men jag anser att livet är för kort för att slösa på böcker som inte ger mig nånting. Det är ungefär som att försöka lida sig igenom Gudfadern. Det är helt enkelt inte värt det bara för att få känna sig lite kulturell.

Om jag själv ska ge ett boktips så tycker jag att du ska läsa "Alla familjer är psykotiska" av Douglas Coupland. Den har inte bara en underbar titel, den känns NY när man läser den. Det känns som att någon äntligen lyckats skriva om nånting som man inte läst sjutusen gånger förut. Eller så kan du läsa mitt senaste bokfynd, "Otrogen på öppen gata" av Belinda Olsson. Jag låg och guppade upp och ner i sängen för att jag skrattade så mycket. Så läs nån av dem, det är mitt boktips. Eller skit i det förresten. Vi är alla trötta och jävligt less på mörker och kyla och hjärnan är helt mosig av pepparkakskladd och julklappstress. Så nu släpper vi på prestigen tycker jag. Från och med nu är det helt helt okej att hugga tag i en julmust, slänga sig i soffan och zappa på tv:n, och ÄNDÅ känna sig sjukt kulturell och djupsinnig. Sådeså.

¡Mi novia es muy bonita!

Idag var sista lektionen i spanska för den här gången. Det känns ganska trist. Läraren är jättebra och skrattar bara när vi säger pinsamma felsägningar (händer bara på ungefär vartannat ord eller så) och klassen är ganska liten och mysig. Det är liksom helst okej när två för varandra helt okända killar refererar till varandra som "min älskling" eller när jag artigt frågar om någon har lite kokain att erbjuda (kokain, coca-cola, same shit different name tycker jag!).

För att ha haft ungefär en lektion varannan vecka under mindre än en termin så kan jag ändå ganska mycket: presentera mig, shoppa kläder, berätta vad jag jobbar med, hur mitt hus ser ut, vad jag gör om dagarna, hur jag ser ut, vad jag har för kläder på mig, och att jag har både tuggummi och en kåt flickvän (obs, överkurs). Nu gäller det bara att klara tentan också.

Det är verkligen skönt att jag fått skjuts hem så gott som varje gång vi haft spanska, av en jätteschysst och trevlig tjej som råkar bo åt samma håll som jag. Förrförra gången sa hon till mig: "idag har jag jättebråttom när vi har slutat, jag ska direkt till en kompis och vara barnvakt." "Okej, det är lugnt", svarade jag och förberedde mig på en kylig promenad till busshållplatsen. "Så jag bad läraren att vi skulle få gå tidigare från lektionen så jag hinner skjutsa dig!" Snacka om att vara snäll. Det blir man ytterst tacksam för när man slutar klockan 18.

Jag har just nu ohyggligt mycket att göra i skolan så jag tacklar uppgifterna med min vanliga taktik: förnekelse och tv-serier. Det funkar ju bra hittils men jag måste nog komma på nåt bättre snart. Kanske imorgon? Jag har i alla fall börjat med julklapparna så smått, det upptar tankar och händer en del. Procrastination, säger jag bara. Helst skulle jag vilja få allt skolarbete klart nu i december OCH få klart/komma på fyndiga och fina julklappar till alla OCH få lite julefrid nån gång.

¡Ojalá!

Think ink, not mink

Jag har utvecklat ett nytt serieberoende. Jag är fortfarande lika hooked på The L Word, America's Next Top Model och alla de andra klassikerna, men nu är jag även beroende av LA Ink. Varför har jag inte sett detta underverk förrän nu? Ibland är jag extremt långsam. Hur som helst, LA Ink är skitbra och jag skulle göra nästan vad som helst för att få en tatuering av Kat von D eller vem som helst i hennes crew. Och det värsta är att det är fullt möjligt! På programmets hemsida kan man ansöka om att bli tatuerad på LA Ink, så länge man har en klar bild av vad man vill ha och gärna en bra story som tillhör tatueringen. Den lilla parentesen i sammanhanget är ju då att man får betala för sin tatuering själv, vilket är rättvist antar jag, men om jag mot förmodan skulle bli utvald måste jag ju dessutom betala resan själv, och helst kunna ta mig till LA inom 24 timmar. Helvetes jävla skit. Men drömma kan man ju. Och jag ska ha mina tatueringar. Det är bara en tidsfråga.

Just nu har jag knappt pengar till käk, än mindre till en vacker och livsnödvändig kroppsutsmyckning. Och december verkar ekonomiskt sett bli fullständigt vidrig. Men jag blev nästan gråtfärdig av glädje idag när de ÄNTLIGEN ringde från Bemanningsenheten och frågade om jag kunde jobba två korta dagar i decemer.
"-JAAAAA....eller jag menar, det kan jag väl..."

Ibland är man nästan patetiskt tacksam för det lilla.

Tidigare ikväll hade jag ett fuzzy wuzzy moment helt utan stress och mörka tankar, det var bara tyst och lugnt och mjukt och varmt. De stunderna är sällsynta men värdefulla för mig. Jag låg under täcket med två hembakta chokladmuffins, ett glas saft och en bok om en prostituerad fjortonåring i högsta hugg. Det var nästan mörkt utom läslampan, och jag låg inklämd mellan Nicki och Zero, med Strauss i fotändan och Shane i knäet. Det enda som saknades var min älskling. Och möjligtvis en något bredare säng.

Still my favourite show

Ally McBeal: Can I ask you, why is it that men are so fascinated by lesbians?
Richard Fish: Do you know what they do together in private?
Ally: What?
Richard: Have sex!
Ally: Heterosexual women have sex too.
Richard: But with men. It's nothing special with a woman interacting with a penis unless it is your own.
Elaine Vassal: Richard, your 10 ò clock client is here.
Richard: Lesbians. Excellent. Let's go.

Glappet kan man vara utan

Jag hade bara ett vagt minne av den svenska ungdomsserien Glappet från -97, så jag bestämde mig för att kolla på den, för nostalgins skull. Vilket jävla skräp! Det var nog det sämsta jag någonsin sett, det var så enormt pinsamt skrattretande dåligt så det finns inte ens ord för att beskriva eländet.

Christina Herrström kan aldrig nånsin ha varit femton år själv, dialogen var nog den mest osannolika jag någonsin hört. Femtonåringar går inte runt och säger saker som "en dag kommer mannen och kvinnan smälta samman och mötas i enighet och världen kommer vara räddad!" bara sådär. Och när man blir brutalt dissad säger man definitivt inte: "Vår tid är inte mogen!" Det är mer troligt att man säger nåt i stil med: "Men jag ville inte ha dig i alla fall din jävla cp-kuk!"

Ella och Josefin är ju ganska snygga, ända tills de öppnar munnen i alla fall. Då förvandlas Josefin/Katharina Cohen till Ulla Skoog, hon pratar exakt likadant och det är jävligt läskigt. Och Josefin/Julia Dufvenius driver en till vansinne när hon har löjliga konversationer med sin spegelbild precis hela tiden. Den som såg Glappet för elva år sen minns väl ungefär vad som hände. Ella och Josefin knullar ett par äckliga gubbar, och när de kommer på att gubbarna kanske inte kommer ge dem "mogen, sensuell käääärlek" så löser Jossan problemet med att göra en plastikoperation. Fula Anette hoppar av skolan eller tar livet av sig, det är lite oklart vilket, och sen är sagan slut och alla lever lyckliga i alla sina dar, utom den stackars pojken som Ella våldtar.

Urk. Om man vill uppleva lite ungdomsnostalgi som inte är totalt verklighetsfrånvänd, kolla in nåt av Måns Garthon och Johan Unenge istället. Eva och Adam till exempel.

Den enda behållning jag faktiskt hade av Glappet var att se vad alla hade på sig: insvängda jeans, långa småblommiga klänningar, enorma scrunchies(hårsnoddarna du vet), spyfärgade klänningar i stretchtyg som får även de slanka magrutebegåvade brudarna att se bred-arslade och strut-betuttade ut. Och man kan vara tacksam för att det tidiga 90-talsmodet är begravt för de allra flesta, och jag hoppas på att tv-serien går samma väg.

FOODFIGHT!

Jag gjorde just världens upptäckt. Jag har levt i snart 22 år, och ännu har ingen utmanat mig på ett riktigt klassiskt matkrig! Hur kunde detta gå till? Jag har aldrig ens vetat vad jag saknar, förrän jag såg ett avsnitt av Popular, och alla kastar mat på varandra och har det hur härligt som helst, det ser ut att kunna urarta sig till en riktigt mysig orgie men sen kom förstås eftertexterna. Och det är inte vilken mat som helst de kastar omkring sig, det är Jell-O! Jag har bara ätit det en gång i mitt liv, och det var när Minnsan hade köpt hem ett litet lager från England och jag fick äran att smaka. Jag minns inte om den smakade gott, men det var roligt att äta och ingen kommer någonsin mer göra Jell-O åt mig i pyttesmå plastburkar och jag tror jag vill gå och lägga mig nu och slippa tänka längre på det.

Men bara så du vet det. Om du ser mig på gatan en dag och tänker "nämen det där verkar vara en rar ärta!" så kolla i väskan om du har en snickers, en påse halstabletter eller nåt annat, och kasta den i skallen på mig, så ska du få se att jag blir jätteglad. Om du dessutom rent händelsevis har en bit regnbågsfärgad Jell-O i väskan som du kan slänga på mig så tror jag att vi har grym potential att bli bästaste bäst-vänner för evig tid och kan sitta många mysiga stunder i vår hemmagjorda kuddkoja och humpa Jell-O och utbyta superhemlisar med varandra. I'll be waiting.

A day well spent + en släktsaga

Idag har jag satt sprätt på mina surt förtjänade lönepengar. Tyvärr mest på tråkiga grejor. Toarengöring, tvättmedel, disktrasor, moppgarn, och andra vettiga och nödvändiga saker. Det slank även ner onödigheter såklart, men inte var det många.

Mamma är helt uppslukad av sitt nya favvo-program på tv, "Mamma jag är homosexuell". Undrar varför jag aldrig hört talas om det när mamma följer det slaviskt? Jag känner mig lite generad och samtidigt oerhört stolt när mamma slänger omkring uttryck som "hbt-personer" och "heteronormen". Hon är allt bra go.

Såg ett kusinbarn på Korvgubben vilket ledde till att mamma berättade ännu en av våra släktsagor. En dag kanske jag fyller en bok med våra släktsagor, för de är faktiskt lika spännande som en film ibland.

Detta är sagan om en av mina kusiner, den första av tre systrar:

Den första systern var en typisk badass-lover, hon ville ha de farliga mystiska killarna. Så hon träffade en man som var alldeles lagom mystisk men samtidigt tät, påstod han själv i alla fall. Så varje morgon tog han matlådan för att åka till sitt fancy jobb i storstan. I själva verket gick han upp på motorvägen, liftade in till byn och hängde där i åtta timmar fem dar i veckan, och kom sen hem och skröt om sitt spännande jobb. Sen påstod han att han hittat några böcker på deras vind som var värda 200 000 per styck om de sålde dessa på ett särskilt antikvariat, så de båda åkte till Boden och letade efter sagda antikvariat en hel dag utan att hitta det. Inga pengar blev det heller, såklart. Sen blev mannen eld och lågor eftersom han hittat en enormt fin lägenhet som de båda skulle flytta till. Systern satt med deras lille son på flyttkartongerna en hel dag och väntade men mannen kom aldrig tillbaka efter det, han stack till Kiruna, började ett nytt liv och avslutade det sedan genom att begå självmord. Sonen ärvde 400 000 vilket han brände upp på rekordtid, bland annat på en bil som han kraschade inom en vecka eftersom han körde rattfull.

Därefter träffade systern en 25 år äldre man som försörjde henne eftersom hon i hela sitt liv aldrig haft ett jobb. Han söp ner sig totalt, gjorde henne på smällen och övergav henne. Dottern har sagt bort det mesta av kontakten med mamman, pappan ville aldrig ha henne över huvud taget.

Systern fick sen ett till barn med en tredje karl som var en bra och redig karl. Men det tog slut relativt fort, och sorligt nog är han döende i cancer idag. Dottern bor kvar och hjälper honom med hans företag så länge han lever, sen ska hon också flytta så långt bort hon bara kan.

Därefter träffade hon en man från Turkiet, som krävde att hon skulle konvertera till islam och byta namn och säga bort allt från sin tidigare kultur. Vilket hon gjorde. De fick två barn tillsammans, den äldsta dottern fick hoppa av gymnasiet för att ta hand om sina halvsyskon. Sen stack mannen tillbaka till Turkiet och lämnade henne och barnen utan försörjning och hem. Men inte för gott. Han hade nämligen en fru och ett antal barn i Turkiet som han hämtade till Sverige för att de allihopa skulle bli "en familj". Vilket nog inte gick så bra eftersom systern idag bor i ett ruckel med de två yngsta barnen, den äldsta sonen och hans son i sin tur, som har ett antal bokstavskombinationer, och snipp snapp slut vi får väl se var den sagan tar slut.

Fatta vilken liten bit av min sicka sicka släkt det här är! De allra flesta är tamigfan helt skogstokiga, resten är bara knäppa, försupna eller underliga. Jag borde verkligen skriva en släktsaga.

(Först skrev jag inte släktsaga utan sexsaga. Det vore också ganska spännande, hehe.)

Nu tycker jag att du är lite vrång

Mamma och jag såg Sunes sommar igår, den är ju så jävla bra. Ovanstående rubrik hade passat bra att använda på pensionärerna idag. Jag har väl suttit sammanlagt tio minuter på fem timmar, antingen ville de allting eller ingenting, för att sammanfatta läget. Så nu ska jag skala av mig fulkläderna, krypa ner i soffan med min nya craving (knäckemacka med gravad lax) och avnjuta ett par avsnitt av L Word innan jag sussar så jag orkar en omgång pensionärs-brottning imorgon också. Men inga bett eller klösmärken idag, det är ju ett plus!

Dagens pensionärs-citat:
Arg tant om min jobbarkompis: Varför hänger du efter den där jävla människan? Jag ska säga dig, hon är full i skam! Hon leker sjuk och skrattar bakom din rygg när du hjälper henne! Och du släpper inte in henne här!

Vad smakar Brasilien?

Jo det ska jag tala om för dig. Ganska äckligt. Blev lite nyfiken på Fantas nya läsk med Brasilien-smak, men den var inte god alls. Kanske ska testa Island-smak? Eller Saudiarabien-smak? Undrar vad Fanta med Sverige-smak skulle smaka. Inlagd sill kanske, eller dopp i grytan. Usch då.

Idag har jag avnjutit min lediga dag så gott man bara kan göra när man ser efter två hundar varav en lider av depression och den andra av damp och det ösregnar ute.

Har sett lite av L Word säsong ett på min nya tv. Åh guuud så fantastiskt! Det är pinsamt att bli så uppspelt över en tv men vilken jävla bra bild! Jag satt med blicken insugen i tv och kom ihåg precis hur det kändes första gången jag såg det. Första säsongen av L word är den allra bästa. Very wow.

Har också sett Grey Matters idag, en film med Heather Graham som jag egentligen inte tycker om, men hon var väldigt gullig i den här filmen. Se den! Om du gillar söta romantiska komedier alltså, annars kommer du nog inte tycka om den.

Blev jätteglad idag när posten trillade in genom inkastet. Min älskling hade skickat ett fint kort och ett foto på sig själv! Precis vad man behöver en regning dag!

Annars har jag inte gjort mer spännande idag än att gå på pulsspinning och köpa WC-anka med äppelsmak. Nej, doft menar jag. Det är nog inte bra att dricka WC-anka, det är nog till och med värre än Fanta med smak av Brasilien.

Är inte Shane och Alice för himla gulliga på den här bilden? So darn cute!

Beskåda min bebis!

Beskåda min nya bebis! Beskåda hennes fyrkantiga skönhet! Jag ska vårda henne ömt! Eller så inte, för garantin gäller ändå i två år. Men jag ska i alla fall köpa en speciell liten putsduk till henne så hon inte blir lika dammig och hundhårig som allt annat i mitt hem. Tack pappa!

Pappa själv ska köpa en 42 tum eller om den var ännu större, tv med ljusramp hela vägen runt och på baksidan som skiftar i olika färger samt ny inspelningsbar dvd, fett surroundsystem har han ju redan. Var tusan får han alla stålar från?

Nu har jag i alla fall en superfin tv som jag aldrig skulle ha haft råd att köpa själv. Dessutom var pappa schysst och baxade alla mina gamla tv-apparater till soptippen. När jag var 14 fick jag min första tv, 14 tum och jag älskade den högt för att den var min egen och för att jag slapp träffa min familj så ofta utan kunde stänga min dörr och ändå inte missa reprisen av Vänner.

När jag sedan flyttade ärvde jag min styvbrors tv, 22 tum kanske, man fick kisa för att se texten från soffan men den funkade. Sedan ärvde jag mammas 28 tums TV som hon tappat i golvet, vilket visade sig när den slutade fungera efter typ en vecka. Dessa reliker har sen dess stått i min lägenhet och varit irriterande som fan, tills nu pappa kom med nya underverket. Under en lite surrealistisk stund stod det alltså fyra tv-apparater och trängdes i min lilla etta. But that is no more!

Eftersom jag troligvis har en skruv lös ska jag extrajobba ikväll, jag har alltså 7dagars-vecka. Har även tvättid och städdag idag. Känner mig lite som superwoman fast i schysstare kläder. Nu ska jag hänga tvätt och titta på min nya tv, ännu ett kapitel i mitt spännande och dramatiska liv.

Vad göra?

Mamma har haft min busvovve nästan hela sommaren eftersom jag jobbat så mycket och hon inte kan vara ensam i en bakugns-lägenhet hur länge som helst. Men nu har hon tydligen lärt sig ett nytt trick. Hon har börjat hoppa på handtaget och rymma iväg, och hon kommer inte när man ropar (vilket hon gjort tidigare) utan man får leta rätt på henne. Hon har också börjat springa till andra hundar och skita i allt man säger.

Vad göra?? Får även hundar en trotsålder? Är det här en storm som vi måste rida ut eller har Smiski fått en flipp i skallen? Mamma är i alla fall beredd att göra en pälsmössa av henne om hon inte skärper sig.

Imorgon får jag troligtvis tv! Så nu vet ni det också, ni som vill komma hem till mig och titta på min fläskiga 37tums lcd-tv. Fattas bara surroundsystem så behöver jag aldrig lämna lägenheten. Fan vad stor den kommer se ut i min lilla lya. Och eventuellt skära sig lite mot min nötta byrå och fåtöljen där nackstödet hänger på sniskan. Men men. Man får ju byta upp sig lite eftersom!

Dagens pensionärs-citat:
Jag: Godmorgon.
Inte särskilt söt tant: Du var då en tjockis. Värre än mig till och med. Huvva.
Jag: Som sagt, godmorgon.

27 dresses och Itty Bitty Titty...

Nu har jag sett den, det har väl alla andra redan gjort men i alla fall. Jag tyckte den var helt okej, en ganska ordinär, lagom förutsägbar chick flick utan större överraskningar. Den lyftes för mig av Katherine Heigl, jag tycker hon är en fantastisk skådis. Men jag kan inte riktigt komma överens med hennes nya hårfärg, jag satt och störde mig på den hela tiden. Blond och brunögd ska hon vara, så det så. Annars har jag inte mycket att säga om filmen, utom att jag blev supersugen på att gå på bröllop! Har bara varit på ett enda i hela mitt liv och då var jag typ 11. Så ta och gift er nu för tusan, och bjud mig! Men jag tänker icke klä mig i vansinnesklänning, glöm din dröm.

Har också sett klart en film som var typ raka motsatsen till 27 dresses, nämligen Itty Bitty Titty Committee. Jag var lite skeptisk i början men jag tinade upp ganska fort. Tycker ändå att huvudpersonen var ganska mesig, men det får man ta. Det fanns gott om tuffa brudar annars i filmen, bland andra Carly Pope(Sam i Popular), Leslie Grossman(Mary Cherry i Popular), Daniela Sea(Max i L Word) och Deak Evgenikos(inte känd, bara snygg). Den är helt klart sevärd även om man inte är lika förtjust i The dykes in shining armour som jag är. Rebellisk kvinnokamp känns alltid som en liten kick, särskilt efter att ha sett bröllops-orgien jag såg innan.

Avnjuter min lediga helg så mycket det bara går. Nästa vecka jobbar jag nämligen 6 dagar, blää. Kommer dessutom att jobba väldigt mycket med en tjej som jag inte fick särskilt bra vibbar från, inget bra första intryck. När jag sen försökte prata med henne blev det ännu värre. Men det är bara att bita ihop och gilla läget. Mindre än 3 veckor till Pride nu! Egentligen skiter jag i hela jävla skiten just nu, vill bara mysa med min tjej precis vart som helst, jag börjar bli helt nedbruten av hångelabstinens. Distansförhållande är bara ett kodord för långdragen tortyr, men jag har hört att jag har bra tålamod.

Grattis i efterskott Ohana som nu är äldre än hon var i förrgår! "Ja må hon leva så länge hon får!" som pensionärerna sjöng för en farbror i veckan. Men vad sjutton vill du ha kvinna?? Vi SKA köpa nåt åt dig, och om du inte önskar dig nåt blir du stuck med en hemvävd duk eller en gräddsnipa eller ett vindspel! Bara så att du vet.