Bodypaint is better than chocolate.

Just nu sitter jag och kollar på en av mina favoritfilmer, Better than Chocolate. Jag tycker den är så mysig och rolig, och varje gång jag ser den blir jag så sjukt sugen på att ha någon att kroppsmåla! Rulla runt på golvet i färg och trycka tuttarna mot pappret, det ser så jävla härligt ut! Och tror du mig inte, kolla själv! Bästa scenen! Om någon skulle föreslå en stilla eftermiddag av kroppsmålning så skulle jag vara så jävla PÅ, säger jag bara! Det dumma klippet går tyvärr inte att bädda in, men här är det: MUMS.

Facebook mer homovänligt

Metro - Facebook mer homovänligt

Facebook-användare kan numera fylla i att de har ingått civilt partnerskap, efter önskemål från användare i Kalifornien. Innan dess fanns bara de vanliga alternativen; singel, gift, frånskild, i ett förhållande och "det är komplicerat" (älskar den statusen). Det var väl på tiden tycker jag? Hoppas bara den tiden snart är kommen då amerikanska homosar slipper krångla med sånt och kan gifta sig som alla andra, i kyrkan och allt om de skulle vilja det. Yes, we can! Soon...

Jag vet i alla fall EN sak om Uganda.

Jag har precis sträckläst Elaine Bergqvists "Härskarteknik", den var enormt bra och jag kommer skriva om den fler gånger. Men ett av de mest tänkvärda kapitlen i boken handlade om våra fördomar. Alla har ju fördomar och de flesta vet om att de har dem, men vi är ändå så himla sugna på att stoppa in människor i fack och generalisera om dem. Det är ju så skönt att slippa tänka!

Elaine Bergqvist skriver i sin bok:
Du kan säkert säga tusen saker om Sverige. Hur mycket kan du säga om Uganda? Om det är mindre än tio saker så råder jag dig att vara försiktig med att värdera landet eller folket därifrån. Detsamma gäller andra kulturer, länder och sexuella läggningar. Kan du säga mindre än tio saker om något som tillhör dessa tre kategorier så håll tyst om dem. Risken är stor att du kommer att uppfattas och värderas som fördomsfull.

Det är så jävla bra skrivet! Jag satt och funderade en stund. Kan jag säga tio saker om Uganda? Om transsexuella? Om män? Om gamla människor? Alltså tio saker jag vet, inte tio pantade fördomar jag för vidare. Jag tror faktiskt inte det. Istället för att uttala sig och riskera att bli dumförklarad, så kan man ju faktiskt fråga. Fråga på ett välmenande och respektfullt sätt, inte så att du gör personen förbannad. Jag ska försöka tänka ut tio saker jag definitivt vet om någonting, sen ska jag återkomma!

Varför jag skriver om just det här är för att idag, den 17e november, har utsetts till bönedag för Ugandas homosexuella. Så tyvärr vet jag någonting om just Uganda, men jag önskar att jag slapp veta. I Ungandas parlament behandlar man just nu "Anti Homosexuality Bill 2009". I korthet innebär den, om den går igenom, att homo- och bisexuella handlingar bestraffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Den som inte rapporterar misstänkta homosexuella till myndigheterna får betala motsvarande 18 000 kronor i böter. Även om det gäller ens eget barn. Den som låter en homosexuell bo i sitt hus kan dömas till sju års fängelse. Straffet för homosexualitet i Uganda just nu är "bara" sju års fängelse.

Det här ska alltså föreställa 2000-talet. Det är så jävla tragiskt så det finns inte ord. Jag hoppas världens regeringar fördömer det här lagförslaget och jag beundrar verkligen de personer som orkar fortsätta jobba för jämställdheten och mänskliga rättigheterna i Uganda och andra länder med liknande lagstiftning. I dagsläget är homosexuella handlingar helt eller delvis förbjudna i över 90 länder.

Så även om du inte är troende, be en bön för Ugandas HBT-personer ikväll, för det lär de behöva.

Läs mer om lagförslaget HÄR.

Gå med i facebook-gruppen mot lagförslaget och visa ditt stöd HÄR.

Portad från skolkatalogen.

Aftonbladet skriver om en Ceara Sturgis i Mississippi, som blivit portad från skolkatalogen. Orsaken var att skolan har en tradition att tjejerna ska ha långklänning och killarna smoking. Ceara valde att klä sig i smoking eftersom hon inte trivs i långklänning, och blev då meddelad att bara pojkar får bära smoking i katalogen.

Personligen tycker jag (förvånad, någon?) att tjejen ska få klä sig i smoking om hon känner att det känns mer rätt. I artikeln poängterar man att tjejen är gay, men egentligen har inte det med saken att göra. Det handlar om rättigheten att klä sig så att man trivs med sig själv. Ärendet är inte avgjort ännu men troligtvis kommer Ceara få rätt att ha smoking, flera liknande ärenden har blivit avgjorda till den "avvikandes" fördel.

Jag kommer ihåg på min skolbal (som jag inte gick på) var det en tjej som gick med sin flickvän och hon hade smoking, och flickvännen hade långklänning. Tjejen i smoking var hur som helst överjävligt het, vilket tjejer i smoking ofta är. Inte tjejen i artikeln för hon hade mushroom-frilla, men i alla fall. Hot hot hot!

Det intressantaste är som vanligt kommentarerna till artikeln.

Klart att man inte ska få vara med om man spökat ut sig för mycket, samma sak som med den där svenska gotharen nyligen. I skolkortet ska man klä sig som folk och inte fjanta på.

Nummer ett: Hur fan orkar man klä upp sig i smoking när man är tjej? Vad har man för fel då, varför måste man göra det som man vet inte är rätt? Nummer två: Hur orkar skolan göra det till en stor grej? Låt henne se ut som ett freak på skolfotot, inte värt att gå till domstol för.

Helt rätt av skolan. Varför tror folk att dom idag kan bete sig hur som helst vart som helst? Varför skulle det va så farligt att rätta sig lite efter andra när man kommer till ett annat ställe än sitt hem? Det där med att måste få bara sig själv har blossat upp till ngt extremt fånigt och används i tid och otid. Kan man inte anstränga sig lite för att passa in på ett skolfoto som arrangeras en gång om året så har man stora problem.

Jag undrar hur man klär sig som folk. Någon som vet? Sen undrar jag varför det är så ini helvete viktigt att man ska passa in? Det måste vara tråkigt att vara en inskränkt småsint människa i en värld som är så oerhört mångfasetterad. Jag tycker inte att t.ex. goth-stilen är snygg över huvud taget, men jag tycker absolut att de som vill klä sig goth ska göra det också. Jag själv tänker definitivt inte anstränga mig för att passa in. Det var viktigt för mig när jag var 14, men det var då det. Jag tänker anstränga mig för att vara jag istället, och visa det. Och som slutkläm lite ögonkarra såhär på fredagsförmiddagen. Androgyna tjejer är så hett så jag blir mjuk i knäna.

Bara en tanke.

Egentligen vet jag inte varför jag nånsin trodde att pappa skulle bli upprörd över att jag lämnat slickepinnens dagar bakom mig. Det innebär ju trots allt att jag inte kommer att släpa hem nån kille som han måste jaga runt gården med sin AK4:a för att lära honom respektera hans dotter. Ingen pappa är ju den andra lik, men jag kan lugnt påstå att jag aldrig någonsin kunde ha valt en kille som duger i kära pappsens ögon. Hanna är ju trots allt av en helt annan kaliber, en kaliber som kan göra varenda svärfar och svärmor glad. Utom möjligtvis Alf Svensson.

Med båda fötterna ute ur garderoben.

Det kommer visserligen i senaste laget, men jag känner ändå att jag vill skriva ett par rader om hur och när jag ÄNTLIGEN kom ut för min pappa. Det skedde den 14e september, snart en månad sen alltså, och egentligen gjorde jag absolut ingenting utan pappa fick sköta ut-kommandet själv. Den 14e september skulle jag hämta Hanna på flygplatsen, och pappa ringde för att höra om jag behövde låna bilen. Sen gick samtalet ungefär så här:

Pappa: Ja du förresten, är det något du vill berätta för mig om...Hanna?
Jag: Eeh, jaa...alltså vadå?
Pappa: Ja, om någon frågar om det är något att berätta så bör man kanske tänka efter om det finns något att berätta?
Jag: *svettas övernaturliga mängder* Eeh alltså...jaa...
Pappa: Är det möjligen så att hon är en slags svärdotter till mig?
Jag: Eeeh ja alltså...ja. Så är det.
Pappa: *småskrattar och byter ämne*.

Så gick det alltså till när pappa tog mig i armen och halade ut mig ur garderoben. Och det känns jävligt bra att det äntligen är sagt, även om pappa inte nämnt det med ett ord sen dess. Det passar mig utmärkt eftersom jag inte vill prata mer om det, allt som behöver sägas är sagt, och både pappa och pappas fru har betett sig exemplariskt. Men om han inte tagit upp det själv vette fan hur många år till som hade gått. Men jag lovade faktiskt mig själv i nyårslöfte att i år var året jag skulle komma ut med båda fötterna. Men jag hade väl snarare planerat att skriva ett mail och sedan lämna landet. Jag har hört om folk som kom ut på det sättet och det funkar också!

Jag har inte skrivit nåt om det tidigare eftersom jag berättat det för rätt många IRL, så jag har glömt det. Men nu vet ni. Och det enda jag kan säga är egentligen att luften är betydligt lättare att andas här utanför garderoben. Om ni har nån egen komma ut-historia på lager får ni gärna dela den med mig, jag älskar den sortens historier! Även om alla tyvärr inte slutar lyckligt.

Get out - and stay out!

Dagens Fåga

Denna lördag vill jag passa på att lyfta fram rättigheterna hos en mycket undanskymd och diskriminerad grupp, nämligen homosexuella får. Självklart ska de också få adoptera precis som heterofåren! Upp till kamp!

Lite HBT-kunskap skulle inte sitta fel

QX brukar fråga deltagarna i Idol hur gay de är på en skala, naturligtivs av nyfikenhet på om det döljer sig några bin eller homosar i skaran. Nu har de gjort samma sak med deltagarna i Robinson, och jag måste säga att svaren var mycket underhållande att läsa. Det kursiverade är mina egna kommentarer.

Hur gay är du på en skala?

Ranjit Roy:
- Det lägsta tänkbara. Det vill säga ett.
Klart och tydligt.

Jarmo Heinonen:
- Ett! Det räcker att kolla på programmet! Manligare gubbe finns inte.
Kära Jarmo, det känns aningen fördomsfullt att göra likamedtecken mellan bög och omanlig. Du skulle lika gärna kunna vara björn*

Erik Billing:
- Hm... över fem åtminstone. Jag har aldrig haft en pojkvän, eller det beror lite på hur man definierar. Jag var tillsammans med en tjej i flera år som kom ut som transsexuell och vi fortsatte vara tillsammans ett halvår in i den processen. Jag ger min feminina sida rejält med svängrum, men det kanske är mer trans än gay? Hur som helst skiter jag i vilket kön du definierar dig utifrån, det viktiga är att du kittlar min hjärna!
Mycket insiktsfullt och spännande svar måste jag säga. Pluspoäng!

Erik Rydberg:
- Det är väl ingen skillnad på en gay och en straight? Alla är väl sig själva! Jag har massor av killar jag älskar som vänner.
Jag har också killar jag älskar som vänner Erik, men jag vill inte klappa pinne och jag gissar att du inte heller vill det. Så en viss skillnad tror jag nog att det är.

Erik Blomqvist:
- Jag är nog en två, tre kanske. Kärlek är kärlek och det är väl så människor med öppet sinne känner?
Det mest politiskt korrekta svar jag nånsin läst. Gäsp.

Michel Berendji:
- Ibland tio, oftast sjukt manlig.
Ännu en som anser att bög är lika med omanlig. Det blir bakpisk på det.

Christian Ternstedt:
- Jag är gift med min älskade Karin, så det tar väl ner skalan. Sedan är jag dessutom från konservativa Jönköping och lite bufflig och macho av mig, vilket tar ner intrycket ytterligare... Men jag är ändå förhållandevis metrosexuell och vill minnas att jag faktiskt ”dockat” med några kursare under min utbildning till officer på Militärhögskolan Karlberg. Jag tror syftet var att markera att vi blev blodsbröder... det är väl ändå lite gay, så jag säger en stabil fyra!
Blir man mindre bi när man gifter sig tro? Ännu fler paralleller mellan bög och omanlighet, det börjar bli tröttsamt. Och att hitta samband mellan sexuell läggning och hemstad är ju ganska lustigt, och samtidigt helt fel. Sluta svettas nu Christian, homomaffian kommer INTE att jaga dig om natten om du skulle erkänna att du helst inte vill klappa pinne.

Lukas Berglund:
- Jag bor i Stockholm vilket i sig höjer poängen. Har även varit ute på Patricia. Ogillar dock schlager och blir uttråkad på fester där det bara är killar vilket sammantaget sänker poängen en del antar jag. Tycker trots detta att det är sjukt kul att gå ut med hbt-folk för de är oslagbara på att festa. Slår man ihop allt skulle jag säga att jag landar på en stabil tvåa.
Stockholmare är alltså bögigare än Jönköpingsbor? Undrar hur vi norrlänningar ligger till i tabellen? Det finns ju ingen lag som säger att bögar måste gilla schlager, tro det eller ej. Och på Patricia vandrar ju bögsmittan, det har man ju helt klart hört. Hmm...

Mika Svensson:
- Noll! Jag tycker att kvinnor är något av det vackraste som finns, men jag attraheras inte av det kvinnliga könet.
Solklart svar! Full pott!

Josefine Myrén:
- Tre!
Klart och tydligt.

Angela Monroe:
- Två! Jag har aldrig gjort något annat än pussat tjejer och jag kommer antagligen inte att göra mer än så i framtiden heller, men jag gillar inte när man placerar människor i fack. Vi är alla människor med samma behov av ömhet och närhet. Jag har aldrig förstått varför det är så viktigt att veta vem andra väljer att tillfredsställa det behovet med. Big fucking deal!
Klart och tydligt svar, möjligtvis en aning lättprovocerad.

Ellenor Pierre:
- Jag älskar att göra allt med kvinnor förutom en sak. Och tio minus ett är nio. Så nio!
Men Ellenor hur räknar du då? Om du med "en sak" menar antingen sex eller kärlek så är det ganska kaxigt att sätta sig själv som nia på skalan, eftersom du i så fall skulle gå under kategorin hetero-tease**, vilket skulle få många flator retirera i rekordfart.

Kerstin Fröblom:
- Ett.
Yes ma'am.

Beatrice Karlsson:
- Noll! Jag är en killtjej som har sågat ut två totempålar med motorsågen. Jag jagar älg och kör allt som rullar, däribland motorcykel, skoter och traktor.
Eh, jaha. Good for you?

Nina Amjadi:
- Det måste vara en av de svåraste frågorna jag har svarat på men, jaa, en trea? fyra? sexa? Jag vet inte..
Skönt att alla inte är så bombsäkra. Man måste inte veta allt hela tiden. Hellre ett osäkert svar än ett ogenomtänkt svar.

Anna Lundh:
- Noll, för jag gillar bara killar.
Klart som korvspad.

Erika Killén:
- Jag anser mig inte vara gay men det är alltid trevligt med lite hångel.
Ja, visst är det!

Sammanfattningsvis så har tjejerna i allmänhet större koll och mindre lustiga förklaringar än vad killarna har. Det känns ibland som att vissa heterosar så gärna vill visa att de inte är fördomsfulla att de säger roliga saker som exempelvis att man bor i Stockholm och därför höjs poängen... Som sagt, jag är jättenyfiken på hur vi i norrland ligger till i gaytabellen! Men det är lugnt, man blir faktiskt inte stämplad som homofob bara för att man svarar noll eller ett. Det är skönt att människor är olika, livet skulle vara så jävla mycket tråkigare om vi var en samling kloner. Så länge man är ärlig mot sig själv och andra. Nu ska jag sova eller nåt liknande.

*Björn = maskulin och ofta hårig homosexuell man.
**Hetero-tease/ clit-tease = En straight brud som raggar på flator/bin utan att avslöja att hon egentligen inte är ett dugg intresserad.

In your face Jebus...

An engineering professor is treating her husband, a loan officer, to dinner for finally giving in to her pleas to shave off the scraggly beard he grew on vacation. His favorite restaurant is a casual place where they both feel comfortable in slacks and cotton/polyester-blend golf shirts. But, as always, she wears the gold and pearl pendant he gave her the day her divorce decree was final. They're laughing over their menus because they know he always ends up diving into a giant plate of ribs but she won't be talked into anything more fattening than shrimp.


Quiz: How many biblical prohibitions are they violating?

Well, wives are supposed to be 'submissive' to their husbands (I Peter 3:1). And all women are forbidden to teach men (I Timothy 2:12), wear gold or pearls (I Timothy 2:9) or dress in clothing that 'pertains to a man' (Deuteronomy 22:5). Shellfish and pork are definitely out (Leviticus 11:7, 10) as are usury (Deuteronomy 23:19), shaving (Leviticus 19:27) and clothes of more than one fabric (Leviticus 19:19). And since the Bible rarely recognizes divorce, they're committing adultery, which carries the rather harsh penalty of death by stoning (Deuteronomy 22:22).

So why are they having such a good time? Probably because they wouldn't think of worrying about rules that seem absurd, anachronistic or - at best - unrealistic. Yet this same modern-day couple could easily be among the millions of Americans who never hesitate to lean on the Bible to justify their own anti-gay attitudes.

~Deb Price

Hur hetero är DU?

Har du en konstig känsla i maggropen? Är det något som känns lite svårt eller förvirrande? Får du en pirrig känsla när du ser en hårig bröstkorg (om du är tjej) eller ett par toppiga tuttar (om du är kille)? Var inte orolig, det är ingen fara. Du kanske bara ligger i riskzonen att vara lite heterosexuell. Och det är heeelt okej. Nu behöver du inte undra mer, jag har testen som ska hjälpa dig att få veta svaret!

TEST 1
Besvara frågorna med JA eller NEJ. Alla ja-svar ger ett poäng.

1. Blir du bara sexuellt attraherad av personer av det andra könet?

2. Har du tidigare i livet alltid bara blivit sexuellt attraherad av personer av det andra könet?

3. Blir du bara kär/förälskad i personer av det andra könet?

4. Har du tidigare i livet alltid bara blivit förälskad i personer av det andra könet?

5. Har du haft en kärleksrelation med någon av det andra könet?

6. Fantiserar du bara sexuellt om personer med det andra könet?

7. Har du frivilligt sex med personer av det andra könet?

8. Har du någon gång tidigare i livet haft någon sexuell aktivitet med personer av det andra könet?

9. Har du bara lekt sexlekar som barn med personer av det andra könet?


Okej, här kommer utslagsfrågan!

Om du är tjej:
10. Känner du dig riktigt kvinnlig?
11. Tänder du på och har sex med manliga killar?

Om du är kille:
10. Känner du dig riktigt manlig?
11. Tänder du på och har sex med feminina tjejer?


Sådär! Då räknar du ihop svaren!


RESULTAT

11 poäng: Kan man tänka sig, du är superhetero!
0-10 poäng: Ojsan, din sexualitet vacklar. Kanske är du homo- eller bisexuell.


Sådär! Nu har du kanske en liten aning om hur det ligger till, men det här testet var egentligen bara uppvärmning. Här under följer det riktigt allvarliga testet som kan visa hur det egentligen ligger till!


TEST 2
Besvara frågorna i testet med JA eller NEJ. Varje ja-svar get ett poäng.

1. Kan du gå hand i hand med den du är ihop med på stan utan att få negativa reaktioner från främmande människor?

2. Har du sluppit behöva komma ut med din sexuella läggning?

3. Har du sluppit fundera på när och hur du ska komma ut med din sexuella läggning?

4. Slipper du få höra från folk i din omgivning att du är äcklig på grund av det kön du kan bli kär i?

5. Slipper du höra från politiker i debatter att du är olämplig som förälder på grund av den du kan bli kär i?

6. Kan du hångla offentligt med någon utan att folk gör kräktecken eller fäller kommentarer?

Sådär! Då räknar du ihop antalet ja-svar.

RESULTAT

5-6 poäng: Du är superhetero!
1-4 poäng: Du är ju inte ett dugg hetero!

Lämna gärna en kommentar om dina resultat på testet! Alltid kul att få veta vilka som spelar i mitt lag, så att säga!
Mina resultat blev:
Test 1: 4 poäng.
Test 2: En tveksam etta.

Med andra ord: jag är inte särskilt hetero. Å andra sidan, är någon förvånad?


Källa: Sandra Dahlén - Hetero

Heja Björn Borg!

Jag bara älskar den här reklamen! Den är så himla fin!

Jag och min älskling!

Det här är jag och älsklingen om sisådär 50 år. Fortfarande lika kära och galna även om det börjar luta lite mer åt det galna!

Kärlek med förhinder

Det är titeln på en dokumentär som gick på SVT för ett tag sen, men jag har inte sett den förrän ikväll, slö som jag är. Den handlar i alla fall om två tjejer som träffar varandra på internet och blir kära, och bestämmer sig för att träffas. Problemet är bara att den ena bor i Australien och den andra bor i England.

Fast egentligen inte.

Avståndet är faktiskt det minsta av deras problem, enligt mig. För efter att de har träffats och fortfarande är sådär jättekära så säljer den ena tjejen sin bil, ställer sitt pick och pack hos sin pappa och sticker till England på obestämd tid! Snacka om att göra uppoffringar för kärleken! Och då skulle ju allt vara fint och bra, om det inte vore för att tjejen som bor i England är indiska, inte har kommit ut för någon och bor hos sina föräldrar. Och är 31 år. DET är för mig det verkliga problemet. Om jag träffade någon som bodde hos sina föräldrar vid 31 års ålder skulle jag springa för livet, utan att ge personen en chans att stjäla mitt hjärta. That shit just ain't right. Sen tar det ju oändligt lång tid innan bruden tar sig i kragen och flyttar ifrån sina fördomsfulla föräldrar. För övrigt var det en gullig historia, och om inte annat gör den mig i alla fall tacksam över min tjej, som faktiskt bor i samma land som jag, och i en egen lägenhet! Plus att hon är grymt mycket snyggare än brudarna i dokumentären. Men det ska väl finnas nån för alla, antar jag.

Hannapanna sover just nu, och vore hon här skulle jag pussa henne på magen och väcka henne. Men nu går ju inte det, attans jävlar. Men snart! Så fort jag får in lite lön på kontot ska jag beställa flygbiljetter till henne, yay! Jag har beräknat att om allt går som det ska så är hon här om max tre veckor. Egentligen mindre. Yay, yahoo! Det gäller att vara tålmodig. Nu har jag ju inget jobb heller som gör mig utpumpad och får dagarna att gå fortare, men nåt ska jag väl kunna hitta på.

Idag har jag till exempel tränat inför mitt eventuella framtida liv som hemmafru(när jag blir ekonomiskt oberoende och allt sånt där) och KOKAT SAFT! Ja, det är faktiskt sant. Okej, det var skitlätt. Instruktioner: Koka 1,5 liter vatten med 1,5 kg socker i fem minuter. Tillsätt extraktet när sockerlagen svalnat.

Ändå kunde jag inte låta bli att undra: ska man sätta i sockret när vattnet börjar koka, eller innan? Ska man röra om eller vispa? Ska sockerlagen vara ljummen eller helt kall? Spelar det nån roll? Är jag dum i huvudet som undrar det här?

Men det blev ju saft till slut, riktigt god också. Ha!

Alla pratar om mina bröst alltid

Enligt Ellifiore i alla fall. Mycket tänkvärda ord, liksom Jojos: "Åh vad jag är fuktig!" tätt följt av "Jag vill ha kuk!" och "Nu ska jag gå och bajsa!"

De fyra dagarna har i stort sett varit fokuserade kring gnäll, bajs, skavsår, hunger och kåthet. I blandad ordning. När jag tänker tillbaka på Priden så känner jag det som ett varmt lurvigt ludd kring hjärtat, trots att det just då kändes som att vi hade ett jävla oflyt.

Torsdagen var ganska lugn och skön, vi åt på Donken, köpte sprit och softade på vårt vandrarhem i Gamla Stan. På kvällen åt vi på en inhemsk restaurang med betoning på hemsk. Det underliga är att vi faktiskt kom tillbaka dit två gånger till! Kan bero på att när vi väl började leta efter matställe var vi alltid bakis, irriterade, gråtfärdiga, utsvultna, dödströtta och hade grymma smärtor i fötterna. Den läxan lärde vi oss aldrig tyvärr.

På fredagen blev vi bjudna på jättegod lyxig lunch på hotell Sheraton, de hade övervakningskameror i matsalen och kod till toaletten. Godaste maten på hela veckan och trevligt sällskap också. På kvällen blev vi packade och vinglade iväg på klubb där vi dansade som galna på ett dansgolv utan luft. Det kändes som att andas in ren svett, underbart! Ellifiore och Jojo slängde paltorna, jag var lite mer pryd. Skäms på mig. När vi satt på tunnelbanan kom en artig ung man fram och frågade "inte ska ni väl redan åka hem?" varpå Ellifiore lika artigt svarade: "SKA JAG SPY PÅ DIG ELLER SKA DU LÅTA MIG ÅKA HEM OCH SOVA FÖR FAN?!" Den unge mannen avlägsnade sig hastigt.

Vi försökte ta oss in i Pride Park på fredagen, tyvärr hann 15 000 personer före så vi fick sitta i gräset en stund och sen gå hem. På lördagen var vi kollektivt bakis, kom igång alldeles för sent, svor och bråkade med våra Sailor Moon-dräkter och slank in i paraden vid Skeppsbron. Vart i paraden vi gick har jag ingen aning om. Före en vit häst och en brandbil. Typ.

Äntligen förstår jag hur kändisar känner sig. Jag log och vinkade frenetiskt á la Drottning Silvia tills vi kom fram till parken, halvdränkta och med olidligt ont i fötterna, men jag fick världens kick av det. Vi fick också vårt första trogna fan!Sen gick vi en sväng i parken men jag längtade mest efter att få gå hem, strippa och sova i ett dygn. Uppmärksamheten fortsatte på tunnelbanan vilket inte kändes lika roligt. Paraden och parken är som en fristad, en egen liten kärleksbubbla, men så fort man kommer därifrån vill man bara peka fingret och börja svinga telefoner åt alla jävla människor som glor. Det är också en märklig känsla att möta ett leende ansikte och en kamera och hurrarop på sin högra sida, för att sen titta åt vänster och möta blicken hos en av de relativt få nazister som tittade på paraden, och verkligen känna hatet som laserstrålar mot en, och veta att om han hade en k-pist så skulle han med glädje meja ner oss alla på grund av vår kärlek. Mäktigt och märkligt.

På kvällen var det fest på Gina. Jag var så jävla taggad! Tyvärr. Efter att ha stått i kön och trängts i ca en timme utan att ha kommit ett dugg närmare ingången klarade Ellifiore inte av nåt mer så vi åkte hem. Trots förköp. Kan inte komma ihåg att jag nånsin blivit så grymt besviken, jag orkade inte ens gnälla. Men på nåt sjukt sätt så var jag lite glad också. Inte just då, men när jag stod i den uppretade brudmassan så trivdes jag som fisken i vattnet, kan man säga. Jag tryckte tillbaka klaustrofobin och panikkänslorna och lutade mig tillbaka (vilket var enkelt eftersom jag helt enkelt satt fast mellan x antal tjejer) och njöt av att vara omringad av flator på alla sidor med min heta flickvän framför mig. Fast jag njöt väl inte så mycket att det var värt 150 spänn plus taxi-kostnader. Men ändå. Jag är helt svältfödd på homosar, det är fanimej sorgligt.

Söndagen blev ganska oinspirerad och låg först, men jag och Snyggingen fikade med trevligt folk i Kungsträdgården vilket var ett bra slut på helgen.

Notes to self:
- Veckopass var totalt onödigt. Plus att mitt satt så löst så jag lätt hade kunnat dela det med nån, det nästan gled av handen hela tiden.
- Alla ställen vi åt på hade äcklig och skitdyr mat. Nästa gång behöver man en guide till var man kan få ett vettigt mål mat utan att bli ruinerad.
- You snooze you loose. Bakfylla är ingen ursäkt för att kravla sig ur sängen vid ett när man är på semester. Och ska man gå på nån klubb måste man ut tönt-tidigt för att ha en chans att komma in.
- Planering planering planering. Har i efterhand upptäckt en massa föreläsningar och andra happenings jag totalt missat för att jag varit helt clueless. Skylla mig själv alltså. Bakläxa!
- En grupp som ska leva i symbios i x antal dar måste innehålla minst en bestämd och målmedveten individ, typ Ohana. Nån som kan peka med hela handen och fatta svåra besluten ibland.

Sammanfattningsvis. Min Pride-oskuld är förlorad och det kan ju vara lite knivigt men jag tror att det kommer att bli skönare och skönare för varje gång. Jag har också stenkoll på mina kära vänners bajs, mens och kukvanor, vilket är ett tecken på att vi är nära vänner. Kanske. Och nu har jag lite kramp i mina pekfingrar så jag ska sluta valsa en stund, krypa ner i soffan och kika på So You Think You Can Dance.

Kram på er. Jag har fått massa kramar i helgen, jippi! Är ganska kramig av mig, typ monchichi. Mjuklurvig och brunögd sisådär. Och övertrött. Äh.

Bild: Första gången ever i min blogg! Bild på Sailor-hjältinnorna i paraden! Halvdränkta små kissekatter är vi! Men snygga! Det fick vi faktiskt höra.

Homo sweet homo!

Nu är jag hemma efter fyra dagars Pride-firande. De mest hektiska intensiva dagarna jag kan komma ihåg, jag känner att jag behöver lite semester nu!

Jag ska skriva lite mer om vad vi faktiskt gjorde och så vidare, men jag ska börja med ett litet manifest.

Det underbaraste var såklart att få återse min älskling! Lika underbar och vacker som alltid, jag blir nykär varje gång! Fyra dagar är så lite efter två och en halv månad isär. Var i hemlighet lite småsugen på att skita i allt annat och låsa in mig med henne på rummet alla fyra dagar, men jag höll mig i kragen som en snäll flicka (hehe). Fick i alla fall vara med henne på hennes födelsedag! Grattis älskling, du är min jävla flatmus och jag älskar dig mer än allt annat! Alltid!

Det jag mest av allt kommer att spara i hjärtat från min första Pride-festival är hur jävla skönt det är att ha fyra dagar då man kan få känna sig alldeles normal och som alla andra!

Alla heteron som gnäller sin vanliga jävla ramsa "varför ska niii ha en festival, viii har ju inte nån festival för att fira att vi är hetero, buhu!" kan ju bara ta och hålla käften. De ser bara läderbögar och butchflator och magnifika transor i skyhöga klackar som partar i paraden, och de missar totalt hela budskapet och meningen med hela Priden: att få vara som man är och ändå vara som alla andra! Är man hetero behöver man aldrig ursäkta sig, aldrig förklara sig, inte kämpa för rättigheter som borde vara självklara, aldrig vara rädd att bli utsatt för hot och våld, av det enkla skälet att man älskar den man älskar och knullar den man knullar.

Heteron tycks tro att dessa läderbögar och glammiga transor, precis som helt vanliga bin, flator och bögar, trollas fram ur en hatt en vecka per år och annars existerar i en annan dimension långt åt helvete från deras värld, utan att inse att det finns människor som undertrycker, tonar ner och döljer sin personlighet, stil och kärlek 358 dar om året för att äntligen kunna få känna sig som en normal människa bland likasinnade en ynklig vecka om året. Ska vi byta? Nej, jag skulle inte tro det.

När alla bolagsstyrelser består av 20% stolta bögar, 20% stolta flator, 20% stolta bin, 20% stolta transpersoner och 20% vettskrämda heteron så kan vi skrota Pride-festivalen, för då har den uppfyllt sitt syfte. Till dess ska vi med största nöje trycka ner vår onormala provocerande kärlek långt ner i halsen på alla förstoppade avundssjuka homofober tills de kvävs av det! Halleluja!

Det är ju förbannat tragiskt att jag blir helt fascinerad, förvirrad och nästan rörd till tårar av att se flickor gå hand i hand med flickor och pojkar gå hand i hand med pojkar flera gånger om dagen och att jag måste undra om jag är med i Dolda Kameran eller om flickan kanske är hennes syster, för det är nåt jag aldrig ser när jag är hemma. Nånsin. Det händer icke, det finns icke. Här är vi alla starka, glada och heterosexuella.

Hade faktiskt kunnat spara en massa pengar genom att helt enkelt packa en picknick varje dag, ta min flickvän i hand och slå mig ner utanför Pride Park och sitta där hela dan och bara titta på människorna, dansa mig svettig på tjejklubb hela natten och gå i paraden på lördagen, och på så sätt åka hem både lycklig och kanske med mer än 200 spänn kvar på kontot. Kanske nästa år.

Hoppas att jag i alla fall kan rida på vågen av kickar jag fått av den här halva veckan, för den ska räcka i ett helt år. I'm gonna ride the ho-mo flow, get high on homo if you know what I mean.

I övrigt är jag kaninkåt och har ont i halsen och jag saknar min tjej, men lika glad för det är jag men gladast är nog räven!

Stockholm here we come!

Idag har jag packat hela jävla dagen. Inte utan avbrott, men ändå. Från halv elva till nu har jag hållit på och gå igenom kläder, packa ner, packa upp, slå in presenter, sy och tråckla och pyssla och fixa. Känner mig helt slut och jag har inte ens kommit iväg än. Men det ska bli så jävla roligt!

Tänk att jag ska få träffa Hanna imorgon, det har inte riktigt sjunkit in än. Det har inte heller sjunkit in att vi inte träffat varann på två och en halv jävla månad och ändå överlevt! Jag är evigt tacksam för jobbet, it's kept me busy. Men nu ska vi ha det helt fantastiskt på alla sätt i fyra dagar!

Jag har inte varit i Stockholm på sisådär hundra år. Hittar ingenstans, har noll koll. Känns bra. Har gått omkring och myst för mig själv och lyssnat på "Stockholms kyss" när jag har packat.

Ska försöka sussa nu så jag orkar upp halv sju imorgon bitti. Undrar hur många queera människor som sitter på planet med oss imorgon? Det ska bli kul att gissa. Puss och kram på er om jag inte får möjlighet att blogga av mig innan jag kommer hem. Om du har så tur så att du också ska till/är i El Stockolmo så vinka åt oss om du ser oss. Vi har superkorta latexkjolar i neonfärger och jag har nyfärgat lila hår. Bara så ni har koll.

Ingen glittrar som dig Stockholm,
ingen har lockat mig som du
Du var sval när jag kom hit och du är svalare nu
Men jag har känt hur mina steg har fått en gata här att gå
I ditt regn fick jag den kraft jag skulle få

Dina sånger har jag sjungit, dina drömmar har jag drömt
Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt
Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt
men nu möter jag alla ord som jag har sagt

Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Stockholm kysser mig på kinden

Mitt nya fynd!

Här ser ni en bunt kuvertväskor som jag råkade passera förbi när jag var på Åhléns häromdagen. Jag gick hem och sög på karamellen ett tag och sen gick jag tillbaka och köpte den gröna. Inte den färg jag vanligtvis väljer (utom till mitt badrum) men den passar helt perfekt till min Pride-dräkt! Om du ska till El Stockolmo i helgen och ser fyra coola Sailorhjältinnor så vinka vetja! För det är jag och min crew, om ingen annan snott vår idé förstås! Bara tre dar kvar innan vi åker! Tre dar kvar tills jag får pussa ner min älskling!

Barn på nytt - Gimme Emo Barbie!

Idag har jag varit på Barnens hus.

"Victoria talar ut - Min fru födde vår dotter!" stod det på löpsedlarna idag. Hur jävla löjligt som helst. Om det varit Charlotte Perelli eller Pernilla Wahlgren eller nån annan straight person skulle rubriken ha varit "Charlottes babylycka!" men när det är en fotbollsflata det handlar om så måste man krångla till det så att det låter som värsta konstiga grejen. Fast det tycker väl folk att det är.

Hur som helst, idag upplevde jag min egen babylycka på barnens hus. Jag kände mig sprillans glad som en nyrapad baby nämligen. Det finns ingenting som får mig att sakna kids så mycket som leksaksaffärer. Av den enkla anledningen att jag vill köpa en miljard saker men om jag gjorde det utan att vidarebefordra dem till nån toddlare skulle folk snart plasta in mig i en alldeles egen tröja med ärmarna på ryggen. Det är trist att vara vuxen.

Tänk vilka grejer det finns! Barbie har fått tusen nya kompisar, och alla har inte klänning och långt blont hår! Det hade typ alla mina barbiesar. Men sen hade jag en lite speciell barbie, Anorexia-Barbie, som var mycket spinkigare än de andra (hur är det ens möjligt??) så ingen av de andra kunde låna hennes kläder för de fick inte upp dem över sina fläskiga barbie-höfter. Hon hade hur som helst brunt hår.

Jag: Ååh vad jag skulle ha vilja haft en Barbie-husvagn men jag fick ju aldrig nån!
Mamma: Näe vad skulle du med en sån till? Du klädde ju ändå bara av dem nakna och la dem i en hög under skrivbordet.
Jag: Men mamma de hade inte råd med kläder, de var faktiskt fattiga! Och de bodde i en grotta!

Nån mer som märker vissa tendenser redan i min tidiga barndom? Min favvo-lek var att barbiesarna var fattiga och bodde i en grotta, de hade inte ens råd med kläder. Men sen fick nån av dem ett jobb (där man fick jobba naken, hmm vad kan det ha varit tro...) och när de jobbat ett tag hade de till slut råd med...en halsduk! Som jag hade stickat själv. Men tänk om jag hade haft en husvagn till dem! Då hade jag kunnat leka Trailor Trash-Barbie!

Vilka fina minnen. Min finaste barbie hette Juliette och var egentligen Lucia-barbie, och min näst finaste var hennes syster Maria som var sjöjungfru-Barbie. Jag hade två fula mobbade barbiesar också, Mimmi och Fia hette de. Och en enda kille hade jag, han hette egentligen Paul och hade gula skjorts, men jag döpte om honom till Erik efter killen jag var kär i på den tiden. Men det blev inte så mycket action mellan honom och Juliette eller Maria, men ibland fick de förstås vara nakna och ligga ovanpå varann. Men det fick faktiskt de andra barbiesarna också göra medjämna mellanrum. Det kändes väldigt snuskigt och förbjudet, och samtidigt lite "jahapp, now what??" jag hade ingen större koll på den tiden.

Jag och Minna lekte med barbiesar ganska länge, lite för länge, så vi satt alltid i hennes fönster och lekte i smyg, och så fort nån gick förbi på vägen nedanför kastade vi barbiesarna åt helvete av skräck för att det skulle vara nån i klassen som kom på oss med att leka med barbiesar! Det fick bara inte hända!

Jag hade nog en ganska fin barndom trots allt. Man ska inte klaga. Inte jag, i alla fall. Jag var en gnällig, egoistisk, bortskämd, uppkäftig, lillgammal, avundssjuk lögnaktig liten jävelunge som gled fram på en räkmacka mesta delen av tiden. När inte pappa kastade smörknivar på mig och så, men det är en annan historia.

Här ser ni mina absoluta önske-barbies! Emo Barbie, Goth Barbie, Punk Barbie, Bondage Barbie, Jealous Ex-Barbie, Trailor Trash Barbie, Dyke Barbie and her butchy friends, och självklart Lesbo Barbies dream wedding!

Vilken Barbie vill DU helst ha?

A day well spent + en släktsaga

Idag har jag satt sprätt på mina surt förtjänade lönepengar. Tyvärr mest på tråkiga grejor. Toarengöring, tvättmedel, disktrasor, moppgarn, och andra vettiga och nödvändiga saker. Det slank även ner onödigheter såklart, men inte var det många.

Mamma är helt uppslukad av sitt nya favvo-program på tv, "Mamma jag är homosexuell". Undrar varför jag aldrig hört talas om det när mamma följer det slaviskt? Jag känner mig lite generad och samtidigt oerhört stolt när mamma slänger omkring uttryck som "hbt-personer" och "heteronormen". Hon är allt bra go.

Såg ett kusinbarn på Korvgubben vilket ledde till att mamma berättade ännu en av våra släktsagor. En dag kanske jag fyller en bok med våra släktsagor, för de är faktiskt lika spännande som en film ibland.

Detta är sagan om en av mina kusiner, den första av tre systrar:

Den första systern var en typisk badass-lover, hon ville ha de farliga mystiska killarna. Så hon träffade en man som var alldeles lagom mystisk men samtidigt tät, påstod han själv i alla fall. Så varje morgon tog han matlådan för att åka till sitt fancy jobb i storstan. I själva verket gick han upp på motorvägen, liftade in till byn och hängde där i åtta timmar fem dar i veckan, och kom sen hem och skröt om sitt spännande jobb. Sen påstod han att han hittat några böcker på deras vind som var värda 200 000 per styck om de sålde dessa på ett särskilt antikvariat, så de båda åkte till Boden och letade efter sagda antikvariat en hel dag utan att hitta det. Inga pengar blev det heller, såklart. Sen blev mannen eld och lågor eftersom han hittat en enormt fin lägenhet som de båda skulle flytta till. Systern satt med deras lille son på flyttkartongerna en hel dag och väntade men mannen kom aldrig tillbaka efter det, han stack till Kiruna, började ett nytt liv och avslutade det sedan genom att begå självmord. Sonen ärvde 400 000 vilket han brände upp på rekordtid, bland annat på en bil som han kraschade inom en vecka eftersom han körde rattfull.

Därefter träffade systern en 25 år äldre man som försörjde henne eftersom hon i hela sitt liv aldrig haft ett jobb. Han söp ner sig totalt, gjorde henne på smällen och övergav henne. Dottern har sagt bort det mesta av kontakten med mamman, pappan ville aldrig ha henne över huvud taget.

Systern fick sen ett till barn med en tredje karl som var en bra och redig karl. Men det tog slut relativt fort, och sorligt nog är han döende i cancer idag. Dottern bor kvar och hjälper honom med hans företag så länge han lever, sen ska hon också flytta så långt bort hon bara kan.

Därefter träffade hon en man från Turkiet, som krävde att hon skulle konvertera till islam och byta namn och säga bort allt från sin tidigare kultur. Vilket hon gjorde. De fick två barn tillsammans, den äldsta dottern fick hoppa av gymnasiet för att ta hand om sina halvsyskon. Sen stack mannen tillbaka till Turkiet och lämnade henne och barnen utan försörjning och hem. Men inte för gott. Han hade nämligen en fru och ett antal barn i Turkiet som han hämtade till Sverige för att de allihopa skulle bli "en familj". Vilket nog inte gick så bra eftersom systern idag bor i ett ruckel med de två yngsta barnen, den äldsta sonen och hans son i sin tur, som har ett antal bokstavskombinationer, och snipp snapp slut vi får väl se var den sagan tar slut.

Fatta vilken liten bit av min sicka sicka släkt det här är! De allra flesta är tamigfan helt skogstokiga, resten är bara knäppa, försupna eller underliga. Jag borde verkligen skriva en släktsaga.

(Först skrev jag inte släktsaga utan sexsaga. Det vore också ganska spännande, hehe.)

Trött trött åsså lite trött

Jag är så trött så jag kommer inte på nåt att skriva. Förutom att jag är så tråkig att jag inte ska på Piteå dansar och ler i helgen. Jag ska sova. Så jävla mycket och länge jag bara kan. Skuttade upp ur sängen kvart i fem imorse, fick för mig att klockan var kvart i sex. Hann inte så långt innan jag kom på det, som tur var. Men har varit lite allmänt klumpig och klantig på jobbet idag.

Men jag har fått pengar! För första gången på typ tre månader har jag lite att röra mig med! Visst, jag är skyldig Ellifiore en massa och jag kommer bränna en hel del i Stockholm, men ändå! Pengar! Fantastiskt. Jag firade det med att köpa en badrumsmatta (hunden spydde ihjäl min förra) och små handdukar, i härligt illgrön färg.

På tal om det funderar jag på att skippa allt lila (inte mycket alltså) i längenheten och köpa en massa kornblå/petrol blue grejor. Älskar den färgen. Intresseflaggan hänger på halv stång känner jag, men som sagt. So freakin' tired. Ska skala av kläderna och krypa i säng nu med mitt lilla pälsdjur. Mindre än en vecka till Pride! Ellifiore och Jojo har uttryckt viss oro för det här med rumsdelandet eftersom de har fått för sig att jag och Hanna kommer att stänga in oss och göka hela halva dan och natten och att de kommer att bli temporarily blind. Tyvärr har jag inga lugnande besked i den frågan. It's been two and a half months people!

Dagens jag-citat (speglar min nuvarande hjärnaktivitet mycket bra):
Hanna: Älskling du är ju både het och sexig!
Jag: Åh men det är ju du som är hexig! Öhh...nää.

Dags att sussa? Japp, definitivt.